Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Efter regn...

Efter regn kommer sol...
Heter det ju...

Och solen skiner ju ute idag.

Men inte inom mig, kan jag säga.

Igår grinade jag MEST hela dagen och höll väl i princip ihop bara till, från och under Sanda-besöket.
Och det var ju trevligt och mysigt att träffa Nybyggarna, men jag var inte på topp om jag säger så.
Jag försökte vara normal, men kände egentligen att jag bara ville gå ut i skogen och hitta en håla där jag kunde stanna för gott.

Värken var FRUKTANSVÄRD hela dagen.
Och följdaktligen började jag storgrina när jag kom hem från landet, under kvällen och när jag la mig på spikmattan vid 21.30.
Det är liksom ingen idé att kämpa emot, för då blir ångesten faktiskt VÄRRE.
Gråter man blir man lite distraherad från värken och ångesten försvinner.

MEN...
Så vaknar MAN idag, och är SÅ UTMATTAD av gråt och skitdag igår...
Och känner sig så eländig så det är inte klokt!!!!
Ser ut som sju svåra år (inte en ovanlighet det heller numera)

Jag har ont i huvudet, har två badbollar runt ögonen, VÄRK I HELA kroppen, mår illa.
Ja, BAKSMÄLLAN av en GRÅT-DAG är lika illa som att överdosera socker för mig.
Nä, jag känner mig sjuk, rakt av, jättesjuk!

Nacken har dock tagit ett steg tillbaka så det är bara lite BRÄNN, den ligger lite och lurar bara...
Vill säkert dra igång, men jag ska inte göra ett smack idag så den ska hållas kort.
Så DET är ju BRA, men resten av mig mår skit.
Nu ska jag ta en dusch, för sonen kommer om en timme.
Och jag får försöka skärpa upp humöret, ta alvedon och hoppas att det går över tills imorgon.
Och det gör det förmodligen.
Kanske till och med till eftermiddagen, om jag jobbar på det.
Och det ska jag väl försöka...
Återkommer.


Sticka lugnt.