Stickqvick & Sytok -

Borttappat hundkoppel, arbetsförmedlingen och tyg...

Hundpromenaden började INTE bra!

Solen sken, jag lyssnade på "Morgonpasset i P3", tralalaa-tralalaaa... so far so good!

Geggigt i marken där vi gick så jag beslöt att lämna stigen och gena genom hällmarken upp till grusvägen och när jag nästan är framme vid grusvägen och ska koppla hunden för att det kommer en annan hund...
Men vad saknas...?
Jo, HUNDKOPPLET!

NEJ!!!!!

Nej, nej, nej, nej.

Lyfte upp hunden för att hon inte skulle springa iväg mot den andra hunden, som i sin tur sprang fram till oss och BÖRJADE HOPPA UPP PÅ MIG!!!
Upp och ner, upp och ner, upp och ner.
Men hallå där hundägare... WTF?
Nog för att jag hade på mig hundkläder men om jag nu inte haft det då?
Jag sket i att vara irriterad för jag hade annat att tänka på:
Hitta kopplet.

Försökte gå samma väg tillbaka som jag kommit, men eftersom jag inte följt någon stig och gått och lyssnat på radion hade jag faktiskt ungefärlig färdriktning, och första varvet:
Noll koppel.

Mötte en urgullig tjej med en fransk bulldog när jag kom fram till "Start" som faktiskt erbjöd mig hjälp att leta ett varv.
Jag tackade tacksamt och tog emot hjälpen, vi spred ut oss och gick som "Missing people" och letade hundkoppel.
Inget koppel.

Hon gick vidare och jag tackade för hjälpen, gick varv tre...
Noll koppel.

Nä, hällmark, svart, smalt läderkoppel samt en massa HÖGT fjolårs gräs bitvis...
Mardröm.

När jag var tillbala på "Start" igen på varv tre ringde jag mamma och frågade om hon kunde hämta mig och hunden efter varv fyra ifall jag inte hittade det.
Det kunde hon, jag kunde ju liksom inte bära hem hunden därifrån och hon är lydig och går ofta utan koppel i tex stan...
Men inte SÅ lydig så jag chansar vid mycket trafik OM hon får för sig att dra.
Det är liksom inte Flisan vi snackar om här nu.

Jag gick varv fyra, hittar inget koppel, ringer mamma, och hinner bara vända näsan åt hållet där vi ska bli upphämtade så tittar jag ner och PRECIS, precis nedanför mina skor ligger:
Kopplet!
Men herregud, jag ringde snabbt upp morsan och så kunde vi fortsätta promenaden.

Cheesus.

Utdelning trots dålig start...

Blått blev temat för dagen i bildväg på Instagram!

Hem, hårvård på hunden och sen iväg till Arbetsförmedlingen och ja...
Det är så långt och mycket att skriva om så jag tror jag avstår.
Min huvudvärk skulle bara förvärras.

Men jag kan i alla fall säga "slutet gott allting gott" än så länge, jag kan bara säga att jag hoppas jag löser detta snarast möjligt för jag tycker inte det är värdigt att ha en whiplash och vara arbetslös.
NÅGONSTANS!

Och vet ni vad jag är väldigt glad för?
Jo, att jag har mål i mun och inte är RÄDD av mig.
Att jag inte sitter tyst och "fogar" mig, not me, nope never.

Min mamma brukar säga att jag ärvt min envishet av min far och jag kan bara säga så här:
Om envishet skulle anses som en DÅLIG EGENSKAP, kyss mig därbak.

Jag är så jäkla glad att jag ärvt den genen som ger just "envishet" av pappsen, det ska gudarna veta.
Min mamma har under årens lopp sett oss båda stånga oss blodiga emot varandra min far och jag, och hon har aldrig sett det som en särskilt bra egenskap, men jag...
Jag tackar GUD som sagt att jag bestitter just den egenskapen.
Och jag ger mig aldrig.

Så DET kan väl sammanfatta min dag på Arbetsförmedlingen.

Typ.

Väl hemma tog jag en tur till Tyglagret för att köpa prickigt band och hittade...