När hjärncellerna tar semester... och sedan kommer tillbaka...

Att klara av en ärm...
Jojo, det kan bli segdraget det.
 
Det kan bli så att den totala tänktiden kan bli uppåt TVÅ OCH EN HALV TIMME!!!
Innan man tillslut, och detta är första gången detta händer sedan jag började i april hos min chef, jag måste åka dit och få hjälp.

Gjorde så långt det gick igår ju och var nästan klar med ärmen när jag "bara" skulle vända och sy ihop ärmarna.
Chefen visade mig i torsdags, jag hade skrivit stolpar men inte riktigt så många som jag borde, jag tänkte:
Det där blir en baggis... skulle jag ju inte tänkt.
 
Jag hade värk igår, jag tänkte ju då att det är för att jag har värk som jag inte kan tänka och efter en timmes betänketid la jag ner, fick ta resten idag när jag vaknade värkfri.

Vaknade värkfri, gick ut och gick en tidig morgonpromenad med hunden...
 
 
Kom hem och tänkte:
Nu kör vi, och utgångsläget var detsamma som gårdagen... 
 
 
Fållen är uppressad, jag skall in i hålet i ärmen, knipa ihop där och...
Näe.
Jag ska in i ärmen, i hålet och näe...
OM OCH OM OCH OM IGEN.
 
Men skam den som ger sig, en timme gick (två inräknat igår) det gick bara inte, jag fattade inte ett skavtt och var tvungen att ringa chefen och hon förklarade via telefonen.
Hjärncellerna var på semester ALLIHOPEN, inte en enda var kvar, hjärndöden hade inträtt.
 
Jag gav det en 30 minuter till sen skrev jag:
"Kommer ner nu, måste vara dum i huvudet."
 
Fem minuter senare stod jag på jobbet, vips hade hon visat och VIPS var allt glasklart!!!
 
Seriöst, hur svårt kan det vara, ja tydligen jättesvårt eller jättelätt beroende på vem som gör det.
Hade jag nu skullat göra detta dagen efter hon visat så hade det ju då inte blivit så jävla segdraget, men nu hade det runnit lite vatten under broarna (4 och 5 dagar) och en 44+-hjärna har inte riktigt samma kom-ihåg som en 25-årings.
 
Nåväl, ni ser ju sedan hur trassligt det egentligen också är då när man skall göra detta moment, kanske ni förstår att det inte riktigt var en promenad i parken...
 
 
 
Men SE så fint det blev när jag fick ihop det och vände hela armjäveln rätt sedan...
 
 
... och fodret satt som en smäck...
 
 
Nu hade denna kavaj inget sprund så det var därför jag valde att göra den, bara knappar som skall sys på sedan...
 
 
... och så kör jag på med en duffel för att NÖTA IN exakt samma moment...
 
 
... och till nästa gång kanske man vågar sig på ett sprund.
 
Hade ågren och ångest inför kavajen igår och drog på starten för jag trodde det skulle gå åt pipsvängen, hatade den idag, kastar mig nu över duffeln med glädje, det här var ju skitkul!!!!

Tänk så fort det kan svänga bara en liten propp lossnar och hjärncellerna kommer tillbaka från sin semester.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0