Det äckliga lilla odjuret...
Så var gammeltanten tillbaka!
Men inte med humöret på topp direkt, PMS-monstret har invaderat min kropp och ALLT känns fel.
Eller inte allt, men jag blir så....
Irriterad.
Typ.
Skönt dock att man för en gångsskull har insikt om att det ÄR pms på gång...
Annars blir det så jobbigt när man känner sig så deppig och irriterad.
Nåväl, moving on.
Ont i ryggen har jag också.
Jepp, min lilla utflykt häromdagen till Ica Maxi har satt sina spår minsann.
Det var inte bara tårna som blev lidande när jag (mitt klantarsel) gick i flipflops så lång sträcka...
Nej, även ryggen har jag blivit varse så här i efterhand.
Ja, hur dum får man vara?
Gå iväg på långpromenad i flipflops????
Just nu känns det som jag fått en kotkompression eller nåt, för ryggen är så stum nertill när jag går så det är inte klokt.
Ja, jag HAR ju inte fått det så klart, men jag kan tänka mig att det känns så här.
Så när jag gick och satt igår var det smärre tortyr.
Fint, det man kommer undan med som ung kroppsligt, det får man igen när man blir "gammal" och gör samma sak och nu...
Kommer man inte undan med långpromenad i flipflops.
Iallafall inte jag.
Mina kotor känns nedtryckta i skosulorna typ, eller i flipsflops-sulorna.
Fint.
Happy-happy.
Tillråga på allt pajade min pakethållare igår!
Vi hade varit på p-möte och så skulle jag vidare till jobbet, sätter min tungt överlastade väska i den gamla barnsadeln (min bagagelucka på cykeln typ ;) och "KLIRR" så ramlar någonting ner från pakethållaren under.
Jag plockade tack-o-lov upp det och ska cykla iväg, och hela pakethållaren åker på sniskan.
Åh nej...
Jag ska till jobbet!!!!!
Va fan...
Tittar på en av mina bilburna jobbarkompisar:
"Snälla... snälla... snälla..."
Och den ängeln tog min übertunga väska och skjutsade bort den till jobbet!
Och jag cyklade i raketfart med den trasiga pakethålledelen och fixade cykeln när jag kom fram!
Så, slutet gott, allting gott.
Var dessutom tvungen när vi var i affären igår att köpa Expressen.
EN NYHET fångade mitt intresse:
"Lena Ph skall skiljas, gråter ut hos ex-maken Måns och Per-Odd Molly-maken har varit otrogen!"
Jaha, tänkte den sensations-utsvultna, det måste jag läsa om, och köpte tidningen.
Vilket jag aldrig gör annars, alltså köper kvällstidningarna.
Så kommer jag hem här och jag kunde läsa om det i Aftonbladet också.
Nyss ringde telefonen och det var mamma, jag fick STRÄNGA order om att INTE slänga Aftonbladet med Lena Ph-nyheten för Moster Puff hade ringt ända från Stockholm.
Hon hade missat tidningen igår ( ÅH NEJ!!!!!!), och var tvungen att få läsa om eländet hon också.
Okej...
Tydligen en till som var sensations-utsvulten här i släkten.
Jag ska vakta tidningen med mitt liv, SJÄLVKLART ska Moster Puff få läsa om Lena Ph´s olycka.
Stackars Lena, jag vet precis... nåväl.... skitsamma.
Annars så kom jag hem här och morsan hade fått en fästing.
(irk)
Och jag fick "äran" att ta bort den.
(hurra)
Fick bort hela det lilla äckliga odjuret i ett litet knyck, men sen gäller det ju att ha koll på att det inte blir någon röd ring efter.
Jag fattar inte detta, mamma har sån himla otur, hon får en fästing på sig nästan varje år...
Jag har inte haft en enda sen jag var liten (peppar, peppar), och det är jag djävligt glad för.
Nu är min agenda: Dammsugning!
Måste få det gjort, vi ses senare.
Men inte med humöret på topp direkt, PMS-monstret har invaderat min kropp och ALLT känns fel.
Eller inte allt, men jag blir så....
Irriterad.
Typ.
Skönt dock att man för en gångsskull har insikt om att det ÄR pms på gång...
Annars blir det så jobbigt när man känner sig så deppig och irriterad.
Nåväl, moving on.
Ont i ryggen har jag också.
Jepp, min lilla utflykt häromdagen till Ica Maxi har satt sina spår minsann.
Det var inte bara tårna som blev lidande när jag (mitt klantarsel) gick i flipflops så lång sträcka...
Nej, även ryggen har jag blivit varse så här i efterhand.
Ja, hur dum får man vara?
Gå iväg på långpromenad i flipflops????
Just nu känns det som jag fått en kotkompression eller nåt, för ryggen är så stum nertill när jag går så det är inte klokt.
Ja, jag HAR ju inte fått det så klart, men jag kan tänka mig att det känns så här.
Så när jag gick och satt igår var det smärre tortyr.
Fint, det man kommer undan med som ung kroppsligt, det får man igen när man blir "gammal" och gör samma sak och nu...
Kommer man inte undan med långpromenad i flipflops.
Iallafall inte jag.
Mina kotor känns nedtryckta i skosulorna typ, eller i flipsflops-sulorna.
Fint.
Happy-happy.
Tillråga på allt pajade min pakethållare igår!
Vi hade varit på p-möte och så skulle jag vidare till jobbet, sätter min tungt överlastade väska i den gamla barnsadeln (min bagagelucka på cykeln typ ;) och "KLIRR" så ramlar någonting ner från pakethållaren under.
Jag plockade tack-o-lov upp det och ska cykla iväg, och hela pakethållaren åker på sniskan.
Åh nej...
Jag ska till jobbet!!!!!
Va fan...
Tittar på en av mina bilburna jobbarkompisar:
"Snälla... snälla... snälla..."
Och den ängeln tog min übertunga väska och skjutsade bort den till jobbet!
Och jag cyklade i raketfart med den trasiga pakethålledelen och fixade cykeln när jag kom fram!
Så, slutet gott, allting gott.
Var dessutom tvungen när vi var i affären igår att köpa Expressen.
EN NYHET fångade mitt intresse:
"Lena Ph skall skiljas, gråter ut hos ex-maken Måns och Per-Odd Molly-maken har varit otrogen!"
Jaha, tänkte den sensations-utsvultna, det måste jag läsa om, och köpte tidningen.
Vilket jag aldrig gör annars, alltså köper kvällstidningarna.
Så kommer jag hem här och jag kunde läsa om det i Aftonbladet också.
Nyss ringde telefonen och det var mamma, jag fick STRÄNGA order om att INTE slänga Aftonbladet med Lena Ph-nyheten för Moster Puff hade ringt ända från Stockholm.
Hon hade missat tidningen igår ( ÅH NEJ!!!!!!), och var tvungen att få läsa om eländet hon också.
Okej...
Tydligen en till som var sensations-utsvulten här i släkten.
Jag ska vakta tidningen med mitt liv, SJÄLVKLART ska Moster Puff få läsa om Lena Ph´s olycka.
Stackars Lena, jag vet precis... nåväl.... skitsamma.
Annars så kom jag hem här och morsan hade fått en fästing.
(irk)
Och jag fick "äran" att ta bort den.
(hurra)
Fick bort hela det lilla äckliga odjuret i ett litet knyck, men sen gäller det ju att ha koll på att det inte blir någon röd ring efter.
Jag fattar inte detta, mamma har sån himla otur, hon får en fästing på sig nästan varje år...
Jag har inte haft en enda sen jag var liten (peppar, peppar), och det är jag djävligt glad för.
Nu är min agenda: Dammsugning!
Måste få det gjort, vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
