Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Att snacka ihjäl en död häst och sen väcka den till liv igen...

Så vet jag inte VAD som hände här....

Men jag blev bara SÅ förbannad-deppig-jävla-skit-fan-orkar-inte-nå´nting.

 

Eller jo jag vet vad som hände, sonen-relaterat och kände bara att VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT att bara hjälpa till...?
När man dessutom bjudit på glass innan man bad om hjälp.
Jag bad om hjälp att bära inköp från ÖB och så hittade jag vaxdukar som var jättefina som jag ville ha en ny till boden och en till min målarverkstad i garaget.

 

Det blev bara haveri mellan mig och sonen direkt, jag var inte tillräckligt snabb för han skulle ju iväg och det ena med det andra.

Och jag...
Fick ont i nacken av att försöka vika 3,5 m vaxduk SJÄLV och på hans attityd.

Den där tonårsattityden som börjar bli så benhårt "jag skiter i vad du säger"-påtaglig.

 

 Det är då man direkt vill ringa sina vänner som ännu har småbarn och låna dom en stund och få känslan av att man fortfarande är bäst i hela världen!

Hos sitt eget barn är man bara så jobbig och ute så man kan gå och dra något gammalt över sig direkt.

Jag har inte sett sonen på tre veckor och så börjar det FEL på en gång.

Det var mer, men det avhandlar jag inte här.

 

Så skulle jag göra ett spontanbesök hos en hög chef idag som var på sätt och vis jobbrelaterat.

Det gick inte heller bra.

Jag tänkte att "överraskningsmomentet" was the way to go.
Bara det att på det stället den där chefen satt var det reception, kodlås på dörrarna och jag kom bara till receptionen.

Jag FÖRSÖKTE ta mig förbi receptionen direkt för jag såg att det stod "Chefer" på en av dörrarna och jag misstänkte att jag skulle aldrig komma förbi receptionen om jag frågade först...
Men nu var det ju kodlås så jag var tvungen att gå via receptionen och det var ju stopp direkt såklart.

Jag fick skriva ner mitt ärende lite snabbt på en lapp och så blev jag lovad att den där höga chefen skulle höra av sig så fort hon kunde.
Blir ju intressant att se när det blir...?
Inte inom en snart framtid...

Trodde jag ja.

Men så ringde hon nyss och "mitt-medfleras" problem kanske går att lösa.
Det började med tvärt "NEJ" till att jag lyckades lirka (snacka mig) fram ett "OKEJ PÅ DESSA VILLKOR ISÅFALL".

Ibland är det bra att man har talets och envishetens fantastiska gåva, jag skulle kunna snacka ihjäl en död häst...
Och även väcka den till liv igen OM det är så.

Jag tror inte folk fattar ibland hur jag kan lyckas snacka runt dom och få som jag vill, och TUR är väl det, hehehe.

Nu gäller det bara att ringa vidare imorgon i ärendet och vidarebefodra vad som sagts till nästa person och se vad VI kan komma fram till.
Bara att hålla tummarna, jag hoppas den förut så döda hästen som jag väckte till liv igen kanske kan bli på smällen och få ett föl också!

Mirakel kan ske, jag lovar.

 

Nu ska jag hämta lite tvätt, vi ses senare.
Vet inte om jag ska måla eller bara gräva ner mig i sängen och inte prata med någon.

Fortsättning följer....