Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag känner för att skrika...

Just nu känner jag bara för att skrika:
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Typ.

 

1. För att Björkis var lika gudomligt som vanligt.
Stekhett innan det kom lite blåst vid 15-tiden, det var till och med så varmt att jag ångrade att jag köpte eftermiddagskaffe vid två.

Jag höll på att avlida och fick slänga mig i plurret så fort jag druckit upp.

 

Men varför klaga, det var sol, bad och umgänge med vänner.

 

 

2. Jag är nästan klar!
JAG ÄR NÄSTAN KLAR för i helevete!!!!!!!!

 

 

Jag har fått i fodret och halslinjen är rund och perfekt, skall bara sy ihop axlarna och som sista punkt:
Fålla nertill.
(tjat, tjat)

 

Vem fan hade trott att jag skulle ro detta i hamn?
INTE JAG IALLAFALL, det är en sak som är säker!

 

Så många gångar jag tvivlat under resans gång fastän jag låtsats morsk och strursk här, "det här fixar jag nog, inga problem", men inombords känt:
Neeeeeeeeeeeeeeeeej, jag fixar det aldrig!!!
Alla andra har hejat på när jag någon gång öppet tvivlat i den närmaste kretsen.
"Det där fixar du, inga problem".
Och jag:

Neeeeeeeeeeeeeeeeej, jag fixar det aldrig!!!

Och här står jag nu med en brudklänning nästintill klar.

Sinnesjukt.
Mönsterpassningen med blommorna stämmer i spetsen som tog evigheter att få till, sömmarna som skall mötas i livet och kjolen stämmer, ja allt stämmer.

 

Om jag varit mallig över vissa saker förr som jag gjort så är det inget mot vad jag är nu.

Det gick.

Dra-åt-pipsvängen-jävlar-i-mig.
Finbilder kommer när den är helt klar och sedan sitter på bruden, kan knappt vänta.

Jag ska på huvudet i säng för jag är helt slut efter idag och en sak är iallafall säker:
Jag kommer sova i en vecka när jag är helt klar med den här klänningen.

På riktigt kommer jag göra det.