Fortfarande modern...

Kollade på nätet om hundar, löp och parning.
Fick smått panik.
Ringde "Hundaktuten" min bästis, som sa på ett ungefär HUR det går till med parning.
Hon trodde att dom måste sitta fast ett tag i varandra, eftersom snorren sväller under...
Själva akten.
Men det kan även förekomma att "en snabbis" ger resultat.
"Hur länge var hundarna borta?"
Eh, några minuter, jag var ju typ HELT upptagen av farbron som ramlat.
Fasen jag vet inte, så många minuter var det ju inte, 2 kanske?
3?
MEN...
Hon sa att jag skulle ringa veterinären och kolla, sen kanske det gick att ge en p-spruta nu i efterhand.
Okej, känns som jag har klippkort hos den där djäkla veterinären.
Men VALPAR vill jag dock inte ha.
Och hunden beter sig så konstigt ikväll, hon verkar så vilse i pannkakan och har svårt att komma till ro.
Är som ett plåster på sambon.

Så fick jag höra från sonen nyss att jag är MODERN.
(YES!!!)
Ja, han har ju sagt det förut, och jag suger åt mig som en svamp varenda gång!!!
Jag har moderna kläder och FÖRSTÅR (tydligen) mer än vad hans far gör, vad gäller hur sonen känner och tycker i hans ålder.
Mhm...
Ja, jag är väl mamman som aldrig växte upp

Eller så har jag barnasinnet kvar, KAN vara det också.
Vuxen vadå...?
Men det är ju som jag har skrivit förut, och som jag sa till sonen, att jag ibland inte fattar att när jag sitter på ett föräldrarsamtal om det gäller MIG eller sonen.
Jag tycker jag satt så där SJÄLV nyss och känner mig så fnissigt ovuxen.
MEN SPELAR rollen som den vuxna.
Fast det sista sa jag inte till sonen.

Nåväl, känns ju bra att man FORTFARANDE är modern.
Jag kommer vara förkrossad den dagen domen kommer:
"Mamma, du är inte modern längre!"
Eller ännu värre:
"Mamma, nu är du patetisk, du kan inte gå i så där ungdomliga kläder längre!
Du är 65, men klär dig som om du vore 20."
Huva, måtte den dagen aldrig komma




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0