Med sin bästaste "Lotta på Bråkmakargatan-röst"...

Så var den här dagen också snart över...
Tack och lov.
Jag var iväg "ett ärende" och kollade en sak med sonen och hans far idag, och efter det släppte dom av mig vid kolonilotterna på Öster.
Jag tog en sväng på stan och var inne på "Garag1" och köpte denna...
 
 
... skylten!
Och märks det att jag blivit hundägare eller märks det...?
Nu har jag tre "hundskyltar" i trappen 
Och så slog jag även till på...
 

Är inte den skylten lite inaktuell nu när sommaren snart är över, tänker säkert ni.
Nä, den blir aldrig inaktuell, det kommer ju en sommar NÄSTA ÅR igen, eller hur...? 
Så nu börjar det bli en liten go´ samling skyltar i trappuppgången...
 

Hade LÄTT kunnat köpa några fler, men det tillät inte plånboken tyvärr 
Däremot kände jag mig lätt deprimerad så jag köpte mig en mjukglass med kolatopping.
Ja, alltid kan man skylla på att man är värd att trycka i sig gotte bara för att man är deppig, och är man lycklig och mår bra...
Då är man värd något gott då också.
Ja, godis och glass passar alltid som extra humörhöjare 

Så till Milous battle för dagen:
Kampen mot den stora stygga skalbaggen!
Jo, där satt jag i en stol och läste lite i bersån, och hör hunden gläffsa, kratta under liggdynan, skutta på stället, agera studsboll och gläffsa igen.
???
Vad händer, tänkte jag och lyfte på häcken för att se vad som var på "G".

Och det som var på "G" var en liten pansarbeklädd skalis med hullingar på benen!
Jaha, och vad gjorde hunden?
Jo, hon skulle ha tag i den, och fick det från och till, puttade den hit och dit, gläffste och efter en halvtimme fastnade en hulling i mungipan på hunden och Milou slängde med huvudet och bort flög skalbaggen för att sen försvinna i gräset.
Till skalisens stora lättnad gissar jag, och Milous förtret 
 

 
 

 
"Öh...
Vart tog han vägen...?"

Hon sprang runt och nosade efter skalbaggen, men jag gissar att han inte gav ifrån sig en särskilt stark doft överhuvudtaget, så letandet var fruktlöst.
Men hon ÄR väl ändå för rolig, vågar leka och vara tuff mot småkryp, allt annat är superläsko.
Eller nej...
Hon förvånade oss faktiskt härom kvällen, när jag och sonen varit på den där eldshowen med Syster-Yster.

Jag brukar ju alltid säga, och har väl fått för mig att Milou är en "mesig" hund.
Och med mesig menar jag ju då kanske att hon inte skulle vara mycket att "hålla i tassen" om man skulle bli attackerad.
Om något sådant skulle hända brukar vi ju skoja här hemma om att "hon skulle slicka ihjäl" en inbrottstjuv...
För hon älskar ju allt och alla, hon är den mycket älskvärd hund liksom.
Men så kom vi ju hem här, FRÖS SOM HUNDAR, drack varm choklad och klädde på oss massor med värmande kläder för huset var ju utkylt dessutom.
Sonen hade då bla tagit på sig en luvtröja och hade dessutom luvan uppfälld över huvudet.

Jag och sambon hade lagt oss i sängen, hade tv´n på men lamporna var släckta.
Så kommer sonen in med täcke och kudde och vill krypa ner i sängen, säger inte ett ord, utan bara står vid sängen.
Och vem tror ni ställer sig upp som värsta vakthunden och börjar tok-morra???
Jo, våran lilla mes-hund!!!
Ställer sig upp på sambon och morrar från djupet av sin mage, och backar inte, utan står på sig fastän vi börjar skratta.
Hon står fast som urberget och försvarar oss i sängen.
Den där lilla fjompan...
Hon visade sig visst vara värsta vakthunden trots allt.
 
Så till dagens roligaste...
Jag pratade med bästisen idag, och i faggorna var även Lilla Sunshine.
Vid ett litet omotiverat 3-års utbrott, som kom sig av att hennes mor lugnt och fint sa till sin lilla dotter att hon inte ville att Sunshine inte skulle sätta TEJP på TAPETEN...
Bröt kaos ut i andra sidan telefonlinjen, Lilla Sunshine gillade inte, att inte, få sätta tejp på tapeten.
Då säger jag:
Fråga om hon vill prata med mig, kanske om plutten fick fokusera på att prata med mig så glömde hon att man inte fick sätta tejp på tapeten...?
Jodå, prata-i-telefontricket funkade!

Så då satt vi där i varsinn ände och pratade.
Lilla Sunshine berättade att hon fångat en fluga under dagen och jag berättade att jag minsann fångat en spindel under dagen.
(Läs MOSAT en spindel under dagen...  )
Och så frågar Lilla S när vi ska ses, det var ju så längesedan.
Ja du, sa jag, vi kan väl ses när som helst nu, sa jag.
Fel svar, för "när som helst" skulle gärna vara nu, i hennes värld.

Hon ropar till sin mor:
"Mamma, du, kan inte vi gå till Madde nu?"
Nej, inte idag, svarar hennes mor, jag ska laga mat och-jag-ska-och-jag-ska, hörde jag vidare.
Då säger Lilla Sunshine med sin bästaste "Lotta på Bråkmakargatan-röst":

"Ja, DU jaaaaa...
Men VAD SKA JAG GÖRA DÅ????"

Herregud, tror ni jag gapskrattade eller gjorde jag?
Så in i helskotta.
Nu är hon verkligen med i matchen den där lilla snäckan, och hur dum i huvudet tror morsan att hon är egentligen?
Bara för att mamma har en djäkla massa att göra, så har inte Lilla Sunshine det, basta!
Nu är hon inte bara ett barn, hon är en person med en personlighet.
Så det var dagens gapskratt.
Nu ska jag se Project Runway och imorgon...
Ska jag hänga lite med min bästaste Lilla Sunshine!
Så kan hennes morsa göra vad fan hon vill 

 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0