Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jävla skit säger jag bara...

God kväll.

Så gick den här dagen också.

Var inte kul imorse när jag nästan glömt bort att Leo var död, kommer ut i köket och ingen bur.
Fy fan.

Sydde lite på morgonkvisten, stack till jobbet och lämnade kläder, åkte ut på stranden och hängde med Nybyggarna.
Det blåste småspik men vi låg i lä på mitt och mammas "vindsäkra ställe" och hade det jätteskönt.
Åkte hem vid halv fem, gick ut och gick en jättehärlig promenad med Milou, kom hem och skulle ta med Leo in från uteburen...
Eh ja...
Ingen kanin där ja.

Då började jag grina.

Hur är det möjligt att sakna ett kaninskrälle så?
Jävla, jävla, jävla skit säger jag bara.
Tillbaka i gråtträsket ikväll med andra ord, grinar och kan inte sluta titta på bilder.

 

Hittar så lite senare av en slump en annons som lyder som följer...

 

"Har nu kommit till beslutet att sälja min franska vädur pga att han inte trivs i flocken hemma. Han vill komma till en familj med mycket kel och mys. En riktigt sällskaplig kanin som gärna vill vara med hela tiden. Han är 1 år gammal. Kan vara lös i trädgården utan problem, supersnäll. Hemmet viktigare än priset."

 

Hm...
Jag som skulle lägga upp en annons på ena buren ikväll och allt.
En kanin som verkar vara Leo-typen.
Man har ju inte tid att träna upp en ny kanin, detta skulle kunna vara lösningen ju.

Är dessutom uppvuxen med vädurar, det är MYCKET snälla kaniner och kolugna och våra sprang ju också lösa på tomten på Brissund.
Stängdes in på nätterna i buren så inte räven, vildkatterna eller minken skulle ta dom.

Det bästa med att vara vuxen är att man faktiskt får bestämma själv om man skall skaffa nya djur eller inte.
Kanske jag inte borde, jag får aldrig tillbaka Leo, ja...
Kanske jag bara ringer och kollar imorgon.
Vi får se.