Hallelujah moment!!!!

Plötsligt händer det, igår morse, jag söker på mitt kollinummer och detta står att läsa:
 
 
Meeeen nu har det varit så många turer med det där jävla Postnord så jag trodde inte ett dugg på det där beskedet, dessutom var jag senast inne på söndagen och sökte och då kom det INTE UPP att några jäkla paket "på väg" och detta sökte jag ju på vid 08.40-tiden på måndags morgon.

Gör lite syjobb till jobbet dom första timmarna och går sedan ut med en kopp kaffe, yogurt och mûsli vid lunch och samtidigt kommer brevbäraren, jag 
ser att han försöker knöla ner två svarta paket i våran brevlåda och jag tänker:
 
Ser jag rätt, är det mina tyger????
Skriker rätt ut i luften:
- Är det möjligt!!???

Ställer mig upp, springer som en galning mot brevbäraren och gastar.
Han ser livrädd ut, undrar om han har gjort något fel när jag kommer ångande.
Jag bara: NEJ-NEJ-NEJ, fan mina TYYYYYGER har kommit!!!!

"Brevis":
- Jaha, ja dom verkar vara efterlängtade.
Jag:
- Du anar inte!!!
 
Så slet jag åt mig mina älskade paket och älgade upp för trappen och slet upp paketen.

Jorå, möjligt och verkligt var det efter tre veckors helvete och jag blev helt galen... av alla möjliga känslor faktiskt.
Fantastiskt, underbart, gud så trött jag är, orkar jag ladda om igen, YES, ska jag bara fortsätta på redan inslagen kurs, HALLELUJAH MOMENT! 

Vart väldigt matt i lacken, luften gick fullständigt ur mig, jobbade lite till med annat, sov sedan på saken och idag startade jag pigg och utvilad igång mitt 394 examensarbete.
Känner mig helt plötsligt lugn, fokuserad, glad och har valmöjligheter.
Life is good.
Det blir visst en nöjd KLÄNNINGSSKRÄDDARE trots allt!

Startar dock upp med en jättemiss, skär ut framstycket och inser direkt tabben...
 
 
... eh... ja två abstrakta blomsterhål rakt på tuttarna...
 
 
Inte så smickrande, gör om och gör rätt, ny framsida och blomman hamnade i mitten...
 
 
 

Sedan följde ett jävla mätande och mönsterpassande och tillslut så fick jag dit alla abstrakta blommorna en en helt rät linje runt om livet... 
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag var klar med det där då tog jag paus och fika och lunch i solen ihop med familjen, sonen dök upp och när han började klippa gräset då gick jag in igen och sydde kjolen samt sydde ihop med livet...
 
 
... et voilá...
 
 
 
 
Maddes lilla dream team...
 
 
 
Imorgon startar jag upp makan till den svarta i ett likadant tyg fast med med svart botten och blåa blommor.
Jag är helt slut, måste sova. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0