Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Frustration...

Jaha...

Så gick den här dagen också.
Och jag har varit trött idag också faktiskt.
Fast jag hållit igång ändå.
Eller MÅTTLIGT hållit igång.

Jag och sonen inhandlade presenter på ÖB.
Sen ville han gå och käka glass på hamnen.
Kör till, sambon städade och något mysigt kunde väl jag och sonen göra så här på nationaldagen.
Men ju närmare HAVET vi kom idag, desto kallare blåste vindarna.
Å då var vi bara vid Atterdags kanske jag ska tillägga.

Jag hade långärmat och poncho men kände att skulle vi gå ner på hamnen då hade jag förmodligen frusit ihjäl och fått ont i nacken på kuppen.
Vi styrde kosan mot glassbaren på Torget istället.
Men när vi kom dit...
Då var vi hungriga!
Glass Vs Mat...

Det fick bli mat, eller macka istället.
Vi gick till Bageriet och åt varsinn skagenmacka, och vi satt INNE.
På sonens begäran, för han frös också.
Vi fick iallafall en mysig mor-&-son stund och pratade om...
Allt möjligt .

Väl hemma vart det DÖ-varmt igen, vår berså var en bakugn och jag har bättrat på SOLBRÄNNAN.
Slappat och tagit det lugnt.
Och sonen har jagade kompisar innan kalaset...
Tyvärr hade han ingen lycka, ingen var hemma, så han fick spela fotboll själv och leka med kaninen.

Annars har vi hamnat i en liten kris här, sonen och hans fotboll.

Nu har jag tröttnat på dessa turer som VISSA av er, redan hört till leda.
Det tar liksom aldrig slut på eländet om att "börja på fotboll", sluta på fotboll, börja, sluta...
TJAFS med sonens pappa i all oändlighet i just detta ämnet och jag fattar faktiskt inte vad sonen håller på med heller.
Jag blir inte klok på NÅGON av dom.
Jag fattar inte vad sonen vill själv, för det är inga raka besked.

Och sonens pappa verkar tro att JAG motverkar sonen så fort han kommer hit.

Vilket jag apselut inte gör!
Jag kan ju raljera om vad jag tycker om "barnsportande" men det är ju inget jag någonsin visat sonen eller sagt!
Jag har stöttat till HUNDRA PROCENT vad sonen än vill ta sig för, även om jag mest är "Betraktaren" på hur andra föräldrar beter sig när deras barn utövar sport.

Och däremot sagt att jag ALDRIG kommer tillåta att sonen ha, som vissa andra barn har det:
FLERA sporter, en massa träningar och aktiviteter per vecka.
Det har jag sagt ifrån att VI har också ett liv att leva, sonen ska orka med skolan, leka, vara barn och sportandet får bli ett PLUS, inte en börda...

Men då har vi nu fotbollen...

Turerna och vad som sagts och gjorts kan jag naturligtvis inte återge här...
För det är känsligt.

Men i fredags gav jag upp för gott!
Sonen har efter "en paus" börjat OM i ett lag där 10-åringar ska drillas.
Till proffs nästintill.

Och sonen blev uppsignad på pappas vecka.
OCH...
Vi kom förra veckan överrens om att sonens pappa skulle sköta snacket när sonen "börjar trixa" här och inte vill gå på mina veckor.
För JAG orkar inte.
För varenda djävla gång det blir min vecka, vill han ju TYP ALDRIG GÅ.

Men så skulle det inte bli nu hördes det från både peppad pappa och från sonen.
Sonen började förra onsdagen, på pappas vecka.

På måndagen kom han hit, åkte på träning, sa inte ett ljud.
(Han har träning mån, ons och matcher på VÅRA helger)

På onsdagen, på MIN VECKA säger han, medans vi var på sjukhuset med hans rygg:
"Jag vill inte gå på träningen idag, jag vill hem och leka med XX."

Och jag kände bara:
HERE WE GO AGAIN, för vilken djävla gång i ordningen vet jag fan inte...
Ok, han vill LEKA, inte sporta.
Jag bollade direkt över till pappa som kom in en liten stund senare, varsågod, din son vill inte gå på träningen!!!!!!!!!
Och sonen fick gå på träningen ändå!

Så kom fredagen, sonen sa:
"På söndag, när det är match, jag vill inte spela!"
SUPRISE!!!!!!!!!!

Och jag kände bara:
Varför, varför, varför på MINA VECKOR!?
Varför?
Och så fick jag en NONSENS-förklaring och han vill bara inte!
MEN VARFÖR går du då med i laget igen?
VEM tvingar dig?
VEM????

Om du inte ska fullfölja detta nu heller, varför?
Och nu kan det låta som jag anklagde och ifrågasatte sonen, men det gjorde jag INTE!
För jag är snarare, och det VET alla som hört den här följetongen, att jag tvingar honom inte, utan låter honom välja, och får sedan... höra för detta.
Jag sa ingenting.
Jag gjorde som STRUTSEN, jag stoppade huvudet i sanden och ingnorerade PROBLEMET!
Tänkte:
Syns inte, finns inte, HÖR INTE!

Så blev det igår...
Sonen sa, efter dopet:
"Mamma, jag vill inte gå och spela fotboll imorgon!"
Fint, sa jag, gör inte det då, det passar ÄNDÅ bra, Denny måste städa och jag ORKAR inte tjafsa om detta, du gör som du vill!"
Men ring pappa.
Och det gjorde han, och det är väl inte ofta vi bråkar...
Och definitivt inte så att SONEN HÖR att vi bråkar, men så blev det igår, även om jag höll mkt låg profil och inte sa hälften av vad tänkte.
Men JAG vet inte VAD jag ska göra!

Och jag skriver av mig här på bloggen nu för att bli av med NÅGON liten del av min frustration...
Jag håller på att bli galen.
Jepp, galen på detta.

Och idag, när vi hade ett litet snack om detta med fotboll, aktiviteter, ansvar så säger sonen:
"Jag vill RIDA!"
Jag vill börja rida igen."
Jaha ja...
Så följde ett långt samtal om det.

Men den där djävla fotbollen tar knäcken på mig.

Och faktum är att när han spelar Kvartersligan, DÅ vill sonen gå och spela.
Aldrig att det knotas och gnälls, då älskar han att gå och spela.
Kan det bero på att då är det "på kul" och utan krav?
Jag börjar faktiskt misstänka det nu.
Och vad som händer näst...
Ja, vi får väl se.
För det här liknar kattskit, och det har det gjort djävligt länge nu!
Sticka lugnt.

Inte helt fel med glass.

Nej, glass är smaskens, fast nu blev det ju macka istället...

Det blåste isvindar :D