Se där ja...
Idag blir det ingen hundpromenad för mig och Milousan, det blir promenadvila eller så tar vi oss bara runt muren, igår blev det dock en fin eftermiddagspromenad i solen...
OJ, som dom sparar... not.
Och klockan 00.19 inatt blev det så vår 12-åriga förlovningsdag...
Jag bränd och han "inte levt i så långa förhållanden", Taxiprinsen som vi kallade honom.
Och så kom den där eftermiddagen i augsti, jag avverkade min andra arbetsdag på mitt nya jobb och Chifen ville ner på stan och dricka vår tredje kopp kaffe PÅ STAN den dagen och jag sa "Ja" med viss tvekan för jag tyckte det räckte och blev över och nu är det redan 12 år.
- Fan att jag inte hade plånboken med mig för då hade jag kunnat gå in och köpa presentkort så kan vi gå och se nya Star Wars-filmen.
Orkar jag så går jag och fixar det senare.
Några timmar senare kommer sambon hem från jobbet och ger mig en present:
Jag bara... se där ja.
Trerätters, lagar maten ihop, äter och spela spel, ser fram emot det, skall bli supermysigt.
Ha en underbar dag och kväll och vi ses nästa år.. typ imorgon då!
På...
Haft trevligt vänninebesök och sedan kom sonen på middag och vi klämde även i oss två filmer.
Hade skitkul, skrattade som fan.
Älskar den ungen, han är verkligen sin mor upp i dan, samma DÅLIGA humor.
Tror jag ska sy eller så ska jag inte det.
Vila.
Gå promenad om solen skiner kanske.
Bara vara.
Fortsättningen på klänningen...
Efter att ha varit på min egen SOCKERTORK i två dagar och skänkt bort en massa snask till morsan började jag bli riktigt pigg igår.
Så åt vi hämtmat och inatt har jag inte sovit speciellt mycket, jag har haft så himla ont i magen och vaknat från och till under hela natten.
Inte kul, tillbaka på ruta ett.
Trollsländekimono...
Jag kände mig modig och körde på i FINTYGET, skitmodigt, går det åt tjotahejti så gör det.
Älskar för övrigt trollsländetyget, det är så himla fint tycker jag...
Fortsättning följer.
Kan ni gissa...?
Ljuvligt.
Ja, jag vet att jag bor i en STAD men jag träffar helst ingen på min promenad som ni redan vet.
Kom inte upp förrens närmare halv 11 (HJÄLP) och sedan var det bara en promenad och tecknad film på schemat igår.
Samma procedur idag, jag sitter och glor på tecknat, behöver komma ikapp med orken liksom.
Och vad gäller julafton...
Ja hörrni, inga nyheter där heller mer än att det var lika roligt, pratigt, gapigt och fullt med folk som hade åsikter... framförallt när vi spelade spel!
Glöggmingel.
Mat.
Kalle Anka och hans vänner.
Fika och gottebord.
Åsso kom tomten och det var dans.
Julklappsutdelning.
Pratstund.
Spel i några timmar.
Vickning, godis och så spel i några timmar till.
HERRGUD, ni fattar att man bara damp i säng och knappt var medveten när man kom hem va?
Dom nya spelen blev iallafall succé och många skratt och BRÅK kring både det ena och andra, helt i sin ordning konstigt vore väl annars.
Ett av spelen gick ut på att en i laget skulle hänga ett block runt halsen och sedan rita så många ord som möjligt under 45 sekunder.
Man hade spelsbrickor i en påse som man tog vartefter ens medspelare lyckades gissa rätt...
Vi gissade på låda, fyrkant, kvadrat, kista, vitt skynke, ja och gud vet vad mer men allt vi gissade var fel.
Vad det skulle föreställa?
Jo, en GIPSSKIVA fast han hade ju fått ordet GIPS egentligen, och jag undrade varför han inte hade ritat en streckgubbe med gisad arm eller gipsat ben...?
"Jaaaa, va fan, det kunde jag ju ha gjort..." sa morbror och laget (mig inkluderad) gnisslade tänder och gapskrattade åt hans "gipsskiva".
Men Kommissarie Larsson har byggt hela sitt liv på fritiden, självklart låg gipsskiva närmare till hands i hans värld medans vi andra inte hade fantasi nog att se att den där fyrkanten var ju det självklara:
GIPS!
... jo, mammas SJÄLVKLARA indian såklart, ni ser väl den maffiga fjäderbonaden i håret!?
Här ska det föreställa en anka, välling och gud vet vad mer...
När vi sedan bytte spel och man skulle gissa ord så fick vi säga till både morsan, Moster Puff och Bonusmoster:
"Det är inte charader vi spelar nu, ni får inte sitta och gestikulera!!!".
- Visst, sa dom vid varje gång det var deras tur, men om dom höll det?
Nej knappast, det var stora gester och yviga armar här och var.
Vi bara "NEEEEEEEJ, SLUUUUTA"...
Sonen var mycket nöjd med sina tröjor och fick agera modell och visa upp varenda en för folk, han tyckte även att jag borde satt min logga i halslinningen som såna loggor brukar sitta och inte i sidan av tröjan, gömd.
Jag sa att jag inte trodde han ville ha en logga egentligen så det var därför jag gömt den.
Han bara:
- Självklart vill jag det, det är ju ascoolt morsan!
GOD JUL!!!!
Och så blev det julafton 2016 också!
Jag sitter och väntar på att vörtbrödet gräddas klart med tända ljus och kaffekopp nummer två, även detta brödet verkar bli helt perfekt!
EN RIkTIGT GOD JUL!
Snyggt ska´re va...
Det enda som återstår är vörtbrödet imorgonbitti men aprikos/solros/honumgs/anis/fänkål- brödet är precis nybakt...
Hon blev så nöjd och berömde jobbet och vart häpen att den faktiskt såg så bra ut och modern med tanke på att den var så stor och tantig från början.
Jag blev själv så nöjd att jag fick hålla tillbaka min självgodhet och berömde mig själv INOMBORDS.
Ut gick nöjd kund, nöjd lärling satte sig och log.
Tog en chokladbit och firade min succé.
Jag har lite ont i halsen och igår trodde jag att det var kört direkt, blev värre och värre under dagen och jag och chefen hade sjukstuga och åt choklad för glatta livet för vi var så trötta och risiga.
Inget värre än en förkylning har brutit ut och halsen svider MEN jag klarar mig till imorgon och om jag sen blir jättesjuk efter julafton så be it, nu är läget OK under omständigheterna iallafall.
Efter jobbet igår kastade jag mig iväg och in på HM, jag har ju inte hunnit sy något till mig själv som jag tänkt och jag kände verkligen:
Jag vill faktiskt ha något helt nytt på julafton.
Önskemålet var:
Färgglatt, långt eller halvlångt och lite loosefit!
Svart- svart- svart och åter svart på HM.
Samma på Lindex.
Kapp Ahl, inte min stil, tant-tant och åter tant.
Åter in på HM för då fick det väl bli något svart då.
Ångrade mig IGEN och tänker att "Nej då blir det något färgglatt från min garderob ändå", snor runt och ska gå ut för klockan är typ 18.55 och vad ser jag på en reaställning?
Jo, denna...
En perfekt Madde-klänning i färg och med blommor på, bättre kunde det ju inte bli.
Rev åt mig storlekarna 36-38-och 40 och bums in i provhytten, det blev storlek 40 (fastän jag är 34/36) men det var för att den faktiskt blev perfekt i längd och med att slitsarna då inte kom för högt (tror det är en långtunika egentligen) plus att den då blev loosefit precis som jag ville ha den.
Idag hittade jag matchande strumpbyxor också och detta trots att det aldrig finns en vettig strumpbyxa i färg att hitta i den här stan, allt är ju bara i den populära begravningsfärgen svart...
Jag:
Nej.
Killen-i-flugnöd:
Men har inte Denny det (sambon) eller Mats kanske (Syster-Ysters man)?
Jag:
Eh nej...
Kunde du inte varit ute i lite godare tid så hade jag kunnat fixa en till dig?
Killen-i-flugnöd:
Kom på det nu, du kan inte fixa det då (NEJ) annars får jag väl låna "A´s" fluga då (hans vän).
Jag:
Ja, tyvärr.
Men hörrni...
Det är väl till att vara ute i god tid iallafall... jättegod tid.
Sedan deklarerade ungen att han skall ha kostym, skjorta och kanske lånad fluga imorgon och jag tänkte:
Ungjäkel, du är din mors son du, SNYGGT ska´re vara när man firar jul, nyår och går på fest, gå i jeans och skjorta går fetbort.
Är man uppvuxen i Larrsonssläkten då ska det vara finkläder på jul och hör sen, så har det varit i 100 år och så lär det förbli.
Ungen är en klädsnobb och det har han sin mor att tacka för, stolt man é liksom och punkt på den!
Rea i leksaksaffären så jag och sambon köpte varsitt, ser jag mycket fram emot men jag tar nog mer charader också eftersom det brukar vara så roligt...
När mamma spelar charader!
Lite skjorta...
Man ska verkligen hinna med mycket just nu.
Jättebra uppdelning och så hinner vi lite extra allt.
Återigen samma tyg som i byxorna, rutorna går inte att färgmatcha eftersom det är fiskbensmönster i mönstret som går åt ett håll i rutblocken också så RUTBLOCKEN är mönsterpassade men inte färgerna rakt av alltså...
... sedan är ju då det rutiga tyget så jä'la tjockt att det blir ett mörkt grått satintyg som infordringar istället för samma rutiga tyg...
Det går bra nu... nehej, inte idag heller...
Alltså idag började jag med att skriva till mina bästa vänner att idag "är jag typ en tickande bomd".
Vaknar och utan att ha träffat en käft så ville jag mörda någon.
Blängde till och med på hunden brevid mig i soffan och tyckte att hon var jobbig som skulle ligga nära.
Jaha ja, PMS:en från helvetet, grattis, och på en läxdag och allt.
Det är min mamma som är Bridget Jones tror jag bestämt.
När dom sedan gått igen kände jag:
Kolakokning!
Alltså nu går det TROLL i skiten.
Den första smeten BRÄNDE jag så den smakade bränt, HURRA!!!!
Jag ber om ursäkt för svordomarna men jag har forfarande inte tid med någon form av trassel.
På med nästa smet, hade redan smörat papper och får till en perfekt smet!
Men glädjen blev jävligt kort ska ni veta för när jag så skall klippa kolan så händer detta...
Jag gjorde det extra ordentligt eftersom det kletade fast så vansinigt igår, kunde då bara konstatera att det är det jävla Ica-bakplätspappret som är kass.
Jag har haft en hel del andra incidenter bla att det började BRINNA i ugnen när jag la ett papper som skydd över en paj.
Hade en jävla flax att jag stod kvar och faktiskt såg att det flammade till och detta är inte de enda incidenterna som hänt så nu gör jag som Sverker Olofsson i Plus och slänger det i soptunnan, aldrig mer.
Men så har jag ju då en man som fattar grejen med det där med jobbig PMS:
Hålla sig borta hela dagen.
Lovat att städa imorgon och så...
Det ni, den gick inte av för hackor va?
ÅH, jag glömde:
TYGERNA kom idag och jag är såååååå sjukt nöjd!!!
Crepe georgetten var UNDERBAR kvalitet och jättefin färg och den "cupro sandtvättade viskosen" var så jäkla fin.
Ett mycket billigare alternativ till sandtvättat siden och den midnattsblå färgen var jättefin.
Mycket nörjd och två nya favoriter.
NU nattinatti.
GRINFÄRDIG...
Så många kulprov att det ganska drastiskt sjunker i kolamängd i grytan om man inte passar sig och man faktiskt börjar må lite illa av allt provsmakande.
Man får även akta sig så man inte tar sitt pekfinger och får för sig att man ska kara av en skållhet smet från skeden, det kan nämligen sluta illa och att man får stå och hålla i en kylklamp medans man rör i grytan för att man bränt sönder hela pekfingret på vänster hand.
Jajemän!
Mvh Släktenfårnogingenjulkolaiår
På gränsen till nervsammanbrott
Först Yrkeshistoria idag som fick mig att vilja... nej jag avstår att kommentera.
Jag kokar ju dom som redan skrivet julkola, får av någon jävla URBOTA KORKAD anledning för mig att skrapa av kokhet kola med FINGRET när jag ska göra ett kulprov och bränner nog fan-i-mig sönder varenda nervtråd i pekfingret.
MEN TOPPEN då´ra!
Jag fick krama en kylklamp i en timma men det hjälpte inte, fingret bara dunkar och gör så förbannat ont.
Blev ingen mer sömnad idag och på det så misslyckades kolan och detta trots idogt kulprovande!
Hittade dessutom inte kundens infodringar och manschetter som jag försökte leta efter innan kolakokningen, nu kan jag inte lyfta och greja alls i mina lådor pga fingret, jag hoppas jag hittar det imorgon.
Ont, grinfärdig och fan om jag får en stor fet blåsa på fingret också.
Nä, inte en av mina bästa dagar!
Jag är på såååååååå dåligt humör att jag nästan smäller av, jag har liksom INTE TID, tycker jag ligger efter med allt vilket jag förmodligen inte gör men det känns så.
Ja, och idag började jag med en undebar promenad på morgonkvisten och nu detta.
En jävla bra egenskap...
Idag har jag haft en så lugn dag att klockorna nästan står stilla, men behövligt.
Vaknat halv tio, gick ut och gick vid elva (suddig hund) ...
(osuddiga fåglar)
Och här har jag suttit.
Hade egentligen en julklapp att sy på men orken har verkligen INTE funnits.
Inte heller har det blivit någon julkola men alkoholfri glögg med russin till mig och sonen blev det iallafall.
Jag trodde nästan att jag liksom skulle sitta hela dagen och bli pigg till kvällen så jag skulle kunna pyssla lite då.
Nej, det har bara inte inträffat.
Kommer INTE att ske, jag är vaken och du är hemma senast halv ett!
Bånstyrig tonåring:
Nej, jag kommer hem när jag kommer och DU GÅR OCH LÄGGER DIG!
Lika bångstyrig morsa:
NEJ säger jag, det är jag som är vuxen och du som är barn (nåja) och jag litar på dig min inte på människor i den här stan... bla, bla, bla...
Alfåns är en blandning mellan cavalier och pudel, en cavapoo med andra ord, så sjuuuuukt söt.
Jag tror bestämt att jag och Milou ta och hälsa på min gamla kompis, fast jag gissar att om jag träffar Alfåns så kanske jag också måste ha en Alfåns.
Suprise, suprise...
Och här sitter jag och ser på tv, eller nej, tv´n står på och jag har klarat av ännu en arbetsdag.
Slut som artist, inväntar morgondagen när sonen kommer och ska vara här.
Uppflaggning har redan skett via telefonen:
- Jag kommer imorgon men jag kommer ha MASSOR att göra, träffa kompisar och så...
Jag:
- Suprise, suprise.
För att byta spår så har jag en gammal fin slogan på tungan:
Inget är väl som väntans tider!
Nämen precis, och vad väntar jag på då?
Jo, jag väntar på TYGER (suprise, suprise IGEN... not...)
Jag vill ha den på själva julaftonen nämlisch!
Sannolikheten att jag skulle hinna sy den är liten, ifall tyget kommer i helgen så kanske, men så har jag ju å andra sidan en skjorta till sambon på tapeten också samt en till kund.
Kunden KANSKE jag kan be att få flytta till jullovet när jag skall vara lite ledig, han är så snäll så det funkar nog.
Jag har även beställt crepe georgette i dimblått...
Sedan har jag beställt skärmattor och rullkniv till jobbet (chefen betalar såklart )
Jag har ju dom senaste två åren "lärt" mig att börja klippa tyger/kläder igen men faktum kvarstår:
Jag jobbar bäst med kniv och skärmattor, jag tycker det blir jämnare och finare.
Nu blir det skärmattor och rullknivar till jobbet också, det blir effektivare jobb för mig helt enkelt.
Mamma Papphammar in da house....
Jag hann knappt blinka och så var den över, men jag hade jobbat färdigt till 16 iallafall och sedan stack jag och klippte mig.
Hade en jäkla tur att min frissa fick ett återbud annars hade det inte blivit gjort innan jul och klippning var synnerligen nödvändigt.
Jag såg ut som en risbuske.
Och alltså min mamma...
Köpte det hon skulle och går bort till inslagningsdelen och börjar slå in medans jag själv går i kassan.
Det gick inget vidare kan jag meddela.
Hon står och SVÄR högt och tydligt ut i tomma intet, muttrar för sig själv och jag tänker "Jag känner inte den där människan".
Folk tittar.
Jag börjar fnissa.
Folk börjar fnissa.
Jag känner mig nästan tvingad att halvhögt säga:
Min mamma... he-he-he...
(Cheeeeeesus)
Inslagningen går åt pipsvängen och hon tillslut ger hon upp och börjar hojta åt mitt håll att hon behöver hjälp och på slutampen:
Jag har tejpat fast mig själv!
Jag:
Seriöst...?
OMG.
Jo´rå, hon hade tejpat tejp runt fingrar och kom inte loss, rivit sönder paketen och jag fick klippa loss tejp runt fingrar, dra bort från kläder samt hjälpa henne att tejpa ihop den trasiga julklappsinslagningen.
3. Jag glömde något väsentligt nämligen SÖMSMÅN.
Stod KLART & TYDLIGT att det skulle läggas till 1.5 cm och kom jag ihåg det?
Nope, självklart inte så provet åkte rakt ner i sopen efter att jag sytt fyra insnitt på framstycket och satt det på provdockan (glad i hågen) och tänkte att "Det här blir kalas"...
Sista julklapps t-shirtarna....
Hunnit med en del idag iallafall:
Tidig hundpromenad.
Jobbsytt.
Pluggat Affärsplan då som sagt.
Sy igen.
Vi ses ikväll, då blir det nog en liten klänningsvisning KANSKE...
Fattat grejen... not...
Spelar man någonsin på samma planhalva som en tonåring?
Jag = jättesugen på att sy en HEL KOSTYM efter herrbyxan, en lite "ball" kostym liksom hade jag tänkt mig.
Varit på sonen som en liten illbatting och sagt att "det vore väl jättebra om jag kunde få sy dig en hel kostym" och han bara "Mhm..."
Så hade han ju önskat sig BLOMMIGA t-shirts till julklapp som hänger nästan färdiga i syrummet (visat bilder på dom tror jag) och jag har tyckt att det är lite roligt att han vill ha blommigt, lite kul att våga tänka utanför tonårsboxen.
Så sitter jag och ser Idol igår och får se Liams kostym och tänker:
DEN kostymen, YES, den kommer tonåringen ÄLSKA, en sån vill jag göra!!!
Jag skickar bild och tänker jag har samma smak som min tonåring, jag har fattat grejen, han kommer ÄLSKA mitt förslag och jag ska genast börja leta tyg.
Jomentjenahoppla... hold your horses mom för fan!
Tillbaka som svar får jag:
"Den är ju JÄTTEFUL!!!!"
(Pffffff, jo men jag tänkte att du ville ju ha blommiga t-shirts så jag tänkte då även att en blommig kostym kanske skulle kunna vara aktuell.)
Som svar på min fråga ovan:
Nej, jag tror inte vi spelar på samma planhalva någonsin.
Jag väntar ut honom några år, dom som vet påstår att det vänder, kanske vi spelar på samma planhalva om 3-4 år om jag har tur.
Blommig kostym lär bli omodern men den var ju snygg på Liam iallafall!
Om vädret tillåter så går jag långpromenad med hunden och sedan bara hänger med sonen och sambon.
Eller dom ska väl se på fotboll men jag får väl titta med dom för att vara sällskaplig.
Den (o)rolige sambon...
Jag var dock tvungen att ta och göra om en klänning också men det gjorde jag snabbt och sedan...
Död.
Han liksom släntrar ut heeeeelt avslappnat som en stilla porlande bäck, raffsar runt lite med guldsnöret, RÅKAR bara så där slumpartat se "Tack-lappen" och säger i MYCKET LÄTTSAM ton med mjuk röst:
Jaha ja, och vem är den där killen du SLÄPPT IN när familjen varit bortrest?
Jag:
- Min hemlige älskare.
Gubben:
He-he-he-he...
Den otrogna:
- Ja, min kille GRANNKATTEN Killen!
Gubben:
He-he-he (osäkerheten sitter ännu kvar i skrattet), jahaaaaaa heter han Killen...?
Den icke otrogna:
Typ jaaaaaaaaa.
T-shirt fabriken ger...
Jobb, kalas, hem runt halv nio och väntat på orken att sy på en klänning.
Det får bli imorgon, jag hittar liksom inte orken JUST nu.
Nu på huvudet i säng och hitta orken imorgon!
En busig ficka...
Hade någon sagt till mig för ett halvår sedan att jag skulle tycka det är kul hade jag aldrig i livet tyckt/trott det.
Jag har ju inte ens gillat rutigt tyg.
Men det är ju SÅ KUL att mönsterpassa i rutigt tyg!!!
Jag har bara mönsterpassat i rutigt en gång, ja ni vet "rutiga herrbyxan" men nu är jag på´t igen till samma kund och i samma tyg fast i blått.
En skogshuggarskjorta.
Mitt i allt jobbade ringde det på dörren, när jag öppnade stod grannen där med en liten present för att jag släppt in och ut grannkissen Killen när husse och matte varit bortresta...
Jag avslutade skjortjobben, tog en dusch, laddade om med grannpresent och sydde på...
Jisses vad här jobbats idag, nu ska jag på huvudet i säng och dö en smula.
FAN vad kul det är att sy hörrni, FAN VAD KUL det är!!!!!
Sov gott.
Sjönk som en sten igen...
Jag startade dagen på Almi, istället för att behöva åka till Stockholm och gå på deras Nyföretagarcentrum så fick jag gå på vårat och knyta en lokal kontakt, superbra.
Dessutom fick jag beröm för min affärsplan...
Eh... (?) som JAG inte tycker jag lyckats speciellt bra med alls.
Men det var tydligen jag det, killen på Almi tycker den var jättebra och tillade att inte ens folk som kommer och ska starta företag "på dagen och inte i framtiden" kommer in och har en så tydlig plan som du, en del har inte ens gjort 1/3 del av det du gjort.
Jag bara...
På skolan.
Postitivt är att jag som INTE trodde jag ligger så där i framkant precis...
Jag blev ganska förvånad, jag har ju lämnat in mitt varje vecka som det förväntats.
Sedan är det då elever som inte gjort det, jag är förvånad, såg mina betyg höjas i min skalle bara av att jag varit punktlig.
Faaaaast...
Känner jag mig själv rätt så är jag ju en rätt grundlig person, lite för ordentlig och grundlig om ni frågar dom som står mig nära.
På fredagar är jag i syateljén och den tiden tummar jag INTE på, över min döda kropp.
Jag skrev raskt ett mail till läraren och förklarade att jag inte inte på några villkor byter bort en dag i syateljén mot diskussionsforum med tillägget:
HUR LÖSER VI DET?
KÄRRINGEN har talat, mina betyg som för tre sekunder sedan i teori såg sååååå lovande ut sjönk precis till botten som en sten.
Såg att hon var snabb på att svara men jag smällde bara igen datorn och satte igång att syjobba istället, jag läste inte svaret idag.
Sedan långpromenad men Milou, mer jobb "och annat onämnbart grejs" och så ritade jag av...
Diane Von Furstenberg, släng dig i väggen...
Sitter och myser med tända ljus framför "Så mycket bättre" och precis lyssnat på Lisa Ekdahls öppningslåt, underbar, fick gåshud.
OMLOTTKLÄNNINGEN!
Nu har jag bara en sak att säga:
Diane von Furstenberg, släng dig i väggen för här kommer Madde Von Österholm!
Det är ju inte fy skam...
Vissa dagar skrattar jag faktiskt så mycket att det känns som om jag bara lallar runt på jobbet, men det gör jag såklart inte, jag jobbar.
Eller?
Vilken jäkla cliffhanger, ni kan väl knappt bärga ermen jag LOVAR att vara roligare än så här, men ni har iallafall fått se en halslinning och det är inte fy skam.