Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Dom kristna reseledar-tanterna...

Så blev det promenad för mig och Milou ner till Yllet för inhandel av årets SOMMARHATT!
Ja, jag såg den egentligen förra sommaren, men då fick "Samantha-Sex-and-the-city"-slokhatten duga en säsong till kände jag.
Bara det att när vi var på Brissund i  måndags insåg jag att nu måste jag ha en ny sommarhatt att skydda fejset med, för slokhatten...
Den slokar rakt ner som en stupande brant på ett berg.
Jag ser liksom inte ut för brättet bara hänger rakt ner.
Så hade Lilla Sunshine en så söt fiskarhatt, och jag blev inspirerad till att köpa en sån jag också.
Och kom ihåg att jag hade sett en sådan på Yllet.
Så vi knatade ner och jag hade förhoppningen att det skulle finns kvar någon från förra säsongen.
Och det gjorde det...



Så jag köpte den.
Nu var det på herravdelningen, men det gör ju inte mig något.
Så nu har jag bytt ut Samantha-hatten mot PENSIONÄRS-STÖRTKRUKAN.
Nu går det bara åt ett håll, utför!
Måste genast söka plats på ett seniorboende och fixa rullator samt förhöjning på toasitsen
Så promenerade vi hemåt, in på Atterdags där jag köpte en butterkaka till mig och bästisen (smarro =).
Hem, laddade kaffebryggaren, plockade ut dynor, och...



... så fick Leo ÄNTLIGEN komma ut i sin utebur också!
Så glad han blev, glädjeskutt och lunch bestående av GRÄSMATTA, så delikat tyckte gräs-gourmeten.
Så satte jag mig i bersån med en bok och läste i väntan på att bästisen skulle dyka upp.
Tittar upp mt ena gatan, ser två RESELEDARE med vita blusar, scarves och typ pennkjolar.
Vad gör två reseledare här, hinner jag tänka innan jag fattar:
Åh nej, det är något religiöst på gång, och...
Dom är på väg hit!!!!
Djävlar, jag måste in fort som fan!

Hoppade upp ur stolen, högg hunden i farten och hann precis innanför dörren innan dom tog i grinden mot gatan.
Jag hann inte låsa och tog trappan i fyra stora kliv, så jag skulle vara utom synhåll.
Hunden satt kvar i trappen.
PLING-PLONG, sa dörrklockan, jag satt och tryckte högst upp i trappen.
PLING-PLONG...
Hunden skällde, jag...
Var inte hemma 

Då...
Öppnas dörren från mammas lägenhet, och sen källardörren mot mig.
HELVETE.
"MADELEINE, gastar mamma nerifrån som en djävla mistlur.
Till saken hör att vi har ju pappersdörrar med självdrag i form av stora glipor och stora glasrutor på det, så dom hörde förmodligen bättre än jag däruppe i toppen av trappan.
Jag väste neråt:
Tyst...
"M-A-D-E-L-E-E-E-E-E-E-E-E-N" gastar mistluren morsan vidare.

Men TYST då´ra, väser jag igen.
"Madeleine...?"
Men håll käften för fan!!!!
... slapp det då ur mig, vafan, fattar hon trögt eller...?

Pingst/Jehovas-reseledarna stod fortfarande kvar utanför dörren, och det tror jag det.
UPPENBARLIGEN var det ju någon hemma.
Någon som stod och skrek i trappen.

Då hör jag, efter att jag sagt "Men håll käften för fan", min kära mor, fortfarande i samma "mistlurs-volym":

ÄR DU INTE HEMMA ELLER?

(NÄ, typ inte!!!!!!!!!!)
Då gav dom kristna reseledarna upp, och gick vidare till nästa dörr, morsans.
Tror ni hon öppnade eller...?
(ÄR DU INTE HEMMA ELLER MORSAN, va?????)
Nä, tänk, inte hon heller tydligen.
Men herregud, hur dum får man bli?
Sen fick mamma en föreläsning om vad jag tyckte om hennes dumma, dumma, dum-dumma gastande.
Gör aldrig om det där någe mer, om jag inte öppnar så "Är jag inte hemma, även om jag ÄR hemma"  capishe????

Asch, så farligt var det väl inte, tyckte mamma, det var ju bara pingsttanter.
JAMEN det är ju pinsamt om du står och gastar så där så dom hör att man är hemma, fast man låtsas att man inte är det.
Att inte du öppnade och "Fick herrens välsignelse" då, om du är så sugen på det...?
"Nä, det hade jag väl ingen lust med."
Inte jag heller, så sluta gasta i trappen när någon ringer på min dörr tack.
Jag är möjligtvis 41 år, men inte DÖV ännu iallafall, så jag hör faktiskt fortfarande min ringklocka.
Och mamma, hon bara skrattade, gud så kul 
Skitkul.

Efter ca 15 minuter vågade jag mig ut i trädgården igen, och då kom bästisen precis innanför grindarna.
Tur att Jesus-reseledartanterna var och terroriserade någon annan granne då, så vi slapp få halleluja-och-prisa-herren till kaffet i bersån.
Det räckte SÅ bra med butterkakan 
Men så bra att bästisen kom, hon peppade med det som jag tycker är jobbigt och då får jag väl hålla hoppet uppe då.
Försöka.
Vi hade premiärfika i bersån, hon och Lilla B var premiärgäster.
Hunden Bosse var dock hemma, tyvärr.
Fast å andra sidan hade Milou fullt upp ändå idag, det var promenad på stan och sen sprang hon som en galning i trädgården hela dagen, så hon är helt slut nu.
Död och finito.
Så här mycket motion har hon inte fått sen jag blev sjuk, innan Stockholm.
För nu efter Stockholm har jag inte kunnat gå med henne heller, det har mamma gjort.
Så hon är understimulerad så det smäller om det, fast NÄSTA vecka, då...
Kan vi gå långpromenader igen 
Ja, så det blev en bra dag, idag, början och mamma till trots.
Nu ska jag äta, vi ses senare.