Paris...

Ibland är väl ett litet ljus det enda man behöver när det stormar ute...?
 

Första natten vi sovit med stängt sovrumsfönster sedan april.
Första morgonen jag legat och kurat under täcket från 06.16 - 07.19 och inte velat lämna den varma sängen.
Första morgonen jag haft raggisar i fårskinnstofflorna.
Första morgonen jag känt att det inte känns lockande att gå ut och gå en långpromenad med hunden direkt på morgonen.
Känns som en sån där tråkig höstdag, usch.
 
 
... och så sätter man på tv´n och ser på nyheterna, VAD HÄNDER i Paris, fick en chock och sitter med gråten halsen.
Man finner snart inte ord för all den ondska som finns i världen och den rädsla och vanmakt man känner.
Här sitter jag och gnäller om lite höstrusk, ville blogga om min dag igår...
Nä, det känns lite konstigt faktiskt.
 
Jag skall väl snart ta en dusch och sedan pallra mig iväg till jobbet och jobba i tre timmar.
Höra av mig till Syster J efter jag kommit hem igen.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0