Ko i lagugård.

Det regnade när jag vaknade.

Men nu om man tittar ut mot Tofta, ser det ljusare ut.
Vad ska man hitta på idag då?
Jag har en sorgsen känsla i kroppen igen.
Och det har faktiskt med sonen att göra.

Dom senaste veckorna tilbaka när han varit här, har han viskat till mig vid läggdags:
"Jag önskar att vi aldrig åkt till Skara för att det blivit så här med din nacke".
"Varför satte du dig i den där radiobilen"...

När han sa den första gången så brydde jag mig inte särskilt, jag sa:
Ja, men nu gjorde jag det och det är inget jag kan göra ogjort.
Och MENADE DET!!!
Nu, några veckor senare och det börjar bli ett MANTRA som han upprepar vid läggdags och det har börjat äta sig in i kroppen.
Han vill uppenbarligen att jag ska bli "som vanligt" igen, och det...
Vill jag med.

Jag vill vara en skuttande kossa på grönbete, men har blivit en som får stå kvar inne i en mörk ladugård!
Varken JAG eller sonen tycker att det är speciellt kul.

Så läget för början på den här dagen är:
Tappat STING!
Sticka lugnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0