Nattsuddarna och grisiga män...
Ett blåsigt Bjökis där man först kunde ligga på stranden men sedan fick lägga sig i lä för det blåste storm...
Jag drack kaffe med mjölk, bad att få det i ett glas för att det skulle se lite mer ut som en drink...
Jaja, man kan inte vara alla till lags jämt.
- Ja, nu får ni gissa!
Eh... nä.
Det är då man känner sig extra elegant och fräsig.
Det är då man tycker att män är lite... hm... grisga och manschauvinistiska om dom tror att man blir smickrad och glad av en sådan gissning.
Jag började gapskratta och tänkte att hade jag inte haft jeansjackan på mig så hade han aldrig gissat på nattclubbsdansös för det finns INGET som talar för under där att jag någonsin skulle fått jobb som det.
Då menar jag inget.
Nä det ser du verkligen inte ut som.
Inte bara Gotland som har akut vattenbrist...
Drick vatten!
Helt plötsligt började hela världen snurra.
Jag kunde inte fokusera på tv bilden, jag kände mig illamående och höll på att börja kräkas upp mackan och vattnet.
När jag blundade snurrade världen.
Fokuserar mitt i min snurriga och gungiga värld och får tag i mamma.
Jag blir livrädd och tror att jag fått kristallsjukan eller näthineavlossning.
Jag ringer min bästis Syster J som är distrikta och som går igenom mitt tillstånd via luren.
Vatten, socker, ben upp högt upp, ligg och så hörs vi av om en halvtimme.
Jag ligger och svettas som en gris på soffan, benen i högläge, spyhink ifall att, iskallt vatten i kanna som mamma fixat, choklad samt en kylklamp i handduk på pannan.
Jag är fortfarande skakig i kroppen men kan fokusera blicken och ingen sjösjuka eller snurrande värld.
Syster J ringer för att kolla läget:
Jag kan meddela att jag mår bättre.
Mamma hade dessutom fiskat upp en helt orörd vattenflaska ur min badbag.
Jag hade inte druckit på hela dagen, ja inte mer än kaffe.
När jag sedan tänkte tillbaka hade jag inte druckit på ETT HELT DYGN, jag hade inte druckit någon vätska sedan pizzamiddagen med sonen och Lilla Sunshine kvällen innan!
Lesson leard.
Sjukt stolt unge...
Vilka dygn det varit.
I förrgårkvälls blev det utgång efter sömnad och eftermiddagsbad...
Jag och kussen försökte ta selfies, blev inte bra.
Jag ser ju ut som ett levande lik brevid henne trots dålig bildkvalitet och jag är ju BRUN!
Fel ljus, jag hävdar FEL LJUS!
Jag skulle gå hem tidigt hade jag bestämt mig för.
Jag skulle ju upp och vara barnvakt på morgonen samt sy.
Så blev det nu inte.
Klockan 00.40 var jag hemma...
Upp på morgonen, Lilla Sunshine kom vid halv åtta, det blev jobb, sömnad och framemot eftermiddagen när det slutat regna åkte jag, sonen, Lilla S och morsan till ett helt folktomt Björkis.
Var så himla glad att tonåringen dessutom var med det är ju väääääldigt sällsynt att han har lust med sånt, det blev verkligen en jättemysig eftermiddag och "picture perfect" enligt mig.
Det jag hjälpte henne med var att skära ut vimplarna samt nåla fast dom på lagom avstånd på själva bandet, sedan gick resten av sig själv enbart med instruktioner från mig...
Övning ger färdighet och ja...
Nu skall det hängas upp på henne rum.
Igårkvälls...
En vanlig tisdagskväll i slutet av juli at Chateau Timmerkoja....
Sedan gick vi till "Krönet"...
Jag kvistade även över till Nunnan och träffade vår vän trubaduren.
En mycket trevlig kväll med flickorna på stan och intressanta möten från bla USA.
Nu sömnad och jobb!
Tjing.
Förresten, återigen måste jag konstatera att:
Tant är trött.
Att man är så klen att man inte ens fixar en kväll på stan utan alkohol och känner sig som 190 år efter det.
Det enda jag kan säga är:
Pinsamt.
Tanten blev jättefin...
... verkar som man har en beställning bara där!
Hon skall ha sin klänning på lördag och överraska sin svärdotter som köpt tyget till henne på en fest dom ska på, tror svärdottern kommer bli jätteglad för tanten var jättefin!
Det var ljuvligt!
Varm vind och 27 grader i havet enligt en man som mätte när jag var ute och tog mitt sista dopp.
På det djupa JA.
Har även i hettan hunnit med en promenad runt muren med Milou men det var så varmt att hon var helt slut av den lilla korta promenaden.
New Zeelandsklänning klar...
Ser kanske inte mycket ut för världen MEN när man faktiskt gjort mönstret själv, ihopknåpat av två mönster plus efter eget huvud,så är jag rätt nöjd ändå.
Jag som HELST syr efter färdiga mönster eller slaktade kläder och hade bestämt mig för att det där med att göra mönster är inte min grej har ändå börjat lära mig trots stort motstånd från början, men hittar man så inte det mönster kunden vill ha, ja, då har man inget val.
Har blivit en del sån´t här nu och tillfredsställelsen är ganska stor faktiskt jämfört med om man syr efter en färdig mall.
Ganska mycket större om jag skall vara ärlig.
Nu håller vi tummarna för att tanten blir nöjd också.
Vi skulle ta en selfie på Södertorg och då dyker hjälpsam ung manlig turist med familj upp och erbjuder fotoassistans och säger under fotograferingen:
"Det blir så fint när kvällsolen lyser emellan er."
Ja, det var nästan så jag kunde byta namn till GULDLOCK och sambon fick vara den ena lilla björnen...
... fram med grötskålarna och sängen!
Ibland får man inte betalt...
Idag, det tog mig tre timmar och ett otal försök för mig att inse att snedslå inte skulle funka på klänningen.
Ingen enkel lösning med vik 1 + 1 cm insåg jag ju kvällen innan dessutom.
Bara att inse faktum nummer tre:
Du måste göra en infodring till mönstret som jag gjort själv.
Sett när chefen gjort, undvikit, inte kul.
Nej, jag är såååååå bekväm.
Dock, efter en eftermiddagstur till playan....
Man skulle kunnat att tro att jag var första kvinnan på månen men vad som för en sömmerska kan vara en baggis kan detta för mig som nästan enbart syr efter mönster eller slaktade kläder jämföras med en riktig jävla månlandning.
I all hast fick jag till ärminfodring och sydde på också, blev lika perfekt, sedan är det inte mycket kvar på klänningen.
Tack gode gud för det.
Nu på huvudet i säng.
Jag hinner inte...
Nä, här går dagarna och vips så måste man krypa till kojs och sova och orkar inte skriva ett ord.
Det får bli lite bilder med lite text så ni har något HUM om vad jag gjort dessa dagar:
Ritat ett nytt mönster av två olika mönster efter att jag sytt det första provet till tantens klänning, klänningen var jätteful.
Jag fick börja om.
Så kom tantens klänning äntligen till skott...
Tanten har ju då lämnat in ett tyg hon fått från Nya Zeeland.
Klänningen ÄR INTE KLAR men jag måste säga att tyget som jag tyckte såg ut som Haléns postorderkatalog från början, såg väl ändå lite mer OK ut efter att jag fick till mönstret och mönsterpassningen av blommor och blad rätt sjyst.
Dock...
Tycker väl inte att det kanske går att jämföra med "typiska landstyger" från tex Afrika eller Australien men okej då, eftersom "En Nya Zeelands-farare som jag känner mycket väl" (Klokboken) säger att detta är landstypiskt tyg och inte Haléns postorder så...Får jag väl lägga mig platt då.
Gjorde även snedslåar i samma tyg som skall sys på imorgon...
Fortsättning följer, nu skall jag sova.
Over and out!
Typ sov...
Vad jag har fösökt finna orken att sätta mig ner och skriva i två dagar.
Den finns inte.
Igår var ju dagen efter Björkisfesten, det blev stranden på dagen och sedan långpromenad med hunden och sedan sängen i nio timmar.
Idag blev det en sväng till jobbet, syjobb på förmiddagen, en paus till stranden där jag typ sov och lyssnade på bok, sa knappt halv sju till släkten.
Sedan hem och sy på klänning igen och på det en långpromenad med Milou som egentligen skulle vara bara runt muren men jag glömde bort mig själv och drog körr´gårn tur och retur.
Mat.
Dusch och nu dödstrött.
Ja, men imorgon är jag pigg igen det vet jag och då måste jag omarbeta klänningen såg jag ikväll, SUCK, men det fixar jag nog fort.
Har inte laddat upp några bilden från festen ännu i datorn men Idolen fick sin fluga och den ville han ha på sig direkt...
Dessutom när jag la upp denna bilden på Idolen med flugan på Instagram och Facebook så fick jag raskt en ny beställning på en fluga i ROLIGT tyg av en vän på Fejan.
Nu sängen, imorgon kommer bilder från festen och ett litet festrepotage.
Mycket viktig...
FAN så kul det ska bli.
Nya testbyxor i nytt mönster...
Inte bra.
Känns urfåning med en engelsman/engelsmän som är i Ystad och pratar engelska samt uttalar dom svenska namnen tex "Kööört"/Kurt.
Nåväl, nu ser jag det, sen aldrig mer.
Jag DÅ har vi den STORA SLÄKTFESTEN på agendan minsann.
Först sol och bad och sedan kalas, kan ju inte bli bättre.
Jag har sagt det förut och säger det igen...
Tungt med begravning men det var en fin begravning och prästen som verkligen kände min moster gjorde det SÅ BRA.
Verkligen så bra att jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det.
Det var hennes älskade Ihreviken som fick ligga i fokus för dagen så det kunde inte bli bättre...
Trevligt var det också, snack i vanlig ordning och som fin-prästen sa efter fikat:
Ni har verkligen trevligt ihop, det märks att ni är en sammansvetsad släkt.
Ja det är vi allt, vi har kul ihop.
Jag har svårt att förstå att hon faktiskt är borta, det är overkligt.
Morsan, kan du sy om min Ralph Lauren- skjorta, sy in den lite?
Jag:
- Jepp, och så börjar jag nåla i sidorna på sonen.
Skeptisk son:
- Mmm, men du alltså, vet du verkligen hur man gör?
Jag:
Jepp. (nålar vidare)
Skeptisk son:
- Okej men det är dyr skjorta alltså...
Jag:
- Du jag har sytt om MYCKET dyrare kläder än det här, tro mig.
Skeptisk son:
Okej... suck...
- Jamen det där ser ju jättebra ut mamma.
Jag:
(I told you so)
Mmmm, kör vi på det då?
Inte så skeptisk son:
Jepp!
Det är en JÄTTETREVLIG dam på 82 som skall ha en klänning.
Vi pratade och jag mätte, och så pratade vi lite mer och så frågar tanten hur gammal jag är.
Jag:
45.
Hon:
VA, jag trodde du var 25 ungefär!
JAMEN PRECIS VA, det är ju det jag alltid har sagt, jag ser inte ut att var en dag över 25.
YES, då var det bevisat och hör sen.
(Kanske tanten behövde glasögon och hade mycket dålig syn för hon var ju ändå 82... ja...eller inte! )
Gamla tanter är ju bara BÄST, jag ÄLSKAR verkligen tanter på riktigt.
Sannerligen blandad om vi säger så.
Stay away...
Superenkel, SUPERSKÖN och så kan man sy i jättesköna viskostyger, fast viskos, vilket gör dom svala, sköna och luftiga.
Jag satt på klippbordet när han kom, hann inte (tack och lov) krama honom förrens han säger:
- Mamma du måste luskamma mig, XX (flickvännen) har hittat ett djur i sitt hår!
Jag:
- Nej.
- Hjälp, nu kliar det i mitt hår.
- Jag har ju inte ens varit i närheten av dig, skärp dig!
Gå ut på balkongen skall jag kolla efter löss och gnetter.
Idag blir en tung dag.
Solen skiner, det är skyfritt och vädret är som det borde för kvinnan som idag skall begravas, min äldsta moster.
Mostern som älskade solen lika mycket som jag, mostern som solade med jordnötsolja och alltid var brun som en pepparkaka.
Mostern som älskade sitt Ireviken.
Mostern som satte mig i simskola på Ire och satt i spöregn på stranden med varm choklad i röd plastmugg med vit kant och prickikorvmackor medans jag lärde mig simma rekordfort i 15.gradigt vatten.
Skriver inte mer än så.
Hon fattas oss och idag tar vi farväl.
Ofattbart.
Jävla skit säger jag bara...
Så gick den här dagen också.
Fy fan.
Sydde lite på morgonkvisten, stack till jobbet och lämnade kläder, åkte ut på stranden och hängde med Nybyggarna.
Det blåste småspik men vi låg i lä på mitt och mammas "vindsäkra ställe" och hade det jätteskönt.
Åkte hem vid halv fem, gick ut och gick en jättehärlig promenad med Milou, kom hem och skulle ta med Leo in från uteburen...
Eh ja...
Ingen kanin där ja.
Då började jag grina.
Jävla, jävla, jävla skit säger jag bara.
Tillbaka i gråtträsket ikväll med andra ord, grinar och kan inte sluta titta på bilder.
Jag som skulle lägga upp en annons på ena buren ikväll och allt.
En kanin som verkar vara Leo-typen.
Man har ju inte tid att träna upp en ny kanin, detta skulle kunna vara lösningen ju.
Är dessutom uppvuxen med vädurar, det är MYCKET snälla kaniner och kolugna och våra sprang ju också lösa på tomten på Brissund.
Stängdes in på nätterna i buren så inte räven, vildkatterna eller minken skulle ta dom.
Det bästa med att vara vuxen är att man faktiskt får bestämma själv om man skall skaffa nya djur eller inte.
Kanske jag inte borde, jag får aldrig tillbaka Leo, ja...
Kanske jag bara ringer och kollar imorgon.
Vi får se.
Sorgligaste dagen sedan Flisan...
Går sedan i vanlig ordning ut i köket, kaffe och frulle för mig och djuren skall fixas i vanlig ordning.
Först tänker jag dock att han ligger och sover för det är inte ovanligt, han kan ligga så himla avslappnad så man nästan tror att han är död.
Jag säger till honom att "Nu blir det mat" och rasslar med matpåsen, han brukar flyga upp som ett skott men han ligger bara kvar.
Jag går fram och ser att det är nog något som inte stämmer alls, tar på honom och han rör sig inte.
Bara ligger kvar och är tungandad.
Känslan är direkt:
Det här är inte bra.
Han får följa med på en handduk in i soffan och ligga på en handduk, kroppen vill inte lyda honom alls.
"15, säger jag, det är ju jättelångt tills dess, klockan är ju nio..."
Han är död.
Gråter.
Helt sjukt att en liten kanin kan betyda så jävla mycket men oj vad han hjälpte mig att ta mig igenom mitt år som sjukskriven och wishlappad.
Sittandes timme ut och timme in var han mitt sällskap och låg i knät och fick mig att tänka på annat.
Snällaste kaninen jag någonsin haft.
Ja, att han skulle hamna någon annanstans känns helt otänktbart, sen få det vara vad det vill med att man inte får gräva ner döda djur till höger och vänster men DÄR skulle han ligga, det var både jag och sambon överens om.
Så där ligger han nu.
Ingen kompis som skuttar ut längs trasmattorna och kollar vad jag gör i tv-rummet.
Ingen som skuttar runt fötterna och tigger cornflakes.
Det blir bara en jävla sog och bedrövelse när dom dör.
När Leo var liten och flyttade in hos oss...
Lila rosor...
Blåsigt men varmt och badbart, blev skyar på slutet men när jag kom hem...
Tji fick jag, röd som en tomat blev jag.
Tonade håret när jag kom hem och sedan promenerade jag och Milou muren runt...
Imorse hade jag jätteont, haltade som den värsta halta Lotta ända tills vi lämnade Björkis, då kändes foten mycket bättre.
Tack och lov.
Ser på tv och nu skall jag hoppa isäng eftersom jag skall upp imorgon och träffa Chifen samt lämna grejer på jobbet.
Halt, halt...
Ja vad tror ni...
Playan aber naturlisch.
Sol och bad och så slog jag i tån i en unges jävla sparkcykel!
Toppen.
Och ondare fick jag ju längre dagen gick.
Halt, halt.
TOPPEN.
Just nu hatar jag barn som slänger leksaker livsfarliga till höger och vänster, jag är lång, jag ser inte ner till marken.
Idag fick jag bara för mig att dra fram den...
... började klippa loss underklänningen och så får man stå ut med lite fransigt på undersidan, det syns ju ändå inte på framsidan...
... och vips..
När man blir pulveriserad...
Jag landade hemma vid 21 med en sallad från salladsbaren på Ica, så trött och skrattig så det var inte klokt.
När jag var inne och handlade maten gick jag dessutom och började skratta för mig själv, folk måste trott att jag var asplakat alternativt påverkad "av någon olaglig substans" som jag höll på.
Såg ut som en surikat gjorde jag också.
Svar: Ja.
Chefens dotter och en av våra yngre kunder som kom och hämtade upp en jacka vi sytt åt honom tyckte nog att vi var synnerligen oproffsiga.
Vi kunde dock inte hejda oss, det bara spann loss ännu värre.
Jag kommer inte orka dela med mig av själva händelsen idag för jag är för trött för att skriva helt enkelt.
Kanske måste jag fundera ett varv på OM jag ens borde dela med mig av den men samtidigt...
När det handlar om SÅKALLADE utbildade och välbeställda medborgare som beter sig som om man vore ett hjon alternativt andra klassens medborgare bakom disken, ja, då är det baske mig inte ok och jag är ju bekant allergisk mot sådant.
Jag blev först paff, sedan faktiskt ledsen och på det förbannad när jag hämtat mig efter någon timme.
Hade detta inträffat i något av alla mina andra jobb hade jag inte tvekat att läsa lusen av personen ifråga DIREKT, ja på ett korrekt men mycket bestämt sätt.
Men här står jag i en butik och syateljé med denna ytterst otrevliga och osympatiska person med andra kunder i butiken och var faktiskt tvungen att "bete" mig och vara korrekt och ödmjuk inför personen.
Ja, till skillnad från den sk välbeställda och högt utbildade.
Dessutom har jag fått en uppfostran tillskillnad från den där personen som krälat upp från en jordhåla.
Fint sa jag, får du GÄRNA GÖRA och hälsa att jag nog faktiskt aldrig blivit så kränkt av någon som jag bara visat servicemind och ett trevligt bemötande.
Så kom jag hem här och tänkte till...
Vi bor ju faktiskt nästan grannar "den där första klassens medborgare" och jag.
Det lär inte bara bli min chef som kommer lufta sina åsikter kring hur hen betedde sig.
Nej, men hen kan behöva lära sig en läxa och eftersom hen REDAN behandlar mig som ett hjon så har jag verkligen inget att förlora.
I butik uppför man sig som personal, på semester och som granne...
Ja, då kan PITBULL Österholm sannerligen lufta sina åsikter om hur man beter sig och ge personen ifråga en lektion om vett och etikett.
Sanna mina ord, ja det ska k--------- få.
Onödigt...
Det lär bli mycket symaskin annars.
Jamen precis, den där looken känner jag igen...
När skulle vi få bord?
(Hur skall jag veta, jag kom precis från jobbet!?)
"Jag har redan ätit" (mamma) fast sedan åt hon ändå.
Vill du gå hem, fryser du?
(Moster Puff till Gudis och förmodligen både frös hon och ville gå hem men försökte få Gudis att ta smällen inför oss andra.
Och inombords kände jag mig så här...
I know that look liksom...
Till och med utan att kunna se mig själv när jag känner den.
Så nöjd blev jag...
Jepp, så nöjd blev jag.
På det drog vi söderut mot blå himmel och blått hav...
Det blåste småspik men det gjorde inte ett smack för det var ju så jäkla varmt att hade det inte blåst hade man ju dött på kuppen.
Kan meddela att under mitt solhattsrace på stan var det ju olidligt varmt trots blåsten så på stranden var det ju kanon.
24 grader i vattnet var det också, det blev några bad om vi säger så.
Jag dom nya gardinerna som jag hängde upp i mitt NYA GULA piffiga KÖK ni vet.
Har inte hunnit byta dom under veckan men idag blev det av.
Ja, och så gick den här dagen, plus hemmafix på kvällen.
Nu skall jag sova, imorgon blir det väl playan igen.
När blev man kärring?
När inträffar det och varför?
Igår, jag såg ett mönster på en mönstersida här på fejan och mina ögon drog direkt till dom rosa trosorna med följande tanke:
"Åååh vilka bekväma trosor, hög midja och och det täcker häcken."
När min mor i samma ålder för typ 25 år sedan uttryckte samma åsikter fick hon HÅN från mig för det.
Det var kärringåsikter, kärringkläder och kärring överlag.
Så upptäcker man helt plötsligt att man själv står där med kärringåsikter och tycker att "det är skönt med kläder som går upp över magen" och "bekvämt ska det vara" oavsett om det är skor, kläder, badkläder eller underkläder.
När blev man sån?
Hur smög det sig på en, hur hamnade jag där?
Läskigt.
Nåväl, jag köpte mönstret och känner att den rosa modellen är grejen för kärringen på Southway.
Nu skall jag göra ärenden och sedan blir det sol och bad.