Size 0...

Så var jag nästan klar med klänningen...





Jag ska bara sy i en dragkedja och sy ihop klänningen på vänster sida.
Och jag blev faktiskt NÖJD ändå (som vanligt ;)
Bara ett litet problem:
Den blir för liten!
Det fattas 2 cm typ för att den inte ska spricka när/om jag tar på mig den!
Surt, sa Madde om sin supermiss.

Det är typ jag och Karl Lagerfelt...
Vi gör inga kläder för "tjockisar" med storlek 34, nope, apselut inte!
Nej, vi gör kläder för folk (helt vanligt folk, host, host...) med storlek SIZE 0.
Jepp, tjockisar i storlek 34/36 göre sig ICKE besvär.
Suck, pust och stön!
Men okej...
Det är bara att ta nya tag och gör en ny!
Jag har liksom inte så mycket val, men...
Det gör nog att jag kommer SÄLJA den här klänningen faktiskt, mitt första "Till Salu"-objekt.
Undrar bara VEM som ska köpa den...?
Kanske den kan passera som storlek 168 eller 170, till en långa, smal ungdom...?
Hm, ja, jag får väl se, men surt, surt, surt.

Annars så måste jag gnälla igen:
Jag har värk i hela kroppen av förkylningen, fint att ha gjort ett dagsverke och så får jag ont.
Ont av förkylningen, ont i nacken av att ha krälat runt på golvet och skurit mönster och tyg, ont i knäna av samma orsak.
Gamla kärringar som jag har inget på hårda golv att göra, kan jag krasst konstatera.
Ja, så jag HAR haft kul, men fått ont och gjort fel.
Hur tröstar man sig då?
Jo, med en godispåse från Statoil.
Ja, det låter som en "SMASHING GOOD idea", då blir jag säkert på gott humör igen, inte värkfri, men GLAD.
Vi ses senare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0