Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag tycker...

Hemma igen och nu är det frivecka...

Med syjobb!

Ja, men det ska bara bli KUL.

 

Jag startade upp dagen med att känna att MAGONT var lite temat för dagen:

 

1. Mensen har anlänt.

 

2. En "grej" som gäller våra semestrar som jag inte tänkt på som en arbetskompis påpekade idag när vi pratade lite kändes OCKSÅ åt helvete i magtraken.

Jag har inte tänkt på en konsekvens som KAN BLI, och har bara bränt av all semester jag hade och det kan stå mig dyrt i slutändan.
Men jag väljer att inte måla fan på väggen ännu utan återkommer i temat om det blir aktuellt.

 

3. Något släktrelaterat som känns och bränns i magen.

 

4. En sak jag upptäckte på almanacken när jag kom hem från jobbet gjorde även det att det brände till igen och hjärtat sjönk ner i magtrakten.
Alltså det blir VÄLDIGT orättvist egentligen mot en person att jag känner så här, men kontentan av det hela blev ändå att jag kände:
Plus-minus-noll.

 

Annars blir det vissa saker för mig som nästan blir TVÅNGSMÄSSIGA...

Och det är när någon säger till mig att "det här får du inte göra eller tycka", då bara måste jag göra något av det.

Det värsta jag visste var tex när jag var liten/ ung och växte upp och jag förväntades vara på ett visst sätt (alltså det var väl lite så att tex vår släkt var lite mer "konservativ" på den tiden) göra vissa saker, aldrig uttrycka obehagliga saker eller säga sanningar.

Jag kände mig mycket kvävd i såna situationer och gjorde uppror i tonåren och bestämde:
Jag är inte sån.

Jag TYCKER, jag tänker, jag är uppfostrad MEN jag håller inte käften om jag känner att det är nödvändigt att uttrycka saker.

 

Mig tystar man inte.

Så blev man vuxen och jag har väl fortsatt i den andan men naturligtvis tänker man efter mer och analyserar saker INNAN man ger utlopp för åsikter.

En sak som jag får utlopp är tex via det där med att teckna mina små gubbar av mig själv, andra och nu har jag kommit på ett nytt tema på jobbet.

 

När det var turbulent med övergången från kommunen till den privata arbetsgivaren TYCKTE JAG SPALTMETER här på bloggen och skrev av mig, samt...
Jag ritade små serier på jobbet som klistrades upp på våran garderobsvägg det var på temat "Den lite positiva assistenten" och "Den lite negativa assistenten" och där har dom suttit.

Så igår...
Efter flera år med dom där små serierna så plockade jag ner dom för jag fick en idé till ett nytt tema:

 

Och så inleder man varje liten seriestrip med:
"Man anar ugglor i mossen..."

Sen kommer själva "BUDSKAPET" och så den lilla arga ugglan på grenen på det...

 

 

Tyvärr kan jag inte dela med mig av själva åsikten som den lilla ugglan har på just den här seriestripen, för vi får nämligen inte göra sånt i offentliga forum längre.

 

Ni förstår, det BLIR tvångsmässigt att jag bara måste markera det på något sätt ändå, jag har nämligen aldrig varit med om munkavle på detta sättet förut.
Att "tycka".

 

Men på garderobsväggen på jobbet...
Ja, där tycker jag fritt!
Än så länge.

 

Ugglan är för övrigt en liten omarbetad variant på ett tygmärke som jag såg i Stoff & Stils- katalog.
I vanliga fall brukar jag inte sno karaktärer när det gäller serier, jag ritar mitt eget, men när jag såg den där lilla arga ugglan så bara kom texten "Man anar ugglor i mossen" till mig och jag ville ha den lilla arga ugglan jag såg där framför mig.

 

 

Sen till en liten rättelse:
Igår hade jag ju inte fått NÅGON liten hälsning på morgonen på min 42-årsdag.
Fel, fel, fel, upptäckte jag.

 

När jag tagit ut cykeln från garaget och skulle lägga ner cykelnyckeln i min handväska och rotar runt hittar jag...

 

 

... hittar jag ett litet tejpat (hm...?) paket från sambon!

Ja, tji fick jag för mitt surpuppe-gnäll angående att INGEN ens skrivit en liten grattis-lapp.
Skäms på mig och sambon bevisade än en gång att jag nog hittat den BÄSTA mannen i hela universum trots allt.

 

Och nu ska jag baka lite, ut och plocka björnbär, sy och vi ses senare.

Magontet får jag försöka stoppa undan förtillfället.