25 minuter....

Sonen var hemma i exakt 25 minuter, kastade i sig maten, sa TACK och for ut ur dörren som en avlöning.
 
- Hej då!
Hej... så hann jag väl inte längre på mitt "hej då" innan jag hörde "PANG" i dörren.

Det är nu som jag sitter här och funderar på om inte det är läge att kanske adoptera en 3 eller 4-åring från valfritt land...?
Kan Carola så kan väl jag.
Jag menar Carola är ju gammal och jag med, om fick hon adoptera så borde väl jag också få.
 
Nä, jag tar väl mitt lilla håriga barn och traskar iväg istället, hon ska i alla fall inte till kompisar eller ut och jobba, hon älskar mig...
Och jag älskar henne 
 
Vi ses ytterligare lite senare, tjing.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0