Jaha, och där kom en artikel på det jag skrev om igår...

God morgon!
 
Jag somnade igår.
Jag skulle se "Grey´s", la mig i sängen med datorn, såg lite och sen somnade jag.
The end!
 
Igår blev det vila, tv "Malou efter 10" fram till 11.30, jag unnade mig det igår OCH bra var det också.
Mycket boktips, jag ska läsa "Rövardotter" av Jackie Ferm, intervjun med Malou var inte lika bra som den jag hörde på radion/P3 i tisdags, redan där blev jag intresserad av Jackies livsöde.
Sen var det en äldre tant som skrivit en bok om sitt liv, boken hette "Änglen på Malmskillnadsgatan", den ska jag också sätta tänderna i framöver.
 
Lite senare hämtade jag Lilla Sunshine på dagis, vi bakade kladdkakemuffins, sydde lite och sen fick vi fikabesök av "bästisen tvärsöver gatan".
Och det blev häng fram till 18.30 och mat på det och sen stöp jag ju i säng.
Eftersom jag vrit vaken så länge  kvällen/natten innan var det ju inte så konstigt att jag var trött.
 
I GT idag kunde man läsa denna artikel...
 

Så fick 22 kvinnor jobbhjälp

 "Unga kvinnor"-modellen sätter fler i arbete

Projektet Unga kvinnor har hjälpt 22 unga gotländskor bort från arbetslöshet och försörjningsstöd. Nu öppnas möjligheten för alla mellan 16 och 64 år med särskilda behov.

Unga kvinnor" är ett Finsam-projekt som pågått sedan 2011 och riktat sig till kvinnor 18-29 år som av olika skäl inte klarat utbildning eller arbete. Genom arbetsträning, praktik och utbildning har deltagarna fått hjälp att få ordning på sina liv och bryta destruktiva mönster.

Den 1 oktober avslutades projektet och har nu övergått till Jobsam  – samma modell men öppet för både män och kvinnor 16-64 år. Nya pengar har tilldelats, men alla inblandade är överens om att det här är en modell som man vill se permanent.

– Jag är rörd, stolt och lite vemodig, säger Susanne Johansson, projektledare.

Målen har uppnåtts

Hon är mycket nöjd med resultatet av projektet och att man nu får möjlighet att ta nästa steg för att hjälpa fler.

– Vi har uppnått målen och det känns jättebra.

Många av personerna i den aktuella kategorin har psykiska problem eller funktionshinder. De behöver mycket stöd och individuella handlingsplaner för att ta sig ur en destruktiv spiral. Susanne Johansson konstaterar att organisationerna och systemen inte alltid passar de här individerna och att allt mer slimmade organisationer gör att individuella planer tar tid, vilket kan vara mycket frustrerande för de drabbade.

– Lösningen är egna lokala vägar. Våra deltagare har fått raka vägar till psykiatrin och till Arbetsförmedlingen, säger Susanne Johansson.

Särskilda lösningar

Möten med handläggare i avskilda lokaler kan vara en nödvändig lösning för att få individer att komma till möten. På en arbetsplats kan det också behövas särskilda åtgärder, som exempelvis en lugn miljö och detaljerade arbetsscheman, klockslag för klockslag.

Under projektets tre år har 46 unga kvinnor deltagit, varav 22 deltagit i 6-18 månader vilket varit målet. Av dessa har 16 fått anställning och 6 har börjat studera.

18 unga kvinnor skrevs ut från projektet på grund av medicinska orsaker eller på grund av drogmissbruk. Men i och med projektet har de slussats vidare och fått hjälp med sina problem.

– När vi upptäckt att de har andra behov så har vi guidat dem rätt. Det är en styrka i det här att vi alltid lämnat över till någon annan. Tidigare har de här personerna ofta ramlat tillbaka i hjulet och allt har snurrat på, säger Susanne Johansson.

Den största svårigheten för den här gruppen är inte att få jobb eller att börja studera, utan att stanna kvar. Det stödet saknas i dag, men Susanne Johansson hoppas att Jobsam ska bli det stödet framöver. De som gått vidare till anställning eller studier ska kunna be om stöd igen om nya problem dyker upp.

Verkliga mål

Margareta Gottberg har utvärderat projektet. Hon har träffat både projektledarna och deltagarna under projektets gång och intervjuat deltagarna flera gånger för att få deras synpunkter. Hon har som fristående och helt utanför branschen ställt frågor och gett feedback till projektledarna under projektets gång...

(Obs artikeln var längre, jag tog bara det som var väsentligt för mig...)

 
... och OM ni kommer ihåg vad jag skrev om igår vad gällde Arbetsförmedligen så är texten, SOM SER SÅ POSITIV och glad ut här...
Det jag berättade om igår!
 
Det som är med fet, sned och understruken text ett sådant möte som JAG var kallad till.
 
Det var ett sådant möte dom sätter mig, en helt normal 43-åring med en bestående whiplashskada på, som jag upplevde så jävla kränkade så HÄLFTEN varit nog.
Ni förstår att jag snart ber dom dra åt helvete va?
 
Jag blev så glad när jag såg den här artikeln idag för jag tänkte:
Ja, va bra, då kan folk läsa lite text så ni som läser min blogg inte tror att jag överdriver.
För det gör jag inte!
Här står det ju inte det dom gick igenom lite av igår, utredningar och allt det där...
Men ni ser ju själva:
 
"Många av personerna i den aktuella kategorin har psykiska problem eller funktionshinder. De behöver mycket stöd och individuella handlingsplaner för att ta sig ur en destruktiv spiral. Susanne Johansson konstaterar att organisationerna och systemen inte alltid passar de här individerna och att allt mer slimmade organisationer gör att individuella planer tar tid, vilket kan vara mycket frustrerande för de drabbade."
 

Tillåt mig citera mig själv från igår:
 
"Om man nu som jag har ett "---------------" så fick jag höra på AF på mitt senaste möte där att man ska utredas av en TYP JURY (mitt ordval) bestående av en handläggare, sjuksyrra, kanske läkare och en psykolog och någon mer som jag inte kommer ihåg nu, som ska bedöma vilken arbetschans man har.

Man ska även grundläggande gå igenom sin HEM- & SOCIALA MILJÖ för att se hur den är, hur man funkar med sin partner, sin psykiska hälsa om man är deprimerad osv, osv...
UTREDAS var ordet på AF.

Man ska dessutom HELST gå in i arbetsträning och testas VAD MAN KLARAR AV på lite olika ställen i samhället, alternativt att SAMHALL skulle vara aktuellt."
 
Om Arbetsförmedlingen nu INTE har TVÅ alternativ som har med samma tema och göra, så är det samma "Projekt Rädda dom som kommer gå arbetslösa mer än 6 månader för dom är inte riktigt riktiga"...?
 
Jag återupprepar:
KRÄNKADE SÅ IN I HELVETE så jag finner knappt ord.
Jag är glad att det fanns i alla fall EN PERSON som direkt förstod att jag INTE PLATSADE i den där gruppen, att jag var "en annan kategori av människa", att jag har mål i mun och inte finner mig i sådan där skit (rent ut sagt)!
 
Jag skrev det inte igår, men jag har berättat för mina vänner:
Dom som var med på det här mötet förutom jag, eller som var kallade...
Ja, det var nog lite sånt "klientel" som mer passar in på Birkagården och ett annat ställe.
Seriöst.
 
Ja, det var allt från mig på morgonkvisten.
Vi ses lite senare igen, nu ska jag ringa a-kassan.
 
 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0