Pölsa är ju SÅ himla gott!!!
Jo, PÖLSA!
Ja, nu tror ni säkert att jag ska skriva något elakt om pölsa, but no...
Jag råkar älska pölsa.
Så jag kunde lugnt smaka på lite av mammas pölsa.
Jag lär bli ensam om den NJUTNINGEN, för jag tror varken den ytterst kräsna sambon och sonen lär äta det.
Men då kan väl dom äta sin äckliga Sune-pizza...
Så äter jag MIN äckliga pölsa!
Jepp, åtminstone EN middag känns given i veckan som kommer
Miljöpartiet blir första riksdagsparti att skriva "hen" i sitt partiprogram.
Ställningstagandet satte genast i gång en ny hen-debatt.
– Vi signalerar att vi är ett modernt parti som ser att alla har rätt att få vara sig själva och där man inte ska fastna i könsroller, säger Yvonne Ruwaida (MP).
UTDRAG UR PARTIPROGRAMMET
I förslaget till nytt partiprogram, under rubriken ”Barn” skriver MP:
”Vi vill införa genuspedagoger i förskolan och ge alla barn möjlighet att få vara sig själva och inte tvingas in i samhällets snäva mallar beroende av kön eller sexualitet. Flickor och pojkar ska ha lika möjligheter att utvecklas och leva sina liv utan att hämmas av rådande könsroller.”
Lägg ner, lägg av och sluta!
Låt pojkar få ha sin snopp ifred och vara "HAN", och låt flickor ha snippa ifred och vara "HON".
Vill pojkarna leka med bilar eller dockor så låt dom göra det.
Och det samma för flickor.
Vill en pojke ha ROSA, låt honom, det ville min son, och jag lät honom ha både rosa och lila och vilken jäkla färg han önskade.
Ingen ska vara hämmad, men...
Jag tycker det är så jäkla tramsigt att göra oss könsneutrala, jag kan inte hjälpa det.
Urtöntigt.
Jag tror att man redan som barn ändå vet vilket KÖN man är.
Jag tycker inte att könet ska bli "nollställt", jag tycker att föräldrar ska vara lyhörda för vilken riktning deras barn väljer "som kön".
Vill en pojke vara flicka, då är det en pojke som vill vara en flicka helt enkelt, eller tvärtom.
Det kommer bara bli förvirrande om man känner att man är "fel kön i fel kropp" som barn, och så ska man vara neutral.
Då blir det ju ännu jobbigare.
"Hjälp, jag är en pojke som vill vara en flicka..."
- Nej lilla HEN, du är inte en pojke som vill vara en flicka, du ska vara neutral, du ska vara som du vill.
"Men jag vill vara tjej..."
- Nej, du ska vara HEN.
Trauma, säger jag.
Om man nu ska dra det till ytterligheter.
Och vill en flicka ha ballerinakjol med tyll och fluff, glittriga halsband och målsade naglar...
Låt henne vara det då.
Visst är vi påverkade som barn av leksaker vi ser, men oftast, om man är "rätt kön i rätt kropp"...
Då älskar man det.
Jag kommer se nya säsongen av "Solsidan" och förmodligen skratta ihjäl mig när Alex och Anna ska sätta sin dotter på "HEN-dagis"...
Jag säger bara till Miljöpartiet:
Lycka till med partiprogrammet, jag tror inte ni erövrar Sverige och omvandlar henne till "Hen"!!!
Prickig tunika/klänning till 3-åring...
Tänker mig att på sommaren kan man använda den som sommarklänning utan något till, och på vintern tar man på sig en vit, tunn, långärmad tröja under och baggybyxa till.
Jag är SÅ spänd att få testa den på Lilla Sunshine.
Jag ber om ursäkt...
Har inte haft någon vidare sömn alls inatt.
Jag vart störd.
Blev väckt två gånger att den ljusa tv-bilden och vid den andra gången vid 02-tiden bad jag honon stänga av tv´n.
Det gjorde han och jag somnade om igen.
Ja, snarkningar såklart.
VAKNADE en timme senare på det....
Och behövde kissa!
Fy fan, är det det inte typiskt?
Jag är med andra ord lika trött som när jag gick och la mig, jag gillar inte den "Gyllene medelåldern" när sömnen inte varit som den borde.
Vilket jag iofs är.
Tur att det finns solbrillor som man kan gömma sig bakom.
Hm...
Det regnar visst idag, då var solbrillor kanske INTE ett alternativ.
Vilken gnällig morgon, jag ber om ursäkt.
Ibland skriver man så mycket "samma", men det är väl så livet ser ut i övrigt...
Ja, jag älskar verkligen den enkla modellen och för att inte tala om tyget, det är till och med så att jag skulle vilja ha någon egen klänning eller topp i det där tyget.
Köpte det på det där tygföretaget som inte sponsrar mig, och jag kommer köpa mer framöver, när jag har råd.
Nu har jag så mycket annant tyg jag måste trolla fram något av
Det är väl en ska att se saker på en galge, men på en riktig människa är bättre.
För då ser man om det verkligen är ett plagg som är bekvämt och funkar.
Bara ärmfållar kvar...
Sen måste jag sy ett par baggyjeans att matcha upp tunikan med.
Mönster-synka...
Innan så var jag och Milou ute och gick i nästan 2 timmar, det blev sol och vi gick halva promenaden svettpromenad och halva strospromenad.
Jag fattar ingenting... (som vanligt)
Och vad gör jag här på morgonkvisten då?
Detta tyget...
Så här långt har jag kommit...
I vanlig ordnig har jag ju ALLTID problem med dom lätta mönstren, men det är väl för att med medellätta och svårare mönster får man MER instruktioner.
Och med dom lätta verkar det alltid som man ska fatta allt själv.
Typ.
Och det gör ju aldrig jag.
Busenkelt, men jag har blivit osäker på hur jag skulle sy ihop vid ärmarna.
Inga instruktioner ger vägledning, jag har kommit på två varianter, och så vet jag inte vilken som är rätt!?
Så jag valde en av mina varianter, jag tycker det ser fel ut i sömmen.
Fast när jag tittat på Stoff & Stil´s hemsida, och kollat tunikor som dom sytt upp...
Då kanske jag gjort rätt ändå...?
Men det är så jäkla svårt att se!
1 meter har gått åt av tyget och i värsta fall har jag sumpat 74 kr om jag gjort fel.
Inga jättesummor, men ändå.
Fortsättning följer...
Jag blir smått irriterad och frustrerad när det blir så här.
Ja, så det var allt för tillfället, nu ska jag ut och gå, sen åka och fira min morbror som fyller år idag.
Ständigt denna mobbing...
Mamma pekar på recensionen och säger:
"Den här filmen bara MÅSTE jag gå och se!!!"
Den ironiska dottern, dvs jag i detta fallet, säger:
- Jaha, quelle suprise, kan det ha och göra med att självaste Micke Persbrandt spelar huvudrollen...?
- Hahahahaha, jomen eller hur, trodde du på det där själv eller?
Knep ihop munnen och tittade surt på mig och sa:
"Det har INTE med Persbrandt å göra!"
Mamma...
Hon ångrade nog att hon sagt något överhuvudtaget.
Ständigt denne Persbrandt.
Ständigt denna MOBBING om Persbrandt.
Men som bäddar får man ligga lilla mamma...
Dock inte med Persbrandt
Fast ändå lite försiktigt, man vill ju inte vara FÖR svidig eftersom hon ändå ställer upp och är hundvakt när man reser bort.
- Mmmm, men då får man liksom slit-borsta lite, annars blir det så att den "liksom bara växer och växer".
Jag ska inte att du skulle SLITA AV örat, nu blir det ju ännu mer synd om henne, när man ska redan ut den där tovade mattan!
Men så släppte jag det, och sa att jag skulle reda ut "Bob Marleys" dreads lite senare.
Var det fler än jag som såg "Debatt" igår om den lilla flickan Hadille?
Var det fler än jag som reagerade på likheten mellan Hadille och mannen som påstår att han INTE är pappa till Hadille, men hade tagit hand om henne i 4 månader när mamman övergett henne...?
Det ska jag i alla fall låta vara osagt.
Men hade jag haft något att säga till om, då hade jag tyckt att ett DNA-test varit på sin plats.
Dock ska tilläggas att jag tycker INTE att hon ska flyttas till sin mamma som verkar vilja ha tillbaka sitt barn nu, eller någon förmodad (av mig) pappa.
För Hadille har rotat sig, knutit ann känslomässigt och mentalt till helt andra föräldrar, och där bör hon få stanna.
Det visar all forskning att det är det enda rätta för ett barns liv!
Det trauma som annars blir livslångt och förmodligen uppstår, kan göra mer skada än nytta.
Och blod må vara tjockare än vatten, men stanna bör hon få göra hos fosterföräldrarna, men kanske ha TILLGÅNG till sina biologiska föräldrar.
Sen kom hon ju in svårt undernärd och med svåra hjänskador till neurologen vid 4 månaders ålder.
Och "mammans bekanting" som tagit hand om Hadille under hennes 4 första månader påstod igår, när han blev intervjuad i Debatt att:
"Han lämnat bort henne till olika människor under tiden, för han hade haft så fullt upp själv..."
Därav skadorna.
Någon annan hade tillfogat henne dom, han var oskyldig.
Hm...
Fan tro´t, men jag ska INTE sitta här och spekulera hur det har gått till...
Kanske är det han, kanske någon annan.
Hadille bör i alla fall stanna där hon är.
Nu måste jag dra, vi ses!
Borta bra...
Borta bra, men HEMMA är ändå BÄST!
Det finns tydligen färg-tv.
Klokboken hade nämligen fel på sin tv, och den visade endast svartvita tv-program.
Nu är allt i techincolor igen Milou ligger brevid och vi MYSER.
Sambon ser på fotboll i rummet brevid.
Släng dig i väggen Bob...
Milou är mer rastafari än Haile "Rastafari" Selassie någonsin var.
Och då har morsan ändå haft borsten nere vid sig, och hon VET att man måste borsta dom där jäkla öronen varje dag så dom inte tovar ihop till dreads.
Och ändå har hunden nästintill en tovat matta hängades i öronen.
En matta lagom till ett dockhus visserligen, men ändå.
En tovad hundhårs-öron-matta!
Hemma igen!
Jag hade ju kunnat stanna idag också, gjort Söder osäkert ännu en dag och åkt ikväll.
Fast...
När jag väl kom hem till ett blyertsgrått och regnigt Gotland vid 14.30-tiden, såg det älskade Hällarna från båten, då var jag GLAD att vara hemma igen.
Fast...
Jag saknar faktiskt Stockholm.
Fast...
Det är skönt att få komma hem till sitt eget, även om jag sköter mig själv hos Klokboken.
Så jag ville stanna kvar, men är glad att jag är hemma.
Typ.
Men jag kommer SNART åka upp igen, jag har börjat älska Stockholm som besökare.
Stockholm gör sig bäst när man är själv i stan och man får gå som man vill.
Vara anonym och bara försvinna i befolkningen
När jag åkte upp hade jag två trevliga "herrar" i min egen ålder som ville vara trevliga och underhålla mig hela resan.
Ja, det gjorde att resan gick fort upp...
Men dom pratade hål i huvudet på mig och jag var ju tvungen att prata lika mycket och artigt tillbaka.
Idag kunde jag bara krypa upp i stolen, köpa macka, bulle och kaffe och ägna mig åt Kajsa Grytt´s självbiografi.
Så till lite Stockholmsbilder!
Och vi börjar med dom där tiggarna som är überalles där uppe i storstan.
Jag träffade ytterligare en tiggare som jag bara var tvungen att kapitulera innför!
Alla tigger i långa rader, men denna tiggare har iallafall varit innovativ och extraordinär...
COOL TIGGARE!!!
Han hade varit och investerat i en "Döden-kostym" med mask, kåpa och svärd.
Och som ni märker så stod han inte med någon liten liten kopp framför sig, som alla dom andra tiggare.
Och han tjänade kosing kan jag säga, just pga av den där "Döden-dressen".
Folk tyckte han var/är ROLIG där står han och vinkar till förbipasserande, och folk skrattar och slänger i pengar.
Så även jag.
Jag blev charmad och tyckte han var kul, och slängde i en femma.
Jag undrar hur många tiggare som kommer ta efter detta exemplet inom en snar framtid...?
Snart bjuder Stockholm säkert på rader av Snövit´s, Askungar, clowner, Frankensteins, Draculas och gud vet vad mer längs Drottninggatan.
Och borta är dom små tiggarkopparna från McDonalds och där står hinkar istället.
THINK BIG i tiggarbranschen, säger jag bara!
För övrigt kan jag säga att tiggarna är över hela stan innanför tullarna.
Längs hela Söder-trippen jag tog i tisdags, i hela city och längs hela den promenadrutten jag tog från city till S:t Eriksplan igår.
Till och med i Alviks centrum stötte jag på tre stycken, sjukt, är min åsikt.
Så till tyginköpen jag gjort.
Vi börjar med det billiga och prisvärda viscosetyget med tungt fall...
Tog även några bilder från affären på deras UNDERBARA keramik...
Men jag ÄLSKAR mönstret.
Det kommer bli något raffigt klädesplagg till Österholmskan
Fast här på stora Tygverket där jag knäppte denna bild, hittade jag inget, det var på lilla Tygverket jag hittade...
Men nu har jag varken pengar eller armar att bära med, så då får man välja det man har råd med.
Man får hålla tummarna att det finns kvar vid nästa Stockholmsbesök.
Eller alltså jag stod på Regeringsbron och fotade, vet inte vad bron på bilden heter...?
Men Strömmen är samma Ström överallt i Stockholm i alla fall...
Jättekul, så där stod vi och pratade om ön och om oss själva.
Mysigt möte och mysig antikaffär, tyvärr inget för min plånbok bara.
Önskar att jag knäppt några bilder i den där affären jag berättade om igår, det lilla dockskåpet som ägdes av den exentriska gamla damen.
Men jag var så uppe i kläder, hattar, spetsar, så jag glömde att fota.
Och nu ska jag äta, vänta på att sambon ska komma hem så vi får kramas lite!
Milou och jag har MYST HELA EFTERMIDDAGEN sen jag kom hem, hon ligger tätt, tätt och verkar ha saknat mig väldigt mycket
Vi ses senare.
Men ACK så vackra...
Och jag har betat av city igen, det blev först Ohlssons tygaffär igen, där jag köpte ett tyg som jag gått och fluktat på varje dag (bild när jag kommer hem), och idag slog jag till.
Det kostade 129 kr/m och jag tog 1.20, det räcker till en klänning i alla fall.
Så blev det en sväng på Panduro, hittade MASSOR med pyssel som jag hade velat köpa...
Men det går varken att släpa på på stan, eller få hem till Los Gotlos.
En sväng ner på Stureplan och där mötte jag REINE BRYNOFSSON i egen hög person.
Han såg sur ut
Lite Bibloteksgatan och sen gick jag mot Sveavägen igen.
Det blev hela Sveavägen, Odengatan, Odenplan ända fram till S:t Eriksplan!
Så det blev en rejäl promenad, men trevlig.
Jag upptäckte massor med små söta affärer längs med vägen och min favorit blev ett litet krypin hos en väldigt exentrisk liten dam.
Hon hade ett litet dockskåp till affär som var fullkomligt fullsmockad med kläder från sekelskiftet och framåt.
Helt otroligt plejs.
Det var en liten gång i affären som var typ 50 cm bred, och sen hängde kläder, skor, hattar prylar överallt, till och med i taket.
Så fanns det en gammeldags spiraltrappa så man kunde gå upp en våning och där var det lika fullt med kläder.
Det var så mycket häftiga klänningar från olika epoker så jag höll på att smälla av.
Tänk att få stå där och känna på kläder från 20-talet, tdet var så otroligt häftigt så det var inte klokt.
Det var handsydda kläder, och jag stod och vände på varenda jäkla fåll, kollade foder, ja, det var så sjukt fint så det var inte klok.
Gamla handsydda underkläder från sekelskiftet, visserligen små skador här och där, men ACK så vackra.
Och vilka spetsar det var i underkläderna, helt otroligt fina, såg dessutom handknypplade ut, "hjälp" säger jag bara.
Jag var inne i det lilla dockskåpet i 45 minuter, sen var jag tvungen att gå, men jag lär göra ett återbesök igen.
Det var en magisk liten affärs-pärla
Så hann jag med en liten sväng i mitt gamla "arbetsområde" S:t Eriksplan också, innan jag mötte upp kusinen på Karlbergsvägen.
Och...
Fick träffa nytillskottet i släkten, lilla Annie.
Och vilken liten glad pärla även hon var, jag fick lite mys och även se min kusin och hans fru som överlyckliga föräldrar.
Det värmde i hjärtat kan jag säga, dom var så fina.
Vi umgicks i en två timmar och sen skulle kussen på styrelsemöte och jag tog tunnelbanan hem.
Hem till Klokboken då alltså.
Ja, jag avslutar den här Stockholms vistelsen med flaggan i topp, det har varit kanon med ett undantag.
Men det tar jag nya tag med snart igen.
Och nu ska vi umgås, vi ses imorgon när jag landat i Visby igen!
Tjing.
Yttre omständigheter påverkar innre...
Då försvann blåslampan jag haft i nacken i över en vecka.
PUTS VÄCK, den var helt borta.
Men det var ju ingen blåslampe-brännvärk, det var den vanliga överansträngnings-värken.
Så en vecka senare så skulle jag ju fixa husläkar-grejen och fick mitt livs chock, jag fick inte Dr. Martin.
Jag var försent ute.
Då brakade ju nacken ihop totalt, eller ska vi kanske säga att JAG brakade ihop totalt...?
Ja, det ska vi nog.
Och vad händer?
Jo, blåslampevärken uppstår och nacken blir outhärdlig, fullkomligt nervgalen.
Jag går på knäna och uthärdar men det är knappt.
Igår...
Jag har haft en jättebra dag här i stan till att börja med, kommer tillbaka hit på eftermiddagen och får veta att mitt mail tydligen hjälp mig att få tillbaka Dr. Martin som läkare...
Värken försvinner.
Bara sådär.
Där ser man hur mycket yttre omständigheter påverkar ens innre.
Jag är glad att jag har ett bra liv för det mesta, annars hade det varit åt helskotta direkt.
Jag har betat av rätt mycket Stockholm på två dagar, och igår bar jag inte mer än ett litet mönster, 3 m lätt tyg och ett paraply och så har jag gått mycket...
Det känns.
Ingen blåslampe-värk, men det känns i både ben, nacke och kropp.
Så idag har jag bestämt mig för att ta den lugnt på förmiddagen, eller först sov jag ut, för jag har varit uppe tidigt tre dagar i rad.
Nu tar jag det lugnt fram till lunch och sen åker jag in till stan och sen träffar jag kussen på sluttampen.
Ska jag åka upp i november igen!
Stackars Klokboken, nu åker jag upp och ner mellan Gotland och Stockholm som en jojo här...
Fast jag har ju en "agenda" i stan också
Låt oss hoppas på det så jag slipper släpa på paraply för nackens skull idag.
Återkommer ikväll!
Tack gode gud...
Jag har sprungit på:
Felix Herngren, honom ser man typ JÄMT vare sig man är på Gotland eller i Stockholm.
Jonas Björkman, fd tennisproffs.
Niklas Frisk ( fd Atomic Swing) numera producent och låtskrivare.
Stockholm bara vimmlar av kändisar, och dom springer runt här i stan som HELT vanliga människor liksom
Öppna brevet för sjutton, nästan skrek jag i luren.
Och han öppnade...
Där stod det att jag nu står listad hos MIN Dr. Martin!!!!!
Hipp hipp hurraaaaaaaa för i helvete!
Jaha, då hjälpte mitt urtöntiga, desperata, skrivet-från-hjärtat mail tydligen ändå.
Tack gode gud för det.
Men är man desperat så är man, och älskar man sin doktor så gör man.
Nu föll en väldigt tung sten från mitt bröst och flyttar han fler gånger innan pensionen...
Då ska jag vara ute i JÄVLIGT god tid och flytta med direkt!
Nu ska jag äta.
Dag 2...
Men jag gillar Alvik-t-banan, det är så lugnt jämnfört med andra linjer.
Det jag skulle göra imorse gick i alla fall bra, och sen åt jag frukost och sen drog jag till STAN igen.
Och VAD har jag råd med?
Det blev ett mönster till i alla fall...
Älskar såna här modeller på klänningar, och så skulle jag ju köpa mer av det småprickiga viscosetyget fast i marint...
Marint är inte min grej, kände jag.
Alltså köpte jag mer av det
Sen vågade jag inte köpa mer tyg, för jag var tvungen att betala räkningar FÖRST ( det har jag gjort nu) och sen får jag se vad budgeten tillåter vidare.
Bad att få en gratiskarta över Stockholm i en biljettlucka på t-banan, och det fick jag.
Då blir det lite lättare när man ska hitta i gränder och vrår innanför tullarna.
Var på Tygverkets båda affärer på S:t Paulsgatan, hittade jättefina "Liberty-tyger" i den lilla affären, men dom är svindyra tyvärr.
Ligger på 329 kr/m typ, och då ska man allt sy något speciellt då, om man ska lägga pengar på det.
Hittade dock ett ascoolt tyg med små döskallar i glansig viscose, för "ynka" 199 kr/m...
Men det får bli nästa Stockholmsbesök, för då vill jag veta vad jag ska sy av det isåfall och ha en färdig plan isåfall.
På stora Tygverket hittade jag inte ett smack!
Men så kom jag till "Afro Art"...
Och just då pratade jag med Klokboken i mobilen, men var tvungen att avbryta samtalet, för jag hittade så himla fina batiktyger.
Att jag inte dog!
Nu fanns tyvärr inte det tyget jag köpte på bild på deras hemsida, så det får ni se när jag kommer hem.
Det var ett tunt bomullstyg med blå botten och mörkblåare tryck, det blir ytterligare ett besök på Afro Art nästa gång jag åker upp.
Dom var inte farligt dyra heller, jag älskade även detta tyg från samma affär...
Ja, och så fanns det mycket traditionella afrikanska tyger med sprakande färger...
Och i affären mötte jag även en tjej och hennes 5 månader gamla cavalier, Charlie, en black and tan, och så SÖT han var.
Jag dök ju på matte och hund naturligtvis och så visade jag stolt upp MIN lilla cave i mobilen.
Nördigt, men sant.
Så stod vi där och pratade så där trivsamt som bara hundägare kan göra, om våra små bebisar
Till Milousan.
Kostade 270 kr på Akademibokhandeln och 200 i en lite mindre bokhandel, bara ett problem:
Det är en stor och tung sybok med massor med fix-o-trix, och jag kan bara gissa att skulle jag beställa den hemifrån, blir den dyr...
Men jag funderar på om jag kanske ska köpa den imorgon när jag är färdig på stan, så ta närmaste t-bana och sen be Klokboken ta med den hem när hon åker hem...?
Jag ska kolla med´na, för 200 var väldigt prisvärt för den boken, och jag skulle behöva den.
Och ändå har jag bara betat av ytterligare en liten del, Söder har massor kvar att erbjuda mig.
Det kommer bli en liten sväng Söder imorgon också, sen ska jag träffa min kusin och ÄNTLIGEN få träffa kusinbarnet som föddes i april!
Dop i helgen, men tyvärr kan jag inte stanna utan måste hem på torsdag.
Jag får i alla fall träffa dom imorgon!
Så det var dag 2 det, och jag har säkert glömt något kul som hänt under dagen...
Men den har varit väldigt lång för Frk Österholm och jag är helt slut!
Stockholm & Söder suger musten ur en, minst sagt.
Var väl det jag misstänkte, men nu har jag frågat och han vill ha full kontroll på mina inköp.
Jag är inte betrodd fashonista i hans ögon tydligen
Vi ses imorgon igen, då blir det nya äventyr i storstan för Österholmskan!
Första Stockholmsdagen...
Det som var viktigt...
Gick åt pipsvängen och jag står kvar i limbo.
Känns åt helvete.
Har jag inte så mycket att välja på.
Och det är möjligt att jag skriver om VAD i en framtid...
Men inte just nu.
Det beror på hur förbannad jag blir.
Nog om det nu.
Nästa punkt för dagen blev "att gå på stan", vilket jag gjorde.
Jag betade av affärerna i city men hittade inget som inte finns hemma, inte ens på "Monki".
Kollade efter kläder till sonen, men kom på:
Ska jag verkligen köpa kläder här i Stockholm, när jag vet hur kinkig och MODEMEDVETEN (host,host) han är?
Kanske slänga ut pengar på kläder som han inte använder sen, som inte går att byta.
Nä, det kändes för riskabelt.
Så jag bara tittade, köpte inget till någon av oss.
Det jag däremot köpte var tyg!
Billigt, jättesött viscosetyg på Ohlssons med svart botten och vita små prickar och jättesjyst fall i tyget.
Det köpte jag, och det ska bli en sådan här...
... klänning som jag la upp häromdagen, när jag kommer hem.
Det kostade URBILLIGA 69:- /metern, men om man köpte över 3 meter, då sjönk priset till 49:- /m så då köpte jag såklart tre meter.
Skall gå tillbaka imorgon och köpa i samma tyg fast med marinblå botten och vita små prickar, samt ett cerise viscosetyg...
Fast så ska jag ju orka konka hem det till ön också, UTAN att nacken ska gå mer åt helvete.
Jag hittade även...
... det där mönstret som jag hittade på nätet, i en "utlands-nätet-affär"!!!
Och idag gav en hund och hans husse en helt ny definition på tiggare och...
They are EVERYWHERE, som jag säkert rapporterade sist jag var här uppe om jag inte minns helt fel.
Och jag säger ingenting om dom där socialt utsatta tiggarna som fanns på den "gamla goda" tiden, men nu är det ju satt i system och inga fyllisar eller narkomaner står och tigger längre, i alla fall inte i samma omfattning...
Det är organiserat tiggeri på högsta nivå, ligor har tagit över "jobbet", och det gör mig väldigt irriterad.
Och då bor jag inte ens i Stockholm ens.
Så idag, tiggarna satt och stod på rad längs Drottinggatan, och när jag kommer till detta ekipaget var jag bara tvungen och stanna och fota.
Hur elakt och kallsinningt är inte det, men jag kunde inte låta bli.
HEMSKT, jag vet, fast när jag såg denna lilla vovve och hans husse, och tiggarhussen, SAMTIDIGT som han pratar i MOBILTELEFON...
Sitter och ropar ut till oss förbipasserande, trots att han pratar i telefonen, "Vi svälta, hund, jag, vi svälta" och sen fortsätter sitt samtal emellanåt på något utländskt språk...
Då tyckte jag det var HÖJDEN av lurendrejeri-tiggeri.
1. Blanda in en stackars hundjäkel som satt där inlindad i en filt som ett annat miffo och får utstå detta, jag kände spontant:
Djurplågeri.
Okej, tigg då för satan om du måste, men lämna hunden "hemma", vart nu hemma än kan vara.
Å andra sidan:
Vilket smart drag!
Ta med den där söta vovven med gulgröna, bedjande ögon som tiggarpartner.
Ger säkert mer sympatier än om man själv sitter och tigger.
Fast...
2. Om man är så jäkla fattig som den gubben då verkade låtsas vara...
Hur har han råd med en MOBILTELEFON???
Va?
Och det var inte ett kort samtal ska ni veta, för jag gick in och ut i affärer runt omkring gubben och hunden, minst en halvtimme rörde jag mig runt dom...
Och han bara babblade på och babblade på.
Ja, dom "svältande" har tagit det till en ny nivå tydligen, dom svälter tydligen, men har råd med mobil i alla fall.
Hur prioriterar han pengarna han tigger ihop?
Ska det gå till mat till honom och den svältande hunden, eller ska det gå till mobilrefill?
Hm...
Go figure!
Jag blev rent provocerad av synen.
Menar jag med detta att jag inte tycker att en tiggare inte borde ha en mobiltelefon?
Ja, faktiskt.
Jag har själv varit extremt fattig en tid i mitt liv, och jag tiggde inte på gatan, jag betalade min hyra, jag hade varken hemtelefon eller mobil, jag ringde från en TELEFONKIOSK (sug på den lilla tiggargubben ) och jag hade en budget på 900 kr i månaden när allt viktigt var betalt...
Då skulle 900 kr inrymma mat, hygienartiklar, och allt annat kul i livet.
Ja, mobil var inte prioriterat då minsann.
Jisses.
Jag tyckte dessvärre inte synd om det där lilla ekipaget (eller jo, HUNDEN tyckte jag synd om), inte heller dom andra tiggarna som stod längs Drottninggatan.
Däremot gav jag pengar till en pundare som satt och tiggde i tunnelbanan.
Det går väl förmodligen inte till en hamburgare...
Så jag vet inte vad som är värst?
Ge pengar till en sil eller till en tiggarkartell...?
Jag gav i alla fall till pundaren.
Imorgon ska jag göra "en grej" som har med det första jag skrev om här i inlägget.
Sen får jag se hur det blir efter det, för det vet jag inte just nu.
Jag hoppas det blir lite tygaffär i city igen, och på onsdag blir det i alla fall SÖDER för hela djävla slanten!
Vi ses imorgon.
Kommer jag att spy...?
Men jag gick runt muren idag, och nere vid havet blåste det som satan!
Inte bra, jag som blir så sjösjuk, men...
Fixade jag att åka i 14-16 sekundmeter sist jag åkte upp, fixar jag nog 8 sek/m som det är idag.
Jag har kollat på YR nämligen.
Fast då är det nog bäst att vänta med att äta tills jag kommer på båten, så jag inte mår tjyvtjockt och kanske måste...
Snart ska jag dra, och jag hoppas...
Imorgon blir en bra dag.
Värken har lagt sig något, det var bra att komma ut och röra lite på musklerna.
Milou har blivit rejält stressad.
Hon har nog på känn att jag ska dra, förmodligen för att jag packat väskan, och då vet hon att jag försvinner.
Tillslut fick hon gå ner till morsan så hon får lugna ner sig lite, lägga sig ner och koppla av.
Hm, och så ska jag klara mig utan henne i en vecka...
Snörvel.
Jag kommer få Milou-abstinens.
Kommer jag inte sakna sambon och sonen då, undrar ni säkert...?
Jo, men inte lika mycket som jag kommer sakna Milou
Ja...
Då är jag inte tillbaka förrens imorgon igen, på en lånad dator
Vi ses då, and wish me luck, speciellt inför morgondagen.
Tjing!
Gaist tappad...
Sen packa.
Sen vila.
Vi ses senare.
Jag sitter hemma...
Nu.
Det var den dock inte, kanske i vissa partier i början, men sen ballade den ur tyvärr.
Jag ger den - tummar upp.
Något mer har inte hänt här.
Men imorgon, DÅ är det klackarna i taket och "Tjohoooo"...
Jag avslutar med några bilder från min favoritsida på fejan, "Little friend photo"...
Alla degar i hushållet...
Jag bara vilar, det är nog bäst.
Jag är glad att klockan redan är 16.30 och att dagen gått relativt fort, nu är det snart läggdags och sen ny morgon igen.
Inte mycket som händer typ, alla degar i hushållet, regnet regnar på utomhus.
Jag bestämde mig för att inte gå ut och gå idag, jag får se hur jag gör imorgon.
Jag fotar 300 bilder på EN fest.
Inget tålamod...
Eländig utan helvete.
Ja, det är ganska ont det kan jag säga.
Så om jag sitter still idag, kanske tar en lugn promenad utan hund och tunga kläder, och utan att röra alltför mycket på armarna, så kommer det funka...?
Vet inte.
Men röra lite på mig måste jag bara göra, annars blir jag knäpp.
Det är bara hoppas att det lättar såsmåningom.
Inte det bästa jag sett men jag gillade filmen och Sachas bitvis lite råa humor.
Bjuder här på en liten sjuk scen som driver rätt friskt med "9-11" när den nu avsatte diktatorn i filmen Aladeen och hans kärnvapenexpert ska låtsas vara "helt vanliga amerikanska turister" och åka helikopter för att reka inför ett uppdrag att avsätta diktatorns dubbelgångare.
Lyssna till dialogen ordentligt, för den är...
Kul.
Ja, jag gillar Sacha Baron Cohen, jag ger denna filmen...
(Hm, nu blev jag på gott humör bara av att se dom här två filmklippen ;)
Sjuk, töntig, snuskig och träffande humor, allt i en enda film.
Se den om ni har en tråkig dag.
Nu ska jag nog ut och röra på fläsket, behöver frisk luft för att inte deppa ihop, hade bara önskat att jag hade kunnat ta med mig hunden...
Men det funkar inte idag.
Vi ses senare.
Jag har tråkigt...
... dessa mönster SKARPT.
Jag har tråkigt när jag sitter här med armarna i kors, men datorn håller min hjärna sysslesatt så jag inte ska känna/tänka på värken.
Snart ska vi se "Diktatorn"...
Jag tror att detta kan bli en skratthöjdare, och det kan jag verkligen behöva ikväll!
Jag behöver lite skratt-endorfiner i kroppen för att läka nacken.
Jag återkommer med betyg efter att vi har sett den.
Fakta jag glömt att berätta...
Fakta nr. 1:
Dom har INTE hört av sig från Hansahälsan via telefon idag.
Inte heller har jag fått något mail vad jag kan se.
Paket...
Vad har hänt sen sist?
Jo, jag ringde nästan direkt efter förra inlägget och "sjukade" mig till kalaset.
Hellre att ringa till värdinnan i tid och säga till att jag bara inte orkar...
Än ringa tre timmar före festen när mat och annat är beställt på restaurangen.
Men så hade jag ju en liten present, sjalen som jag har virkat...
Så jag tog en dusch och knatade över och lämnade presenten idag och vi fick en liten pratstund.
Kom hem, och har fått paket levererat från...
Jag gjord en övervägning så här inför min Stockholmsresa om jag skulle handla tyg, mönster och spolrullar till symaskinen när jag kom till Stockholm...
Och SLÄPA hem det med min taskiga nacke.
Fast då var den ju inte så taskig som den är nu, men det var nog tur ändå.
Eller skicka efter och ta frakten...?
69 kr för frakten känns ju som en piss i Mississippi om man slipper att bära hem en massa tungt.
Alltså bestämde jag mig för att skicka efter det jag skulle ha.
Så kan man ju åka till "Stoff & Stil" ändå, och kolla kvaliteter på tyg istället, när man är i Stockholm.
Och det visade sig vara smart nu med tanke på att jag snart åker, och dessutom inte kan lyfta armarna knappt.
Och som vanligt fick jag ju INTE till bilden vad gäller det där blåa jeanstyget som jag köpte mer av.
Dessutom var det rödprickiga blomtyget JÄTTEFINT ihop med chambrey-tyget.
Det kommer bli små blusar i det röda tyget och matcha ihop med jeansbyxa
Ja, det blir något att sätta tänderna i när jag väl KAN arbeta med armar och händer igen, tills dess...
Ligger det i arbetsrummet och väntar på sin skapare.
Sonen kom hem och hade sytt...
"Vän av syordning" berömde naturligtvis, men undrade tyst för sig själv vad syfröknar sysslar med nuförtiden, och även lärarna på träslöjden?
På min tid hade vi syfröknar av den riktigt gamla sorten, och möjligtvis var dom första alstren inte så jättesnygga, men när vi kom upp i 4-5-6:an, då skulle uppgifterna göras ordentligt.
Och i träslöjden kom inte en smörkniv hem om den inte var len som silke, spelade ingen roll om man var intresserad eller inte, det skulle göras ordentligt.
Nu vet jag inte vad dom sysslar med, ungarna får göra lite vääääl meningslösa projekt och dessutom...
Kolla hörnen nertill på mobilfodralet.
Ingen av mina syfröknar hade släppt hem mig utan att jag hade fått peta ut hörnen först, men nutidens syfröknar är det ingen ordning på
Blåslampa i nacken...
Innan jag stack till jobbet mullrade min nacke lite så som den har gjort den senaste veckan.
Under cykelturen hände något och när jag kom fram till jobbet BRANN nacken.
Nu menar jag som om jag hade en blåslampa över hela nackpartiet, och naturligtvis värst i min vänstra sida.
BIT ihop, bit ihop, bit ihop för i helvete, tänkte jag, och försökte andas normalt.
Och lugnt.
Djupa andetag och upprepade mitt mantra "Jag har inte ont, det går bra, jag har inte ont..."
Men ont hade jag lik förbannat.
På med "Madde-masken", in igenom dörren och så var det bara att köra.
Hade dock en JÄTTEBRA dag på jobbet, men ni fattar inte vilken ansträngning det är att bara vara "normal" under såna här omständigheter.
Och med sådan här värk som jag hade då, OCH idag...
Då börjar jag svettas.
Inte i ansiktet, men på kroppen, och det är fan i mig inte kul!
Det rinner.
Jag har fått lämna fester, möten och gud vet vad när det varit så illa, och helt enkelt gått hem och ställt mig i duschen.
Det är som att sätta på en kran, och det går inte att göra ett smack.
Kroppen bränner energi av sig själv, man behöver inte ens sporta, kroppen "sportar åt sig själv".
Jag fick springa och tvätta mig, sätta på ny roll on, nytt linne, osv i tre omgångar.
Sjukt jobbigt.
Inte mycket att göra åt alls.
Typ.
Jag tror inte det går.
Jag kan inte sitta där och svettas igenom den NYA klänningen jag köpt enkom för festen!
Jepp, här skulle man ha något nytt och fint på 40-års festen, för jag har ju inga snygga kläder alls i garderoben (host, host)
Men det går inte, jag kan fan inte lyfta armarna ens utan av blåslampan i nacken sätter fart.
Ja...
Kul nästan jämt.
Hade det inte varit för att jag hade viktiga möten inbokat i Stockholm nästa vecka...
Då hade jag avbokat Stockholm också.
Men det måste jag ta mig igenom.
Nu ska jag vila och ringa, vi ses senare!
Ångrade mig...
Varför skrev jag inte lite mer vuxet, sakligt och pedagogiskt?
Varför skrev jag ett mail som en emotionellt instabil person alternativt barnunge?
Hjälp.
Det är möjligen det jag är på insidan...
Men inte utåt sett i alla fall
Ja, det får mig att vilja gömma mig bakom skämskudden.
Men...
Gjort är gjort och nu är det bara att hoppas på det bästa.
För jag är ju typ desperat.
Snart är man bortgjord för evigt!
En TYPISK Burton-film med tillhörande Burton-scenografi och Burton-skådisar!
Den var bra.
En vampyr-komedi skulle man kunna säga, där vampyren Branabas Collins som blivit begravd 17-någonting blir upptäckt där han ligger nedgrävd, och kommer tillbaka till sitt familjegods på 1970-talet.
Och all den förrvirring som uppstår för en stel gentleman från den tidiga århundradet som kommer till 70-talet...
Var ju himla kul!
Och så ska han rädda sin nu levande familjs heder och kämpa mot en häxa.
Låter väl ganska cheesy, men det är ju en liten vuxen-saga, precis som Tim Burton alltid gör.
Vi skrattade och jag älskade scenografierna.
Jag ger den:
Stalker-Tanten var för övrigt i tidningen idag igen.
Vad gör hon, hur gör hon?
Står hon och lurpassar till och med på journalister och bara väntar på rätt tillfälle på att få prata?
Tydligen.
Här har det varit lugnt ett tag nu i alla fall, fast så har vi ju inte varit ute i trädgården eller hemma ens, så hon kanske varit här...
Men vi inte märkt det!?
Det har känts rätt skönt, om man nu får vara hemskt elak.
Mitt pinsamma mail...
Nu vet jag inte vart detta mailet hamnar, men jag vänder mig till NÅGON på vårdcentralen...
Jag känner mig lätt desperat här, och har försökt ringa idag, men så blev jag bara så himla ledsen, och tänkte att jag får väl inte fram vad jag behöver säga om jag ska hålla på att grina i telefonen.
Alltså skriver jag ett mail istället och HOPPAS att ni förstår min situation!
Igår, den 18/9 ringde jag er för att jag ville flytta mig från "Vårdcentralen Söder" till er på Hansahälsan dit min läkare Martin Helldén har flyttat.
Jag pratade med en kvinna, kommer inte ihåg namnet och fick till svar att han redan var fullistad.
Jag kan lugnt säga att jag fick en mindre chock.
Jag visste att Martin skulle flytta till Hansahälsan redan i maj när jag var hos honom på VC, för det sa han till mig och om jag ville fortsätta ha honom som läkare kunde jag lista om mig.
Och det ville jag ju, så det skulle jag minsann göra!
Men jag visste verkligen inte att man var tvungen att skynda sig på för att få stå listad som patient hos Martin, alltså har jag INTE skyndat med detta byte.
Dumt nog!
Jag visste att han skulle börja i september, så jag tänkte att "Jag har tid på mig..."
Så ringde jag alltså igår för att fixa detta, och...
Dessutom har min nacke, jag fick en whiplash/nervskada i nacken och ut i vänster arm 2009 efter att har blivit krockad i en radiobil på Skara sommarland, och nu har börjat "spöka" lite igen.
Och att OM jag skulle få problem så behöver jag gå till Martin, som jag gått hos sen jag fick min skada.
Jag kan lugnt säga att han har betytt SÅ MYCKET under den tiden jag hade det som värst och gick sjukskriven, och för mitt tillfrisknande då...
Så när jag fick veta igår, att jag inte skulle få ha honom som min läkare, så bröt jag ihop.
Jag blev så ledsen så det var inte klokt, jag grät och har knappt kunnat sova inatt pga av detta.
Och...
Jag har gråtit idag.
Jag är inte sjukskriven längre utan jobbar som vanligt sedan två år tillbaka, men skadan har jag kvar och den lär jag väl få leva med resten av livet så...
Jag vill inte gå till någon hyrläkare med nollkoll på VC Söder, jag vill inte ha olika läkare vid varje besök...
Jag vill gå till MIN läkare som har hjälpt mig och verkligen varit förstående och som dessutom är specialist i ämnet och som jag känner mig trygg med.
Det är min enda önskan här!
Jag har lämnat in en ansökan om byte och den ska finnas hos er, jag hoppas att detta går att lösa för jag mår verkligen jättedåligt här över detta faktum att jag inte får välja Martin som min läkare.
Det kanske inte låter klokt, men det är sant.
Alltså skickar jag detta lätt desperata mail, och vill att någon kontaktar mig på fredag (imorgon, torsdag, jobbar jag och jag jobbar dygn så jag kan inte prata i telefonen) och hoppas att detta går att lösa.
Snälla.
Annars ringer jag väl själv upp och hoppas på ett svar.
Om inte annat så vill jag åtminstone ha Martins telefonnummer hos er, så jag kan få boka en telefontid och få prata med honom.
Tack på förhand!
Ja, och så skrev jag namn och mina telefonnummer.
Jag tänkte:
Och så gjorde jag det.
Och insåg:
Det ser inte ut som en vuxen kvinna på 41 år har skrivit detta.
Det ser barnsligt ut.
Lite pinsamt.
Och så skickade jag det.
BAM, och så mådde jag helt plötsligt ännu lite bättre, faktiskt, det lättade ännu lite mer i trycket från bröstet.
Jag var inne och försökte hitta ett nummer till Dr. Martin så att jag skulle kunna boka en telefontid och prata med honom personligen...
SÅ FÅR VI SE...
Vad och OM jag får något svar!
Det hoppas jag fan i mig, om inte...
Så ringer jag väl så fort jag kommer av mitt pass på fredag.
Nu ska vi se film, vi ses imorgon!
Jag blev en "äkta" blondin igen...
Så det har jag gjort nu, och på fredag tar jag tag i "Dr. Martin-frågan".
Jag dammsög och sen tog jag och Milou en långpromenad, och GUD så skönt det var.
Halva promenaden var sportpromenad och halva var strospromenad, och naturligtvis fotade jag lite...
Sämre promenad kan man ju ha!
Så jag fick tänka och nu mår jag lite bättre, naturen kan hela min ledsna själ.
Ja, och när jag kom hem tonade jag håret, så jag ser ut som en "ÄKTA" blondin igen
Sonen kom hem från skolan och önskade sig en björnbärspaj...
Så då gick jag ut och plockade björnbär och gjorde en smulpaj!
Och så nu har vi ätit upp pajen också, med vaniljsås och kaffe.
Det var VÄLDIGT gott!
Jag har även en limpa på jäsning i bakmaskinen, den är verkligen kanon, gud vad jag älskar min bakmaskin faktiskt.
När man inte orkar eller kan knåda och göra deg, men vill ha egetbakat bröd...
Hipp, hipp, hurra för den här underbara tingesten säger jag bara!
Det sköter hela jobbet och jag behöver bara slänga i råvarorna, sen blir det skitgott bröd.
Igår åt sonen upp halva limpan, alltså bakar jag idag igen.
Eller bakmaskinen bakar
Tvättat har jag också gjort.
Ja, så det var min dag, det har gått i ett och nu ska jag virka, sen ska vi se på film.
Igår köpte jag förresten...
Sångerska i "Tant Strul" en gång i tiden, för er som inte vet.
Den ser jag fram emot, ska bara läsa klart an anna bok först, som jag GLÖMT BORT att läsa klart.
Mer om det en annan dag.
Urdeppig...
Jag bara låg och tänkte på Dr. Martin.
Det är ju inte klokt, men det betyder så mycket för mig faktiskt.
Sitter och ser Malous bokklubb nu och samlar mod inför samtalet jag måste ringa till Hansahälsan igen.
Jag bara måste.
Jag har verkligen panik.
Jag fick ägna en hel timme åt att bara röja.
Blev väckt av Chifen som ringde och jag trodde direkt att jag försovit mig, och att jag skulle jobba.
Men det skulle jag ju inte, hon ville bara prata om en sak.
Jag fick lätt panik först, när man liksom inte riktigt har koll på vilken dag det är precis när man vaknar.
Nu var det ju som sagt inte jobbdag.
Ja, och inte mycket får man gjort ju precis i detta nu, Malou har kört igång med sin höstsäsong och jag vill bara sitta framför tv´n och titta.
Passar väl rätt bra idag iofs, mulet ute och jag har NOLL gaist, noll, noll, noll.
Det får bli min plan för dagen.
Måste ringa en bästis också.
Tona håret också kanske.
Sonen är i skolan, jag har försökt få tag i honom via sms för att kolla hur tummen "mår".
Jag hoppas han hör av sig på lunchen så får jag höra hur läget är.
Jag var inte uppe/vaken när han drog idag till, det skötte sambon idag.
Men jag gissar att tummen är rätt okej, eftersom sonen ens ÄR i skolan.
Fortsättning följer...
Urdeppiga morgon.
Fotbollsskada på tummen...
Joop.
Han hade fått fotbollen rakt på tummen och så var den tummen...
Stukad.
Först var vi, eller sambon, inte jag, för min nacke är inte i skick att sitta på akuten direkt...
Sambon var på väg ner till akuten med sonen, för sonen har ju haft en stukad tumme med ledbandsskada som blev gipsad en gång tidigare.
Men då kunde han inte röra på tummen alls.
Nu kan han röra tummen, men inte böja den helt.
Okej...
Och han hade/har ont, men inte "så jättemycket" som han sa själv.
Okej...
Fd fotbollsproffset från Rosengård sa på sin bredaste skånska:
"Det är bara en stukning, jag är bombsäker på det.
Sånt där har jag varit med om själv miljoner gånger, den är stukad."
( Jaså, miljoner gånger...?
Verkligen? )"
Men jag var benägen att hålla med, kanske vi skulle avvakta och isåfall åka om det blev outhärdligt?
Sonen fick bestämma och han ville vänta.
Så vi avvaktar tills imorgon så får vi se.
Lilla gubben, det var väl INTE det han behövde nu.
Igen.
Men inte mycket att göra åt, ägnar man sig åt idrott så är det ju så här det kan gå ibland.
Han får ta det lugnt ett tag framöver.
Jag tror jag smäller av, vilken en SKITDAG!
Minst sagt!
Har försökt peppa mig dessutom att det kommer lösa sig med Dr. Martin.
Det måste ordna sig.
Måste.
Inspiration fick jag när jag såg den här klänningen...
... i svart viscosetyg.
Och jag insåg när jag botaniserade i mitt (växande) mönsterbiblotek, att jag hade ett precis likadant mönster!
På pricken exakt dessutom.
Skitenkel modell för tusan, och så SNYGG ju!
Bara en ska som fattas:
Svart viscosetyg.
Men det kan ju lätt fixas, detta är något jag ska sy inom en snar framtid.
Förklädesklänning i mycket smart och cool modell.
Har haft såna här själv som liten på 70-talet och som vuxen på 90-talet när dom blev poppis igen.
I rätt tyg kan det bli super...
Ja, jag skulle kunna lägga upp hur många mönster som helst, som jag vill ha...
Men jag nöjer mig med dessa.
När jag har lite pengar över, då ska jag slå till.
Dom är inte dyra, så det är inte det, men det får bli när jag har råd.
Sonen har växt ur alla kläder han fick i vintras...
Så han är prio nästa månad.
Man kan ju inte gå i shorts på vintern typ...
Ja, för dom kan han ju fortfarande ha, men inte jeansen och chinosen han fick i mars.
Nope, han växer så det knakar.
Nu ska jag se "Project Runway" och vem som vinner.
Vi ses imorgon!
Har storbölat...
Totalt.
Här skulle jag fixa med mitt "vårdval", för Dr. Martin, MIN LÄKARE...
Har flyttat till Hansahälsan.
Och ville jag fortsätta gå hos honom så fick jag gärna "följa med".
Fint, jag belv ju lättad att han inte skulle sluta helt, för jag vill ha min Dr. Martin, självklart skulle jag "följa med" till Hansahälsan.
Sen visste jag ju att han inte skulle börja förrens i mitten på september, jag har inte haft någon brådska att byta.
Jag visste inte ens att det "kunde bli fullt" hos en läkare.
Idag skulle jag så ta tag i det, ringer, men får då svaret av en sjuksyrra att:
Han är redan fullistad, så jag kan inte få honom!
VA????
Nej, inte möjligt, vadå, kan jag inte få min Dr. Martin?
Nope.
Jag fick totalpanik, jag blev ömsom svettig som iskall och GRÄT!!!!
Försökte förklara att jag inte visste att det ens kunde bli fullt hos en läkare, och att jag bara var tvungen att gå hos honom för han har följt min nacke, han är specialist inom området och jag kände paniken växa bara av tanken på att behöva gå till en ST-läkare alternativt hyrläkare som INTE kan något om sådana här "åkommor".
Samt få en ny läkare vid varje besök.
GLÖM DET.
Och jag fick det iskalla svaret från en iskall syrra som väl sket i vilket:
"Jag får väl sätta dig på väntelista."
"Det vet jag inte, det beror väl på om någon dör eller flyttar..."
... fick jag till svar.
GLÖM DET.
Vänta på att någon ska flytta eller dö, jag står förmodligen INTE högst upp på listan heller.
Glöm det.
Han har väl dessutom inte så många år kvar till pension, och när det väl blir min tur på listan, då har han gått i pension.
Jag ska ha honom ändå, jag SKA ha Martin!
Iväg till Vårdcentralen Söder och hämtade "Vårdvalspapper", skrev i mina uppgifter, vidare till Hansahälsan och in i receptionen.
Hysterisk på insidan, samlad, men med gråten i rösten:
"Måste få, jag måste få, jag måste få..."
Jag vet inte hur många måsten jag fick fram på dom minutrarna jag var där.
Och förklarade min nack-situation igen, för en ny person.
Och så storgrät jag.
Dom skulle höra av sig.
Jag ringer dom imorgon.
Kan knappt skriva detta utan att gråta.
Jag MÅSTE och SKA ha min Dr. Martin, jag går över lik om jag måste, och hade jag vetat att det var sådant tryck, då hade jag sannerligen inte suttit här med armarna i kors.
Jag är desperat, jag lär ringa Hansahälsan det första jag gör imorgon, och få en telefontid till Dr. Martin om inte annat...
Så får jag väl se vad HAN säger.
Jag kommer inte låta någon liten snäsig syrra sitta där och bestämma, den saken är klar.
Jag må ha gått och dragit på detta vårdvalet, men hade jag vetat, då hade jag inte gjort det.
Fy fan, jag mår verkligen skit, jag är så ledsen.
Nya tag imorgon, jag måste...
Nu ska jag avsluta sjalen jag håller på med.
Nacken brinner värre än värst, bara tanken på Dr. Martin får den att bete sig värre än den har lov att göra.
Stress, ilska och att vara ledsen gör inte direkt underverk heller, för en trasig nacke.
Jag tror jag lyckades...
JIPPIE, säger jag, för efter alla havsbad och all sol (säkert hårtoningen också)...
Ser mitt självlockiga hår ut som svinto!
Och i vanliga fall brukar jag tvätta håret innan frissan och komma dit så kan hon klippa det blött.
Men idag kommer jag med mitt snustorra hår så att hon ser hur mycket som behöver kapas.
Det syns ju liksom inte hur slitet håret egentligen är när håret är blött.
Ja, så det ska jag göra.
Sen...
Ska jag hem och kanske sy.
Beroende på vad nacken tillåter.
Den maler på, om än inte i samma stryrka, men lagt sig har det ännu inte gjort.
Jag måste försöka vila kanske ändå, med tanke på att jag snart ska till Stockholm också.
Då vill man ju inte komma upp som en kråka med knäckt vinge typ.
Gissa vem som levt rövare inatt igen...?
Jo, Milou såklart.
Typ som jag igår.
Inatt sover Milou INTE i vårat sovrum i alla fall, för ska man hålla på och "spela Allan" på nätterna...
Då får man sova för sig själv!
Ja, det var inte kul igår kan jag säga.
Jag var så trött att det var inte klokt, drack kaffe som en knarkare och spelade "Pigg som en mört" hela dagen.
Jag tror jag lyckades.
Nu måste jag sätta fart här, vi ses senare!
Ett vrak...?
Jag somnade runt 22-22.30 och blev väckt av sambon när han gick och la sig vid 01.30.
Hunden kröp då upp och la sig på min nacke, jepp, PÅ min nacke.
Sen var det kört, nacken brann, jag låg på spikmattan från och till, vände och vred mig och somnade efter en timme.
Vaknar av att någon sparkar mig mot huvudet, det låter som ett tröskverk från "något"...
Var hennes mage.
Låg på soffan.
Jag for upp som ett jehu och undrade varför han låg och SOV ute på våra nytvättade soffor, som knäckt min nacke nu i veckan som gick????
Ja, i sovrummet gick ju inte att ligga pga av mig och hunden.
Ursäkta mig...
Men vem väckte vem först?
Inte var det jag i alla fall.
Milou.
KLÄTTRADE över mig, på mig, runt mig, all over mig.
Henne mage spökade, jag gick upp, ut med hunden, hon bara kissade.
Känner jag mig som ett vrak idag?
Svar: JA!
Ser jag ut som ett vrak idag?
Svar: JA!
Det går liksom att sälja mig för vrakpris.
Tror ni jag ångrar att jag bytte detta passet just nu?
Svar: JA!
Fast det kunde jag ju å andra sidan inte veta att det skulle bli så här, när jag bytte.
Hjälp.
Min sömn inatt är inget att prata om, för den har inte existerat mer än stundtals överhuvudtaget.
Jag är död.
Så firar vi 8-årsdag idag.
Det är på pricken 8 år sedan vi blev ihop.
Och det...
Firar vi på varsitt håll!
Kul nästan jämt.
Nu måste jag dra, vi ses imorgon.
ZzzzZZzzzZZzz...
Den otuffa hunden...
Jag har suttit i värmen på balkongen och läst, solat, samt vilat.
Pratat med Klokboken i telefonen.
Sen tog vi hunden och gick en promenad på Själsö.
När vi närmade oss Majsan och mitt gamla hästställe, då var Milou SÅ kaxig, lamm på håll, och hon var supertuff hund minsann.
Bara det att när lammen kom fram...
Då var hon inte lika tuff, kolla in det här försöket till flykt...
(Hjäääääälp...)
Vik hädan du otäcka djur!
Hennes matte, dvs jag, är däremot INTE rädd för lamm, så jag gosade frikostigt med det kärvänliga lilla lammet...
Vi har ju dessutom samma hår jag och lammen, krulligt fårhår.
Bara ETT fel på den här bilden...
Jag ser att det är VÄLDIGT mycket läge att tona i mitt hår igen, inte så snyggt när den där mörka hårbotten lyser igenom.
RYS.
Ni förstår, efter att jag släppt min barndomsdröm där jag skulle bli arkeolog, så ville jag faktiskt bli BONDE.
Och det höll i sig ända fram tills jag började som krukmakarlärling och "blev vuxen"...
Det var nog dumt att jag inte blev bonde ändå.
Får bli månskensbonde när jag blir pensionär
Imorgon väntar jobbet igen, vi ses då!
Budord nr. 11...
Sambon ska städa och jag ska sätta mig på balkongen och "göra nåt", vad det nu blir...?
Nacken gör fortfarande ont, men det är inte läge att låta sig styras av den.
Sitter och ser på morgon-tv och Pär från Glada Hudik är med, han har skrivit en bok som han pratar om och i boken har han skrivit elva egna BUDORD.
Jag fastnade för budord nr. 6 idag:
Du ska orka!
Och igår...
Hittade vi en påkörd igelkottsunge.
Mitt på cykelbanan mitt emot Reno, låg den lilla kotten och flämtade på sin ena sida.
Såg ut som "han" fått en kyss på bakdelen, inte att han var platt, men han kunde inte röra bakdelen.
Vad göra?
Ja, där mitt på cykelbanan kunde han ju inte ligga, då riskerade han att bli ännu mer skadad elle påkörd av någon cykel eller moppe.
Egentligen hade FÖRMODLIGEN det bästa varit om man gjort pinan kort för den stackars kotten, men sånt kan jag dessvärre inte förmå mig till.
Det är jag för blödig för.
Jag sprang över vägen och bad och få en plastpåse på Reno till att kunna lyfta igelkotten med, utan att sticka mig eller på löss eller annan ohyra på mig.
Vi bestämde oss för att lyfta in honom i en trädgård så han skulle få ligga mjukt på en gräsmatta och dö i alla fall.
Så han inte skulle behöva ligga på den där hårda cykelbanan.
Sagt och gjort, jag lyfte kotten så försiktigt jag kunde, han rullade inte ens ihop sig...
Jag gick bara in i trädgården som var närmast och så la jag honom under en buske, så inte fåglar skulle gå på kotten heller.
Usch, jag tyckte SÅ synd om den där lilla sötnosen.
Han låg kvar på exakt samma ställe och levde fortfarande, men andades mycket långsamt.
Jag gissade på att det inte var mycket långt kvar.
Vad den nu än blir.
Den oförskämda mamman...
När mitt alarm ringer klockan 06.00 är det knappt ljust.
Nu är klockan 07 och solen orkar knappt upp över taken...
Ännu ett hösttecken.
Igår var sonen här, och jag ville att vi skulle se tv ihop.
"Njaä, vad ska du se", undrade han.
- Jag vet inte, kanske film på filmkanalen eller på 3:an.
"Nä, jag ska se på Family guy och Simpsons".
Och sen NÄR började han se på Family guy och Simpsons undrade jag...?
- Fattar du ens skämten, frågade den oförskämda mamman.
Sonen tittade på sin mor och svarade ett mycket surt:
"JA!"
( Jaså, tveksamt, tänkte den oförskämda mamman då. )
Men han låg och såg på det i sovrummet...
Och jag satt och sappade mellan kanalerna på stora tv´n.
Helt solokvist så där på en fredagskväll fastän vi var två!
Sambon kom så äntligen hem, fast mitt i natten, så jag låg och sov.
Vi hinner ju av naturliga skäl då inte träffas idag, utan vi ses imorgon.
Idag har den brännande värken lagt sig i nacken, men å andra sidan har jag knappt rört mig så det kan ju ändras.
Jag ska dock försöka att inte anstränga nacke eller armar så det blir ännu bättre tills imorgon.
Och samma i morgon.
Så blir det väl snart jättebra.
Förhoppningsvis.
I tristessens tecken...
Så...
Jag la ner.
Sonen har kommit hit, han ligger nedgrävd i dubbelsängen under mitt täcke, tittar på tv han också.
Vad mer kan man göra idag liksom...?
Ja, JAG hade väl kunnat göra mer om jag inte haft så förbannat ont iofs, men nu har jag ju ont.
FANTASIN däremot är det inget problem med, trots värken, så jag ägnar mig åt att "fundrera" lite/skriva stoplar åt ett sidoprojekt jag håller på och spånar på.
Går rätt bra faktiskt...
Men jag är tveksam till att det kommer bli så himla poppis i slutändan.
Jag tycker dock det är VÄLDIGT spännande, och kan bli bra.
Om jag får till det
(hemligt, hemligt)
Och så har jag, denna tristessens dag lagt bud på ett afrikanskt tyg...
Vaxbatikfärgat afrikanskt bomullstyg, 5.6 meter, som börjar på 29 kr...
Det är bara att hålla tummarna att ingen vill ha det, för jag kommer inte höja budet om någon annan vill ha det.
Det har jag inte råd med denna eller näst månad.
Det som är bra är att afrikanska tyger INTE brukar vara så heta, och det gillas av mig såklart
Hittade även...
... detta tyget.
Och jag älskade printet, men inte den glansiga ytan på tyget tyvärr, annars hade jag nog lagt ett bud på det tyget också.
Men, nu fick det bli på det oglansiga tyget endast.
Ja, det var min spännande dag.
Superduper spännande typ.
Snart måste jag göra mat till mig och sonen, vi kör fredags-tacos och han får hjälpa till, något annat är inte aktuellt.
En av mina kusiner ringde idag och bjöd till dotterns dop!
Och..
Det bästa av allt är att det råkar sammanfalla med när jag är i Stockholm!!!
Jippie.
Finns ett litet krux med att jag kanske inte kan gå, men det har jag berättat för honom.
Så håll tummarna att det funkar, för jag vill väldigt gärna gå.
Fortsättning följer!
Sånär som på 2 veckor, men idag var jag tvungen att börja ta medicin för min rosacea igen!
Inte vad jag vill, men dom senaste veckorna nu så har det blivit mer och mer omöjligt att hålla finnarna/utslagen borta.
Vad det beror på den här gången är omöjligt att veta, men jag börjar se för taskig ut i huden och dom stora finnarna blir bara fler och fler.
Bara igår ploppade det upp 5 stycken på höger ansiktshalva, och jag blev...
Jag ringde hudmottagningen för att få en telefontid och få prata med en sjuksyrra alternativt läkare och få nya mediciner, men det var visst stängt idag.
Så jag fick en tid på måndag.
Fast jag har medicin hemma, det har jag alltid sparat, ifall att det tar tid att komma i kontakt med hud...
Man har väl varit med förr så att säga!
Som värst har jag haft väntetid i en vecka innan jag kommit i kontakt med hud, dom kan nämligen ha varit lite "lätt" överbelastade ibland, och då får man vänta!
Och det vill man ju helst inte.
Så jag körde igång och "självmedicinerade" sålänge, annars kommer det se ännu värre ut tills på måndag.
Och ju mer man hinner få i ansiktet, desto längre tar det innan allt går tillbaka igen.
Det har man ju inte lust med, nu har jag gått balansgång med huden i ca 1½ månad och nu gick det helt enkelt inte längre.
Jag tror dock inte att denna medicinperioden kommer bli så lång, för det märks på utslagen.
Så håll tummarna för det!
Nu ska sonen ha datorn, det brinner visst i knutarna, han bara MÅSTE in på facebook!
Vi ses snart igen.
(Ja, för jag har ju liksom inge bättre för mig idag med denna jävla värk o allt... )
Höstmys...
Morsan och jag har varit och handlat, det gjorde inte underverk för nacken det heller.
Men jag har inte haft något val, det behövdes mat till hunden, halm till kaninen, mat till mig och sonen som kommer hit idag för hans pappa ska bort samt en ny halogenlampa till min handarbetslampa.
Det tog en timme, men nu är jag klar, så nu blir det vila.
Bara att glo på tv och sitta med armarna i kors!
Just nu sitter jag och ser presskonferansen med Martin Schibbye och Johan Persson.
Väldigt känslomässigt.
Ute blåser det och ösregnar.
Här inne har jag tänt lampor och levande ljus, känns lite mysigt ändå.
Ja, så länge man får stanna inne och slipper gå ut, tycker jag sånt här väder är mysigt.
Nu ska jag brygga kaffe och ta mig en lunchmacka.
Vi ses lite senare.
Man blir livrädd...
Den brinner.
Satte direkt igång och satte på klädslar på soffor och soffkuddar, strök dom INTE för då hade jag förmodligen inte blivit "människa" i nacken på evigheter.
Skrynklet får "sittas" ut istället, men nu är det rent i sofforna i alla fall.
Och när jag fått på allt:
Brännvärk.
Inte så himla muntert, men jag ska försöka härda ut och ta det lugnt med armarna.
Inte precis vad jag tänkt mig idag, jag skulle ju virka, vi får väl se.
Så när jag höll på som bäst här med sofforna ringer det på dörrklockan...
Freeze...
VEM är det?
Vem fan ringer på vår dörr????
Ja, nu har det alltså gått så långt, man blir livrädd.
För vad?
Ja, gissa...
Och även om jag bor 5-6 meter upp i en lägenhet på andra våningen, blev jag skitskraj, "Tänk om HON såg mig!!!!"
Inte ens en tanke på att det skulle kunna vara någon annan överhuvudtaget.
Vågade inte ens smyga och titta bakom gardinen i sovrummet IFALL tanten skulle råka slänga ett ögonkast uppåt just då och se att jag var hemma.
Ni kanske tror att jag överdriver, men faktiskt inte, jag blev skitskraj att det skulle vara tanten.
Jag gick in i min nypåfunna bunker:
Toan!
Jepp, nästan som andra världskriget här, "Tysken kommer"/"Tanten kommer", in i bunkern, DÄR är du säker!!!
Samtidigt som jag tänkte:
Tänk om det är någon annan?
Men vem skulle komma så här tidigt utan att förvarna?
Typ ingen.
Så jag stod där inne i min bunker tills jag hörde hur det bankade på morsans dörr.
AHA, tänkte jag trumfierande, det ÄR tanten, jag stannar på toa!!!
Någon minut senare hör jag sonens röst komma från källardörren:
"... är inte mamma hemma?"
Och morsans:
"Jo, hon skall vara där uppe, hon fixar sofforna..."
Och lättnad infann sig.
Samt en liten pinsamhet.
Gömma sig på dass för en tant.
- Jamen jag trodde du var tanten, jag vågde inte ens titta ut igenom fönstret ifall "hon" skulle se mig.
"Jaha, sa sonen, jag förstår, hon håller fortfarande på."
- Jepp, tyvärr.
Vad gör du här så här dags, du skall väl vara i skolan?
"Jag glömde gympakläderna..."
Okej...
Och när han gått gick jag ner till morsan för att hämta tidingen.
Hon undrade varför jag inte släppte in sonen när han ringde på dörren...?
- Jomen jag trodde det var tanten, och jag vågde inte ens titta ut... bla...bla...bla...
Då börjde morsan skratta och så sa hon:
"Ha, ha, ha, ja, men du slipper INTE tanten ändå, hon är med i tidningen idag, ha, ha, ha, kolla..."
- Va, herregud, är hon med i tidningen nu också????
Och så skrattade vi båda två.
Nä, vi slipper inte tanten alls, she is everywhere tydligen.
TUR att hon inte hängde på dörrklockan idag dock, men här har det gått från noll till hundra.
Först frid och fröjd i livet, och nu, två och en halv månad senare...
Då vågar man inte öppna ytterdörren när det ringer på den, och så gömmer man sig på toa.
Det är ju inte klokt!?
Så kära vänner...
Med detta vill jag bara säga:
Kom inte på några spontanbesök i fortsättningen, hör av er innan tack.
Annars skrämmer ni livet ur mig och jag lär dyka ner på golvet och krypa in på toa och gömma mig.
Jag kommer INTE öppna dörren utan låtsas att jag inte är hemma.
Hm...
Det där tycker jag att jag känner igen från "Livet förr i tiden".
Tror minsann det hänt vid ett tidigare tillfälle.
Kan ha något att göra med några fransmän en gång i tiden, och jag tror...
Nybyggarkussen också har ett sådant minne minsann.
Så låter vi det stanna vid där
Vi ses senare.
Vita likfläckar uppstår...
Bra för att jag fått ALLT gjort jag skulle, och mer därtill!
Dåligt för detta med sofforna var alldeles för tungt arbete för min nacke, och nu kommer det INTE bli kul för mig i evigheter framöver.
Jag har så ont...
Så jag tror jag smäller av.
Och jag ska inte göra sånt arbete.
Men när ingen annan gör det...
Vem ska då göra det?
Ja, det kan man ju undra.
4 maskiner blev det, och allt hann nästan torka, precis som jag planerat, så imorgon är det bara att dra på soffor och kuddar igen.
Det blir inte kul för nacken det heller.
Jepp, det är typ bara någon köttbit samt nyinfrysta bär som är kvar, allt annat är kastat.
Putsväck.
Ja, för sambon köper hem både det ena och andra, men sen blir det bara liggande tills VITA LIKFLÄCKAR uppstår på dom frysta varorna.
Och mat med vita likfläckar (okej, frysfläckar... ) det äter ju liksom ingen.
Han kanske har ätit en gång av frysvaran, sen ligger en halväten påse med tex strips (vilket jag inte äter, om det inte är egna, hemmagjorda typ), gamla fiskpinnar, kycklinglår, som legat där sen Dacke-fejden, tills dom nästan går ut av sig själva...
Fastän dom är frysta!
Det är dags för det också.
Då var nacken totalkaputt.
Men då fick jag den brilljanta idéen att gå ut och plocka lite björnbär, jepp, sen gick det totalsnett typ.
Jag tog med Milou ut i trädgården, och medans jag plockar av väldigt många övermogna och mjuka björnbär...
Då hittade hon KATTBAJS som hon naturligtvis satte i sig.
Och hon som var nybadad i förrgår.
Kokar av ilska för att behöva bada om hunden, springer upp med björnbären i trappen, slår i högra stortån i nästsista trappsteget, snubblar och ut...
Far alla jävla, mjuka, mosiga, övermogna björnbär över min gula trasmatta och på trägolvet.
Ja, har man inte jobb, så skaffar man sig!
Räddar dom bären som går att rädda, dom som liksom håller ihop och sköljer av dom.
Sprayar mattan med "Ta bort" och fort ner i källaren så får den vänta på sin tur att bli tvättad.
Upp, torka golvet och in i badrummet och bada hunden!
Kul nästan jämt.
Stalker-tanten gick förbi, men kom tack-o-lov inte in idag, då hade jag förmodligen smällt av.
Nu har jag lagt mig i sängen med sådan nackvärk så hälften vore nog.
Någon som är topptunnor.
Typ lite så känner jag.
Lite nöjd känner jag mig dock, minus hunddusch och björnbärs-fadäs, men jag har ju fått en hel del gjort.
Hemmagjord "nästan-riktig-glass" har jag förresten gjort också
Och nu ska jag se på nyhetstimmen, jag återkommer lite senare.
Äckligt och ofint...
Jag har bestämt mig för att tvätta klädslarna på båda sofforna nu när gubben och sonen är borta.
Vädret är sol och blåst, så då är det perfekt torkväder, då hinner det torka ganska bra ute, och det lilla sista torkas inne inatt och sen är det fixat och klart till imorgon!
Så ska jag dammsuga lite.
Ja, så jag har redan börjat och kastat in sofföverdargen, och har gett mig själv tillåtelse att sitta till klockan 10.45...
Sen måste jag lyfta på häcken och köra igång!
Virka på sjalen.
Imorgon ska det ju bli busväder, så då blir det virkning för hela slanten, och glo på SVT Play och saker som jag inte hunnit med.
Precis då var det mitt i en intervju med Lars von Trier, som pratade om Bergman.
Jag tappade hakan och tänkte:
Han måste ha tappat greppet totalt den där människan!
Trier satt och pratade om hur mycket han BEUNDRADE Bergman, och hur många brev han skrivit till Bergman och velat ha ett möte...
Aldrig fått ett svar.
So far so good, i den intervjun.
Det får ni se på SVT Play om ni missade det.
Och trots att jag är ganska luttrad och tjockhudad så satt jag och blev väldigt illa berörd!
Sitta där och ha en föreställning OM vilken gammal äcklig snuskgubbe Bergman blivit som gammal.
Ja, det kanske han var, det vet ju inte vi, men inte fan sitter man och säger så i ett tv-program som ska hylla Ingmar Bergman.
Hade jag varit Ingemars barn, då hade jag blivit vansinnig om jag sett det där.
Till och med jag som inte har någon känslomässig anknytning what so ever, satt och tyckte det var äckligt och ofint!
Usch, och sen mitt i intervjun börjar bara Lars von Trier och blunda, tystnar.
Då frågar intervjuaren:
"Är du trött nu?"
Ja, säger han.
"Okej, då slutar vi här då..."
Och så var det slut.
Jag kände:
Undrar vem fan som är äckelgubben här, Bergman eller Lars von Trier.
Jag gissar på den sistnämde!
Irk.
Så var jag rätt glad att knäppa över till "Dallas" igen, och slippa snusk-Trier.
Annars så såg vi film igår.
Och den filmen tog mig minsann på sängen.
När jag läste "Simon och ekarna" av Marianne Fredriksson var jag ju inte så imponerad av boken.
Jag tyckte den var halvbra och jag blev inte så himla känslomässigt berörd som man BORDE av temat i boken.
Och jag brukar ju ha rätt lätt att hitta en "känsla" i mig när det gäller sorgliga teman, men jag var väldigt besviken på boken.
Den levde helt enkelt inte upp till mina förväntningar helt.
Jag hörde att alla som sett den tyckte den var "SÅÅÅÅÅ bra", "Oj, vilken stark film", "Oj så känslomässigt berörd man blev"...
Till och med morsan kom hem och mådde nästan dåligt av att ha sett filmen.
Överdrift, tänkte jag, oftast är ju böcker BÄTTRE och när man ser filmerna så blir man grymt besviken.
Och då tänkte jag...
Om nu folk tycker filmen är så "himla bra", och boken var så medioker...
Då måste filmen vara dålig.
TRODDE JAG...
Så igår, vi såg filmen "Simon och ekarna" och jag...
Den var ju jättebra, fast på ett sorgligt sätt, men man satt med en klump i magen hela filmen,och jag tyckte för en gångsskull att filmen var bättre än boken.
Fast...
Det är klart, som vanligt ärd et ju mer utmejslat i en bok, men har man läst boken så har dom tagit det bästa ur boken, och gjort ett starkt manus av.
Jag är inte fan av klassiskt musik...
Men jag fick gåshud.
Mycket bra svensk film, jag ger den...
Nu måste jag köra igång här, jag har dragit 15 minuter över tiden
Vi ses senare!
Konst...
Beach de luxe...
Inte optimalt, men jag har inget val om jag ska se något!
Min starka handarbetslampa har nämligen pajat, och utan handarbetslampan...
Bara "mysbelysning" kvar.
Funkar inte.
Då ser jag ingen text i tidningen eller tangeterna på datorn.
Tant Österholm med sin närsynthet är körd numera utan den starka handarbetslampan.
Jag får köpa en ny lampa imorgon, alltså halogenlampan I lampan...
Inte en helt ny lampa.
Att frukosta eller ligga i sängen och jäsa har jag inte gjort på flera år!
Jag är ju en "upp-o-hoppa-snigelsoppa"-person, och detta blir bara krångligt att ligga i sängen och äta frukost och blogga.
Plus att jag får ont i nacken av den obekväma ställningen.
FAST...
Det är å andra sidan varmt och gott i sängen.
Så NÅT positivt är det ju i alla fall, men jag föredrar soffan på morgonkvisten!
Så väntar snart jobbet och ute är det svinkallt.
Ja, det blir vinterjacka på, jeans och gympaskor, inga flipflops göre sig besvär idag minsann.
Sjukt, ena dagen +23 grader, nästa dag -5 grader.
Eller kanske inte riktigt -5, men det KÄNNS som -5 i alla fall om man jämför med värmen som varit.
Bilden blev tyvärr suddig, men man ser den lilla tofflan åtminstone, och den är så söt.
På själva fotstrappen på tofflan sitter det små "glittriga" stenar, det syns inte på denna bilden.
Så det är lite "beach de luxe", Östermalm goes HoboChic skulle man kunna säga.
Jag är ju inte så mycket för bling-bling så där annars, men Sabos grejer ÄLSKAR jag, just för att det är så gulligt också.
Inte ofta jag säger så om smycken, men Sabo är den enda favorit jag har, och så kan man bara byta hänge efter humör eller klädfärg!
Me like.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon, ha en bra dag!!!!
Hå-hå-ja-ja-jaaa...
Jag började ju dagen med att vara barnvakt till Lilla Sunshine.
Och vi:
Badade Milou, jag fotade Lilla Sunshine i baggybyxan i jeans samt i dom blommiga, gick promenad med Milou, tittade på kvarnarna på Hällarna, och jag visade vart Lilla Sunshines mamma bodde när vi var små, vi åt plommon och äpplen till morgon-mellis och drack saft till det, för...
Vi höll på att SVIMMA i värmen efter promenaden!
Fy fan så varmt det har varit idag, igår var det behagligt, idag var det svettigt.
Så vi behövde saft, mycket saft.
Så skulle vi PRECIS börja måla lite...
Då kom Lilla Sunshines mamma tillbaka, men vi målade lite ändå.
Och sen skulle jag visa bästisen storleken på jeans-baggybyxan som jag sytt.
För Lilla S skall/skulle nämligen få ett par baggybyxor i elefanttyget som "Tack" eftersom jag får använda Lilla S som klädmodell lite då och då.
Och då hade bästisen bestämt sig för ett par byxor i elefanttyget.
Bara det att när Lilla S fick baggybyxan i jeans på sig, då gillade bästisen dom.
Och det hade jag sagt redan från början, att jag kunde sy ett par byxor i jeans, men nej, hon ville ha elefanttyget.
Okej, I fix, sa jag.
Fast nu blev det ju jeansbyxan i alla fall
Perfekt, och jag ska köpa MER av det tyget, för det är så snyggt.
Så undrade bästisen om jag inte kunde göra fodrade byxor också, för det är ju så bekvämt till vintern.
Att slippa dra på långkalsonger under byxorna, då är fodrade byxor himla bra, sa hon.
Jamen, det har hon ju kanske rätt i... hm....
"Storsäljare", sa bästisen och jag tänkte:
Jag ska sy fodrade byxor också.
Bra med polare som kommer med idéer när man själv har glömt, för man har så stort barn själv nu.
Ja, sen hoppade jag i duschen och cyklade ner på stan.
Det blev ingen strand idag, trots värmen.
Jag behövde göra ärenden.
Hittade toppen som jag ville ha till den rosa byxan jag sytt, hade med en vän som smakråd, och vi tyckte lika.
Bara det att jag hoppas att det inte blir FÖR somrigt.
Blusen fanns med lång och kort ärm, och jag valde den med kort.
För jag tyckte den var sötast, vi tyckte båda den var sötast.
Ja, ja, hon får väl byta ifall det blir/känns för kallt.
Sött ihop blev det i alla fall, och jag kände ännu mer att jag vill ha mönstret som finns på "Stoff & Stil", det blir perfekt ihop med baggybyxan!
Och så köpte jag en vit tröja med små söta veck framtill, som jag ska ha när jag fotar Lilla Sunshine i mina olika små byxor.
Jag vill ha något neutralt som inte tar bort fokus från brallan
När vi sagt "Hej då" så gick jag på jakt efter sy-prylar.
Och hittade vad jag ville ha, men GUD så dyrt det är på den här j-la ön!
Hå-hå-ja-ja-jaaa-jag-säger-å-det-ja!
Hade jag köpte detta jag köpte idag, på det där "kända tygföretaget" jag INTE är sponsrad av...
Då hade det bara blivit hälften så dyrt!
Så ska jag typ hoppa i mysbyxor och stortröja och sätta mig i soffan och pusta ut...
Men just det, jag måste ju plocka ur min väska också och då inser jag att jag TAPPAT BORT min kasse från KappAhl med barntröjorna jag köpte!
Men...
Jag fick napp på första stället, Lindex, tjofräs.
Då var det bara att hoppa på cykeln igen och dra ner på stan och hämta kassen.
Ingen strand, men ser man väderleksrapporten fram mot helgen...
Ser det ju ut att bli GOTT OM SOL och tid för strandliv då också
Tjuren...
Ja, ja, tänker väl ni, skyll dig själv.
Jo...
Det blev nog LITE för mycket godis igår, så jag skyller mig själv.
Men det går över med lite frukost och kaffe på det, så balansen i kroppen blir bättre
Jo, just nu vet jag inte mer än att först ska jag vara barnvakt här på morgonen till Lilla Sunshine.
Sen är jag kluven.
Det är ju varmt och toppenväder ute, och vädergubben säger att detta är "slutet på värmen" och är det för gott eller för "denna gången", det sa han ju inte.
Så blir det beachen eller gå och fixa ärenden på stan, samt kanske fika med en kompis...?
Eller ska jag ta det sistnämda på torsdag och åka till stranden idag?
Ja, just nu vet jag inte.
Jag får se.
Det lutar nog åt en härlig dag på stranden.
Eller "vissen" var kanske lite fel ord, hon är deppig.
Jag tror det har att göra med att sambon är bortrest.
Hon vill inte ligga på sin plats brevid mig i soffan hela tiden, vilket hon gör JÄMT annars, hon är ju min lilla skugga.
Dit jag går, där går hon.
Nu springer hon mellan soffan och sovrummet och letar efter sambon.
Nosar.
Ser deppig ut när hon kommer tillbaka och inte sambon är i sovrummet.
Tittar på mig som om hon undrar:
"Vart är han?"
( Snacka om att man/jag TOLKAR in mänskliga egenskaper i vovven då... )
Lägger sig på sambons tomma plats i sovrummet i sängen, deppar.
Eller tjuren idetta fallet då kanske
Nu måste jag sätta fart här, vi ses senare!
Den bus-knas-mysiga mamman, del 2...
Ibland undrar jag hur ungen kunde bli så klok.
Ibland undrar jag vem som är vuxen och vem som är barn här i huset.
Speciellt när det kommer till såna här frågor, som kommer kommer nu.
Följande scenario utspelade sig imorse, sonen ska precis sticka iväg till skolan och då kommer "bus-hipp-som-happ-skit-i-alla-regler-mamman" fram i mig:
Busmamman:
- Gubben, du det finns ju chokladbollar kvar sen igårkvälls, du kan ju ta en nu om du vill...
(nudge, nudge, hint, hint, you know what I mean...)
Ordentlige sonen:
- Men mamma...
Jag har ju PRECIS borstat tänderna, då kan jag väl inte äta godis?
Busmamman:
- Eh...
Nähe, nä precis.
Du vill inte ta med en då´ra?
Ordentlige sonen:
- Till skolan?
Busmamman:
- Ja...
Eller?
Ordentlige sonen:
- Nej tack, man får inte äta godis i skolan, och nu måste jag gå om jag inte ska KOMMA FÖRSENT, hej!
Tillplattade/uppläxade busmamman:
- Hej-o-puss!
Eller nå´t...
Nu har den uppläxade busmorsan varit på macken och köpt GODIS, shit, så här en vanlig måndag och allt!!!
Det ska jag trycka i mig nu, när alla godismoralkakor bor på annan ort
Bäst och passa på, för mitt godis-föredöme är ju under all kritik (tydligen), och man vill ju inte få fler prickar i protokollet som morsa direkt.
Nu ska jag se "Lillyhammer" och vi ses som vanligt imorgon!
Eller förresten, jag hittade en topp på nätet att matcha ihop baggybyxan med som jag ska ge bort...
Kolla, perfekt ju!!!?
Det är ju dessutom nästan precis samma modell som jag tänkt köpa mönster och sy egna i framöver...
Perfa!
Jag ska sticka och köpa den där toppen imorgon, så är presenten HELT klar sen!
Vi ses, tjing.
Tofta 10/9...
Camp Österholm uppe på strandvallen...
Och jag kan inte säga annat än att det varit fantastiskt, termometern visade 23 grader när jag lämnade stan, ingen av den där kylan i luften som var igår...
Det har varit en sommardag idag.
Typ inte så mycket mer.
Eller jo, pengar till bussen kanske
Ja, nä, och sen har jag bara legat som en padda och haft det gött i solen.
Det blåste lite, men varmt, så man kunde ligga i en grop uppe på strandvallen idag...
Bara att sätta sig upp och titta på havet när man så önskade.
Jag badade dock inte idag, det hade gått om jag velat, för vattnet var badvänligt, men...
Jag fick ju "den där jävla veckan" igår.
( Toppen timing, lingonveckan kunde väl haft uppehåll en månad nu typ, tills hösten är här för gott...)
Så jag kände att det fick bli "tantblask" för hela slanten idag.
Orkade inte springa så långt som jag hade måstat göra idag, till toaletterna, OM jag hade badat.
Men tantblask funkar ju det också...
Om man måste!
Fast det blir nog inte sista stranddagen har jag på känn...
Det blir nog fler
Kommer hem här, och det första jag får höra är:
Stalker-Tanten har varit här idag igen!
Mamma hade varit ute i trädgården och fixat, och vem kommer om inte tanten, jopp, minsann!
Men morsan stod och höll i grinden idag, eller som hon sa:
"Jag låtsades HÄNGA på grinden, så den inte skulle gå och öppna..." för att tanten då inte skulle komma in på gården.
Jag bara orkar inte.
Tack-&-lov att jag var på Tofta.
Myspys-morsan...
Väckte sonen som skulle till skolan, ställde fram frukost, la fram rena kläder, packade gympakläderna och läxorna i väskan, skickade in honom på toa att "piffa"...
Så kommer han ut och undrar:
"Varför har du packat ner mina gympakläder i väskan?"
- För att du har ju gympa idag... väl...?
"Nä, det var FÖRRA året mamma, nu är det ny termin, nytt schema vettu!"
- Jaha, okej...
Så kan det gå när man är effektiv och vill ligga i framkant, det har man INGET för minsann
"Om du vill så kan du sova inne vid mig inatt nu när Denny är borta!"
Jag kan bara höja BÅDA ögonbrynen samtidigt... ) och ser mycket skeptiskt på sin busiga mysmorsa och säger:
"Va, skulle inte tro det va, jag sover inne i mitt rum!"
Mys-morsan fattar ingenting och säger:
"Men...
När du sover vid mormor, då sover du ju inne vid henne jämt."
- Nä, jag sover i lilla rummet numera mamma.
"Inte alltid, du sover ju inne vid mormor också."
- Jag sover INNE VID MIG, inte hos dig, bet han sen av och så var det "end of discussion"!
Så nu har vi nått till den punkten i livet.
Det går fortfarande bra att ligga inne i dubbelsängen och se på tv ihop, men ligga och sova ihop med sin myspys-morsan...
Där går nu tydligen fan-i-mig gränsen!
Fast med mormor går det tydligen bra.
Inte för att jag känner mig bitter över det faktumet, nope, inte alls.
Om tio år är han 22 år.
Huvva, hemska tanke, alltså jag VILL inte ha fler barn och skulle inte orka ha ett barn till som det ser ut nu, men...
Jag får faktiskt panik när jag helt plötsligt slås av faktum att han faktisk snart kanske flyttar hemifrån.
Alltså hans pappa flyttar med, och resten av familjen stannar kvar här.
Och jag fick en skräckvision av att sonen skulle får för sig att börja plugga på fastlandet, kanske idrottsgymnasium, och DÅ...
Skulle det kunna ramla på en väldigt snabbt att han skulle försvinna ifrån mig.
Suck.
Tiden gå alldeles för fort.
Ja, jag får mina dippar lite från och till i den här frågan som ni märker, men jag måste väl bara försöka inse att tiden går.
Så har jag plockat bort och undan all tvätt från igår, och nu...
Har jag gjort allt, är helt själv och då ska jag nog snart sticka till stranden.
Det ser ju ut att bli toppenväder!
Vi ses lite senare.
John Steve, who the fuck is he?
"Hello.You are such a cute and pretty lady. Ido like us to know each other better if u dont mind?"
Och dessutom skrivet precis som jag skrev ovan, då undrar man:
Vilka är dessa män som skriver dessa meddelanden till "random kvinna", dvs jag i detta fallet?
Ja, detta är inte första gången jag får såna här "härliga" förslag från okända män på fejan, detta kom från en "John Steve" från Dublin den 7 juli.
Såg det idag dock.
Och förut har det även kommit äkenskapsförslag från Egypten, meddelanden som ovan från Irak, Turkiet och även INDIEN faktiskt.
Hurra, det är till att vara populär där ute i stora vida världen!
Jo, jo, man tackar, man tackar, en kärring i min ålder.
Och nu kommer jag hänga ut "John Steve" dessutom.
Ja, va fan, han bor ju i Dublin, så jag känner mig pretty safe att slippa reprissalier från SUPERHUNKEN Steve...
Jepp, detta är verkligen, verkligen MIN STIL, en lagom fräck och fräsig man i sina bästa (för längesedan) år!
Jag Superhunken Steve = Match made in heaven!
Eller kanske inte, nej....
( Farbror Barbro? )
No, he is not my cup of tea at all, så att säga, på lite Dublin-mål dessutom.
Om jag varit 90 bast kanske, och velat ha en yngre man, men som det ser ut nu, tack, men nej tack!
Hade han däremot sett ut lite mer som...
... Superduperhunken Hugh, då hade jag väl kanske ÖVERVÄGT att dumpa sambon och velat lära känna "Steve/Hugh" lite bättre, men som det ser ut nu...
Nej tack som sagt
Och förlåt Steve, men jag är nöjd med det jag redan har, detta TROTS att han städar lite dåligt och snarkar ibland.
Han är i alla fall snygg och het!
Men...
Hur väljer dom ut oss "random kvinnor" som dom vill lära känna lite, host, host, bättre..?
Varför inte kontakta en dateingsida i deras hemland istället, hur fan kan dom ens komma på tanken att ens skriva till mig när det klart och tydligt står i min profil, en pyttelilla delen som är öppen för alla:
"Engaged to Denny Malmborg".
Jag är och förblir en upptagen kvinna.
Tänker dom:
Våga och vinn, vågar jag inte, så vinner jag inte?
Ja inte vet jag, jag blir bara så trött.
När jag fick det där giftemålsförslaget då vart jag mållös och tänkte:
Idiot.
Ja, och även om jag inte får giftemålsförslag varje gång, känns det ordet ändå ganska...
Bra.
Nåväl, nu lämnar vi Steve "min-inte-blivande-hunkman" och går vidare till Stalker-Tanten.
Hon var tydligen här igår när vi var på utflykt, fick jag höra när vi kom tillbaka från utflykten.
Och vem ramlar in IDAG om inte:
Jo men, Stalker-Tanten naturligtvis!
( Men for the love of god... )
Jaha, det var bara att bita ihop och prata en liten stund med tanten, och vara snäll.
Hon behöver det, men HUR säger man till en ensam, snäll, gammal människa att "kanske inte titta förbi och språka varje dag"?
Hjälp, hjälp, hjälp.
Nu ska sonen gå och lägga sig, jag måste natta den lill-store sonen.
Vi ses imorgon, då blir det spännande att se vilka nya hunkar som kontaktat mig på fejan!?
Kommer det bli någon jag kommer dumpa sambon för...?
Och om tanten slutligen helt sonika flyttar in till oss?
Istället för att komma och hälsa på mig dagligen kanske det blir bekvämare om hon bara tar och flyttar in!
Den som lever får se.
Jeans /-chambray baggybyxa...
Ligga nere vid fötterna, skulle inte tro det.
Jag ligger på huvudkudden som blev över, på samma breddgrad som ni, ligga vid fötterna...
Det är för amatörer!"
Lite så har vi det här på Southway.
Hörde jag bortskämd?
Jo, det gjorde jag bestämt!
Den lilla gottegrisen, hon kommer undan med mycket hon.
Ja, jag-vet-inte-vad-dag!
Det har liksom varken blivit hackat eller malet liksom.
Efter hemmafixet läste jag ut min bok " Mats och Anna bor inte här längre" av Helena von Zweibergk.
Jag ger den:
-tummar upp.
Ja...
Att skilja sig eller separera från någon är ingen lätt sak, speciellt inte när man levt ihop länge och när man har barn ihop.
Alla har sina skäl "varför" när och om man skiljer sig, och jag tyckte Helena lyckades pricka in en del känslor som man kan "omge" sig med vid en separation.
Och när man träffar nya efter.
Jag hade kunnat tänkt mig boken längre och med mer djuptgående känslor.
Men den var bra, helt klart godkänd!
Så skar jag ut ett mönster i baggbyxan till 1-åringar också.
Och nu ska jag visa baggybyxan som jag gjorde i chambraytyget, bara det att jag lägger FÖRST upp en bild på själva tyget i närbild...
För bilderna gör inte byxan rättvisa, tyvärr.
Det är skitsvårt att få till en snygg bild där det inte ser ut som en "Haléns-fulbyxa" i fult tyg.
Ja, det spelar faktiskt ingen roll hur jag fotar, eller i vilket ljus ute, med eller utan blixt inne...
Dom blir inte snygga i tyget.
Men "i verkligenheten" ser tyget ut som på den lilla bilden, och det är supermjuka små jeans-typ-baggybyxor.
Jag har lite tyg kvar så det räcker till ett par 1-årings byxor också, dessa är till en 3-4-åring.
Joop, det ska jag nog sy till mig själv till nästa sommar!
Jag frågade om han tyckte det var skönt att slippa mig i en vecka nu...?
Då skrattade han och sa:
"Jo."
Hm...
Ja, fast sen skulle han pussas och kramas som den värsta boaorm...
Så jag TROR han kommer sakna mig lite i alla fall
Kan vara rätt bra att vi kommer ifrån varandra lite ibland ändå, så man hinner längta lite.
Jag blir pinsam...
Nu när vi har sensommar, värme och skön sol ute.
Jag skulle ju ut på stranden, kanske inte idag för då har vi annat att göra, men måndag och tisdag.
Hm...
Jag är grymt sur.
När jag såg hans förra show, då skrattade jag utan uppehåll i två timmar, tårarana rann och jag hade magvärk i flera dagar efter.
Igår var det inte riktigt lika mycket hysteriskt skrattande, men det betyder INTE att det inte var kul, för det var det.
Det var skitkul.
Robin är FENOMENAL som stand-uppare, och att han gör såna där (numera) uröntiga hollywoodrullar utan kul och intelligent humor, övergår mitt förstånd.
Med hans timing och texter borde han antingen skriva filmerna själv, eller enbart ägna sig åt stand up istället för att filma!
Han är så bra så det är inte klokt, så har ni "Comedy central" kolla in om ni inte kan hitta en repris på den här showen, den hette "Weapons of self destruction" , kanske den finns på Youtube som allting annat också
Ja, det är något att se när man har tråkigt.
Jag kände faktiskt också att det var rätt skönt att se något kul efter den där spökfilmen igår.
Kände direkt efter att det var liiiiiite dåligt läge att se en sån där film precis när sambon ska åka till fastlandet och jobba.
Och sonen ska till sin pappa.
Det blir jag och Milou kvar i lägenheten.
Kul...
Nu får mormor och alla andra spöken hålla sig lugna när det är så tomt här.
Killarna skulle ha "bea" till och jag tsatziki som tillbehör.
Fint!
Snabbt, enkelt och gott!
Så var vi i den där "vissa affären" och ser köttpriserna på köttet, och jag tappade hakan:
FAN VA DYRT!!!!
Och sambon lyfte än den ena och än den andra köttbiten, men det var fööööör expensive.
Inte det, och inte det, och inte det, stod matpris-polisen Österholm och tyckte, "vi måste tänka på plånboken".
Och sånt som var billigt, det var typ "grytkött", det ville man ju inte steka direkt.
Hm...
Men så ser jag en rund extrapris-skyltdär det står:
"Entrecote 99:- /kg" och så ser jag JÄTTEFINA köttbitar i en svart plastförpackning.
Kollade vikten, skitbra, detta blir typ 50 spänn, så vi tog det köttet.
Kassan dyker upp, och vem möter vi där om inte Klintekussen...?
Jo, minsann, och till sambon sa han tydligen innan jag hade kommit fram:
"Ja, idag var man tvungen att gå och handla i Klintes dyraste affär!"
Ja, och det statementet kunde jag minsann skriva under på bara några minuter senare!
Vi snackar lite med den förkylda kussen, han går, och jag ställer mig i kassan.
Och det var inte många varor vi handlade, för vi hade ju hälften hemma och potatisen var billig
"Men nääää, vänta, nu är det något som blivit fel här", säger jag med MEGAFONRÖST.
Sambon:
"Vad?"
- Jamen va fan, köttet är ju SVINDYRT, säger den chockade Prispolisen, fortfarande med megafonröst.
- Nej, vi måste lämna tillbaka köttet, det här har vi inte råd med, 284:-/kg jag måste gå tillbaka och titta på priset, det stod ju 99:-/ kg, säger Prispolisen.
"Vi gååååår", säger den fege, och flyr ut ur affären, bort från mig och mitt mycket pinsamma uppträdande!
Men jag kunde inte hejda mig.
Tyvärr.
Här har vi stått och vänt och vridit på allt kött, och så tar jag det DYRASTE i hela affären.
Hur är det möjligt...?
Sambon var redan ute i bilen med kött och allt, jag gick till köttdisken.
Ser skylten, köttet och fattar ingenting, det står ju 99:-/ kg!!!
Hugger tag i ett affärsbiträde och ber om hjälp, visar kvittot och samma kött som vi köpt...
Hon tittar, LYFTER på extrapris-lappen och säger:
"Men den entecoten du har tagit kostar 284:-/kg, det är det priset som står UNDER extrapris-lappen...
Entrecoten som kostar 99:-/kg är det på hyllan under!"
- Men då är det ju felmärkt, säger jag.
"Nej, lappen hänger bara lite fel."
- Jamen HUR ska man veta vilken entrecote det är, när det ligger både uppe och nere och lappen hänger över det riktiga priset på den dyraste varan...?
Ja, det visste ju inte hon.
Bah...
Jag vill byta köttet, säger jag, det här är för dyrt faktiskt.
Detta var för dyrt för oss just nu.
Jag skäller som en pitbull och vill gå in och byta köttet.
Sambon säger:
"Nej, nu åker vi..."
- Nä, så fan heller, dom har fuskmärkt, jag är skitfförbannad på detta bla, bla, bla...
" Vi åker, vi tar köttet vi redan köpt."
Jag håller käften, och så åker vi.
Lite så gick det när jag blev pinsam i en "viss affär" i Klintehamn.
Och arg.
Och betydligt fattigare i plånboken.
Det var bara att äta med andakt om vi säger så.
Det blev inte bra.
Dom BLEV dock mycket bra, ser urballa ut, och kommer bli jättefina ihop med en vit blus eller någon halvlång klänning.
Inte bra alls.
Jag ska göra ett nytt försök senare så får vi se hur det blir.
Nu ska jag sätta igång och jobba på den där sjalen som jag ska ge bort, och så har jag redan innan detta förjobbat lite över en timme åt sambon, som ska städa idag.
Vi ses lite senare, tjing!
The woman in black...
Och 30 minuter in i filmen var jag tvungen att hämta en filt att gömma mig bakom/under, detta trots att jag hade sonen brevid mig i soffan.
Ungefär vid samma tidpunkt sa sonen, som fram tills dess faktiskt lite kaxigt nästan pratat sönder filmen:
"Nä, nu går jag in i mitt VÄLDIGT UPPLYSTA sovrum och spelar FIFA eller något!!!"
Han skrek även från sitt rum:
"Skruva ner ljudet på tv´n!!!"
Och så pallade inte han mer så att säga, och det var knappt så att jag gjorde heller, men jag och sambon såg vidare och inte skruvade vi ner ljudet heller...
Väldigt bra, och jag ångrar att jag inte såg den på bio, för det hade den varit värd.
Jag var på väg men det blev aldrig av, vilket var synd så här i efterskott.
Den hade gjort sig ännu bättre i en mörk biosalong med ashögt surroudljud
Det var en riktigt bra spökfilm och den var spännande in till slutet, jag ger den faktiskt...
Jag blev smått överraskad, jag trodde inte den skulle vara så bra som alla sa.
Så hyr den, släck varenda lampa i huset eller lägenheten, tänd levande ljus, gräv ner er bakom en filt och kanske med en kudde också i soffan, och sen...
Njut på.
Vi ses imorgon.
Kände så här
Utflyktardag...
Väldigt oplanerad utflykt söderöver.
Alle andre åkte ti Kräklingbo, men vi vi åkte till Hemse, Ekstakusten, Fröjel/Gustavs och Klintehamn som slutstation!
Sambon undrade om vi skulle åka till marknaden i Kräklingbo, men jag kände:
Näe, jag orkar INTE trängas med en massa jäkla folk!
Så jag undrade om vi inte skulle åka till Hemse city och shoppa lite istället, vilket sambon SÄKERT UNDRADE VARFÖR, jag ska förklara varför snart.
Och sen lite hav, strand och promenad, oki, det blev planen.
Och nu är det ju så här, senast jag var i Hemse var för tre år sedan, jag menar Hemse är ju inte nästgårds för mig direkt.
Och sist jag var där var när jag och Nybyggarna var på loppisrunda på sudret, och samma sommar som jag fick min whiplash.
Alltså vet jag att det var 3 år sedan.
Och grejen är den, att då fanns det massor med små mysiga affärer i Hemse, det var inte bara garn-&-tygaffären, nej, det var ost, present, hantverksaffärer, jätteloppishus m.m ska tilläggas.
Vad finns kvar nu?
Inte mycket.
Outlet ladan var dessutom stängd för säsongen och storloppishuset var igenbommat för längesedan.
Så snopet.
Det blev att vi gick till "Bagarns" och fikade i trädgården efter att ha gått runt lite i dom få affärerna som fanns...
Bara det att "toppingen" rann ju längs hela våfflan, och sambon sa:
"Man tar väl inte TOPPING till våffla heller, det tar man ju till BÄGRAE!!!"
Och så ville han väl förmodligen tillägga "DUMSKALLE", på slutet också, men avstod för att inte skapa dålig stämming på utflyktandet.
Jag sa:
"Du sa topping, jag hörde det klart och tydligt!"
Nåväl, toppningen rann, men glassen var god ändå
Nä, dom var lite för läskiga och väste inte SÅ trevligt mot den fega lilla vovven
Lilla Karlsöien...
Så åkte vi till Klintehamn och handlade till kvällsmaten, men MER om den handeln imorgon.
Vi har haft en mysig dag i alla fall, och mysigt att sonen följde med utan knorrande
Nu ska jag kolla hur bilderna på jeans baggybyxan blev, återkommer straxt igen.
Jag känner mig überkorrupt...
Obs, jag är ju som sagt INTE sponsrad av något filmbolag...
... och den var väl ingen höjdarrulle, jag ger den:
- tummar upp.
Visst bjöd den på ett och annat skratt, men det var faktiskt mest Al Pacinos förtjänst tyckte jag.
Killarna skrattade mer än mig.
Sommar idag igen, och ser man på dom kommande fyra dagarna framöver, så blir det fortsatt sommar.
INGEN är gladare än jag, det blir...
Jag har förresten hittat PERFEKTA toppar till mina baggybyxor som jag sytt...
Och obs, jag är som vanligt INTE sponsrad att tygföretaget...
Blus "B" är det jag är ute efter...
Och här både A och B...
Är inte detta två/tre perfekta mönster till baggybyxan så säg...?
Ja, det kommer bli ursöta små kombinationer när jag köpt dom mönstren på det där "ökända" tygföretaget
Herregud, i det här inlägget, OCH GAMLA inlägg, verkar jag ju überkorrupt helt plötsligt.
Bara för att jag nu såg det där jäkla "Plus", så känns det som om jag inte kan vara fri att lägga upp vad jag vill längre.
Fniss.
Nåväl...
Sonen är sugen på att få byta kanal på tv´n, och jag ska sy klart jeans baggybyxan.
Sen hoppas jag på familjetid, och MYCKET UTETID idag.
Om inte familjen hänger på, då åker jag själv.
Sommarvarmt får inte slösas bort i september.
Blommig baggy byxa...
Så enkla, men SÅ söta och bekväma för kidsen, dessa är till en 2-åring.
Jag skar även ut tyg till ett par jeans/chambray baggy byxor, som jag snart ska sy ihop.
Fast jag syr inte i gummibanden, bara syr ihop byxorna, chambraybyxan blir till en 3-åring.
Så, så det ska jag göra nu, sen ska vi se film, sonen är "ute och ränner" med kompisar i mörkret...
Men ska vara hemma till 21.00.
Vi får väl hoppas att han dyker upp då, annars blir det inget mer rännande med kompisar i mörkret på fredagskvällarna.
Vi ses imorgon.
Lilla Kottis...
Det var Kottis som höll på att ge Moster Puff en hjärtattack i somras, när han smög fram och UPP på hennes fot.
Moster skrek och fick en "nära-döden-upplevelse", i alla fall om hon fick säga det själv.
Och Kottis...
Han ville ju bara umgås typ.
Nu skulle man ju kunna tro att Kottis blivit matat av oss konstant och att vi har präglat honom lite på oss, men det är bara morsan som gett honom någon godsak då och då, han är bara supertam och totalt orädd ändå.
Kryper inte ihop eller gör sig till en boll när man pratar med honom, nej, HAN går istället bara rakt på en.
Kaxig kotte minsann.
Idag fick han lite bröd, och han åt direkt ur handen...
Kanske han inte skulle vara så himla rumsren, men vadå, har vi en fritt springade kanin och en hund som hårar ner...
Då kan vi väl ha en kotte med löss också.
Nä, nu skojar jag bara, men jag tycker så synd om honom att behöva bo där ute alldeles själv, ingen mamma eller syskon har setts till på hela sommaren, det är bara Kottis.
Mitt modershjärta svämmar liksom över lite för ensamma Kottis...
Ej sponsrad...
Hundpromenad, som står högst upp på schemat och sen ska jag SY.
Kände att inget kändes nytt.
P-avgifter, slapp kommunledning (fast det var nog i GA jag läste det, om Åke Svensson typ) och Ojnare Vs Nordkalk maler vidare.
Fast just nu håller jag NÄSTAN mer på jobben faktiskt.
I alla fall när man läser, OM det nu är sant, att "Ojnare-bevararna" håller på och verbalt attackerar Nordkalks anställda.
Tycker jag.
Såg PLUS igår och om det där med att bloggare får betalt, plus blir sponsrade av företag att visa företagens produkter.
For the record:
Själv är jag inte på något sätt sponsrad när jag visar böcker, filmer, kläder eller prylar jag köpt.
ELLER när jag höjer ett visst "tygföretag" till skyarna.
Man skulle ju kunna ÖNSKA att man blev sponsrad av det där tygföretaget, för det hade hjälpt min ekonomi lite...
Fast så är icke fallet.
Allt jag visar får gratis reklam ändå, dom borde dock kanske "tacka" mig...
Rejält
Så, allt ni ser här är alltså INTE sponsrat!
Tvättmaskin på.
Som ni vet, så är jag ju pigg jämt nuförtiden
Nu ska jag och hunden ut och röra på oss, vi ses senare!
Dags att kolla in...
Charader...
Man hann väl se några minuter, sen blev det kolsvart.
På hela ön dessutom, såg jag i tidningen idag.
Nåväl, vi tände ljus i hela lägenheten, vad göra sen...?
Va fan gör man när man inte har en tv att glo på och ljuset är begränsat?
Jo, mamma idékläckaren, dvs jag, kom på:
Vi leker filmcharader!!!
Sambon började med att säga:
"Okej, det här är en krigsfilm..."
MEN...
"Du får ju inte säga något, du ska ju bara spela upp titeln, inte ge en hint åt något håll om vad du spelar upp."
Lite senare så gjorde han en tolkning av "Crocodil Dundee", jag kan säga att både jag och sonen skrattade så vi höll på att dö.
Hon lämnade sängen.
Det blev så stimmigt där i sovrummet, det gillas inte
Ja, och sen kom strömmen på och man hann se 10 minuter på Dallas och sen försvann strömmen igen.
Då gick jag och la mig och sov.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
En god medmänniska & En ond medmänniska...
Något mindre gott!
Och så köpte jag ett URGULLIGT bomullstyg till mer barnkläder...
Skall bli små baggybyxor, jag såg ju en liten tjej med såna puffbyxor från HM i Björkis i somras, nu ska jag göra egna...
Och så fick jag viscosetyg, blommigt naturligtvis ...
Så till historien om den "Goda" Madde:
På vägen hem så handlade jag på Atterdags, när jag kommer ut står en tant och pustar dubbelvikt över sin cykel.
Tanten var ganska medtagen och berättade att hon varit på lasarettet och tagit prover, fastat inför provtagningen ett helt dygn, fått lugnade, och nu var hon helt slut, groggy, och medtagen.
Jag frågade då om jag skulle hjälpa henne till bänken vid bankomaten, men nej, det ville hon inte.
"Vart bor du", frågade jag då, "ska jag följa dig hem" och så tänkte jag att då får jag väl lämna in min matkasse och tyget på Atterdags en stund, och hämta det när jag följt henne hem.
Hon bodde vid Säve, och hon tackade för erbjudandet, men hon skulle nog kunna ta sig hem själv ändå.
Och så stod vi och pratade en stund till, jag upprepade mitt erbjudande, men hon skulle fixa det trodde hon.
Oki, vi sa "hej då" och hon tackade för att jag brytt mig och för omtanken om henne.
Jag gick därifrån och kände mig som en GOD medmänniska.
Hinner inte mer än hem så kände jag mig som en OND medmänniska!
Sätter mig ute på balkongen och startar upp en sjal, tittar upp och ser "Stalker-Tanten" komma gående med sin "Dramaten-vagn".
Jag dyker ner och in i lägenheten, MÅTTE HON INTE KOMMA IN HÄR, tänker jag i panik!!!
Men vem struttar inte in på gården om inte tanten...?
Jodå minsann.
Jag kastade mig ner och låste ytterdörren som var olåst, och hon gör sin vanliga procedur och knackar på alla dörrar.
Jag...
Är inte hemma!
Typ.
"Hon måste ha gått hem för längesedan", tänkte jag.
Men GISSA vem som trampar in på gården efter 2-3 timmar...?
Jo, Stalker-Tanten!!!!
HELVETE, tänkte jag, där jag satt fångad i bersån, and no way to go.
Vart är en actionfilm med mig i huvudrollen, när man behöver den som mest?
Vart är en helikopter som borde komma och rädda mig, när jag behöver det som bäst?
Ingenstans kan jag meddela.
Jag var fast i en bersåfälla!!!!
Jag springer in över gården och in igenom källardörren som stod öppen.
Jag laddar, ska sätta fart, när tanten kommer ut med morsan i släptåg.
Jag var fast.
Går morsan in nu och lämnar mig själv med tanten, då förlåter jag henne aldrig!
Men mamma gick inte, hon pratade på med tanten och jag fick hålla god min.
Ja, sånt är jag så bra på nämligen.
Jag är så väluppfostrad och social, ibland kan jag önska att jag INTE var det.
RINGER BÄSTISEN!!!!
Hurra, saved by teh bell, och jag var tvungen att ta samtalet, för det var som jag sa:
"Från jobbet!"
Eller hur...
"Hälsade på igen för hundrafemte dagen på raken!".
Jag hade redan informerat henne på förmiddagen om att jag fått springa in från balkongen och gömma mig idag igen.
Trodde jag var säker, och nu stod tanten här i trädgården.
Bästisen tyckte lite synd om både mig och morsan, och så pratade vi på.
Hon låg för övrigt på Tofta och solade.
Kuuuuul!!!!
Jag önskade att jag låg där också, 100 mil från tanten.
"Det är jag och vindsurfarna som hänger på Tofta idag", sa hon.
Och medans jag pratade med bästisen så tog det väl för lång tid för tanten, så hon gick faktiskt.
Varje dag, fatta, varje dag!!!!!!
Men nu har det gått för långt, och man känner sig jagad!
Och är det något jag hatar över allt annat, så är det att känna mig jagad.
ALLA som känner mig vet, att jaga inte mig för mycket, för då springer jag åt andra hållet.
Jag är så mån om min "ensamma tid" så jag blir stressad av att bli jagad av en person på det här sättet.
Jag känner mig trängd och ofri.
Jag säger väl inget om vänner och bekanta svänger in på ett oplanerat besök...
Det får mina vänner så gääääärna göra!
Men att komma varje dag, och en totalt okänd människa dessutom, som jag hör säga till morsan att "vi är hennes vänner" idag...
Då fick jag hjärtklappning.
Nä, jag avslutar inte den meningen.
Det har inte funkat som ni märker.
Tack-o-lov ska jag jobba imorgon, då slipper jag sitta här och trycka i min lilla jordhåla som en rädd liten rabbis som är jagad av räven.
(eller Milou )
Försökte skaka av mig mina elaka tankar och den olustiga känslan, men sitter och har en liten undran:
Kommer hon dyka upp på fredag?
Lördag?
Kanske på söndag också?
Resten av mitt liv...?
Såklart...
Sambon skulle få iväg sonen till skolan och VEM tror ni vaknar 07.15 fastän hon varit vaken sent igår...?
Jo...
Jag!
Jag måste städa av, för det gjordes inte ordentligt i helgen.
Jag ska hämta tyg och jag måste handla lite middagsmat.
Så jag betar av allt det NU, och sen kan jag sätta mig i trädgården och jobba på en sjal.
Vi ses senare!
Vad håller jag på med...?
Ja, jag har hunnit med en hel del idag.
Och nu kom jag hem och sitter och äter samtidigt som jag bloggar, det är till att vara effektiv
Dom andra hade redan ätit när jag kom hem typ.
Strandpendla med bussen lite, det är ju min nya favoritsysselsättning nuförtiden.
Och bada i vågor.
Mmm, vi får väl se hur det blir imorgon, sen på torsdag jobbar jag ju igen, och då ska det bli 14 grader...
Så det är nog bäst att passa på.
Hundbästisen ringde idag och undrade vad jag höll på med på dagarna!?
"Åka och BADA, va, var det verkligen varmt i havet, och på stranden...?"
Jag:
Ja, det var varmt i havet och ja...
Stranden är ju min bästa nedvarvning!
Det var ju varmt och skönt igår, så varför inte?
Bästisen:
Jo, ja, det var ju varmt och skönt...
Jag:
Fan, jag passar på, snart är det för kallt (och jag blir deprimerad...) och riktig höst.
Jag tror minsann att hon var LITE avundsjuk, hon gick och hade tråkigt på sitt jobb och fick hålla på med trista patienter som har hål i tänderna...
Medans jag låg på playan och göttade mig, fniss.
Så har jag två "Sunnygirl´s" som jag lagt upp på fejan, men inte här.
Håll till godo...
Ja, lite SÅN är jag som ni vet
Nu ska jag och hunden gräva ner oss i sängen och ha tv-kväll, det är ju bla "Project Runway" !
Sonen och sambon ska se "Battleship", det är inget för mig så dom får ha trevligt ihop...
Så har jag och Milou, mysigt ihop!
Tur jag har den här lilla hunden säger jag bara, jag har ju INGEN utom hon som tycker om samma saker som jag tycker om.
En stalker-tant...
Hon kommer förbi jämt, och nu har det blivit varje dag.
Sitter vi i trädgården/bersån och jag har boden öppen, kommer hon in.
Sitter vi i trädgården/bersån och INTE har boden öppen...
Kommer hon in ändå.
Är vi inomhus, vem knackar på dörren...?
Tanten.
Och är inte jag hemma, så går hon på morsan, igår var hon här, men då var ju jag på stranden så mamma fick "umgås".
Idag var jag på macken och köpte refill till mobilen i en paus i systugan, då ser jag henne på håll.
Jag SPRANG in och låste dörren.
Vem kommer inte in och knackar på BÅDE min och morsans dörr...?
Jo, stalker-tanten.
Vi har fått ett problem, sanna mina ord, vi har fått en jätteproblem.
Jag vet att hon är ensamen och jag skulle GÄRNA vara snäll och umgås någon liten stund då och då...
Men inte varje dag.
Det är ganska jobbigt faktiskt, och man vill ju inte vara otrevlig heller, men det blir man ju.
En dag kom hon in här när jag hade fikabesök, och trots att jag sa ifrån att jag just hade besök...
Kom hon in ändå och stod och babblade!
Det fanns ju gott om stolar i bersån att bjuda tanten att sitta ner en stund, men jag tänkte:
Låter jag henne sätta sig ner, då kommer hon aldrig härifrån!!!
FY så hemsk jag kände mig, men det här ÄR verkligen stalkervarning nu, vi nästan smyger både ute och inne.
Jobbigt!
Nåväl, skit i det nu, jag gjorde min shopping på ÖB i alla fall, har plockat trädgården "svarta guld", dvs björnbär och fryst in och...
Men det har jag ju tyvärr inte!
Jag ser framför mig en vit blus eller tröja till det här, jag har tyvärr inget mönster än så länge, men jag ska köpa på "Stoff & Stil" när jag kommer dit, så jag har i framtiden.
Till dessa byxor kommer jag köpa något som matchar, och hoppas på att den som får det inte tycker att det är för säsongsbetonad färg bara för att det är rosa och blommigt.
Jag gillar ju starka färger året om, men det är det inte alla som gör ju.
Detta kan nog bli sköna brallor att busa runt i på dagis...
Hej på en stund!!!!
Inrutat var ordet för dagen...
Så-ända-in-i-märgen-trött!!!
Ja, jobb, sjön och motion suger liksom.
Och trots att jag faktiskt sov ÖVER 8 timmar inatt, så var jag inte utsövd när klockan ringde, jag släpade mig upp och väckte sonen som skulle till skolan.
Två jobbdygn i helgen och en stranddag med mycket bad i vågor tog ut sin rätt!
Med det rätta.
Fast nu har jag faktiskt fått upp ångan, så NU är jag inte lika trött
Lite mer kaffe så är man definitivit fit for fight.
Jag har lite att göra idag...
Jag måste sticka över lite snabbt till ÖB när det öppnar, och så ska jag vara lite barnvakt på eftermiddagen.
Jag ska hantverka.
Herregud, ibland känns mitt liv SÅ inrutat, fast inrutat på ett BRA sätt iofs.
Ja, jag ska inte klaga.
Så det är väl lika bra att jag kör igång, för hemmet ska ju röjas efter dom två "virvelvindarna" som har stuckit till jobb respektive skola och tvätt ska ju naturligtvis i maskinen (och locket ska läggas på brunnen)...
Inrutat var ordet för dagen!
Tofta 3/9...
Men nu kan man tuffa runt hit och dit, och det är typ fem personer på turen.
Me love
Kommer ner till stranden, det blåste som fan, men det var varm blåst, och jag slog upp läger i min grop bakom strandvallen där jag låg sist...
Herregud, jag har haft en magisk dag.
Det var bara jag och några måsar som surfade i vinden och underbara vågor, stora, kraftiga och starka.
Jag dök, dök, och dök ännu mer.
Skrattade som fan, tjoade där i min ensamhet, och jag åkte åt ett håll och bikiniöverdelen åt ett annat.
Jag sprang upp och slängde av min överdelen, och samlade sen hela Östersjöns sandbotten i bikinibrallan.
Ja, det kan lätt bli så när det är mycket vågor
Jag kände mig som ett barn där ute i vågorna och tänkte på Klokboken...
Vi gillar liksom att LEKA i vågor, men nu var det ju bara jag där själv.
Efter första badet i vågorna, då var jag RENAD.
Hjärnan var urblåst, skitiga tankar utrensade, och jag kunde gå upp och bara njuta på min solfilt.
Detta är och förblir balsam för själen, och jag tänker för miljonte gången:
Jag måste flytta ut på landet.
Ja, det MÅSTE jag verkligen!!!
Ja...
Så det var min dag, och som ni ser var den inte allt för oangenäm!!!!
Jagade lite rabbis och sånt.
Eller Milou gjorde.
Sonen har kommit tillbaka i boet och nyss åt vi korvstroganoff.
Nu ska jag bara dö här i soffan, jag är helt slut och så har jag ont i nacken...
Ja, ja, det får man väl ta efter en massa dykande och bus i vågor och hav.
Tack för idag, säger jag!
Jag drar snart...
Snart drar jag ut på stranden, SENSOMMAR-underbart idag.
Sett folk med vinterjackor, vinterkängor och halsdukar...
?????
Det är över 20 grader ute och folk har redan gått in i vintermood, inte jag i alla fall.
Att dom inte svettas ihjäl!?
... för bövelen!!!
Kanske med lite höstvarning mellan dom fina dagarna!
Helt ofrivilligt...
Vad han gjorde vet jag inte, men väckt blev jag.
Sen väckte han mig för att han snarkade 05.18.
Okej...
Jag puffade på´n, hjälpte inte, tog täcke och kudde och gick ut i hallen i sängen där och försökte somna om.
Gick inte.
O6.00 ringde alarmet på mobilen, upp och hoppa du redan vakna snigelsoppa!!!!
Och nu ska jag snart till jobbet, känner mig hackad och malen, precis som min sömn.
Det blir MYCKET KAFFE idag, den saken är klar!
Och frisk luft.
Och det är nästan så jag hade lust, när jag steg upp från sängen i hallen, att sätta på stereon på högsta volym och lyssna på radion!
Bara för att väcka sambon och ge igen.
Bara det...
Att han skulle inte vakna för det, han är inte som jag som vaknar för minsta lilla.
Han sover som en stock oavsett om jag hade satt på stereon på högsta volym OCH dammsög samtidigt.
Jag har på tv´n på hög volym nu, när jag ser repriser av "Dr. Phil" och han snarkar på där inne och sover så gott, så gott.
Men ska jag vara lite positiv så här i slutändan så är det SOL idag igen i alla fall.
Inget mer regn eller mörkgråa moln.
Och nu ska jag hoppa i duschen och dra iväg, tjing, vi ses imorgon.
The skägg, del 2...
Hurra, hurra, hurra....
Jag trodde i min enfald att jag skulle bli lite piggare om jag kom ut och gick lite...
Det blev jag inte!
Vi gick 7.5 km och fy tusan vad jobbigt det var, det är ju en skitkort runda, jag är helt dränerad på energi idag.
Är det lågtrycket?
Alltså det känns som att ju äldre jag blivit, desto jobbigare tycker jag det är med lågtryck.
Jag får ont i nacken, jag får ont i huvudet, och jag blir extra trött.
Sånt kände jag minsann aldrig av förr...
Nu = Trötter.
Så tände jag lampor och ljus redan klockan 16.30 idag!
Va...?
Vad händer?
Ja, ja, det är ju mörkt och grått idag, men hösten närmar sig med stormsteg ljusmässigt.
Det känns inte okej.
Men å andra sidan tror jag nog minsann att det blir fler stranddagar i veckan, det ser ju ut att bli TOPPENVÄDER!
Kolla in måndagen och Lickers tex...
Ser ju inte allt för oangenämt ut
Och resten av veckan ser i princip likadan ut.
Jag har bara en sak att säga om det:
Filmjölk eller choritzokorv att välja på.
Choritzon går ju bort av naturliga skäl, och fil och flingor var ju typ inte vad jag ville ha.
Inget i frysen heller.
Tur i oturen hade morsan en paj jag kunde få, men inte heller den var ju optimal för mig.
Men ska man välja mellan mat med enbart mycket salt i, eller mat med salt OCH starka kryddor...
Då får det väl bli den maten med enbart salt i!
Och sallad.
Färdigpaj och sallad, yummie, not.
Ja, men nu har jag gnällt klart, nu ska jag surfa efter tyger.
Vi ses senare.
En gräddvit barnmössa ...
Vilket bara TYVÄRR bevisade EN sak:
Jag behöver en overlock också!
Det går inte att sy i trikåtyg med en vanlig maskin, inte ens denna, utan att det blir vågigt i kanterna och tyget "expanderar".
Det är alltså INTE jag som sytt ojämt.
Mitt mössförsök...
"Mamma-nerven"...
Hela dagen och kvällen bara ÖSTE det ner.
Inte så himla kul faktiskt.
Hon hade varit och semestrat själv och checkade ut från hotellet i måndags...
Sen försvann hon puts väck!
Det måste vara fruktansvärt för dom anhöriga, jag hoppas VERKLIGEN hon kommer tillbaka oskadd.
Att hon fått för sig att vara lite "wild and crazy" och bara dra iväg på något äventyrligt och oplanerat.
Fy fan vilken mardröm för dom anhöriga att inte veta vad som hänt!
Viss story i filmen tyckte jag var urdålig, men det jag tyckte var bra, var hur Michelle Williams spelade den sörjande mamman.
Det gjorde så ont i mig och "mamma-nerven" blev fruktansvärt igångtriggad.
Jag fick smått "Tänk-om-det-händer-min-son-något-ångest...", och så var jag tvungen att skicka ett sms till sonen:
"Love U mammas älskling!" och så en puss-smiley dessutom.
Jag fick inget svar.
Jag har fortfarande inte fått något svar.
Jag gissar att sonens "Tänk-om-det-händer-min-mamma-något-ångest..." inte är påslagen.
Min vibrerar fortfarande smått ångestladdat i magen.
ALLA i det här gänget är väl en skratt-garanti, ingen är dålig, så är det bara.
Det var kanske inte lika kul som själva serien, eftersom där pusslas dråpligheter och igenkänningshumor ihop på mindre tid, och det blir ju svårare att få så tajt i en hel film, men...
Den var KUL!
David Batra som den som vanligt helt hopplöse Ulf, som denna gången ljuger om att han fått cancer bara för att få med sig alla i gänget på den årliga resan till Laholm, som samtliga vill hoppa av.
Bara scenen när han får cellgifter i stugan, bara för att verkligen "bevisa" att han har cancer...
Är värd att se filmen för.
Men dålig i slutet, det blev lite töntigt och ihopsnörpt, det drar ner betyget.
Jag ger den...
Nu ska jag börja mig dag, vi ses senare.