Fattar jag inte det...?
Jag håller på att få "dåra" på en liten grej här...
Grejen innebär att sonen, sen han skaffade sin mobil, går omkring och sjunger konstant!
Mysigt, kan vissa av er tycka kanske...?
Men så sitter man och ser på tv, och vill HÖRA vad dom säger på tv´n som nyss när jag såg nyheterna.
Men det enda jag hör är en kakkafoni av ljud.
Tv-ljudet, sonen sjunger plus att han samtidigt spelar låten han sjunger på mobilen högt.
Jag ber honom att vara lite tystare, han blir knäpptyst i ungefär 5 sekunder.
Sen sätter han igång igen.
Hm, mina öron liksom kokar över.
Sonen, han får i sin tur "dåra" på en annan liten grej...
Han skulle iväg till fotbollen nyss.
"Var är mina fotbollskläder?"
Där dom brukar, i källaren!
"Nä, där är dom inte!"
Jo, dom är där du la dom sist, ska vara tvättade dessutom.
Sonen kollar, NEJ, inga fotbollskläder.
Sen sker följande:
Hela VÄRLDEN rasar ihop, för fotbollskläderna är INTE där jag har sagt att dom ska vara!
Då är dom hos pappa, jag vet inte vart dom skulle vara annars.
"Neeeeeej, det är dom inte, och den där tjocktröjan jag har...
Den kostar 1000 kronor!!!!"
Eh, jaha...
Ja, kläderna ska vara i källaren.
Tårar börjar spruta, han får tokspel, ALLT är borta!
Fattar jag inte det?
Nope, tydligen inte.
Hysterin fortsätter, han springer ner till mormor, gapar och skriker som en tok, mormor förebrår sin dotter att HON inte kan hålla ordning på sonens prylar!
What???
Moi, nä nu djävlar...
Och så fryser jag ögonblicket och tänker tillbaka 30 år i tiden.
Mhm, det var SÅ HÄR jag gjorde när JAG var i sonens situation, sprang till mormor och skyllde på morsan!
Var tonårstokig, hormoner som sprutade till höger och vänster, och hela VÄRLDEN gick under för att jag inte hittade MIN favvotröja som jag skulle ha till skolan.
Ja, och så ofrös jag ögonblicket igen och tog MADDE-kommando, inge mesande som min mamma höll på med.
Jag blir...
Skitarg.
Tar INTE en uppläxning av min morsa i detta fallet iallafall, eller av sonen heller för den delen.
Gå ner och titta ORDENTLIGT för f-n!
Ja, och vart VAR kläderna tror ni?
I källaren, abernaturlisch!!!!
Letade sonen ordentligt första gången?
Såklart inte, så himla nödvändigt med gräl då liksom.
Min gud, sonen är tillbaka från sin pappa igen, HALLELUJA!
Hoppas jag överlever
Familjeliv i ett "storhus" när det är som...
Bästvärst.
Promenaden med Milou gick prickfritt idag.
Hon var jätteduktig och inget strulande, och vi fick gå två varv på ena slingan.
Hon var verkligen springsugen om jag säger så.
Nu har sambon kommit hem, jag återkommer.
Grejen innebär att sonen, sen han skaffade sin mobil, går omkring och sjunger konstant!
Mysigt, kan vissa av er tycka kanske...?
Men så sitter man och ser på tv, och vill HÖRA vad dom säger på tv´n som nyss när jag såg nyheterna.
Men det enda jag hör är en kakkafoni av ljud.
Tv-ljudet, sonen sjunger plus att han samtidigt spelar låten han sjunger på mobilen högt.
Jag ber honom att vara lite tystare, han blir knäpptyst i ungefär 5 sekunder.
Sen sätter han igång igen.
Hm, mina öron liksom kokar över.
Sonen, han får i sin tur "dåra" på en annan liten grej...
Han skulle iväg till fotbollen nyss.
"Var är mina fotbollskläder?"
Där dom brukar, i källaren!
"Nä, där är dom inte!"
Jo, dom är där du la dom sist, ska vara tvättade dessutom.
Sonen kollar, NEJ, inga fotbollskläder.
Sen sker följande:
Hela VÄRLDEN rasar ihop, för fotbollskläderna är INTE där jag har sagt att dom ska vara!
Då är dom hos pappa, jag vet inte vart dom skulle vara annars.
"Neeeeeej, det är dom inte, och den där tjocktröjan jag har...
Den kostar 1000 kronor!!!!"
Eh, jaha...
Ja, kläderna ska vara i källaren.
Tårar börjar spruta, han får tokspel, ALLT är borta!
Fattar jag inte det?
Nope, tydligen inte.
Hysterin fortsätter, han springer ner till mormor, gapar och skriker som en tok, mormor förebrår sin dotter att HON inte kan hålla ordning på sonens prylar!
What???
Moi, nä nu djävlar...
Och så fryser jag ögonblicket och tänker tillbaka 30 år i tiden.
Mhm, det var SÅ HÄR jag gjorde när JAG var i sonens situation, sprang till mormor och skyllde på morsan!
Var tonårstokig, hormoner som sprutade till höger och vänster, och hela VÄRLDEN gick under för att jag inte hittade MIN favvotröja som jag skulle ha till skolan.
Ja, och så ofrös jag ögonblicket igen och tog MADDE-kommando, inge mesande som min mamma höll på med.
Jag blir...
Skitarg.
Tar INTE en uppläxning av min morsa i detta fallet iallafall, eller av sonen heller för den delen.
Gå ner och titta ORDENTLIGT för f-n!
Ja, och vart VAR kläderna tror ni?
I källaren, abernaturlisch!!!!
Letade sonen ordentligt första gången?
Såklart inte, så himla nödvändigt med gräl då liksom.
Min gud, sonen är tillbaka från sin pappa igen, HALLELUJA!
Hoppas jag överlever
Familjeliv i ett "storhus" när det är som...
Bästvärst.
Promenaden med Milou gick prickfritt idag.
Hon var jätteduktig och inget strulande, och vi fick gå två varv på ena slingan.
Hon var verkligen springsugen om jag säger så.
Nu har sambon kommit hem, jag återkommer.
Kommentarer
Trackback
