Stackars henne...
Appropå inlägget jag skerv igår så läste jag "Veckans fusklapp", och om Anna Wahlgren stod det:
"Vem kan man lita på?
Författaren till föräldrarbibeln "Barnaboken" Anna Wahlgren beskrivs av sin dotter som en usel morsa i en ny bok.
Omskakade - inte minst för oss som gärna tar råd av andra för att få ordning på livet.
Nu väntar vi med bävan på böckerna om Martin Timell inte kan hantera en hammare, att Mat-Tina lever på pulver-bearnaise och att Magdalena Ribbing inte tackade för senast..."
Slut citat.
Lite fyndigt skrivet tycker jag.
I rutan "Va´saru, saru" citerades Felicia Feldt, citat:
"Om hon inte varit expert, så hade hon varit som vilken djävla skitmamma som många andra."
Lite fyndigt sagt det också.
Ja, vem har rätt och vem har fel i fråga om en uppfostran, eller en upplevd barndom, det är frågan det...?
Och så raskt över till en annan person som blir uthängd, fastän man i detta fallet inte själv gjort något, men får stå men hundhuvudet ändå...
I en trailer på Tv4 idag, så ser jag idag att i "Kalla Fakta" ska mala vidare om Drottning Silvias pappa.
"Stämmer verkligen drottningens EGNA fakta om det som hon forskade fram om sin far", undrar Lennart Ekdal med redaktion.
Det hon nu då var tvungen att göra, eftersom "Kalla Fakta" gjorde några program där dom grävde i hans förflutna.
Men VEM fan BRYR SIG????
Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om hennes pappa skodde sig och sammarbetade med nazisterna, det kan ju för fan, och det här har jag ju skrivit förut, INTE drottningen hjälpa om hennes pappa var nazist!
Dom får ge sig tycker jag, tänk om vi alla skulle stå till svars för vad våra föräldrar gjort...?
Tänk om Lennart Ekdals pappa var pedofil?
Skulle Lennart då behöva stå till svars för det?
Nä, det tycker jag nog skulle vara djupt orättvist.
Tänk om jag skulle stämplas som alkoholist fastän jag var måttlig med alkohol efter 25, och slutade dricka alkohol helt vid 35.
Skulle DET vara rättvist, bara för att min pappa var alkoholist?
Nä, inte direkt.
Alltså jag tycket faktiskt väldigt synd om drottningen, hon får leva med att bli förnedrad av sin man offentligt med kaffeflickor, Camilla Henemark som varit älskarinna till kungen som talar ut titt som tätt i diverse program, och så sin egen pappa.
Jag hade sagt till Kungagubben:
Du kan dra åt helvete, nu har jag blivit förnedrad en gång för mycket offentligt, nu skiljer jag mig.
Det finns det andra kungligheter som bevisligen gjort.
Och sen stuckit härifrån, så kunde väl Tv4 gräva vidare bäst dom ville om min pappa.
Irk.
Hon kan ju inte hjälpa det, stackars henne, jag hade mått skit om jag varit Silvia.
Nä, nu lämnar jag detta träsk och hoppas att min son inte får för sig att skriva en bok om sin tokiga morsa när han blir vuxen.
Det gör jag så bra själv
Förresten så är "Rugby-målet" nedlagt, det blir ingen rugby för sonen!
Hade en SANSAD diskusion (alltså JAG höll mig sansad ;) med sonens pappa.
Han tyckte väl att sonen skulle kunna testa på det ändå, och trodde att han skulle tröttna, men sa:
"Jag viker mig här för din åsikt, tycker inte du att han ska spela rugby så får han inte göra det."
Tack gode gud för det.
Nya chanser i livet efter en skada, det ska man ta vara på, det vet jag mer än väl.
Jag lever som om varje dag var min sista handarbetsdag!
Jag önskar inte min son smärta och skada från en fånig sport, det har han haft nog av.
Och jag med.
Så...
Nu ska jag och ut med Milou.
Vi ses senare.
"Vem kan man lita på?
Författaren till föräldrarbibeln "Barnaboken" Anna Wahlgren beskrivs av sin dotter som en usel morsa i en ny bok.
Omskakade - inte minst för oss som gärna tar råd av andra för att få ordning på livet.
Nu väntar vi med bävan på böckerna om Martin Timell inte kan hantera en hammare, att Mat-Tina lever på pulver-bearnaise och att Magdalena Ribbing inte tackade för senast..."
Slut citat.
Lite fyndigt skrivet tycker jag.
I rutan "Va´saru, saru" citerades Felicia Feldt, citat:
"Om hon inte varit expert, så hade hon varit som vilken djävla skitmamma som många andra."
Lite fyndigt sagt det också.
Ja, vem har rätt och vem har fel i fråga om en uppfostran, eller en upplevd barndom, det är frågan det...?
Och så raskt över till en annan person som blir uthängd, fastän man i detta fallet inte själv gjort något, men får stå men hundhuvudet ändå...
I en trailer på Tv4 idag, så ser jag idag att i "Kalla Fakta" ska mala vidare om Drottning Silvias pappa.
"Stämmer verkligen drottningens EGNA fakta om det som hon forskade fram om sin far", undrar Lennart Ekdal med redaktion.
Det hon nu då var tvungen att göra, eftersom "Kalla Fakta" gjorde några program där dom grävde i hans förflutna.
Men VEM fan BRYR SIG????
Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om hennes pappa skodde sig och sammarbetade med nazisterna, det kan ju för fan, och det här har jag ju skrivit förut, INTE drottningen hjälpa om hennes pappa var nazist!
Dom får ge sig tycker jag, tänk om vi alla skulle stå till svars för vad våra föräldrar gjort...?
Tänk om Lennart Ekdals pappa var pedofil?
Skulle Lennart då behöva stå till svars för det?
Nä, det tycker jag nog skulle vara djupt orättvist.
Tänk om jag skulle stämplas som alkoholist fastän jag var måttlig med alkohol efter 25, och slutade dricka alkohol helt vid 35.
Skulle DET vara rättvist, bara för att min pappa var alkoholist?
Nä, inte direkt.
Alltså jag tycket faktiskt väldigt synd om drottningen, hon får leva med att bli förnedrad av sin man offentligt med kaffeflickor, Camilla Henemark som varit älskarinna till kungen som talar ut titt som tätt i diverse program, och så sin egen pappa.
Jag hade sagt till Kungagubben:
Du kan dra åt helvete, nu har jag blivit förnedrad en gång för mycket offentligt, nu skiljer jag mig.
Det finns det andra kungligheter som bevisligen gjort.
Och sen stuckit härifrån, så kunde väl Tv4 gräva vidare bäst dom ville om min pappa.
Irk.
Hon kan ju inte hjälpa det, stackars henne, jag hade mått skit om jag varit Silvia.
Nä, nu lämnar jag detta träsk och hoppas att min son inte får för sig att skriva en bok om sin tokiga morsa när han blir vuxen.
Det gör jag så bra själv
Förresten så är "Rugby-målet" nedlagt, det blir ingen rugby för sonen!
Hade en SANSAD diskusion (alltså JAG höll mig sansad ;) med sonens pappa.
Han tyckte väl att sonen skulle kunna testa på det ändå, och trodde att han skulle tröttna, men sa:
"Jag viker mig här för din åsikt, tycker inte du att han ska spela rugby så får han inte göra det."
Tack gode gud för det.
Nya chanser i livet efter en skada, det ska man ta vara på, det vet jag mer än väl.
Jag lever som om varje dag var min sista handarbetsdag!
Jag önskar inte min son smärta och skada från en fånig sport, det har han haft nog av.
Och jag med.
Så...
Nu ska jag och ut med Milou.
Vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
