Dimman och Mårran...
Idag drog jag och Milou till Hällarna för en promenad.
Jag på cykeln och Milou i cykelkorgen.
Kom dit, och såg båten försvinna iväg från hamnen och den försvann så fort in i dimman att jag inte ens hann knäppa en bild.
Jag tar tillbaka allt, jag förstår att dom tjuter!
Så vände jag huvudet åt andra hållet och blev LÄTT SKRÄMD...
Det var som ett stort BERG av dimma ute i havet, och jag fick känslan av att MÅRRAN skulle dyka upp som ett gammalt spöke från barndomen.
Ja, jag var skitskraj när mormor läste Mumintrollet och Mårran dök upp...
Mårran gjorde ju inget, men var icke desto mindre läskig.
Idag...
Trodde jag nästan att Mårran stod ute i dimman, redo att kidnappa mig och Milou.
Scary...
Så sa det bara TJOFF och dimmberget försvann, och solen började komma fram.
Är inte vädret mysko så säg...?
Jag och Milousan gick 1,7 km (1km och 700m) idag, och jag undrade om det kanske var lite för långt...?
Men hon var inte ens färdig med att promenera när vi var tillbaka vid cykeln, hon ville gå vidare.
Fast idag skulle vi till veterinären och få vaccinationskortet ifyllt, för det glömde jag när Milou fick sin vaccination.
Och jag tänkte att nu, en gång för alla, ska jag prata med vettisen och FRÅGA om det här med längden på promenader med en cavalier-valp.
Jag upplever ju att Milou ÄLSKAR att promenera, hon blir inte trött, och vi hårdgår ju absolut inte.
Mina två "hundexpert-kompisar" säger ju att det är helt OKEJ, hon behöver stimulansen, och så länge hon orkar, att vi tar det lugnt och inte går i hårt tempo är det verkligen okej.
Men så har vi ju dom som "är vanliga" hundägarna precis som jag...
Och dom säger "Akta, akta, oj, oj, inga promenader längre än typ runt kvarteret, tänk på skelett och gud vet vad.
Våra hundar har vi varit ytterst försiktiga med, gått väldigt korta promenader tills dom var över året", osv.
Jag känner mig då som värsta DJURPLÅGAREN när jag jämnför med hur jag och Milou går.
Och jag blir fundersam och tveksam...
Runt kvarteret, då skulle Milou få tuppjuck, det har vi passerat.
Alltså hunden leker ju i trädgården dagarna i ända när vi är hemma, det är en otroligt aktiv hund som gillar bus och fart och fläkt.
Vad är skillnaden på att springa i en trädgård EN HEL DAG och gå på promenad vid skog och hällmark en liten tur?
Det är ju inga asfaltspromenader nu när vi cyklar till Hällarna, och går vi på asfalt så går vi ju kortare.
Gör jag RÄTT eller fel?
Jag måste fråga veterinären, det är ju ändå en expert, så jag inte SABBAR Milous lilla kropp och framtid.
Ja, jag frågade, berättade hur våra dagar och promenader ser ut, och att jag nu var orolig att jag övertränar henne!
Men...
Mina "hundexpert-kompisar" har haft RÄTT!
Jag har inget attt oroa mig för om jag går i hennes tempo och kör "stros och nos-promenader".
När jag sa att jag gått 1.7 km idag, kröp jag nästan ur skinnet, tänkte "NU får jag väl en utskällning..."
Icke då, så länge jag inte cyklar med hunden, alltså att hon springer brevid cykeln, tränar agility, eller går när hon inte orkar...
Då kan vi i pricip gå och gå, tills hon kroknar.
Vanligt "stros och nos gående" skadar inte, det bara gynnar både hjärna, kropp för hunden.
Jamen då så!!!
Då var det avklarat och undertecknat.
Två hundfolk och två veterinärer, ja då kan det väl inte vara åt helskotta.
Vi kör på som vi redan gör, vi trivs bäst med det jag och Milousan
Vi kommer väl inte gå tills hon kroknar, men vi kan alltså lugnt strosa runt på Hällarna.
Annars så har jag smällt iväg MINST en tusing på djurens och min mathandel idag!
Det blev kaninmat, halm, hundmat, hundgodis till träning, tuggben, och en matbricka till Milou så jag slipper hundmat och vatten över hela parkettgolvet i matsalen.
Ja...
För jag kan ju inte ha hennes mat i köket eftersom det är kaninens domän!
Leo måste få ha sin plats i hemmet orörd, så Milou är portad därifrån.
Han har köket, trappavsatsen, "serveringsrummet", och sonens rum.
Milou har matsalen, vardagsrum, sovrum, och arbetsrum/hall till sitt förfogande.
Det blir nästan 50-50 av hemmet och Leo får lugn och ro, Milou får behålla nosen intakt
Ja, Milou har växt om honom, men Leo bestämmer fortfarande.
Så tillbaka till den inköpta matbrickan...
Milou har haft sonens gamla matunderlägg som skydd för golvet tills nu.
Men hon slafsar och vatten skvimpas ut under drickande och lek på parketten och hamnar under underlägget.
Det gillas INTE av parkettgolvet!
Så jag investerade i en praktisk matbricka med stadiga kanter och antihalk-tassar undertill.
Så har jag bestämt att måndagar, JÄMNA VECKOR, är min LYXMATS-dag!
På måndagar när sonen åker till sin pappa, då unnar jag mig en "Plockihop-sallad" från den nya salladsbaren på Atterdags.
Att vara barnfri innebär att jag inte behöver laga mat och dessutom jobbar sambon nätter.
Så varför inte passa på att njuta av ensamheten och njuta av att SLIPPA laga mat?
Jo minsann, och nu har det blivit en tradition sen några veckor tillbaka!
Jag avnjöt en lyxblandning bestående av pasta, ruccola, tomater, kyckling, melon, mango, avocado, feta ost, kronärtskocka, oliver, toppat med några kräftskjärtar i kvällssolen i trädgården.
Lyx, lyx, lyx...
Jag på cykeln och Milou i cykelkorgen.
Kom dit, och såg båten försvinna iväg från hamnen och den försvann så fort in i dimman att jag inte ens hann knäppa en bild.
Jag tar tillbaka allt, jag förstår att dom tjuter!
Så vände jag huvudet åt andra hållet och blev LÄTT SKRÄMD...
Det var som ett stort BERG av dimma ute i havet, och jag fick känslan av att MÅRRAN skulle dyka upp som ett gammalt spöke från barndomen.
Ja, jag var skitskraj när mormor läste Mumintrollet och Mårran dök upp...
Mårran gjorde ju inget, men var icke desto mindre läskig.
Idag...
Trodde jag nästan att Mårran stod ute i dimman, redo att kidnappa mig och Milou.
Scary...
Så sa det bara TJOFF och dimmberget försvann, och solen började komma fram.
Är inte vädret mysko så säg...?
Jag och Milousan gick 1,7 km (1km och 700m) idag, och jag undrade om det kanske var lite för långt...?
Men hon var inte ens färdig med att promenera när vi var tillbaka vid cykeln, hon ville gå vidare.
Fast idag skulle vi till veterinären och få vaccinationskortet ifyllt, för det glömde jag när Milou fick sin vaccination.
Och jag tänkte att nu, en gång för alla, ska jag prata med vettisen och FRÅGA om det här med längden på promenader med en cavalier-valp.
Jag upplever ju att Milou ÄLSKAR att promenera, hon blir inte trött, och vi hårdgår ju absolut inte.
Mina två "hundexpert-kompisar" säger ju att det är helt OKEJ, hon behöver stimulansen, och så länge hon orkar, att vi tar det lugnt och inte går i hårt tempo är det verkligen okej.
Men så har vi ju dom som "är vanliga" hundägarna precis som jag...
Och dom säger "Akta, akta, oj, oj, inga promenader längre än typ runt kvarteret, tänk på skelett och gud vet vad.
Våra hundar har vi varit ytterst försiktiga med, gått väldigt korta promenader tills dom var över året", osv.
Jag känner mig då som värsta DJURPLÅGAREN när jag jämnför med hur jag och Milou går.
Och jag blir fundersam och tveksam...
Runt kvarteret, då skulle Milou få tuppjuck, det har vi passerat.
Alltså hunden leker ju i trädgården dagarna i ända när vi är hemma, det är en otroligt aktiv hund som gillar bus och fart och fläkt.
Vad är skillnaden på att springa i en trädgård EN HEL DAG och gå på promenad vid skog och hällmark en liten tur?
Det är ju inga asfaltspromenader nu när vi cyklar till Hällarna, och går vi på asfalt så går vi ju kortare.
Gör jag RÄTT eller fel?
Jag måste fråga veterinären, det är ju ändå en expert, så jag inte SABBAR Milous lilla kropp och framtid.
Ja, jag frågade, berättade hur våra dagar och promenader ser ut, och att jag nu var orolig att jag övertränar henne!
Men...
Mina "hundexpert-kompisar" har haft RÄTT!
Jag har inget attt oroa mig för om jag går i hennes tempo och kör "stros och nos-promenader".
När jag sa att jag gått 1.7 km idag, kröp jag nästan ur skinnet, tänkte "NU får jag väl en utskällning..."
Icke då, så länge jag inte cyklar med hunden, alltså att hon springer brevid cykeln, tränar agility, eller går när hon inte orkar...
Då kan vi i pricip gå och gå, tills hon kroknar.
Vanligt "stros och nos gående" skadar inte, det bara gynnar både hjärna, kropp för hunden.
Jamen då så!!!
Då var det avklarat och undertecknat.
Två hundfolk och två veterinärer, ja då kan det väl inte vara åt helskotta.
Vi kör på som vi redan gör, vi trivs bäst med det jag och Milousan
Vi kommer väl inte gå tills hon kroknar, men vi kan alltså lugnt strosa runt på Hällarna.
Annars så har jag smällt iväg MINST en tusing på djurens och min mathandel idag!
Det blev kaninmat, halm, hundmat, hundgodis till träning, tuggben, och en matbricka till Milou så jag slipper hundmat och vatten över hela parkettgolvet i matsalen.
Ja...
För jag kan ju inte ha hennes mat i köket eftersom det är kaninens domän!
Leo måste få ha sin plats i hemmet orörd, så Milou är portad därifrån.
Han har köket, trappavsatsen, "serveringsrummet", och sonens rum.
Milou har matsalen, vardagsrum, sovrum, och arbetsrum/hall till sitt förfogande.
Det blir nästan 50-50 av hemmet och Leo får lugn och ro, Milou får behålla nosen intakt
Ja, Milou har växt om honom, men Leo bestämmer fortfarande.
Så tillbaka till den inköpta matbrickan...
Milou har haft sonens gamla matunderlägg som skydd för golvet tills nu.
Men hon slafsar och vatten skvimpas ut under drickande och lek på parketten och hamnar under underlägget.
Det gillas INTE av parkettgolvet!
Så jag investerade i en praktisk matbricka med stadiga kanter och antihalk-tassar undertill.
Så har jag bestämt att måndagar, JÄMNA VECKOR, är min LYXMATS-dag!
På måndagar när sonen åker till sin pappa, då unnar jag mig en "Plockihop-sallad" från den nya salladsbaren på Atterdags.
Att vara barnfri innebär att jag inte behöver laga mat och dessutom jobbar sambon nätter.
Så varför inte passa på att njuta av ensamheten och njuta av att SLIPPA laga mat?
Jo minsann, och nu har det blivit en tradition sen några veckor tillbaka!
Jag avnjöt en lyxblandning bestående av pasta, ruccola, tomater, kyckling, melon, mango, avocado, feta ost, kronärtskocka, oliver, toppat med några kräftskjärtar i kvällssolen i trädgården.
Lyx, lyx, lyx...
Kommentarer
Postat av: Siri
Måste säga att jag verkligen gillar din blogg. Konstigt nog verkar jag inte kunna prenumerera på din blogg via BlogLovin' och jag undrar vad jag gör för fel. Är det någon annan som också har problem med det här?
Postat av: Bloggaren Herself
Hej Siri och TACK för att du gillar bloggen!
Nja, jag vet faktiskt inte om någon har problem att prenumerera på BlogLovin.
Jag har inte fått några indikationer eller frågor på det förut att det skulle vara problem!
Vet iallafall att det finns läsare som prenumererar.
Hoppas du lyckas eller fortsätter läsa ändå ;D
Kram Madde
Trackback
