Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Min hemfärd som höll på att inte bli av...

Wow, vilken dag och vilken eftermiddag!

Att få vakna upp hemma och få pyssla i sitt arbetsrum och bara VETA allt roligt som finns där inne som väntar på en.

Allt är insorterat i olika backar och skåp, det är bara att ta fram när andan faller på.
Jag älskar mitt arbetsrum.

 

Och så hunden...
Hon blev helt chockad när jag hämtade henne nere hos morsan igårnatt.
Hon vart inte ens crazy-tokig som hon brukar utan bara...

Chockad som sagt.

 

Hon låg mot mig som en liten korv, eller snarare som en bebis i famnen.

Låg som ett plåster mot mig hela natten i sängen, härligt.

Mindre härligt var det dock när morsan sa imorse att hon plockat två fästingar på hunden igår.

Mhm, kanske bäst att köpa fästingmedel nu kanske!?

 

Vara hemma hos sambon, ja, INTE SÅ DUMT ändå 

 

Så ringde bästisen och vi bestämde att vi skulle mötas upp på Hällarna när hon hämtat Lilla Sunshine på dagis.
Sen gick vi där i 2 ½ timme!

Ja, det var lilla rundan vi gick, men det tog tid för...
Det är ju snigelskal som ska undersökas, blåsippor som ska plockas, okända växter som ska undersökas, pinnar som ska hittas och slängas, mm, mm.
Ja, är man 4 år så är det mycket som ska hinnas med under en promenad.

 

Och Milou...
Hon sprang som en galning, och då menar jag en GALNING!
En vecka med mammas minipromenader är inte tillräckligt, jisses, hunden var i toppspinn av lycka att få ränna runt som en galning och jaga rabbis.

Det var jättemysigt och jag var ännu gladare att vara hemma.
Gotland är ändå alltid Gotland, jag återupprepar:
Borta bra och kul, men hemma bäst!

Så till min "Nästan-inte-hemfärd" igår.

 

På morgonen blev det så att Klokboken undrade när jag skulle åka med bussen till båten.
"Vet ej", sa jag, kollar det när jag kommer hem nu måste jag iväg, för jag skulle ju till det där mötet.

Klokboken googlade snabbt i sin mobil och sa en tid när bussen skulle gå, jag var stressad och drog iväg, och när jag kom hem...
DUBBELKOLLADE jag INTE.

Det var en miss kan jag säga.

 

Hon hade sett på ett ställe och där stod det "en timme före" avgång av båten, och varken hon eller jag reagerade inte på den informationen.
Sen skulle hon skjutsa iväg mig, SUPERGULLIGT, och vi var där i väldigt god tid innan bussen skulle gå...
Trodde vi ja!

 

Två minuter över 19.20, dvs 19.22 och bussfan hade redan gått!
Jag hade missat den med två minuter.
Men enligt där hon hade tittat, var jag 45 minuter tidigare.

Och hon hade ju åkt iväg igen och där står jag, fick TOTAL PANIK.
Neeeeeeeej, jag MÅSTE ju hem!!!!!

 

Fram till en Arlanda-disk i panik, bussen, VAD gör jag nu, jag MÅÅÅÅÅÅÅÅÅSTE hem.

Hej-Madde-42-goes-5-år.

Hon sa att pendeltåget finns ju...!?
PENDELTÅG, skriker jag ( ja, jag skrek ) jag vet inte vart pendeltåget går, jag är inte härifrån!!!

( Nä, när paniken slår till inför att inte få komma hem som jag längtat så efter hela dagen, då vet jag inte vart pendeln är och går tydligen...?
Fast det vet jag ju naturligtvis.
Men inte i panik. 
Uppenbarligen. )

 

Medans hon kollar tiderna för tåget så försöker jag hitta Klokbokens mobilnummer och få tag i henne.

I perferin hör jag att Arlanda-damen säger:
Nej du, den har också redan gått, vilken otur.
PANIK, panik, panik, jag var körd, en natt till i Stockholm kändes farligt nära.

 

Fick så tag i Klokboken och hon...
Vände bilen i ett naffs, kom och hämtade mig och körde mig ut till båtfan!
Dessutom fick jag tillbaka pengarna för bussbiljetten när jag kom fram.

And of I went, kunde känna lukten av Gotland så fort vi lämnade Nynäshamn.

När jag satt på båten skrev jag till Klokboken:
"Båten har gått, kan du ro mig över i en eka är du gullig?"
Ja, lite kul måste man ju ha ibland också när allt har ordnat upp sig 

 

Båtfärden spenderades med intag av pyttipanna, stekt ägg och rödbetor.
Kaffe och Aftonbladet.
Och...
Min käre Karl Ove Knausgård!
Jag har TYVÄRR snart läst ut boken och jag läser sida upp och sida ner med...
Hm, ja, att han "Inte kan ha sex för att han kommer för fort" och hans far som "Super och inte beter sig"
Pust.
Inte så snuskigt som det låter, men det verkar vara en stor grej för den 18-årige lärarvikarien Karl Ove eftersom han fyller sida upp och sida ner med det ytterst pikanta och personliga problemet.

 

Ja, och nu sitter jag här med mycket blossande kinder.
Solen har tagit rejält.

Dags för lite kaffe till.