En god intention...
Ikväll har vi sett på film, en barnfilm som inte var så värst bra som UNDERHÅLLNING.
Fast bra som UNDERVISNING för små barn.
Vi såg en film om en teckand sköldpadda som simmade runt i ett hav som människan smutsar ner och förstör.
En enda lång GÄSP-film, fast himla viktig för små barn.
Jag stod ut tack vare virkningen, sonen sa inget och sambon...
Sa inget heller.
Sen såg vi "Kennedy-serien".
Inget man inte redan visste om Kennedyklanen avslöjades, men ändå bättre än ingenting på tv´n.
Man lär väl fortsätta se den, för lördagarna är ju rena rama döden nu.
Jag har börjat på en karamellrosa poncho, en modell som jag komponerade sommaren 2009.
Sålde slut på 4 st på en månad, två karamell rosa och två äppelgröna det året.
PLUS att jag gjorde en karamellrosa till mig själv, och en vit till min bästis, som hon fick i "mamma-present"!
Och min rosa älskar jag verkligen, den är så KÄCK.
Tänkte att en ny sommarsäsong seglar ju upp, kan vara bra med lite fina ponchos i härliga färger.
Jag har garn till en av varje i färgerna ovan.
Så hoppar vi raskt över till godis, ett annat av mina favoritämnen!
Jag och sonen köpte godis på macken när vi hyrde filmen förut.
Jag, i vanlig ordning försökte begränsa mitt inköp, gick BRA...
Och jag hade intentionen när jag kom hem, att jag skulle spara godis till morgondagen.
Jättebra intention...
Fast den sprack, som så många gånger förr.
Jag sa dessutom till sonen som hällde upp våra godisar i varsinn skål:
Du släng inte godispåsen, jag ska ha det godis jag sparar i den sen!
Jotjenahoppla frk Österholm...
Din lilla GODISKNARKARE, ditt hopplösa chokladfrossar-monster, din lilla vingummi-heroninist!
Jag tryckte i mig hela påsen och sen, när sonen förflyttat sig in på sitt rum...
Då gick jag NATURLIGTVIS på hans öveblivna godisar också.
Godisar jag inte ens gillar.
Tänk er mig som knarkare, om jag nu skulle ha råkat gilla knark...
Jag hade inte haft en chans, jag hade aldrig lyckats sluta.
Jag hade knarkat hårdare än Keith Richards och Ozzy Osboure IHOP.
Jag är liksom snart en lallande godismonster-version á la Ozzy.
Drägglar gör jag med, för det gör man lätt i samband med godis.
Jag kommer snart ha försockrat min hjärna så mycket...
Så jag kommer bli pundigare (punchigare) (punchpralinigare ;) än Ozzy.
Usch, stackars Ozzy och stackars mig.
Sluddrar Keith förresten?
Och sambon påpekade/undrade när jag gick på sonens godis:
Jaha, och hur gick det med DITT GODIS...?
Har du ätit upp det?
Skulle inte du spara lite, eller HÖRDE JAG FEL förut när du snackade om att spara den där påsen som ligger i köket...?
(Mäh, håll snattran din lille bessermesserwisserschmisser!!!! Bah!!!!)
(Tänk att man aldrig kan hålla käften, ät och var TYST nästa gång din gamla godisgris.
Jag smäller ju ändå i mig alltihop och MER DÄRTILL... )
För jag glömde visst nämna att jag åt upp godiset som min mamma hade nere i en skål, i bibloteket också.
Men...
Det får typ stanna mellan oss här på bloggen.
Sprider ni det vidare nåste jag nog tyvärr döda er
Det var allt från henne med dålig karaktär, för idag.
Vi ses imorgon igen.
Fast bra som UNDERVISNING för små barn.
Vi såg en film om en teckand sköldpadda som simmade runt i ett hav som människan smutsar ner och förstör.
En enda lång GÄSP-film, fast himla viktig för små barn.
Jag stod ut tack vare virkningen, sonen sa inget och sambon...
Sa inget heller.
Sen såg vi "Kennedy-serien".
Inget man inte redan visste om Kennedyklanen avslöjades, men ändå bättre än ingenting på tv´n.
Man lär väl fortsätta se den, för lördagarna är ju rena rama döden nu.
Jag har börjat på en karamellrosa poncho, en modell som jag komponerade sommaren 2009.
Sålde slut på 4 st på en månad, två karamell rosa och två äppelgröna det året.
PLUS att jag gjorde en karamellrosa till mig själv, och en vit till min bästis, som hon fick i "mamma-present"!
Och min rosa älskar jag verkligen, den är så KÄCK.
Tänkte att en ny sommarsäsong seglar ju upp, kan vara bra med lite fina ponchos i härliga färger.
Jag har garn till en av varje i färgerna ovan.
Så hoppar vi raskt över till godis, ett annat av mina favoritämnen!
Jag och sonen köpte godis på macken när vi hyrde filmen förut.
Jag, i vanlig ordning försökte begränsa mitt inköp, gick BRA...
Och jag hade intentionen när jag kom hem, att jag skulle spara godis till morgondagen.
Jättebra intention...
Fast den sprack, som så många gånger förr.
Jag sa dessutom till sonen som hällde upp våra godisar i varsinn skål:
Du släng inte godispåsen, jag ska ha det godis jag sparar i den sen!
Jotjenahoppla frk Österholm...
Din lilla GODISKNARKARE, ditt hopplösa chokladfrossar-monster, din lilla vingummi-heroninist!
Jag tryckte i mig hela påsen och sen, när sonen förflyttat sig in på sitt rum...
Då gick jag NATURLIGTVIS på hans öveblivna godisar också.
Godisar jag inte ens gillar.
Tänk er mig som knarkare, om jag nu skulle ha råkat gilla knark...
Jag hade inte haft en chans, jag hade aldrig lyckats sluta.
Jag hade knarkat hårdare än Keith Richards och Ozzy Osboure IHOP.
Jag är liksom snart en lallande godismonster-version á la Ozzy.
Drägglar gör jag med, för det gör man lätt i samband med godis.
Jag kommer snart ha försockrat min hjärna så mycket...
Så jag kommer bli pundigare (punchigare) (punchpralinigare ;) än Ozzy.
Usch, stackars Ozzy och stackars mig.
Sluddrar Keith förresten?
Och sambon påpekade/undrade när jag gick på sonens godis:
Jaha, och hur gick det med DITT GODIS...?
Har du ätit upp det?
Skulle inte du spara lite, eller HÖRDE JAG FEL förut när du snackade om att spara den där påsen som ligger i köket...?
(Mäh, håll snattran din lille bessermesserwisserschmisser!!!! Bah!!!!)
(Tänk att man aldrig kan hålla käften, ät och var TYST nästa gång din gamla godisgris.
Jag smäller ju ändå i mig alltihop och MER DÄRTILL... )
För jag glömde visst nämna att jag åt upp godiset som min mamma hade nere i en skål, i bibloteket också.
Men...
Det får typ stanna mellan oss här på bloggen.
Sprider ni det vidare nåste jag nog tyvärr döda er
Det var allt från henne med dålig karaktär, för idag.
Vi ses imorgon igen.
Kommentarer
Trackback
