Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

När Piff & Puff fick rolighetsdemens...

- Bröllopsklänningsprovet i lakan klart, CHECK på den.

 

- Fiskgryta till middag efter alla helgdagar med snask, CHECK.

 

- Gubben på personalfest och jag får lite ensamtid och ensamhet, ja CHECK på den också!

Jag får götta ner mig i soffan och bara slappa, själv med enbart Milou som sällskap, ljuvligt.

 

Jag blev faktiskt bortbjuden ikväll fast tackade vänligen men bestämt nej till det.
Jag kände att jag ville hellre vara själv och se på tv.
Behöver det dessutom.

 

Jag drog iväg utan att skriva det där födelsedagskortet till apoteket för jag såg att apoteket faktiskt öppnade 09.00.
Sedan handlade jag och på det tog jag hunden, jag höll bokstavligen på att förfrysa i ansikte, näsa och lår trots mycket kläder på.

 

Tog hur länge som helst att tina upp i duschen varpå kussen ringer och meddelar att dom är på väg in till stan och komma förbi och hämta upp "DET DÄR KORTET!"

 

Jag fick panik.

Fuck.

Inte skrivit en rad, inte rimmat ett skit, bara haft morsan och moster som ett enda långt uttdraget tandläkarbesök om att göra klart kortet och jag har tvärvägrat pga deras tjat... som en obstinat 3-åring.

"Jahaja, fick du fö dé ja", som min salig mormor brukade säga när hon spelade lite på det värmländska arvet en smula och nu sa jag det till mig själv också.

 

Bara att skrida till verket, skrev som en kratta, textade så fult så jag skämdes.

Skitsamma tänkte jag, måste rimma också, kom en liten bit innan jag kallade upp Piff & Puff för konsultation om roligheter om Moster M.

 

Dom kommer upp och får totalt hjärnsläpp, drabbas av rolighetsdemens.
Dom kommer inte på en enda rolig grej "fastän dom har MASSOR i minnet, men just nu står det still!".

 

 

Jag:
MEN SKÄRPNING nu, efter 40 år i den här släkten måste ni väl komma på något om moster M?

Damerna Blankt-i-skallen:
Joooooo, det är klart vi gör, det finns en massa roligt men det borde vi isåfall tänkt ut igår och inte idag.

 

Jag:
Jaha, så synd att inte ni tänkte på det igår då när ni satt och drack glömsk-juice och gaggade om annat.
(Gud i himelen!!!!!!!!!!!)

 

Kände mig mest som en förbannad Kalle och skickade iväg "Tack-för-ingenting-damerna".

 

 

Hade rimmat nästan helt klart trots "inget" och fick hjälp den sista ynka lilla biten av Idolen när dom väl anlände och mamma och moster Puff kunde meddela kussen att "jag minsann var ute i sista minuten och inte klar ännu" eller något åt det hållet.

 

När kussen sedan skulle ta hand om det numera döpta kortet "The Card" så talade mamma om att hon hade med en plastpåse så kussen nu inte trampade ut i snövädret och blötte ner kuvertet.
Jag mumlade:
Nä, gud förbjude för då är du så gott som död!

 

Note to myself:
I fortsättningen är jag ute i god tid SOM JAG BRUKAR när jag får såna här uppdrag. 

Dock var det faktiskt så här att dom sa hela tiden att "Vi skall skriva kort, vi skall skriva kort" och dessa "Vi" visade sig tills för bara några dagar sedan att det var tydligen jag.

Och jag har inte haft tid, ja förrens igårkvälls och då fick jag huvudvärk, så nästa gång "Vi" näms i dessa sammanhang har jag lärt mig läxan, jag skall kolla om "Vi" är jag...
För det brukar nämligen vara jag.

Dock inte detta året trodde jag, eftersom dom hela tiden sa "Vi ska..."

 

Nåväl, slutet gott allting gott, nu hoppas "Vi" (jag) bara att kortet kommer med hem till Norge och inte läggs på ett biltak, glöms bort och blåser bort.
Ja det får "Vi" verkligen hoppas.