Känns i magen...
God morgon!
Behöver väl inte säga att jag varit uppe med tuppen idag också?
Nä, fast jag gör det ändå.
Behöver väl inte säga att jag varit uppe med tuppen idag också?
Nä, fast jag gör det ändå.
05.53.
Jag känner mig som en morgonpigg pensionär.
Jag känner mig som en morgonpigg pensionär.
Jag måste iväg och fixa lite ärenden men eftersom inget öppnar före klockan 10 så känns det som om jag sitter av en massa tid och väntar.
Men, jag kan lika så gott piffa, sy och sen dra iväg och sen sy igen och även söka lite jobb tänkte jag.
Ja, det är väl min planerade dag det.
Arbetslösheten känns fortfarande i magen dock, det känns himla konstigt, obehagligt.
Inte alls som jag trodde.
Jag trodde det skulle kännas befriande på något sätt och det är PRECIS tvärtom, det känns inte bra.
Pratade med Syster J igår, skönt att ha någon att bolla sin arbetslöshet med faktiskt.
Inte alls som jag trodde.
Jag trodde det skulle kännas befriande på något sätt och det är PRECIS tvärtom, det känns inte bra.
Pratade med Syster J igår, skönt att ha någon att bolla sin arbetslöshet med faktiskt.
Det är skillnad på att ha frivecka från jobbet och NJUTA av sin ledighet, nu känner jag mig bara stressad och paralyserad på en och samma gång.
Hm...
Nåväl, jag tvingar mig i alla fall att göra saker så jag inte tänker så mycket på det, fast jag har lite lust att göra lite som en struts:
Stoppa huvudet i sanden.
Nåväl, jag tvingar mig i alla fall att göra saker så jag inte tänker så mycket på det, fast jag har lite lust att göra lite som en struts:
Stoppa huvudet i sanden.
Dock är det väl inte riktigt jag i längden.
Nä, nu ska jag inte tänka på det här mer för då sitter jag nog bara här helt paralyserad.
Vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
