Eldshow i natten...

Det blev ju en liten, eller ganska lång tur på stan igårkvälls.
Vi gick igenom stan och ner mot medeltidsmarknaden som höll på att packa ihop, SYND NOG faktiskt.
Ja, för marknaden var bra mycket mysigare i mörkret än på dagen, dom borde omvärdera, fram för marknaden på kvällen tycker jag.
Ett lyktstånd...
 

 
Se så häftigt det ser ut, och det var ännu häftigare "på riktigt", nästan lite magiskt där i mörkret faktiskt.
Till och med JAG som är så anti medeltidsmarknad, gillade den mörka marknaden.
Så kom vi utanför muren...
 

 
Och genast när vi kom utanför blev det en temperaturskillnad på...
Många grader.
Jag hade min halvtjocka täckjacka och huttrade nästan direkt.
Havet gjorde luften isig och så lägger man på den fuktiga augustiluften på det, hutter, hutter.
Men det var vackert, här en grupp medeltids-tjofräsare vid en eld...
 
 
Vi tjyvkollade lite på tornerspelen och eftersom det var sista kvällen var det smockfullt.
Även tornerspelen ser lite mer lockande ut i natten än på eftermiddagen faktiskt...


Det blir liksom lite mer mäktigt då.
Sen ville sonen hänga med och se en eldshow i S:t Görans ruin.
Jag ville hem, för dels hade jag ju med Milou och dels var det ju FREEZING vid det här laget.
Men nej...
Inte fick jag med honon hem inte!
Och inte ville jag låta honom cykla hem själv heller efter showen, för då var ju klockan 23 när det var klart.
Okej, det var bara att gå med, och jag ångrade mig faktiskt inte.
Dels satte jag mig mellan två VARMA MÄNNISKOR på en bänk, med hunden i knät, så jag hade värme i knät och värme på sidorna.
Och dels var showen faktiskt förvånande bra!

Detta är en gycklargrupp som heter PAX och där åldern på dom medverkande var/är nu mellan 10-14 år.
eller om det var 10-15 år, jag kommer inte riktigt ihåg, UNGA är dom iallafall )
Det var eld och det var en berättelse om döden.
S:t Görans ruin är ju ett "sjukhus från förr" där spetälska och andra sjuka isolerades från resten av stan.
Många lik nedgrävda i backen där alltså, och dom gamla själarna väcktes till liv av Pax.
Det var liemannen, helvetet/elden och himlen/dom vita, ruinen gjorde sitt som spöklik kuliss och allt var kompanjerat av mystisk musik och trummor...
 

 
 
 
 

 
 

 
 

 
 

 
 

 

 
 

 

 

 
 

 

 
Ja, det var häftigt.
Och jag får ge min gamla mobilkamera en eloge...
Detta är fotat utan blixt, jag satt på sista raden av bänkarna som gick till hälften av ruinen, och ÄNDÅ...
Blev det ganska bra bilder, häftiga.
Tycker jag då 
 
Och hunden satt lugn som en filbunke i mitt knä, detta trots trummor, gap och skrik från gycklarna.
Hon var stencool (för en gångsskull ;).
Men när vi kom ut...
HERREGUD så kallt det var!!!!
Jag fick en chock när jag kom utanför ruinen igen, jag hade ju blivit behagligt uppvärmd av hund och människor, dom andra, iallafall sonen höll på att frysa ihjäl.
Vi skulle strosa igenom stan tillbaka hem, men det blev mest att vi halvsprang.
Jag sprang, och då menar jag SPRANG, till och med uppför Rackarbacken för att få upp värmen.
Det har jag inte gjort sen jag var mycket springvältränad.
Det var molnandedräkt ute liksom, rått som fan vid det här laget.
Och vi skulle från sjukhuset till statoil på Söderväg, inte nästgårds kändes det som igår kan jag säga.
 
När vi kom hem kokade jag varm choklad som vi stjälpte i oss, åt överbliva korvbröd med brieost som vi doppade i.
På med massor med kläder, kröp ner i sängen allihopen och stenslocknade till en film.
Väckte sonen mitt i natten när det inte var vändutrymme i sängen av två vuxna , en tonåring och en hund.
Vaknade idag, ingen vind, klarblå himmel, jag tycker det känns svidigt i halsen och lite rinnigt i näsan.
Fan...
Ja, ja, vi får väl se.
Nu ska jag väcka sambon, städ står på schemat och jag ska grunda lite här, vattna blommor, ut med mattor och sopor m.m.
Sen får vi se om det blir stranden, I hope so, vädret är ju underbart.
Vi ses sen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0