Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Hänga som två lealösa snören...

Uppe, men vill helst gå och lägga mig igen...

 

Satt och tänkte igår på hur ledsen jag blir när man går med värk för länge.

Inte ledsen som i "aj-aj-ledsen" (eller JO, det också såklart) men mer att jag hatar att slösa bort tid.

Dvs att jag måste vila så mycket så värdefull, LEDIG tid går till spillo.

 

Jag tycker dagar som tex i fredags, i söndags och igår när dagarna bara går och jag inte kan uträtta det jag vill, bara rinner igenom fingrarna på mig.

Och så VIPS så är dagen slut och man har inte gjort ett skit.

Fy, det ger mig ångest.

Jag blir bara stressad av att vila.
Att sitta är verkligen inte vila för mig.

Det blir dessutom bara svårare och svårare att bita ihop.

 

Och inte är det bättre idag, men jag ska jobba vilket i nuläget bara gör mig grinfärdig pga den här jä-la värken.

Jag är slut innan dagen ens har börjat.

Men, men, det är bara att knalla iväg, bita ihop och låta armarna hänga som två lealösa snören längs kroppen...

SÅ GOTT DET GÅR idag.

"Hej, idag ska jag jobba, jag dyker upp men mina armar ska helst hänga rakt ner och inte göra ett skit.
Kommer säkert funka JÄTTEBRA."

 

Fasen, det blev ju ytterligare ett muntert inlägg från gnällspiken.

 

Snälla Gud, låt det vända snart, jag saknar mitt sprudlande jag!

Eh, jag menar förstås mitt lite mer positiva jag än Neggo-Maggan som ockuperat  min kropp just nu.

 

Dags och piffa, håll tummarna att jag kan , duscha, sminka mig och dra på mig mina jeans utan att dö på kuppen av en värkvåg.

Vi ses imorgon igen.