Åskväder kombinerat med snöstorm...
När vi var på ZooMarket idag, fick jag postiva nyheter:
Milou har gått upp i vikt!!!
Tjohooo!
Sist jag vägde henne hade hon gått från 5 kg prick, till 4.8 kg.
Idag stod vågen på 5.4 kg!
Hurra, anorexihunden har lagt på sig.
Inte för att det märkts, för hon är fortfarande skinny som en liten räka och det kan ju bero på "för korta" promenader eftersom jag varit krasslig så länge också...
Men ändå, det är ju jättebra, jag blev superglad.
Och beröm fick hon också av tjejen som klippte klorna på henne, det fick däremot INTE Leo som också klippte klorna.
Fast han är ju finfin ändå.
Han är ju inte lika vänskaplig och pussvänlig som Milou, det ligger honom lite i fatet tror jag
Han charmar inte brudarna på samma sätt.
Och på tal om den där hunden som jag nästan aldrig skriver om här, här är jag när jag står och fönar håret på morgonen innan jag ska till jobbet...
(snygg bild...host...host... ;)
Och VEM tror ni måste vara med då också?
Jo, Matte-PLÅSTRET såklart.
Och hon har ju såna problem den där lilla skruttan med våra lackade trägolv.
Håriga tassar och hårig rumpa är ett halkande helvete.
Så ska hon ju då som sagt vara med till och med när man torkar håret, då sitter hon precis under min skalle och...
Tittar på.
Vilken ytterst TRÅKIG hobby i mina ögon, men hon gillar det, och glider än hit och än dit på sin lilla rumpa.
Ser ytterst obekvämt ut, men inte ger hon upp för det.
Jag säger "Gå och lägg dig", hon sitter/halkar kvar.
Men matte, hon vet på råd hon.
Ja, jag fick en snilleblixt häromdagen, jag har ju två små bönemattor, självklart la jag en precis under mitt hårtorkande...
Och Miloulove kan sitta PRECIS under hårtorken och leka matte-plåster!
Sicken tur, är jag inte en snäll matte så säg???
Nu har vi snöstorm här, den kom lagom när vi skulle gå hem från ZooMarket.
Fast det sket jag i, vi gick ändå, och Milou har ju sin lilla vinterrock så hon lider ju inte.
Jag led lite, för det var svinkallt, men som tur var så hade jag stoppat ner både mössa och benvärmare i väskan så det var bara att dra på sig.
När vi kom hem var det både snöstorm, hagel och ÅSKVÄDER.
Vi stängde av både datorer och tv-apparater här förut, för det blixtrade och dundrade.
Åskväder kombinerat med snöstorm, känns inte alltför vanligt.
Det har jag iallafall aldrig varit med om någonsin.
Men nu är det "bara" snöstorm.
Annat NYTT är att barnen nuförtiden ränner runt på stan efter skolans slut!
UTAN att jag vet om det dessutom.
Sonen ringde och frågade om han kunde ta med en kompis hem efter skolan, "Visst", sa jag, och så sa han att dom var på väg hem från skolan.
Fint, sa jag, som då var vid Märtas på Öster, knäpper av telefonen och ser...
Sonen.
Hallihallå, vad gör ni här?
Dom såg lite påkomna ut, speciellt sonen, och så frågade sonen vad JAG gjorde där, jag frågade vad DOM gjorde där...?
Tja, dom hade varit på Coop och kollat efter en bok.
Mhm...
Jag måste nog lära mig att ungen snart fyller 12 år, jag var över hela djävla stan LÅNGT före hans ålder.
Men han kunde ju åtminstone sagt i telefonen vart dom var, IFALL det skulle hända något.
Vi hade dock INTE sällskap hem, dom ville gå själva!
Förpassad till Sibiriens utkant...
Nåväl, tur att man har en hund som inte SKÄMS för att gå på stan med en iallafall
Milou har gått upp i vikt!!!
Tjohooo!
Sist jag vägde henne hade hon gått från 5 kg prick, till 4.8 kg.
Idag stod vågen på 5.4 kg!
Hurra, anorexihunden har lagt på sig.
Inte för att det märkts, för hon är fortfarande skinny som en liten räka och det kan ju bero på "för korta" promenader eftersom jag varit krasslig så länge också...
Men ändå, det är ju jättebra, jag blev superglad.
Och beröm fick hon också av tjejen som klippte klorna på henne, det fick däremot INTE Leo som också klippte klorna.
Fast han är ju finfin ändå.
Han är ju inte lika vänskaplig och pussvänlig som Milou, det ligger honom lite i fatet tror jag
Han charmar inte brudarna på samma sätt.
Och på tal om den där hunden som jag nästan aldrig skriver om här, här är jag när jag står och fönar håret på morgonen innan jag ska till jobbet...
(snygg bild...host...host... ;)
Och VEM tror ni måste vara med då också?
Jo, Matte-PLÅSTRET såklart.
Och hon har ju såna problem den där lilla skruttan med våra lackade trägolv.
Håriga tassar och hårig rumpa är ett halkande helvete.
Så ska hon ju då som sagt vara med till och med när man torkar håret, då sitter hon precis under min skalle och...
Tittar på.
Vilken ytterst TRÅKIG hobby i mina ögon, men hon gillar det, och glider än hit och än dit på sin lilla rumpa.
Ser ytterst obekvämt ut, men inte ger hon upp för det.
Jag säger "Gå och lägg dig", hon sitter/halkar kvar.
Men matte, hon vet på råd hon.
Ja, jag fick en snilleblixt häromdagen, jag har ju två små bönemattor, självklart la jag en precis under mitt hårtorkande...
Och Miloulove kan sitta PRECIS under hårtorken och leka matte-plåster!
Sicken tur, är jag inte en snäll matte så säg???
Nu har vi snöstorm här, den kom lagom när vi skulle gå hem från ZooMarket.
Fast det sket jag i, vi gick ändå, och Milou har ju sin lilla vinterrock så hon lider ju inte.
Jag led lite, för det var svinkallt, men som tur var så hade jag stoppat ner både mössa och benvärmare i väskan så det var bara att dra på sig.
När vi kom hem var det både snöstorm, hagel och ÅSKVÄDER.
Vi stängde av både datorer och tv-apparater här förut, för det blixtrade och dundrade.
Åskväder kombinerat med snöstorm, känns inte alltför vanligt.
Det har jag iallafall aldrig varit med om någonsin.
Men nu är det "bara" snöstorm.
Annat NYTT är att barnen nuförtiden ränner runt på stan efter skolans slut!
UTAN att jag vet om det dessutom.
Sonen ringde och frågade om han kunde ta med en kompis hem efter skolan, "Visst", sa jag, och så sa han att dom var på väg hem från skolan.
Fint, sa jag, som då var vid Märtas på Öster, knäpper av telefonen och ser...
Sonen.
Hallihallå, vad gör ni här?
Dom såg lite påkomna ut, speciellt sonen, och så frågade sonen vad JAG gjorde där, jag frågade vad DOM gjorde där...?
Tja, dom hade varit på Coop och kollat efter en bok.
Mhm...
Jag måste nog lära mig att ungen snart fyller 12 år, jag var över hela djävla stan LÅNGT före hans ålder.
Men han kunde ju åtminstone sagt i telefonen vart dom var, IFALL det skulle hända något.
Vi hade dock INTE sällskap hem, dom ville gå själva!
Förpassad till Sibiriens utkant...
Nåväl, tur att man har en hund som inte SKÄMS för att gå på stan med en iallafall
Kommentarer
Trackback
