Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Så kan man göra bort sig ibland... rejält...

På tv´n rullar "Kalle Blomkvist och Rasmus"...

Och jag har SEMESTER!!!!!
Dagen "D" är här och jag har ätit njutar-macka med mycket smör, leverpastej och smörgåsgurka.

Kaffet intas nu.

Semester, loving it!

 

Så kan man göra bort sig ibland...
Och ibland gör man bort sig så in i helskotta så man helst vill försvinna från jordens yta.

Och just DET ville jag igår.

 

Jag cyklade till jobbet och på vägen dit passerar jag ett litet bygge av något slag.

På det där lilla bygget, nere på marken, står en man PÅ ALLA FYRA och pular med något i själva marken, något litet rör eller slang kanske...?

 

När jag tittar lite snabbt så ser jag att det är ju min gamla goda vän Handyman som står där på alla fyra.
1. Jag har på mig mina solglasögon utan stryrka i.

2. Jag ser Handyman från sidan.

3. Jag bestämmer mig för att skoja med min gamle gode vän på det lite grova sätt vi kan skoja med varandra.

 

Madde stannar cykeln och säger:
"Tjena snygging, här står du på alla fyra med rumpan i vädret och väntar på något gott...."

 

Den FÖRMODADE Handyman vänder sig mot mig och tittar förvånat.

JAG...

Inser att det där var ju inte alls Handyman utan en vilt främmande människa!

 

Jag tappar bokstavligen hakan av chocken och blir pionröd.

Ketchupröd.

Brandbilsröd.

Rödare-än-våra-soffor-röd (som är jätteröda).

 

- Men herregud förlåt mig, får jag ur mig någonstans i chocktillståndet, jag trodde du var någon annan och ville skoja lite.

 

Och mannen och hans kollega börjar skratta, och skratta, och skratta.

Jag börjar skratta, vi skrattar typ så tårarna stiger i ögonen.

I alla fall på mig.

GUD så SJUKT PIMSAMT, jag ville bara sjunka igenom jorden och försvinna.

 

Ja, lite kul är det ju så här i efterhand, men hjälp så jobbigt det kändes igår.

Killen/mannen tog det ju jättebra, han tyckte det var "SÅ JÄVLA ROLIGT", även hans kollega och nu hade dom minsann något roligt att berätta på lunchen!

Eh, visst, det fick jag väl bjuda på när jag nu släppt ur mig en sådan urbota dum groda.

 

Och nu ska den extremt pinsamma Frk Österholm gå på stan med sonen...

Då är jag väl förmodligen pinsam igen.
Det brukar jag ju vara om sonen får tycka 
Vi ses senare!