Den lite trista vägen...

Solen skiner och idag känns det ÄNNU lite bättre i nacken, jag ser ljuset så att säga.
Mer lättnad i värken = en gladare Madde.
Värkfri är jag inte, men det ligger på en lägre nivå i alla fall!
 
Först var jag på "G" att ge mig ut på svettig långpromenad här på morgonkvisten med hunden, men det får jag nog vänta med för nackens skull.
Jag tror att vi tar en lugnare promenad runt muren lite senare idag istället.
När jag var ute och hämtade tidningen blev jag dessutom väldigt förvånad, det var milt ute.

Nej, ingen iskall höstvind ute, tempen visade 12 grader klockan 08.30 och det blir säkert ännu lite varmare ännu längre fram på dagen förhoppningsvis.
Och precis just i detta nu försvann solen.
 
Vad händer idag då?
Ja, inte en aning.
 
Det som är bra att jag och sonen ju gjorde en stor gryta fiskssoppa igår, så det äter vi till middag ikväll också.
Det betyder att jag alltså inte behöver laga någon mat, lunch får bli något lätt.
Det behöver dammsugas och fås bort lite hundhår, men det får jag be sonen om eftersom sambon fortfarande är på fastlandet.
 
Kanske inte blir SÅ poppis att be honom om det, men i värsta fall får jag väl muta honom med GODIS och att han får välja precis när han vill göra det.
Bara det blir så länge det är ljust då såklart, gissar att han längtar tillbaka till sin pappa efter den här veckan när han behövt göra mer hushållsfix än han brukar 
 
Alltså ligger dagen öppen, men fortfarande VILA för nacken, det har ju gett resultat så då fortsätter jag väl på den inslagna (lite trista) vägen.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0