Känslan av gnällkärring...

Vaknade 07.03...
Hade hört sambons väckarklocka ringa tidigare, men inte hört att han gick upp.
Tittade ut, hans skjuts stod och väntade.
Sambon, han SOV!

Upp och hoppa snigelsoppa var mitt budskap!
Du har försovit dig.



Han kom upp 07.04.
07.12 var han påväg ut i bilen.
Snabba ryck, havredryck!

Och precis när jag skrivit ordet "havredryck"...

Så ringde det på dörren för en stund sedan.
Så flänger sonen in och han har glömt att ta med GYMPAKLÄDER när han lämnade pappas hus.
Nu skickade fröken hem honom till mig, cyklades för att hämta gympakläder här.
Men va fan...
Jag VET hur min/vår som funkar, JAG kollar ALLTID hans väska innan skolan varje dag.
Kollar att gympakläder är med om det är gympa, att extrakläder finns med ifall det skulle behövas på dagarna.
Kollar att läxan är med OM det är läxa osv.

JAG gör det ja, men inte sonens pappa.
Han litar på att sonen har koll själv, men det vet jag av erfarenhet att han inte har.
Han är liksom 10...
Jag är kontrollfreak, men DET LÖNAR SIG I LÄNGDEN!!!!

Jag tror att både min nuvarande man och min X-krok HATAR att jag är sån.
För det blir så djävla många PEKPINNAR åt deras håll.
Mottot "Ordning och reda, pengar på fredag" är inte deras grej direkt.
Ja, nu får BÅDA sig en släng här men jag blir så djävla trött ibland.
Och att man får känslan av GNÄLLKÄRRING, bara för att andra INTE har koll.
Inte för att dom säger det TILL mig, men jag VET att dom tänker det.
SUCK!!!!

Resultatet blev nu då för sonens del att han fick cykla i världens fart hem hit, på order av fröken.
Och jag sa nu när han cyklade tillbaka till skolan:
NU stressar du inte tillbaka till skolan!
Du cyklar försiktigt, det får ta den tid det tar och det hälsar du din fröken att jag har sagt.
INGEN STRESS-CYKLING, för det är du inte kapabel till!!!
OK????

Ok, vi ses sen, sa sonen.
Och for ut igenom dörren som ett jehu.



Jag HOPPAS han tar det lugnt nu.

Själv ska jag rydda upp lite här, duscha och promnera iväg till Korpen.
Sjukgymnastik står på schemat.
Sen mathandel med mamma och så kommer sonen.
Sticka lugnt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0