Man får vara glad om skadan blir minimal...

Så var middagsmaten i ugnen och sköter sig själv!
 
Min och Milous promenad var underbar idag kan jag bara meddela, sol och lagom varmt.
Ja, lite blåsigt men det var inte den där våta, krypande kylan som har varit i några dagar.
Den som tar sig innanför kläderna och gör en genomfrusen oavsett hur mycket kläder man har på sig.
 
Nej, idag var det skönt och folktomt, JUST THE WAY I LIKE IT!
 
Dock gillar inte Milou det lika mycket som jag såklart men hon hade tur.
Vi mötte en gammal kompis, jättehunden Micro (Han är typ en jätteschnauzser som är stor som en älg... Eller han går som en älg i alla fall och är stor!) som vi slog följe med ganska länge.
Trevligt och Milou fick leka med Micro på sina villkor, ja han är stor men COOL och inte "på" så Milou gillar honom.
 
När jag sen kom hem blev det lite fix och när jag väl skulle sätta mig och vila lite...
Då spillde jag ut en hel kaffekopp full med kaffe över hela vardagsrumsbordet!
Tadaaaaa, så underbart!
 
Jag fick dock tur som var tag i en handduk snabbt som tusan och räddade mattan, kom bara lite på den och det är ju ull så det lägger sig ovanpå och sugs inte ner, och så behövde jag bara i princip sanera bordet.
Ska olyckan vara framme får man väl vara glad om skadan blir MINIMAL.

Sen blev det lite jobb i form av itusprättande av den första gräddvita fleccejackan som blev för liten pga av att jag inte fattade Baby Locken.
Den ska jag nu förminska från en 42:a till en 38:a eller 36:a beroende på hur stora framstyckena är.
Det blir projektjobbet imorgon om jag har tid, jag har nämligen lite annat på agendan också.
Eller vi i famlijen har.
 
Ja, och så har jag fixat middagsmaten som skall intagas i detta nu.
Återkommer lite senare efter "Så mycket bättre" och "Downtown Abbey".
Tjing så länge.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0