Böla på riktigt...
God morgon!
Söndag och vilodag.
Ja, jag hade faktiskt vilodag igår också, nödvändigt för årets första förkylning är på intågande eftersom jag då slutat med hudmediciner för något tag sedan och vad händer då?
Jo, nedsatt immunförsvar.
I tillägg till att förkylning är på gång i kroppen hade jag då HELL-friday eftersom jag gick och hämtade ut mina nya glasögon på torsdagen.
Jo, nedsatt immunförsvar.
I tillägg till att förkylning är på gång i kroppen hade jag då HELL-friday eftersom jag gick och hämtade ut mina nya glasögon på torsdagen.
Det var FANTASTISKT måste jag erkänna.
Visserligen är det väldigt stora glasögon mot vad jag vill ha egentligen MEN nå har jag "2-syn" i ett och jag tänker att om jag något år börjar tjäna pengar kan köpa ett par smalare med bara närsyntheten så kan jag ha dessa när jag jobbar.
Jag ser som en ÖRN!
Visserligen är det väldigt stora glasögon mot vad jag vill ha egentligen MEN nå har jag "2-syn" i ett och jag tänker att om jag något år börjar tjäna pengar kan köpa ett par smalare med bara närsyntheten så kan jag ha dessa när jag jobbar.
Jag ser som en ÖRN!
Alltså vilken jävla skillnad när man gått med fel syn och styrka i glasen och så helt plötsligt ser jag minsta lilla tråd när jag jobbar,, jag ser perfekt påoch att sy i svarta tyger trots att det är skumt ljus.
Jag har nog inte insett hur dåligt jag har sett förrens jag nu fick dessa glasögon.
Jag har nog inte insett hur dåligt jag har sett förrens jag nu fick dessa glasögon.
Så hade jag på dom nästan en hel dag på jobbet.
Började dock efter någon timme känna mig yr i bollen, lite illamående och ansträngd i ögonen men det vet jag ju är helt normalt eftersom man bytt styrka.
Började dock efter någon timme känna mig yr i bollen, lite illamående och ansträngd i ögonen men det vet jag ju är helt normalt eftersom man bytt styrka.
Däremot när man kom hem från jobbet...
Nacken.
OMG.
Ska förklara:
Det där med att ha en whiplash då...
Jo, jag har ju ett trasigt nerträd som jag brukar gnälla om och det är ju då även trasigt/går upp bakom mitt öra där det finns en trigger point.
Dessa nya glasögon låg då kort och gott och tryckte mot denna punkt hela dagen vilket gjorde att mot kvällen var jag heeeeeelt handikappad.
Jo, jag har ju ett trasigt nerträd som jag brukar gnälla om och det är ju då även trasigt/går upp bakom mitt öra där det finns en trigger point.
Dessa nya glasögon låg då kort och gott och tryckte mot denna punkt hela dagen vilket gjorde att mot kvällen var jag heeeeeelt handikappad.
Jag hade så ont att jag nästan grät.
Skulle försöka sova men det slutade med att jag låg vaken en hel natt utan en blund till sömn pga värken.
Släpade mig till jobbet med påsar under ögonen, med en kropp på väg att få förkylning utan sömn.
Chefen tyckte att jag skulle gå hem, jag vägrade, skulle ändå gå hem tidigare för att sonen skulle komma.
Skulle försöka sova men det slutade med att jag låg vaken en hel natt utan en blund till sömn pga värken.
Släpade mig till jobbet med påsar under ögonen, med en kropp på väg att få förkylning utan sömn.
Chefen tyckte att jag skulle gå hem, jag vägrade, skulle ändå gå hem tidigare för att sonen skulle komma.
Kämpade på, var hos Synsam som verkligen förstod, försökte justera brillorna vid två tillfällen under dagen men sedan sa jag att jag får fixa det bättre när jag inte har värk.
Har man sådan värk kan man ju liksom inte känna skillnad på bättre eller sämre.
Nu är dom iallafall inställda så jag kan använda dom men dom halkar ner eftersom dom kan inte vara åtklämda bakom vä öra lika mycket som bakom högra.
Fortsättning följer, jag kör så här tills jag är helt värkfri och sedan börjar vi om.
Skulle det dock vara så här så sa Synsam att då byter vi bara bågar och jag får en lättare båge, otroligt snällt MEN jag som äntligen hittat en båge jag kan leva med.
Dock, går det inte så går det inte.
Det var ju det där "att leva med ett dolt handikapp", inte alltid KUL eller lätt som ni som följer mig redan vet.
Det som då varit mycket mysigt är att igår fick jag faktiskt en hel dag ihop med sonen, alltså dom få tillfällen det sker är man ju faktiskt i sjunde himlen.
Vi körde engelskaläxa, kollade på märken han ville ha från nätet, jag klämde in tre par jobbjeans lite snabbt och sedan åkte vi till Joda och åt middag.
Nachostallrik.
Suprise, suprise.
Har man sådan värk kan man ju liksom inte känna skillnad på bättre eller sämre.
Nu är dom iallafall inställda så jag kan använda dom men dom halkar ner eftersom dom kan inte vara åtklämda bakom vä öra lika mycket som bakom högra.
Fortsättning följer, jag kör så här tills jag är helt värkfri och sedan börjar vi om.
Skulle det dock vara så här så sa Synsam att då byter vi bara bågar och jag får en lättare båge, otroligt snällt MEN jag som äntligen hittat en båge jag kan leva med.
Dock, går det inte så går det inte.
Det var ju det där "att leva med ett dolt handikapp", inte alltid KUL eller lätt som ni som följer mig redan vet.
Det som då varit mycket mysigt är att igår fick jag faktiskt en hel dag ihop med sonen, alltså dom få tillfällen det sker är man ju faktiskt i sjunde himlen.
Vi körde engelskaläxa, kollade på märken han ville ha från nätet, jag klämde in tre par jobbjeans lite snabbt och sedan åkte vi till Joda och åt middag.
Nachostallrik.
Suprise, suprise.
Sedan satt vi och såg på strö-tv tills vi hamnade i en film, "Lion"...
"Den 5-årige Saroo bor med sin familj i en liten by i Indien. Han följer med sin storebror Guddu till en järnvägsstation för att hitta arbete, där Saroo blir så trött att han somnar på en bänk. När han vaknar är han helt ensam och kan inte hitta Guddu. Saroo kliver på en tågvagn när han letar efter sin storebror och stannar kvar i den i hopp om att Guddu återvänder. Han somnar i den och när han senare vaknar upptäcker han att tåget åker. Ett par dagar senare lyckas Saroo att komma ut när tåget stannar. Han är flera mils hemifrån i en okänd stad som inte talar samma språk som Saroo. Efter en tid som hemlös hamnar Saroo på ett barnhem där han senare blir adopterad av ett australiskt par som ger honom ett nytt liv med kärlek och omvårdnad. Tjugo år senare kan Saroo inte hjälpa att han börjar sakna sin ursprungliga familj igen. En desperat jakt efter sin gamla hemstad på Google Earth påbörjas..."
Sonen:
Fan om han nu hittar sin riktiga mamma då kommer jag börja böla på riktigt!
Jag:
Snörvel!
(hade redan bölat i evigheter)
Jag kan ju liksom inte se "Spårlöst" längre alls för jag gråter så mycket så denna var dödsdömd att inte gråta till.
Och den lille sorken som spelade huvudrollen, MIN GUD vilken unge.
Ja, så jag och sonen såg denna, åt äggmackor, så "Robins" och sedan lite nyheter innan vi båda var helt slut.
Underbart att ha en sådan här dag med sin 17-åring.
Snart 18.
Men inte ännu.
Fan om han nu hittar sin riktiga mamma då kommer jag börja böla på riktigt!
Jag:
Snörvel!
(hade redan bölat i evigheter)
Jag kan ju liksom inte se "Spårlöst" längre alls för jag gråter så mycket så denna var dödsdömd att inte gråta till.
Och den lille sorken som spelade huvudrollen, MIN GUD vilken unge.
Ja, så jag och sonen såg denna, åt äggmackor, så "Robins" och sedan lite nyheter innan vi båda var helt slut.
Underbart att ha en sådan här dag med sin 17-åring.
Snart 18.
Men inte ännu.
Hann med en promenad med Milou i spöregnet på morgonkvisten också...
Vilket var MINDRE mysigt och jag blev plaskvåt ända in på skinnet, perfekt när man redan är risig och förkyld.
Detta är även en aktivitet jag ska ägna mig åt nu, vi ses imorgon igen, ha en bra söndag.
Detta är även en aktivitet jag ska ägna mig åt nu, vi ses imorgon igen, ha en bra söndag.
Kommentarer
Trackback
