När man är minnesvärd... eller inte...

Idag...
 
In kommer en gammal klasskamrat från mellanstadiet.
Jag känner omedelbart igen XX i fråga och utbrister:
Nämen hej XX, vad roligt att se dig, är du tillbaka på ön!?

XX tittar på mig, känner inte igen mig men skiner sedan upp och säger:
Nämen hej "du"!
Jag går fram och ger XX en kram och får en mycket hjärtlig kram tillbaka.

Jag blurrar på om våran skoltid (vi gick 4:an till 6:an ihop) och frågar vad XX gör nu, XX pratar på lika mycket som jag, frågar tillbaka och vi pratar på medans jag hämtar XX plagg.
Så pratar vi om plagget och lite till skulle fixas tydligen som vi missat och det blev bestämt att XX ska komma tillbaka imorgon.

Så ska XX gå och på återseende imorgon och då tittar XX på mig och säger:
Alltså jag måste vara ärlig men jag minns dig inte så tydligt, när gick vi i samma klass...?
Båda svarar mellanstadiet samtidigt och så säger vi båda "Barbro" (våran frökens namn) och jag började skratta...
Jaha, SÅ minnesvärd var alltså jag, en tjej som gjort stort intryck!

Nåja, jag kanske har förändrat mig LITE i utseende från den lilla (icke så glada på bilden) julgrisen jag var på den tiden....
 
 
... när jag och XX gick i samma klass.

Nu är man ju en mogen tant på snart 46 och även om jag kanske känner mig som den där unga damen på bilden i ålder så...
Nä, man kan inte anklaga XX för att inte känna igen mig.

FINT dock att XX spelade med en liten stund och låtsades känna igen mig.
Den icke så minnesvärda tanten skall nu gå och lägga sig, vi ses imorgon.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0