Vem tackar mig för det?

Vaknar och uppehållet med "värkfritt" är över!
Idag är det värstvärken som satt in igen, men jag är tacksam för gårdagen ändå.
Det var kul att få vara "sig själv" igen.
Underbart men kort.
 
Ja, jag höll faktiskt på fram till 21.30 igår, bäst och passa på tänkte jag.
Det blev cykeltur till posten för upphämtning av tråden, hem, kvällsmat och dusch och sen satte jag igång IGEN.
Skar ut det sista av den förstörda fleecen, laddade maskinen med tråd and of we went.

Jag hann sy några delar och jag kan bara återigen säga:
SHIT VILKEN MASKIN.
 
Dock måste man vara supernoga att kolla inställningarna, eller dom små justeringarna, varje gång man syr i ett nytt tyg.
Märkte det igår när jag gick från trikåtyg till fleece, PROVLAPPAR och provsy är ett måste. inte alls som min vanliga maskin.
För det som passar i ett tyg, passar inte alltid i ett annat har jag märkt.
Så även om jag har samma grundinställningar på olika tyger, så måste man justera om "småknapparna" varje gång.
Lite trixigt, men det går fortare och fortare för varje gång.
 
Och när jag satte igånt för att sy igår....
FAN vad fort det går!
Det är som att skära i mjukt smör, det bara säger SWISCH så har man sytt en söm.
Älskar.
 
Nåväl, idag väntar mitt vanliga jobb, jag har värk, men vet ni vad...?
Jag går till mitt jobb, jag sjukskriver mig INTE, jag är ansvarsfull och duktig, för oavsett om jag är hemma eller inte så har jag värk ändå.
Men vem tackar mig för det?
Svar:
Ingen, det vet vi ju redan!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0