Nedräkningen har börjat...
Milou kollar hockey med husse...
Min LILLA ÄLSKLING!!!!
Det blev en liten tur till bästisen som inte var hemma, men det var Lilla Sunshine så vi tog en liten snackis innan jag gick hem igen.
Tittade in i ruinen på ungarna som åkte på konstisen.
Ser himla maffigt ut med dom starka lamporna som lyser på isen och sen mörkret runt omkring.
Och eftersom det är nytt år nu och väldigt kort tid kvar så kan jag nu skriva som det är:
Den sista februari jobbar vi våran sista dag på jobbet.
Då är 9½ år över.
Vi har vetat det ganska länge, kanske inte definitvt vetat, men jag kan nog lugnt säga att ämnet dök upp någonstans vår/sommar och blev definitivt i höstas.
Ser himla maffigt ut med dom starka lamporna som lyser på isen och sen mörkret runt omkring.
Och eftersom det är nytt år nu och väldigt kort tid kvar så kan jag nu skriva som det är:
Den sista februari jobbar vi våran sista dag på jobbet.
Då är 9½ år över.
Vi har vetat det ganska länge, kanske inte definitvt vetat, men jag kan nog lugnt säga att ämnet dök upp någonstans vår/sommar och blev definitivt i höstas.
Det är svårt att beskriva vad man känner, för det är så mixat.
För det är sorgligt, spännande, oro, nyfikenhet, en ny framtid.
För det är sorgligt, spännande, oro, nyfikenhet, en ny framtid.
Med VAD?
Ja, det kan man ju fråga sig i tider som dessa med en arbetslöshet som slår i taket här på ön.
Jag har varit snabb i svängarna och sett till att söka nya jobb i alla fall, upprättat en profil på arbetsförmedlingen så jag har det gjort när "Dagen D" är här, lärt mig att skriva CV´s så gott det går med lite vägledning av vänner och ja...
Gjort det mesta man kan göra för att vara förberedd.
Man kan aldrig sia om sin framtid och jag har inte en aning om den är ljus eller mörk, man kan bara hoppas att den är det första och inte det sista.
Nedräkningen har börjat och fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
