Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Det är ju inte min grej...

God morgon!

 

Vaknade vid åtta till en verklighet som såg ut så här bakom gardinerna i sovrummet...

 

 

... mhm, just det, strålande solsken.

 

Jag kände efter:
Dödssjuk eller förkylning?
Svar:
Idag något-värre-förkylning, inte värre än så alltså.

 

Men, det betyder inte att jag springer marathon idag direkt.
Efter att ha gjort lite hemmafix med tvätt och undanplock mår jag inte bra igen, kroppen kapsejsade nästan direkt.

Det får bli till att ta det lugnt idag igen för att inte spä på något.

 

Men det är väl FÖR förarligt när man skulle kunna åka och utflykta när sambon ändå är ledig och allt, han har inte jobbat i helgen...
Och så måste jag "ta det lugnt".
MEN, men, ÅTERIGEN, lika bra att ta det lugnt så blir det inte värre.

 

Milou njöt i alla fall av solen på förstukvisten förut...

 

 

Lucky her, säger jag bara!

 

Mobiliserar mig inför högtrycket som är på väg in till nästa vecka igen, vila, vila, vila.
Ni som brukar föjla mig:
Det är ju inte min grej.

 

Igår knäppte jag så denna bilden på Milou som jag tyckte var så himla festlig...

 

 

Jag la in följande text på Fejan:

"Så bara för att du är sjuk ska du få en stor påse godis? Men JAG DÅ, jag som tagit hand om dig hela dagen och funnits vid din sida, ska inte jag få nå'tt? (Syster Milou känner sig inte helt nöjd med situationen i sjukstugan)"

 

Ja, jag tyckte nästan jag kunde läsa lilla gullvippans tankar där hon satt och såg EXTREMT SUR ut för att hon inte fick något godis.

Sur är hon väl dock aldrig, mer snopen kanske, för att hon inte blev bjuden på något gott.
Eller förhoppningsfull.

Stackars lilla vovven, det är inte lätt att vara trogen och inte få något för det mer än när man "presterar" under promenader och utevistelser.

 

Jaha...

Då ska jag börja min dag här då, eller inte börja, beroende på hur man ser det.

Jag tar det lugnt, jihaaaaa.