Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Lär isåfall gråta blod...

Hej folket, idag startade jag och vovven upp med en långpromenad till Snäck IGEN...

 

 

...  och promenaden var både folktom och underbar.

 

Stan var tömd på folk och bilar när vi gav oss iväg, vi mötte bara en gammal arbetskompis med familj som var ute med sin hund, that´s it.

När vi kom tillbaka till muren, DÅ började vi möta lite strosare vid havet, men det var inte många.
Tack GGN för att "du" tömde stan på folk precis när vi var ute!

 

Sen har jag tagit en ganska stor (nåja) risk idag.

Först ritade jag av ett tunikamönster som jag köpt i storlek "S", sen slaktade jag en köpt favorittunika från Indiska för några år sedan som egentligen INTE var trasig.
Men stärkt av känslan att jag faktiskt fick till mitt nya favoritplagg a-tunikan av en liten tröja så tänkte jag att "det här fixar jag, det är en baggis" och jag vill ha fler av den här tunikan.
Modig som jag kände mig skar jag sönder hela rasket och ritade då som sagt av dom slaktade bitarna.

 

Hjälp....

Ja, vi (jag) får väl hålla tummarna och se framöver, jag ska göra mitt bästa och trolla fram en ny till mig själv annars LÄR jag gråta BLOD.

Och så vill jag även förmedla känslan igår när jag faktiskt satt på mig min egensydda tunika och mina egensydda velour-puffbyxor...

 

 

... och kände mig som en jäkla MALLGRODA!
Va, tänk att vara helstylad i kläder man sytt själv!?
Visserligen hade jag ju vanliga myskläder, men herregud, det kändes så kul.

 

Samma känsla har jag ju naturligtvis haft varje gång jag sätter på mig kläder som jag sytt hela tiden, men igår, ja...
Jag kände mig MALLIG.
JAG har gjort det här liksom, inte något litet barn anställt av en klädkedja som arbetar för noll och ingenting, nej JAG.
Folk behöver verkligen inte gilla ens alster, det struntar jag fullkomligt i, men...
Själv gör jag ju det annars hade jag ju inte knåpat ihop det och det känns så kul helt enkelt.

 

Nu har jag hamnat i soffan och skall väl snart äta.
Är lite sugen att sy ett par tights efter maten för att göra något mer innan tv-kvällen inträder.

Jag har dock värk i nacken, vet inte om jag ska låta bli eller bara göra det.

Men sitter jag still känner jag värken mer och det är tråkigt på tv kommer jag blir knäpp, det braiga börjar ju inte förrens klockan 20.

 

Fortsättning följer, jag lär dyka upp igen för ikväll jobbar sambon så jag har fri tillgång till datorn, jippiejahoo.
Vi ses.