Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

En vilsen tant...

God morgon!

Det är grått ute... suprise, suprise.

Suck, pust och stön.

 

Idag måste jag iallafall berätta om dom två tonårspojkarna som hjälpte en vilsen tant på Odenplan!

 

När jag anlände andra gången på en dag gick jag upp samma uppgång som jag trodde och pinnade på längs en gata jag där jag även där trodde att jag gått förut.

Det var mörkt ute då ska väl tilläggas tillskillnad från när jag var där tre timmar tidigare.

 

Efter en stund undrade jag vart jag var egentligen, jag hade ju sett så många roliga antikaffärer tidigare på dagen och nu var det inte alls samma affärer noterade jag.

Jag tittade på gatunamnet... men va fan... det här var ju inte Upplandsgatan.

 

Jag tog fram min screenshot jag hade tagit från goolge när jag satt på bussen in till stan från Nynäs...

 

 

Nej... jag hittade INTE vart jag var, gatan fanns inte med på bilden.

Fram med riktiga google maps och jag tittade, stressad som jag var så blev det ju ännu värre.
Nej det här hade jag inte tid med, jag måste fråga någon NU.

Två tonårspojkar på 13-14 år kommer emot mig, jag högg dom direkt:

- Hej, bor ni här?
- Ja...

 

Okej bra, sa jag och fortsatte med att förklara att jag skulle till något som heter Simbra Siden, inte hittade och även om jag nu låter som en Stockholmare så är jag gotlänning.
Jag är vilse helt enkelt.

Dom tittade på mig och den ena sa:
- Jag vet inte vart det ligger...
Inte den andra heller.

Jag körde fram mobilen och visade:
- Jomen kolla här, det ligger här där det står Simbra Siden och jag vet inte vart jag är just nu, alltså jag ser ju gatan där jag står nu men hittar inte på google maps och jag har jättebråttom!

 

Killarna tittar på kartan och på mig och sedan säger:
- Men du är ju här vid den blå pricken.

 

 

Jag tittar på den blå pricken och säger:
- Jaha, okej... jag trodde det var TUNNELBANAN.
Dom tittar på mig som om jag är knäpp alternativt efterbliven och säger:
- Den är ju DÄR, det står ju "Odenplan station". 

Och så tillägger den ene:
- Alltså hur gammal är du egentligen, vet du inte hur google maps funkar?

Jag börjar gapskratta och säger att jag kommer faktiskt från en ö där man inte behöver googla vart man är särskilt ofta för man hittar ändå, iallafall googlar inte jag färdvägar.
Jag hade ingen aning om att "den blå pricken" var där jag befann mig.

Dom börjar också skratta och så förklarade dom för den ovana google maps-tanten:
- Om du nu börjar röra på dig så ser du att den blå pricken också rör på sig och då vet du om du är på rätt väg eller inte!

- AHA, sa jag som om dom uppfunnit hjulet och var de smartaste kidsen i hela världen.

Jag tackade skrattande så himla mycket för hjälpen och lektionen, vände på klacken och började gå mot motsatt håll (och hörde tonåringarna skratta bakom mig men det bjöd jag verkligen på) och FÖLJDE DEN BLÅ PRICKEN tills jag kom till Upplandsgatan och visste vart jag skulle.

Ja, om nu någon tror att jag är helt bakom här också så bjuder jag på det.
Har ju inte körkort och dessutom ihop med en taxichaffis så han kan ju faktiskt varenda millimeter av den här ön, åker vi bil behöver jag inte veta hur vi ska åka liksom och i stan och på dom flesta andra ställen hittar jag trots allt.
I Stockholm hittar jag ju också GANSKA bra men har förut alltid haft en sådan här liten turistkarta som man kan få i tunnelbanan om jag skulle till något nytt ställe.

Har faktiskt aldrig google-mapsat så himla mycket, visste inget om "blå prickar som rör sig när man går".

 
Nu skall jag ut och gå med Milou, då behöver jag iallafall INTE följa någon blå prick!