Vilda och farliga djur, stekande sol...
Vilka underbara människor...
Jag är kär, jag älskar "Mot alla odds" det är mitt nya favoritprogram.
Detta kommer bli gråtframkallande för min del, den saken är klar.
Vilda och farliga djur, stekande sol, snigeltempo, humör som dimper i backen, glädje, sammanhållning.
Redan första programmet bjöd på en försmak på saker som förmodligen kommer trissas upp.
Sambon är på vift, jag är själv.
Hunden håller sig för sig själv.
Det känns som om jag och VI har gjort något fel, men jag eller sambon vet inte VAD.
Och som sambon sa igår, "Vad är det med henne?".
Ja, det kan man ju undra.
Hon väljer att ligga på sin bädd, vilket typ ALDRIG, aldrig händer dagtid.
Hon hoppade upp i soffan (sambons soffdel ) utan tillåtelse, sambon sa till henne:
"Hoppa ner", hon blev så förnärmad att hon gick direkt på bädden och la sig och riktigt liksom surade.
Så gör hon typ aldrig heller, hon testar den gränsen till max annars, innan hon ger upp, fast sen är hon glad ändå.
Nu verkar hon så dämpad och låg hela tiden!
Hon vill inte ens ligga i sin lilla hörna i sitt soffhörn brevid mig.
Det har varit så i två dagar nu, Frk Glad-skuttis är utbytt mot Frk Ledsen, det är som en helt annan hund.
Hon beter sig som om vi varit riktigt elaka, vilket vi verkligen inte har.
Hm, det är ganska mysko.
Så har jag ÄNTLIGEN löst spetsen upptill, det var inte mönstret som var problemet, det var:
Färgen på bomullsgarnet och tjockleken på garnet.
Jag gick ner till ett 8/4 merciserat (glansigare) bomullsgarn, och gick från ett mörkt cerisefärgat till neon/cerisefärgat garn istället.
Det blev jättesnyggt, det blev min smak iallafall.
Det blev även samma mönster som på den blåa klänningen, det passade nu när jag fick ett tynnre och smäckrare garn, då blev mönstret smäckert också.
Jag är nöjd.
Bild kommer imorgon.
Nu ska jag se på Leif GW, jag måste se om han har NÅGOT ROLIGT (och klokt också naturligtvis ;) att komma med.
Vi ses imorgon.
Då kommer jag virka del 2 av spetsen, och förhoppningsvis kunna börja sy.
Jag är kär, jag älskar "Mot alla odds" det är mitt nya favoritprogram.
Detta kommer bli gråtframkallande för min del, den saken är klar.
Vilda och farliga djur, stekande sol, snigeltempo, humör som dimper i backen, glädje, sammanhållning.
Redan första programmet bjöd på en försmak på saker som förmodligen kommer trissas upp.
Sambon är på vift, jag är själv.
Hunden håller sig för sig själv.
Det känns som om jag och VI har gjort något fel, men jag eller sambon vet inte VAD.
Och som sambon sa igår, "Vad är det med henne?".
Ja, det kan man ju undra.
Hon väljer att ligga på sin bädd, vilket typ ALDRIG, aldrig händer dagtid.
Hon hoppade upp i soffan (sambons soffdel ) utan tillåtelse, sambon sa till henne:
"Hoppa ner", hon blev så förnärmad att hon gick direkt på bädden och la sig och riktigt liksom surade.
Så gör hon typ aldrig heller, hon testar den gränsen till max annars, innan hon ger upp, fast sen är hon glad ändå.
Nu verkar hon så dämpad och låg hela tiden!
Hon vill inte ens ligga i sin lilla hörna i sitt soffhörn brevid mig.
Det har varit så i två dagar nu, Frk Glad-skuttis är utbytt mot Frk Ledsen, det är som en helt annan hund.
Hon beter sig som om vi varit riktigt elaka, vilket vi verkligen inte har.
Hm, det är ganska mysko.
Så har jag ÄNTLIGEN löst spetsen upptill, det var inte mönstret som var problemet, det var:
Färgen på bomullsgarnet och tjockleken på garnet.
Jag gick ner till ett 8/4 merciserat (glansigare) bomullsgarn, och gick från ett mörkt cerisefärgat till neon/cerisefärgat garn istället.
Det blev jättesnyggt, det blev min smak iallafall.
Det blev även samma mönster som på den blåa klänningen, det passade nu när jag fick ett tynnre och smäckrare garn, då blev mönstret smäckert också.
Jag är nöjd.
Bild kommer imorgon.
Nu ska jag se på Leif GW, jag måste se om han har NÅGOT ROLIGT (och klokt också naturligtvis ;) att komma med.
Vi ses imorgon.
Då kommer jag virka del 2 av spetsen, och förhoppningsvis kunna börja sy.
Kommentarer
Trackback
