När man går på sitt sista... och sista...

Idag blev jag lite paff.

Jag gick på föräldrarmöte och under föräldrarmötet så säger läraren:
"Jaha, hej och välkomna till erat SISTA FÖRÄLDRARMÖTE!"
 
Jag bara...

 
Va?
Är detta mitt sista föräldrarmöte?

Eufori under tre sekunder, jag som inte varit ett fan av föräldrarmöten fast i nästa sekund hörde jag:
... bla...bla... myndiga... bla... bla....
 
 
Tänker man efter så är det lite sorgligt också, har ungen nu blivit så stor så man liksom är avpolleterad som förälder i skolan?
Jepp det har han.

Du är en ickeperson nu.


I november går jag dessutom på mitt sista utvecklingssamtal, sug på den ni.
Efter nästa år så har lärarna TYSTNADSPLIKT om det är "tråkigheter" i skolan, resultaten går ner eller vad ni vill...
Dom får inte säga ett skit om vi som föräldrar frågar.
 
OMG, detta är verkligen PÅ RIKTIGT.
 
Detta var en mycket overklig känsla, snart är han så vuxen att han har sin egen familj och jag ligger och ruttnar på något hem.
Hörde jag SWISH eller?
Usch.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0