Ett ämne i taget...
Jag kan bara säga som jag säger VARJE måndag:
Lugnet lägrade sig, "alla" åkte på jobb och skola, det var bara jag och hunden kvar i tystnaden.
När vi gottat oss i morgon-tv och tidningar var det dags att ringa ett samtal.
Jag ringde ARBETSFÖRMEDLINGEN.
Ett ställe jag inte haft kontakt med sen...
Jag typ var 20...?
Jag ville få kontakt med en studievägledare (som det hette på den tiden) för att ta redan på...
Lite saker.
Jag hamnade i telefonkö, jag fick plats 172.
Okidoki, jag satte på högtalarfunktionen och hann både "blaska" av mig och bädda rent i sängen innan det var min tur.
Kom fram och numera finns det tydligen inget "gotlandsanknytning" när man ringer, utan man hamnar på fastlandet!
Ja, jag framförde mitt ärende, och ville då få kontakt med en studievägledare.
Hon i luren upplyste mig då sådana personer FINNS det INTE längre på arbetsförmedlingen.
Va, sa jag, finns det inte...?
Okej, eh, VART ska jag vända mig då?
"Ja, sa hon, jag TROR att du ska kontakta din kommun då, och fråga efter en YREKSVÄGLEDARE.
Okej...
... sa jag igen, jaha, då får jag testa det.
Så ringde jag kommunväxeln, fick sitta i telefonkö igen, kom tillslut fram och förklarade mitt ärende igen.
"Mhm, jag växeltelefonisten, då ska du nog kontakta gymnasiet eller komvux...
... tror jag."
Då blir det nog komvux för min del då, sa jag och så blev jag kopplad dit.
Fick tala med en jättetrevlig tjej som inte hade riktig koll på just "det" jag fått för mig...
Men det hon trodde jag skulle behöva skulle innebära både komvux och högskola.
Jaha ja...
Vi bestämde tid i nästa vecka iallafall, så skulle hon kolla upp mera.
Jag blev först URTRÖTT och tänkte:
Nä, fy tusan, det där orkar jag aldrig!
Senare tänkte jag:
Äh va fan, jag kan ta ett ämne i taget, jag har ju jobb och tid, det fixar jag säkert!
Så...
I dom stövlarna står jag i precis just nu, första steget är taget.
Vi får se vart det landar, jag måste dessutom ta reda på OM behovet finns för min idé.
Sen hoppade jag i ytterkläder och Milou i kopplet, vi drog till syaffären för att kolla vad sortimentet erbjöd.
Inte mycket.
Och mina mönster hade inte heller kommit.
Då gick vi tillbaka hem och via syaffären på Södertorg, där hittade jag...
... typ bara en liten korsstygnsros som man kan pressa på!
Inga gulliga band och inget annat heller.
Det finns INGENTING i den här djävla stan!!!
Mutter å det grövsta säger jag bara, jag funderar på detta någon timme och under tiden börjar jag på ett linne till mig själv.
Jag har gjort spetsar till alla tygerna jag har köpt.
Ja, ingen tid att spilla, jag ska sätta igång pronto, vi ses senare.
Lugnet lägrade sig, "alla" åkte på jobb och skola, det var bara jag och hunden kvar i tystnaden.
När vi gottat oss i morgon-tv och tidningar var det dags att ringa ett samtal.
Jag ringde ARBETSFÖRMEDLINGEN.
Ett ställe jag inte haft kontakt med sen...
Jag typ var 20...?
Jag ville få kontakt med en studievägledare (som det hette på den tiden) för att ta redan på...
Lite saker.
Jag hamnade i telefonkö, jag fick plats 172.
Okidoki, jag satte på högtalarfunktionen och hann både "blaska" av mig och bädda rent i sängen innan det var min tur.
Kom fram och numera finns det tydligen inget "gotlandsanknytning" när man ringer, utan man hamnar på fastlandet!
Ja, jag framförde mitt ärende, och ville då få kontakt med en studievägledare.
Hon i luren upplyste mig då sådana personer FINNS det INTE längre på arbetsförmedlingen.
Va, sa jag, finns det inte...?
Okej, eh, VART ska jag vända mig då?
"Ja, sa hon, jag TROR att du ska kontakta din kommun då, och fråga efter en YREKSVÄGLEDARE.
Okej...
... sa jag igen, jaha, då får jag testa det.
Så ringde jag kommunväxeln, fick sitta i telefonkö igen, kom tillslut fram och förklarade mitt ärende igen.
"Mhm, jag växeltelefonisten, då ska du nog kontakta gymnasiet eller komvux...
... tror jag."
Då blir det nog komvux för min del då, sa jag och så blev jag kopplad dit.
Fick tala med en jättetrevlig tjej som inte hade riktig koll på just "det" jag fått för mig...
Men det hon trodde jag skulle behöva skulle innebära både komvux och högskola.
Jaha ja...
Vi bestämde tid i nästa vecka iallafall, så skulle hon kolla upp mera.
Jag blev först URTRÖTT och tänkte:
Nä, fy tusan, det där orkar jag aldrig!
Senare tänkte jag:
Äh va fan, jag kan ta ett ämne i taget, jag har ju jobb och tid, det fixar jag säkert!
Så...
I dom stövlarna står jag i precis just nu, första steget är taget.
Vi får se vart det landar, jag måste dessutom ta reda på OM behovet finns för min idé.
Sen hoppade jag i ytterkläder och Milou i kopplet, vi drog till syaffären för att kolla vad sortimentet erbjöd.
Inte mycket.
Och mina mönster hade inte heller kommit.
Då gick vi tillbaka hem och via syaffären på Södertorg, där hittade jag...
... typ bara en liten korsstygnsros som man kan pressa på!
Inga gulliga band och inget annat heller.
Det finns INGENTING i den här djävla stan!!!
Mutter å det grövsta säger jag bara, jag funderar på detta någon timme och under tiden börjar jag på ett linne till mig själv.
Jag har gjort spetsar till alla tygerna jag har köpt.
Ja, ingen tid att spilla, jag ska sätta igång pronto, vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
