Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Ångest-utpressning...

Man vågar KNAPPT skriva orden men...
Jag känner mig faktiskt lite bättre idag!

 

Igår, runt när jag gick och la mig, började jag hosta så jag trodde jag skulle hosta upp lungorna igen.

Alltså hostan har ju funnits där men i mer eller mindre styrka och igår blev det hemskt.
Jag hostade så det kändes i både revben och mage och hals, dessutom kändes det som om det satt en klump i halsen som bara inte ville lossna.

 

Jag var tvungen att "låna" lite hostmedicin av morsan, har bara tagit den en kväll här när det var lika illa och igår var jag tvungen att ta den igen.

Trots att jag la mig tidigt tog det tre timmar innan det gick att somna, fy, jag trodde aldrig jag skulle vakna och känna mig så här pass idag.
Så får vi väl se hur det är när jag varit ute idag, men iväg måste jag.

Mycket märklig förkyning det här.

 

Sonen har också tagit sig upp ur sjuksängen och gått till skolan och igår...

 

 

 

... försökte jag mig på att ta en liten GULLIG bild på honom och mig!

Ni ser ju ovan hur det försöket gick.

 

Det är nästintill omöjligt att få till en gullig, fin, mysig bild på oss två nuförtiden.

Han vill inte.

Här försökte jag mig på "överrakningsmomentet" men det gick inte ändå, han hann gömma sig under täcket med orden:
- Hahaha, mamma din mobilkamera är SÄMST, den är så slö (under täcket)..."

 

Ja...
Den är visst det.

 

Jag sa (inte alls för att skapa ångest hos min tonårige son):
- Jaha, tänk om jag dör imorgon, då missade du chansen att ha en SISTA fin, mysig och gullig bild ihop med din mor!

Sonen:
- Hahaha, jag tar den chansen du!

 

Omöjligt, inte ens ångest-utpressning funkar på den där ungen 

Dags och piffa, vi ses senare och ser om jag lever eller inte.