Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Ingen bh...

Vi har sett "The Master"...

... och jag ger den:

   - tummar upp.

 

Väldigt, väldigt välspelad, men inte lika "sektig" och hjäntvättande som jag trodde den skulle vara.
Den handlar om en trasig människa som dras in i en sekt och sektens karismatiske ledare som drar in honom i deras nät.
Bra och sevärd film, men som sagt, inte lika bra som jag trodde.

 

Så till sonen...
Har glömt och berätta om "Bh-incidenten" härom dagen.
Och det här med bh´ns vara och inte vara på mina bröst har varit ett hett ämne för sonen.

En gång, jag tror jag berättat det här, då FÖRBJÖD han mig att åka med på stranden om jag inte tog på mig en bh innan vi åkte.
Att jag hade solklänning med inbyggd bh räknades inte, för som han sa:
"Man såg mina KNAPPAR..."
Jag kommer inte ihåg hans ålder då, men gissar 5-6 år..?

 

Jag tror aldrig jag har skrattat åt den lille pryde prästen mer än den gången, han var helt rabbiat.
Bh´n skulle på annars vägrade han åka med.
Eller jag har ju alltid typ sportbh, inte vanlig bh, för jag har ju inga bröst som bekant 

 

Och när jag är hemma har jag nästan aldrig bh, om det inte är fest eller något sådant, eller middag/besök, annars går jag jämt utan.

Jag menar mina bröst hänger knappast ner till knävecken utan bh samt att jag får ont i nacken av att ha bh på mig för mycket.
Alltså har jag så lite bh på mig som jag bara kan.

 

Så stod jag i trappuppgången i lördags och sonen kommer in, jag är på väg ut och han väntar på sin kompis som pratar med sin mamma i mobilen.
Sonen tittar på mig, på mina bröst, jag har på mig ett linne och han väser genast:

"Men mamma för fan, sätt på dig en BH!!!
Du skämmer ju ut mig!"

Jaha, på vilket sätt?

"Ingen annan mamma går runt utan bh, BARA DU, please skärp dig!"

Skärp DU dig, svarar Kax-morsan.

 

"Mammaaaaa, va fan, det kommer kompisar hit, sätt på dig en bylsig tröja då.
Du är så himla pinsam"

Mhm, som vanligt då.

Jag börjar såklart gapskratta, jag kunde liksom inte låta bli.
Han är inte klok, jag tror han har tutt-fobi och det har han haft sedan han var nyfödd ta mig f-n.
Inte ville han bli ammad, så det bara MÅSTE ha startat där.
"Inga bröst för mig tack, och verkligen inte morsans bröst, BLÄ, tvi och fy!"

 

Nåväl, jag tog på mig min fleecekofta, slutet gott allting gott...
Då slapp alla hans kompisar se min bröst.
Man skulle nästan kunna tro att han jämnställer att gå utan bh som att man går naken.

Han ska vara glad att han inte var född under det glada 80-och början på 90-talet...
För då var jag ALLTID toppless, alla var ju det på stranden.
Stackars barn, han hade haft trauma och behövt psykistrisk hjälp hela livet om han växt upp med mig som mamma då.
Nu slipper han ju tack ock lov det, och jag...
Ja, jag får väl skärpa mig och ta på mig bylsiga tröjor så fort det dyker upp kompisar.