Storsnood/halsduk klar...
Jag är snart en minoritet...
Värmen ute har försvunnit och mamma har inte hängt med.
VA?????
Åtta komma sex procent, hur fan är det möjligt?
Det innebär ju/väl att SD är fjärde största parti i Sverige!?
Ursäkta, men jag måste ställa frågan igen, hur fan är det möjligt?
Jag skäms.
Tydligen.
Eller ja...
Kanske läsa mellan radern på partiprogrammet?
Men så är det ju med alla partier, dom har nog något vi alla fastnar för.
Fast ser man och läser helheten av SD´s partiprogram, då är det ju ingenting för ett solidariskt land.
För det är vi väl...?
Solidariska?
Jag hatar att köa, suckar pustar och stönar i en lång kö.
Inte en bonad i sikte i mitt hem!
Undrar VAD jag är?
Jag är ju född i sverige på en ö mitt i Östersjön av svenska föräldrar och är blond och blåögd.
Så är jag nog verkligen inte svensk.
Blev hämtad med bil från jobbet, vidare till Guteskolan där jag FICK garn av en kompis på facebook, hem, lämpa av alla prylar och så stack vi och handlade halm och hö till kaninen.
Hann hem, packa upp och brygga kaffe, dra av mig byxorna till hälften, så ringer sonen.
Visst, sa hon, snabba dig ner.
Jag samlar ihop kläder till sonen, fortfarande med byxorna på halv stång, tar mig ner för trappen, FORTFARANDE med byxorna vid knäna, och överlämnar påsen.
Byxor på halvstång!
Låg inte jag på stranden nyss?
Tror att det är tur att jag vilat mig så mycket nu, känns VERKLIGEN att jag behövde det.
(Hurra)
När SD-toppen Lars Isovaara polisanmäldes för en rasistattack skyllde han på att han blivit bestulen på sin ryggsäck strax innan.
Kort därefter hittades väskan – som Isovaara glömt kvar på en restaurang.
Samtidigt uppger ett vittne i DN att han uppträtt störande mot andra gäster och blivit avvisad från krogen.
– Om det är så att vi blivit vilseledda angående händelserna så måste det naturligtvis få allvarliga konsekvenser, säger partiledaren Jimmie Åkesson.
Sent i natt tvingades SD-ledaren Jimmie Åkesson återigen dra upp planerna för ännu en krisdag. Gårdagen hade annars börjat bra för hans parti, då polisen valt att lägga ner förundersökningen mot de tre SD-politiker som var inblandade i den mycket uppmärksammade filmskandalen.
Gjorde grisljud
Men natten till i går var det dags igen. Riksdagsledamoten Lars Isovaara, 53, polisanmäldes efter en incident i riksdagen. SD-politikern misstänks ha gjort grisljud och spottat mot en riksdagsvakt som har utländsk bakgrund. Han ska även ha sagt att ”sådana som dig vill jag inte ha med att göra”.
Isovaara, som är partiets näringspolitiska talesperson, var i går ångerfull. Han påstod att han var väldigt upprörd vid händelsen eftersom han själv blivit bestulen på sin ryggsäck en stund tidigare. Efter en kväll på en bar i centrala Stockholm var en berusad Isovaara på väg hem. På Riksbron ramlade han ur sin rullstol.
– Då är det två män med utländskt utseende som hjälper upp mig. När de går därifrån märker jag att min ryggsäck är borta, säger han.
Ramlar ur igen
En bit längre fram, utanför riksdagen, ramlar han återigen ur sin rullstol.
– Jag blir liggande på gatan. Då ringer jag efter polis. De kommer och hjälper mig upp. De sa att vi kunde göra en polisanmälan inne i riksdagen. Jag är uppbragd och gråter. När jag kommer in i riksdagen uttrycker jag mig dumt mot en vakt. Jag kopplade samman honom med de som rånat mig, säger han.
De misstänkta grisljuden kommenterade han så här:
– Jag vet inte vad jag gjort när jag snörvlat till i gråten. Men jag kan inte förneka det, eftersom polisanmälan säkert stämmer.
SD:s partiledning var i går snabbt ute och kommenterade händelsen.
”Natten mot den 28 november utsattes Sverigedemokraternas riksdagsledamot Lars Isovaara i närheten av riksdagshuset för en grov stöld av två okända personer med invandrarbakgrund”, skrev man.
Men nu har historien tagit en ny vändning, och det är mycket som tyder på att Isovaara inte alls blivit utsatt för något rån. I går kom det fram att väskan hittats på den restaurang som SD-politikern besökt under sin utekväll. Enligt uppgifter till DN hittades ryggsäcken på en krok under bardisken. Isovaara ska enligt ett vittne DN pratat med ha blivit ombedd av vakterna att lämna stället, sedan han uppträtt störande mot andra gäster.
Lämnade in väskan
Enligt Expressen lämnade Isovaara baren klockan 01.45. Väskan ska ha hittats en knapp halvtimme senare, vilket i sin tur var 20 minuter innan Isovaara anmälde att han utsatts för stöld.
Strax efter klockan åtta på kvällen i går lämnade en person som ville vara anonym in en ryggsäck som sades tillhöra Lars Isovaara till riksdagen.
Väskan låg under natten i ett säkerhetsskåp och ska röntgas innan den öppnas. SD, som tidigare under dagen sagt att Isovaara utsatts för en grov stöld, ändrade i går kväll tonen mot sin riksdagsledamot.
– Om det är så att vi blivit vilseledda angående händelserna i går natt så måste det naturligtvis få allvarliga konsekvenser. Mer kan jag inte säga i det här läget då vi för tillfället delgetts information som ännu ej kunnat bekräftas, säger partiledaren Jimmie Åkesson.
Man kan inte göra annat än att älska dom där små gynnarna i SD...
Dom verkar ha lika snabbt till lögnen som jag
DOCK INGA jämnförelser i övrigt, vill jag tillägga, usch, tvi och fy!
Men det är jättebra, dom förgör sig själva kan man hoppas.
Grattis Jimmie Åkesson, du verkar ha ett superteam runt omkring dig.
(Hurra!)
Så var Gotlands Lucia 2012 är utsedd!
Det var inte hon jag hejade på, men hon är väldigt söt och gör säkert ett bra Lucia-jobb som vilken annan nominerad tjej som helst.
Bara några dagar kvar till 1:a advent...
Låg inte jag på stranden nyss?
Pratade med Syster-Yster igår, och så var julen bestämd.
HERREGUD, LÅG INTE JAG PÅ STRANDEN NYSS?
Ja, det går fort gott folk, men snart är jul och nyår över och då...
Ligger jag snart på stranden igen!
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon.
Jag ljög så det visslande om det...
Men höll det på att gå åt pipsvängen eller?
Säger mitt mobilnummer och undrar i samma anda om det är barnpris på "barnbiljetten" eller samma pris på alla biljetterna.
"Samma pris på alla biljetterna", säger kassörskan, "men VEM är barnet då" frågar hon vidare och tittar på mig.
"För du vet väl att det är 15 års gräns på filmen...?"
Fan!)
"Hur gammal är din son?"
Han ääääär...??????
(Ja, hur gammal är han nu då Frk Österholm?)
(Högg jag till med)
(Förbättrade jag lite)
Han fyller 15 i mars.
"Okej, ja, men det är ju 15", fortsätter kassörskan.
"Men det är okej, skit i det mamma, vi går, skit i det..."
Han fyller ju bara om några månader.
Kassörskan tvekade, så sa hon:
Och så fick vi biljetterna.
Och en liten vit lögn har väl ingen dött av.
I hope.
Jag hade ju lovat att inte vara pinsam, och vad händer?
Jo, jag är pinsammare än han någonsin kunnat föreställa sig, och som den pinsamma mamma jag då är...
Var det som att vandra i Dödsskuggans dal.
Minst sagt.
Varför?
Gah!!!
Jag är ju så hopplös så det är inte klokt, och inte var sambon där och "skyddade" honom heller.
Inga problem, bara att slappana av nu och se fram emot filmen.
Jag har förstått det.
... och den får jag lägga på "väntelista" tills jag plöjt igenom högen av böcker jag håller på med nu.
Det ska bli himla intressant att läsa om när Felicia "tar heder och ära av sin mor".
Och nu måste jag dessutom sova.
Vi ses imorgon innan jobbet, sov gott!
Mötet gick bra...
Bara det att sen vet jag inte hur jag ska göra, jag funderar vidare, huvudsaken var att mötet gick bra...
Sen får jag se vad mitt beslut blir.
Dålig film...
Jag kunde nämligen knappt sitta still, detta TROTS att jag satt och virkade ska ni veta.
Då väljer jag såklart Leffe.
Hoppas dom har en jävligt hög lön...
Lugn som en filbunke för första gången på veckor, ja, faktiskt, det är så himla skönt.
Inte har jag pratat med någon heller, förutom den där lilla timmen jag var på stan.
Imorgon ska jag på ett kort möte på förmiddagen, sen samma som idag:
Inte träffa någon, bara vara själv och ladda inför torsdagens jobb.
Har en pannkakssmet på "jäsning" på spisen, och så ska vi se film ikväll förmodligen.
Jag sa inte ett smack, sambon får "tvinga" honom, jag säger ingenting
Verkar funka!
Jag känner mig fri.
Jag tror min Nybyggarkussen fattar PRECIS vad jag menar, ni andra fattar förmodligen inte ett dugg..
När dom sen var klara för dagen så har dom fått stå och vänta på en skjuts hela högen på parkeringen, i ösregnet.
Not.
Stackarna, ja, dom verkar inte komma från Sverige, för när jag hört dom prata med varandra när jag passerat dom på väg till macken andra dagar, så pratar dom typ...
Polska...?
Att dom har en jävligt bra och hög lön/timpenning för att stå uppe på ett tak i ösregnet en hel dag!
För det har dom väl?
????
Jag tänker inte ens spekulera, jag tror ni fattar vad jag tänker vid detta laget.
Nallebjörns-får-ulletuss-fluffbabymössa...
Nämen jag softar typ, virkar och ser på en skräckfilm som går mitt på blanka eftermiddagen på filmkanalen.
Så till babymössan som det vart lite fårull-stuk på...
Ja, nu har jag ytterligare en toppendag, det är bara jag och vovven, vi njuter.
Pinsamma morsan, Milou och Ahlgrens bilar...
Med sina POLERS!
Jag tror jag smäller av.
När "barnet" säger att det är skillnad på person och person.
Gå med mig = PINSAMT.
"Du är pinsam och Denny är cool!"
Jaha, jag tänkte inte på det.
Sambon är cool och jag är pinsam.
Ja, har jag jobbat fre-sön, då har jag ju inget helgfirande, då får "helg" bli på måndagen.
Jag är pinsam.
"Se där vad du håller på där inne på macken, det fattar du väl att det inte går att gå med dig NÅGONSTANS...
Du ÄR ju pinsam!"
Andra att ta för sig.
När sonen då gick ut för läxförhöret, då passade vovven på, för det luktade ju SÅÅÅÅÅ gott från den där skålen som stod på nattduksbordet!
Hon ställde sig helt sonika och SLICKADE på alla godisarna han hade lämnat.
Då står hon där och har slickat på allt.
Godiset var utom räddning.
Bara att slänga i soporna.
Och den pinsamma mamman tänkte:
Hehehe, där fick du dina lilla taskmört, bra jobbat Milou!
Samtidigt som jag efter en stund av gottande i hjärnan tyst för mig själv, frikostigt delade med mig av mitt godis till sonen.
Man är väl snäll...
Mot sitt barn!
Sen...
Ska jag baka saffransscones, virka ELLER sy, jag har inte bestämt mig ännu.
Repmånad och "Guldkanten"...
Det har ju jag.
Eller ja förresten, det fanns "repgubbar" över hela stan och på vilket disco/restaurang som helst.
Jag känner mig som 190
"Herr Larsson kan inte reglementet..."
Vi ska ju se del två av "Breaking dawn" denna veckan som bekant, hurra.
Han vet ju att han INTE har något val i den här biobjudningen...
Men han protesterar fortfarande som OM han hade det.
Sjal på sniskan...
Och det menar jag, det är BARA TRE saker som ska stå på min agenda:
VIRKA.
Svårt att förklara så här, men virkar man så, då får man en osynlig RAK linje på baksidan.
Bara det att just i detta fallet (och i babymössorna), då är jag ju ute efter detta mönster som ser "stickat ut" "fasta maskor upplockade i bakre luftmaskbågen" som det då heter.
Då stör det ju mig dock att det blir så här.
Då kunde jag hellre virkar från sida till sida och sedan sytt ihop baksidan, och fått det rakt.
Nu börjar jag inte om, det får bli så här, och så syr jag ihop nästa istället.
Skönt, då kan jag swischa fram på VRÅLÅKET igen.
Ska jag hoppa i duschen.
Inget läsflow...
För det är alltid så stilla dagar.
Och det verkade som om deltagarna är lite trötta i programmet nu.
Men jag satt ändå LITE med skämskudden, säga sånt där i tv och allt
Nej tvärtom, jag har bara inte läst så mycket som jag brukar.
Men jag har inget läsflow.
Håll nu tummarna att cyklen funkar också.
I love...
Men...
Jag vet att små barn rätt tidigt gillar Pettson & Findus för att det finns så mycket att titta på i bilderna, så jag köpte...
Annars är det nog tyvärr han som drar en nitlott när jag står med stor packning imorgonbitti och väcker cykelreparatören med en arg uppsyn
Vi borde säga farväl nu...
Tog loss barnstolen som jag har min stora jobbväska i, satte den rakt, på med väskan...
Nej, lika trögt ändå.
Och sambon kom och hämtade mig nyss.
(Rabatt????)
(Fast då hette det "EG")
Och jag var bestämd Nej-röstare.
Ja, varför ska svensk ekonomi betala för andra korrupta regeringars fusk...?
Vi borde köra vårt eget race, vi borde säga farväl nu, vi borde göra precis som dom SMARTA NORRMÄNNEN gör...
Hålla oss utanför EU.
Iphones, ett jäkla otyg...
Fipplade.
Fipplade.
Men han är sanneligen inte ensam.
Dom blir uppdaterade på allt.
Utom folk i deras omedelbara närhet.
Jag uppdaterar en seriefavorit som jag la upp för några veckor sedan, som är så träffande så det är inte klokt...
Oftast ser jag sms och samtal flera timmar efter dom kommit, typ vid läggdags när ställer alarmet.
Min mobil ligger på nattduksbordet på natten eftersom den väcker mig på morgonen.
Jag må virka framför tv´n för att jag har svårt att sitta still annars om jag inte är väldigt trött.
Det börjar bli ganska ovanligt faktiskt.
Jag bloggar, facebookar, traderar, kollar mail men på datorn och OFTAST INTE (sker såklart undantag med familjen, men ALDRIG om jag har vänner här eller när vi i familjen ser tv eller har tid ihop) med folk omkring mig.
Jag är är med i den riktiga världen.
"Det är DU som ska styra mobilen, inte mobilen som ska styra dig."
Slant med saxen...
Jo...
Garnet är inte snyggt alls, inte ens nu när jag virkar så det ser stickat ut.
Jag repade upp alla tre varven á 201 halvstolpar per varv.
Det bidde ingenting.
Det blöder som fan.
Kanske jag kommit åt en liten åder i handen, för det ger sig ju inte.
Kanske jag blöder ihjäl och detta var det sista ni läser ifrån mig, "piju" va...?
Nu ska jag ringa min lille son och se om han kanske kan pigga upp sin lilla mor.
Ljus i mitt hus...
SAFFRANSSCONES!
Fy fasen, godare än så kan det knappast bli.
INTE för att jag klagar när jag är hos Klokboken, jag har det superlyxigt och får faktiskt sova i hennes säng, i hennes sovrum, och hon sover på en madrass i sitt vardagsrum.
Dels, som hon säger, för att hon går upp så tidigt och åker till jobbet, och dels för min nacke.
HON ÄR GULD!
Men ens egen säng är ändå ens egen säng.
När jag dock varit hemma ett tag tappar det dock tjusningen och jag tycker enbart att det är jobbigt ju
Men imorse var det myspys!
Ja, jag vet, jag har ett SJUKT jobbigt förhållande till den här lilla hunden.
Vi sitter nästan ihop.
Det som jag tyckte var så fint, men inte blev bra i det virkade mönstret som jag gjorde det i, och så skulle jag skicka snooden till Hjälpstickan istället...
Men inte kommit så långt.
Medans det som jag gjort i nu och gjort fel i, är mohair.
Hade det varit att jag skulle åka hem idag...
Hade jag aldrig fixat gå till jobbet imorgon!
Sen ringa en vän och höra hur hon mår och sen virka och slappa, kroppen behöver det!
Den har blivit sned...
Jag har klantat mig och gjort fel ett stycke i början vid varvbytena, och ett stycke nu, så själva sömmen där bak har alltså blivit sned.
Bara att slänga.
Jag har fyra nystan kvar.
Då kom jag av mig helt och vet inte vad jag ska hitta på härnäst.
Så då piggar jag väl upp mig själv med att hänga lite tvätt istället!
Kul film om...
Hatten av, om jag hade haft någon!
Man kan bara hoppas att denna "SD-gate" gör att Sverigedemokraterna försvinner för gott!
Hemma och kedjerökande tant!
Det känns himla bra!
Vi ses SNART IGEN Stockholm!
Nä, värst var tanten bakom mig i stolen!
Både hon och jackan luktade rök och så tryckte hon dessutom upp sin stinkande jacka i mellanrummet mellan "mina" stolar.
Varför inte lägga den på den lediga stolen brevid sig...?
Nä, vi trycker upp rökrocken mot grannen istället.
Sitter jag och bloggar i min röda soffa igen.
HEMMA!
Hunden fick tokfnatt av lycka när jag kom hem och jag med, och gårkvälls fick jag en riktigt JOBBIG längtan efter min lilla skrutt.
Ligger hon här på/brevid mig och låter mig inte gå 1 meter utan att hon måste följa efter.
Jag KAN ju försvinna puts väck igen liksom
Jag har satt på kaffe, värma på en saffransscones och ska se "Lykke", "Homeland" och "Veckans brott" på SvtPlay och virka.
Söder, söder, söder...
Och nacken, för jag har ju burit också.
Nåväl, dagen började med en jättetrevlig farbror.
Vi passerade varandra på gatan på väg till tunnelbanan, och han säger:
"Vilket vackert hår du har!"
TACK SÅ MYCKET, sa jag och kände hur leendet spred sig från öra till öra.
Vilken himla bra start på dagen, jag var på topp.
Säger mitt namn till expediten, hon plockar fram dom, tittar på mig och sen på jeansen och säger:
"Oj, vad små dom va..."
Jaha...
Och HUR FAN ska man tolka det då?
Eller?
Jag svarade:
Ja, jag kom i alla fall i dom när jag provade dom igår!
Tog dom och gick in och provade och döm om min förvåning, jag kom visst i dom idag igen!!!
Suprise.
Kolla in tyllkjolarna i taket, obs bilden är dock suddig...
Kom kussen och vi gick och lunchade/fikade.
Ja, då kan jag säga att det kommer löna sig att skicka efter från andra ställen, för det var skitdyrt på Söder.
Så det blev endast fyra nystan i åskblått garn.
Va fan.
Att jag inte köpte det sist, fasen vad jag ångrade mig, så det blev inget tyg tyvärr.
Jag gick sen från Söder...
Och nu väntar jag på att min lilla deltidssambo ska komma hem, men innan jag stänger ner för idag vill jag ge er Dagens "Jävligt balla mustach"...
Södermustaschen, den lite svåra och konstnärliga!
Idag blir det Söder för hela slanten...
Yes, idag blir det Söder för hela slaten.
Jag ska till "Tygverket" för att kolla om döskalletyget finns kvar, jag ska till garnaffärer, jag ska träffa en kusse och luncha...
Jag hoppas jag inte kommer hem utblottad och får leva på bröd och vatten sista tiden innan lön, fast risken finns ju
Stockholm 19/11
Fötterna är helt slut, och jag med.
Det blev en liten tur längs Strandvägen och sen in i smeten igen.
I Kungsan är det REDAN säsong för skridskobanan...
Men KUL och användbara onödiga grejer
Satte mig och tittade på folk, och skrev ner lite ideér i mitt idéblock.
Stockholm gör mig så kreativ liksom.
Kanske jag skulle ta och köpa en sådan till sonen, han som behövde en i somras när han hade en så snygg frisyr som han inte ville förstöra
Har fått en ny mode-idol...
Jag har en lista med besökspunkter jag tänkte beta av idag, kolla tyger och garner.
Och vilka kläder!!!
Är detta 2012 eller i början på 1900-talet tror ni...?
Stockholm...
Var jag trött eller var jag trött tror ni?
Jag var typ så jäkla trött så jag höll på att storkna!
Men...
Träffade en vän på båten, så vi snackade oss igenom hela båtresan, landade hos Klokboken runt lunch och så gick vi ut och promenerade...
... landade i soffan och åt en JÄVLA massa godis efter middagen.
Jag höll på att somna redan klockan fem!
Men...
Höll mig vaken till efter "Downtown Abbey" ändå
... Hallwylska museet och Downtown Abbey utställningen...
Vara så duktig att kunna sy såna kläder.
Tänk dock att sy upp sådana alster för att bäras enast i en scen, kanske två...
Otroligt!
Vi var väldigt imponerade, minst sagt!
Sist jag var i Stockholm så spådde jag ju framtiden att TIGGARNA skulle bli kreativa?
Just för att jag såg en tiggare bland alla andra som klätt ut sig till "Döden".
Och vad ser jag idag på Drottninggatan...?
Jag visste det, jag LÄR återkomma med mina "Kreativa tiggare"-rapporter så fort jag ser något nytt och kreativt
Det var allt för idag, jag återkommer imorgon.
Jag och Klokboken har haft en SMASHING dag ihop.
Well said Magnus...
Well said Magnus...
Vandrade köttfärslimpor & kul video...
Kom lilla gudis.
Vi har fikat, pratat, jag sydde ihop ryggen på en blus hon kom med och sen har jag hamnat i soffan.
Jag är rätt slut faktiskt.
Sova som en stock.
Alltså jag är inte ens nervös för om det ska blåsa eller inte så det blir gungigt...
Jag skiter fullkomligt i det, bara jag får sova på båten!!!
Kors i taket, här har vi nästan jämt mött vandrade köttfärslimpor till cavalierer, men idag mötte vi en liten och nätt cavalier.
Det är nästan så man känner sig som släkt, bara för att man just har samma hundras
Tja, om jag vill att nacken ska gå åt pipsvängen så är det ju en LYSANDE idé.
Vi ses senare!
Badrumskrock & dräggel...
Så det gör inget.
Så har vi börjat krocka!
Tidsmässigt alltså.
Förr var det en unge...
Nu är det en UNG MAN!
Och jag har stressat järnet för att hinna klart så han ska få komma in.
Detta har nu blivit ohållbart, vi måste schemalägga oss på ett smart sätt för att hinna båda två!
En himla viktig sak.
För att inte säga superviktig.
NOT.
Men jag gick på bio med min son för att se filmen, för att HAN ville.
Vart det då plötsligt inte aktuellt att se uppföljaren på bio.
Den ska helt plötsligt ses hemma på dvd´n när den väl släpps om typ EN EVIGHET!!!
Glöm det, sa den övertända mamman, och lockade med:
"Men självklart betalar jag din biobiljett om vi ser den på bio!"
- Nej, jag vill inte gå på bio med DIG och se den, det är ju pinsamt.
"Lägg av, vadå, det är väl inget pinsamt att gå med mig och se den, skärp dig!"
- Jag kommer inte gå på bio med dig och se den, P-U-N-K-T!
... fastslog den envise lille glädjedödaren.
P-U-N-K-T!"
Och så gick han in i vardagsrummet och slängde sig i soffan.
Den segrande (?) övertända mamman bestämde raskt i sitt eget huvud:
Vi ska gå direkt på måndagen på min vecka, jag bokar och bjuder...
Jag som gör så himla mycket för honom.
PINSAMT.
Jodå, han stod brevid oss i köket och skrattade åt respektive part!
Jag tror jag fixar mysfika och bakar SAFFRANSSCONES till henne, mig och sonen.
Vi ses senare!
Hästtavlor...
Kung Zlatan...
Hur tusan gjorde han det där, vad är han gjord av, han måste väl ändå vara störst på jorden nu i alla fall...?
Ja, jag vet att det sägs att det finns andra som är bättre...
Men det har jag faktiskt svårt att tro.
Ja, inte vet inte jag, men jag tycker nog att det verkar som om han är den som bär upp hela det manliga landslaget.
"Heja Zlatan!"
Fy fan.
Fy faaaaaan så trött jag är.
Kunde det inte ha varit 08 eller ännu hellre 09 och någon tur på eftermiddagen?
Nej, tydligen inte, på lördagen är det ENDAST 07.05 som gäller.
Jag får väl sova på båten antar jag!
Nu ska jag hoppa i duschen och GÅ till jobbet med cykeln, så jag får lite luft så jag piggnar till...
Det lär behövas idag!
Babymössan goes Östermalm alt. Åre...
Dock har inga djur (förhoppningsvis) fått sätta livet till för denna mössan, toffsen är mohair och inte päls
Skogsgrön snood och mer hantverk...
Sen hem, slängde i mig en macka och bytte till hundkläder och iväg till en kompis som behövde hjälp med en annons, det tog sin modiga lilla tid...
Och sen hundpromenad på det.
Har jag ont i nacken!
Jag har suttit FÖR MYCKET under detta dygnet, och det pallar inte nacken med, vilat "mentalt" för lite, och så ska jag jobba imorgon igen.
Dock har jag virkat klart en skogsgrön snood till mig själv...
Har två olika melerade garner, det ena är svart, mörkgrått och vitt, det andra är ljusgrått, brons och vitt, blir rätt fint faktiskt.
Tror jag kommer välja lingonrosa eller turkost garn.
Nu ska jag läsa tidningen, har inte ens hunnit med det idag.
Jag återkommer senare!
Sy bättre själv då...
Dock inte igår ska jag kanske säga, för då var det mycket basplagg och då var det mycket snyggt och ganska välsytt.
Men dom andra deltagarna är inte såååå vassa kan jag tycka.
Nu VET jag ju att dom syr under press naturligtvis, men dom ska väl vara utbildade inom detta och ändå syr dom som "hej-kom-och-hjälp-mig".
Hm, ja, det kanske jag inte skulle kunna göra, för jag har ingen formell utbildning på papper.
Jag är självlärd via min mormor, som iofs var jätteduktig och kunnig inom sömnad, sen vanliga skolan och så Textila Hantverkslinjen!
Och "Textila H"var det ju mer inriktning på vävning och broderi.
Men om jag visste att jag hade kort om tid att designa och sy något...
Då hade jag valt enklast möjliga siluett och på det valt coola tyger!
Och sen vetat att det var välsytt ut när det kommer ut på catwalken, men ändå SER bra ut pga tyget dessutom.
Tre personer har lyckts bra med det i vanliga "PR/USA" genom åren:
Min stora favorit Uli, sen Kenley och så Anya som för övrigt vann årets Project Runway/USA.
Då blir det både fult och fel!
( experten har talat ; )
Och nu hinner jag inte få ur mig fler åsikter, för jobbet väntar!
Vi ses imorgon, då återkommer jag med ulliga öron på babymössan jag bara älskat över allt annat
Nästan klar med den "ulliga" babymössan...
Den blir supercute!
Försökte fota Skalman i zooaffären...
Sen tog jag och Milou en promenad hem genom stan, och när jag kom hem virkade jag öronen och sen ringde jag upp kussen som ringt innan jag stack iväg med djuren...
Det var min dag, den har varit lugn och skön och jag har gjort det jag har velat.
Übergulligt...
Det är faktiskt ett mindre helvete att virka i detta garnet.
Vi ses senare.
Parkeringsautomaterna går inte ihop...
Det är nog bara minuter kvar.
Inga extramiljoner till parkering
Tekniska nämnden begär tre miljoner kronor extra för att klara kostnaderna för parkeringsautomaterna.
Enligt Radio Gotland anser dock ledningskontoret att tekniska nämnden måste klara av underskottet inom sin befintliga verksamhet och några extrapengar från regionens gemensamma kassa kommer inte att skjutas till.
Man vet snart inte om man ska skratta eller gråta åt inkompetensen i den här kommunen!?
Förlåt, "regionen".
En sådan HIMLA bra idé det var att skaffa p-automater, det skulle tjäna in SÅ HIMLA mycket extra kosing till kommunen!
Eller...?
Nja, tydligen inte verkar det som.
Inte bara att det skinnar kommunens invånare som bor och jobbar på "fel" ställe istan, det kostar oss alla skattebetalare en massa jäkla pengar dessutom!
Och nu går det tydligen back ändå.
Tekniska nämden har underskott och han ansökt om 3 miljoner för att få det att gå ihop.
Några åsikter från debatten och nyheten om detta...
Nu är måttet rågat. Att behöva betala via parkeringsautomater som inte behövs på tomma parkeringar och dessutom via skattsedeln är inte sunt. Undra på att det finns politikerförakt när det ser ut så här i kommunen. Det lutar mer och mer om att det är dags att lämna detta konkursbo och flytta från ön innan man skall betala för flera stolligheter!
SJUKT!
Bästaste älsklings Solsidan...
Och Milou som är liksom lite petig och rädd av sig, inte leker så himla våldsamt och mycket...
ÄLSKADE DEN! (??????)
Tvärtemot vad jag trodde, visst älskar hon sin gamla sudd, men den här trodde jag skulle vara för tung och klumpig.
(men SVARA då för fan!!!!)
"Men heeeeej...
Är-det-han-som-inte-kan-slänga-in-frukostdisken-i-diskmaskinen-innan-han-sticker-till-jobbet!???"
Bara maler på!
Jisses, kvällens gapskratt.
Har dom haft avlyssning på våran telefon eller?
När jag såg "Anna" hålla på och ljuga ihop bättre eftermiddagar med lilla Wilma, då slängde jag mig frustande på fejan och skrev:
Har avnjutit en gourmet middag bestående av lyxigaste falukorv av bästaste sort, med exkusivt handgjort potatismos och ekologisk sallad från en ekologisk bonde.
På det MYSFIKA med bästaste vännen Ullis, bestående av fairtrade kaffe och handbakade croissanter som sambon svängt ihop.
NU...
SUPERMEGA MYS med älskaste älsklings sambon i våra supermysiga soffor från Ikea och...
Solsidan! ;) "
Man har inte roligare än man gör sig, jag bara ÄLSKAR bästaste, bästaste Solsidan
Som virkerska och sjalanvändare var jag glad att hitta...
För...
En mohairsjal skall hängas!
Allt annat är mord på en sjal, faktiskt alla sjalar egentligen.
En sjal ska inte knölas ner i en hatthyllelåda eller vikas ihop på hatthyllan.
DEFINITIVT INTE en mohairsjal, då förstör man dom direkt.
Hänger man dom behåller dom form och fluff mycket längre.
Jag säger bara en sak:
Darin.
Shit alltså vilka framträdanden han levererar varje program, igår var han ju Sveriges svar på Enrique Iglesias.
Lika darrande och smörig på rösten som den värsta...
Enrique.
Och så snäll, rar och gullig han verkar.
Jag satt igår och kände att jag ville adoptera den lille pöjken, hans mamma har säkert inte lust att bli av med sin lille son.
Jag har ju redan en rar och söt liten son...
Men jag kan tänka mig två, speciellt när den ene redan är vuxen
Som god tvåa sätter jag PUGH.
Fars dag...
Jag brukar undvika att gå till graven, för jag blir alltid så jäkla arg.
Jag blir så arg på att allt hade kunnat vara så annorlunda.
Men...
Nu gör vi inte det.
Han ligger six feet under och jag går till en grav och säger "Grattis på Fars dag".
Men det var väl lite därför jag la upp inlägget "Spriten" igår, det blir lite som en bitter påminnelse att vi kunde ha suttit och firat honom om han inte supit ihjäl sig.
Och för alla andra som har en far, mor, syster, bror eller nära släkting, som kanske dricker, kan det vara en väckarklocka att läsa.
Eller ta upp att prata om.
Han var den bäste av dom bästaste pappor.
Han var SNÄLL, tålmodig, varm, kramig, pussig, bussig, busig, rolig, manchester kavaj, cigg, merca, god mat, livsnjutare, smart, han var den jag hängde med mest.
Och jag var pappas prinsessa, pappas tjej och pappas bästis...
Jag minns bara skiten och varför han ligger där han ligger.
Jag blir ledsen och förbannad helt enkelt.
Jag kan bara känna glädje att veta att jag har ett barn som kan fira sin far och hoppas att dom har en FIN dag tillsammans.
Om vi suttit och ätit Fars dags middag idag, med levande ljus och novembermörkret utanför fönstret.
Jo, det hade det.
Spriten...
En vän till mig hade lagt upp en länk från tidningen "Café" på facebook.
Jag gick in och läste, kopierade och la in här.
Tycker den är mycket viktig och läsvärd...
-
Till botten med spriten
-
Inga svenskar löper lika stor risk att bli alkoholister 2012 som unga män. Fredrik Backman gör en djupdykning i våra nya dryckesvanor, från importerad lyxöl till känslosamma AA-möten, och inser att det finns problem på närmare håll än han någonsin kunde ana.
-
* * *
-
Den heter Brooklyn Local 1. Kostar 80 spänn per flaska. Lagrad som champagne med riktig kork. Tappad på 750 milliliter stora flaskor. 9% alkohol. Ligger i beställningssortimentet. Jag har köpt en låda, som en kul grej. Ger bort flaskorna i stället för vin när min fru och jag är bortbjudna på middagar. Alla gillar en öl med en story, liksom. Jag antar att det är sånt här man gör när man fyller 30 och det inte längre anses socialt accepterat att samla på hockeykort.
-
Jag dricker två av dem med en barndomsvän en kväll framför en fotbollsmatch. Han konstaterar att en sån här flaska motsvarar fyra stora stark. Med skillnaden att ingen skulle tycka att det var konstigt om jag drack en sån här ensam framför tv:n en tisdag, säger jag. Min vän rycker på axlarna och säger att det går väl i linje med att det är inget konstigt bland män i vår ålder att sitta själv hemma och dricka en dyr whisky, men sitter man ensam och dricker smuggelvodka har man plötsligt alkoholproblem.
-
– Det där är en rätt soft grej med att bli vuxen, att man kan köpa sig fri från varningssignaler, flinar jag.
-
Vi pratar om att ha en öppen flaska whisky hemma. Min vän säger att han aldrig har det längre.
-
– Finns det en öppen flaska går man ju och tar sig en liten jävel då och då. Men knäcker man sigillet på en oöppnad flaska i sin ensamhet, då går ju larmklockorna som ett flyglarm i skallen på en…
-
Sen pratar vi en stund om fylleanekdoter, som män i vår ålder har en tendens att göra när vi dricker öl. Som när han stod hängd mot en bardisk en gång i sena tonåren och en gemensam polare till oss trodde att han ville säga något, och därför lutade sig fram för att höra genom musiken. Och min vän kräktes i örat på honom. Den där polaren hävdar fortfarande att han har nedsatt hörsel. Min vän garvar.
-
– Jag kommer inte ihåg senast jag var så jävla dumfull, säger han.
-
Jag säger inget. Men jag inser att jag vet exakt när jag var så full senast.
-
-
Tänkvärda klunkar. Under ett par månader har Fredrik Backman studerat sina egna och kompisars alkoholvanor.
En omvälvande resa med oväntat slut. -
* * *
-
Mer än en kvarts miljon svenskar är alkoholister, enligt Statens folkhälsoinstitut. Män är kraftigt överrepresenterade. Män under 30 den största riskgruppen. En amerikansk studie från 2010 visade att män löper dubbelt så stor risk som kvinnor att bli alkoholister. Dels har det genetiska orsaker, dels påverkas vi kraftigare av dopamin, en signalsubstans i hjärnan som påverkar känslor av lycka när vi dricker.
-
– Rent statistiskt måste minst en ur grabbgänget vi festade med som 20-åringar ha blivit alkoholist, säger jag.
-
– Rent statistiskt var minst en av dem det nog redan då, svarar min vän.
-
Vi sitter tysta i några minuter. Sorterar väl ofrivilligt ut kandidaterna, antar jag. Till sist frågar jag om han har pratat med Patrik på länge. Han skakar på huvudet. Jag tänker att det måste vara sex-sju år sen jag hörde av honom senast. Kanske mer?
-
Alla män har väl haft den där polaren, antar jag. Min var Patrik. Bra i skolan, bra med tjejer, stor tennistalang. Han fick ett par motgångar strax efter studenten. Dödsfall i familjen. En ryggskada. Började träna mindre och festa mer. Tålde hur mycket sprit som helst, minns jag. Sen kom det en morgon där någonstans när alla andra drog iväg till universitet och skaffade jobb och villor och familjer, och han satt kvar hemma. Lirade gitarr. Drack whisky.
-
Jag hade en annan vän som dog i en bilolycka i samma veva. Det kanske var därför jag blundade. Att se andras problem kan tvinga en att se sina egna. Så jag drog till Thailand och söp skallen av mig i fyra månader i stället. Jag funkade alltid så, kunde gå nykter i ett halvår och sen vara dyngrak varje dag i en månad.
-
Året efter mådde jag bättre, drack mycket mindre. Sen flyttade jag till Lund och började plugga. Kände mig ensam och vilse. Drack nonstop de första tre veckorna. Sista morgonen vaknade jag med blod på tröjan utan att veta om det var mitt eller någon annans. Jag hade hamnat i slagsmål utanför en krog. I början gav jag väl lika väl som jag tog, men folk som såg det berättar att det var som om jag väntade på att snubbens polare skulle dyka upp. Som om jag ville ha stryk. Och det fick jag.
-
Det var sista gången jag var så full.
-
Dagen efter sa någon till mig att för somliga är alkoholism en sjukdom, för andra är den ett symtom. Jag drack inte på nästan tre år efter det. I efterhand tror jag inte att jag hade problem med alkoholen, jag hade problem med mig själv. Ångest. Så jag behövde visa mig själv att jag kunde sluta, att jag kunde ta tag i mitt liv.
-
Jag dricker öl nu. Tar en drink någon gång ibland. Blir fortfarande berusad extremt sällan. Och när jag blir det hamnar jag aldrig i slagsmål längre. Det allvarligaste som händer nuförtiden är väl att jag spottar små bitar cocktailsalami på min frus chefs kavaj medan jag skriker ”fattar du!? Nu måste vi pissa i BÅTEN!” efter att ha berättat den där om två irländare i en båt. För tredje gången.
-
Jag berättar för min vän att jag ska gå på ett AA-möte för den här artikeln.
-
– Ibland tror jag att alla män i vår ålder borde göra det minst en gång, svarar han.
-
Jag tänker på de sista gångerna jag var hemma hos Patrik. Alltid ölburkar på bordet. Alltid en tom whiskyflaska någonstans. Sorgsnare och sorgsnare ögon.
-
Under dagarna som följer ska jag få höra flera gånger att ”alkoholism är förnekelsens sjukdom”. Jag tänker jävligt mycket på om den förnekelsen är störst för de som drabbas av den, eller för alla oss andra som står bredvid utan att säga något.
-
Öppna kort. Det finns över 116 000 AA-grupper i 180 länder.
De är inte bara öppna för folk med direkta problem. Cafés reporter besökte möten som ”anhörig”. -
* * *
-
Det sägs att om alkohol uppfunnits i dag hade vi klassat det som en drog farligare än heroin. Jag har aldrig tagit det på allvar. Men här, en halvtrappa ner i ett fyrkantigt rum på 25 kvadrat med kala väggar och plastmatta, är det rätt svårt att inte tänka på det. Jag vet inget mer om Anonyma Alkoholister än saker jag sett på amerikanska tv-serier. Jag har tänkt smyga in och sitta längst bak. ”Observera.” När jag ser att stolarna står i ring får jag panik.
-
En man i 45-årsåldern hälsar mig välkommen. Säger att jag är tidig. Jag nickar fumligt. Funderar på att vända mig om och dra, men sätter mig till sist på en av pinnstolarna med händerna kupade runt en pappmugg kaffe. Fler deltagare droppar in. De flesta känner varandra. Kramas. Jag känner mig otroligt utanför. Som om de ska få syn på mig och vråla ”inkräktare”. Sen inser jag att det jag verkligen är totalt skräckslagen för är motsatsen: Att de ska tro att jag är en av dem.
-
Jag känner mig som fisken i Hitta Nemo som av misstag hamnar på ett ”Fish Eaters Anonymous”-möte, och varje gång han försöker förklara att han inte äter fisk skriker en haj ”denial!” åt honom. Hur fan förklarar man att man inte har problem i en miljö där folk räknar förnekelse som första symtomet på problem?
-
Det är skitjobbigt att sitta där. Jag kan inte tänka mig att någon man jag känner hade tyckt något annat. Och det är väl någonstans där jag inser vilket helvete det måste vara att komma hit om man verkligen har problem. Vad som måste krävas för att kliva in här och erkänna att man har förlorat kontrollen över sitt liv.
-
Dagen innan har jag pratat med Stefan, presskontakt för AA. Han berättar om ”öppna möten”, dit även anhöriga kan gå. Jag har beslutat att det får bli min ingång.
-
Vi blir totalt tio män och två kvinnor i ringen. En har varit nykter i nio år, en i fyra veckor. Deltagarna turas om att vara mötesledare, idag är det en rätt kraftig kille med underarmstatuering och skägg, ett par år yngre än jag. Han är klädd i arbetsbyxor, lär ha kommit direkt från jobbet.
-
– Är det någon som är här för första gången? frågar han.
-
Jag harklar mig. Tittar ner i golvet och mumlar att jag är ”anhörig”.
-
– Välkommen Fredrik! säger resten av gruppen i en mun.
-
Och jag är kanske inte redo för det, för jag rycker till som om någon har skrikit åt mig i ett mörkt rum. I efterhand känner jag mig dum för att jag blir så drabbad, men det finns något bedövande överrumplande i den där direkta uppmärksamheten från elva totala främlingar. Något med ögonkontakten. Att bli sedd, kanske.
-
– Tack för att du kom hit, säger killen med underarmstatuering.
-
Sen tittar han upp.
-
– Hej, jag heter Micke och jag är alkoholist och narkoman.
-
– Hej Micke! svarar alla.
-
Jag också.
-
Jag vet inte om jag ska skämmas eller vara stolt över hur bra det känns.
-
Nästan all forskning slår fast att alkoholism är en sjukdom. WHO listar det under ”brain disorders”. Svenska centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppskattar att en miljon svenskar har ett ”riskbruk”. Definitionen för det är 14 ”standardglas” (33 cl starköl, 12 cl vin eller 4 cl sprit) per vecka för en man, 9 för kvinnor. En internationell studie från 2006 hävdar att alkoholism är till 60 procent genetiskt betingat, övriga 40 procent är sociala ”triggers”. Inte helt olikt diabetes.
-
Jag tänker mycket på de 40 procenten.
-
AA-möten har tydliga rutiner. Ledaren läser högt ur riktlinjerna, ”det som sägs här stannar här” bland annat. Den 45-åriga mannen läser urStora boken, AA:s grundtext. Olika texter läses varje möte, med fokus på olika delar av tolvstegsprogrammet.
-
Känslan av rutiner gör mig mindre osäker. Resten av mötet går ut på att alla, i tur och ordning, får prata. Alla börjar på samma sätt: ”Hej, jag heter, jag är alkoholist”. En del pratar i en minut. Andra i tio.
-
Någon berättar om det senaste dygnet, en annan om första gången han kom till ett AA-möte för två år sedan. Om alla sina känslor den dagen.
-
Varenda en som pratar gör två saker: Den första är att gratulera en man ”till tid”, eftersom han har tre månader som nykter. Den andra är att titta mig rakt i ögonen och hälsa mig välkommen, som ”ny”.
-
Första gången flackar jag nervöst med blicken som man gör om någon man inte känner plötsligt börjar småprata med en på bussen.
-
Alla drabbas. Fredrik Backman möter människor från alla olika lager i samhället under AA-experimentet. ”Jag drömmer bara om ett vanligt liv”, säger en av dem. -
* * *
-
Jag vet inte vad jag förväntade mig att finna här. Alkisarna som sitter på bänken utanför Systemet, troligen. Men det är bara vanliga snubbar i den här ringen. Jag känner igen varenda barndomsvän i dem. De hade kunnat spela i mitt fotbollslag. Jobbat på mitt jobb.
-
– Jag heter Jim och jag är alkoholist, säger en kille i jeans och skjorta.
-
– Hej Jim! säger alla.
-
Och sen börjar han prata om ångest. Inte bakfylleångest. Inte depressionsångest eller serotoninbristsångest. Den vanliga vardagsångesten. Svennebananångesten. Han pratar om att komma hem till sin lägenhet och bara inte vilja vara ensam. Om att fylla 35 och inte veta vart ens liv är på väg. Ha ett hyggligt jobb och bra bil och vänner och allt det där och ändå vakna och känna sig otillräcklig. Misslyckad. Vilse.
-
Han berättar om en liten whisky. Bara då och då. För att unna sig. Inte för att man har problem. Alkoholister dricker ju liksom inte whisky för 600 spänn. Hur man förklarar det för sig själv med att det är ett ”intresse”. Man tar en framför hockeyn. Kanske en till för att somna. Dämpa ångesten lite, bara. Efter ett tag krävs några stycken. Sen någon för att komma igång morgonen efter. Man börjar åka kollektivt till jobbet. Tuggar mycket tuggummi. Tycker att man har kontroll. Tänker att alkoholister är såna som sitter vid tågstationen.
-
Det håller ett tag. Kanske flera år. Och så händer något som bara precis knuffar dig över kanten. Tjejen gör slut. Milan torskar ligan. Vad som helst som ger dig en ursäkt. Två-tre kvällar i veckan blir fyra-fem. Du tänker att så länge du sköter ditt jobb är allt okej. Så länge kollegorna bjuder in dig på after worken kan du ju inte ha problem på riktigt. Så länge du inte vaknar på platser du inte minns hur du tagit dig till är du inte missbrukare. Så länge du inte kraschar. Och så en dag gör du det.
-
Jag tittar på Jim och undrar om han var genetiskt förutbestämd att hamna här. Hur mycket som var de där 40 procenten. För jag känner igen all den där ångesten, även om jag inte har den längre. Den försvann i mångt och mycket med att jag blev förälskad, gifte mig, blev pappa, fick ett jobb jag älskar. Jag kanske blev vuxen. Eller så har jag bara inte tid att ha ångest längre, jag måste hämta på förskolan och åka till Ica Maxi liksom. Livet håller mig sysselsatt.
-
Det finns ett annat ord än ”ångest” som återkommer i Jims historia: ”Vanlig.”
-
– Jag drömmer bara om ett vanligt liv.
-
Timmen som följer känns som om jag blir skallad i hjärtat.
-
Jag pratar med Stefan på AA igen dagen efter. Han berättar att han alltid drack mycket, men inte mer än sina vänner.
-
I 25-30-årsåldern började han dricka lite hemma. Sen varje kväll. Längtade efter alkohol. Blev folkskygg. Han skötte sitt jobb, betalade räkningarna, men ”vaknade som ett vrak varje morgon”.
-
– Det är en progressiv sjukdom. Den smyger sig på. Det finns ingen skala för alkoholism, men när du tar dig en återställare… då har du nog problem…
-
De första mötena med AA var ”hemska”.
-
– Min första nykterhet hade ingen kvalitet. Jag var bitter. Missionerade och försökte övertyga alla andra om att de var alkoholister. Det var först efter ett år i AA jag erkände att jag själv var det. Jag ville inte, för jag ville inte släppa tanken på att jag skulle kunna dricka igen.
-
Jag berättar om forskning jag läste för en annan Café-artikel, som visade att män generellt drar sig mycket längre än kvinnor för att söka psykologisk hjälp. Har svårare att erkänna att vi mår dåligt.
-
Han säger att det är svårt att veta vad som är hönan och ägget där. Sen berättar han hur han länge hängde upp sig på första steget i tolvstegsprogrammet, på grund av formuleringen ”kan inte hantera mitt liv”.
-
– Det tyckte jag ju att jag kunde. Jag betalade räkningar. Jag hade ett jobb. Men ett liv…det är ju mer än så.
-
Under fjärde steget, självrannsakan, konfronterar man sig själv med sitt liv. Vem man har gjort illa. Stefan skrev 30 A4-sidor till själv, för att se sin historia framför sig. Jag säger att det låter som något alla män kanske borde göra någon gång. Han svarar att det är det jobbigaste han gjort.
-
Vi börjar prata om manlighet och alkohol. Hur de hängde ihop under både Stefans och min uppväxt.
-
– Det ligger nog djupt i våra traditioner i Norden att män ska tåla att dricka mycket. Märkesprestigen, dricka dyr sprit, känna sin whisky, det är också väldigt grabbigt. Det går nog långt tillbaka. Vikingarna drack ju när de skulle ut i krig. Vi kanske förknippar det med känslan av krig.
-
Men han säger att han aldrig kände sig hetsad att dricka och att de verkliga problemen kom senare. Att sjukdomen kan vara helt oberoende av din omgivning är viktigt att förstå, förklarar han.
-
– Men när man är på fest och säger att man inte dricker så kan andra män fortfarande bli nästan provocerade. ”Vadå alkoholist? Du kan väl ta en öl? Skärp dig!” Det är en manlig attityd, att se det som svaghet. Jag har aldrig upplevt det från en kvinna. Jag vet inte vad det beror på. Men om du blir provocerad när någon inte dricker i ditt sällskap ska du nog kanske allvarligt fundera över ditt eget drickande, tror jag.
-
Under en av de sista dagarna med den här texten ringer jag en bekant. Vi känner inte varandra jättebra, men våra fruar är vänner och våra söner är jämngamla. Vi har träffats på middagar, kalas, midsomrar och nyårsfester i fem år. Han är den där killen som alla gillar. Smart, rolig, beläst, alltid först på plats när någon behöver hjälp att flytta.
-
Jag vet att han haft en del problem med droger. Vi har aldrig snackat om det, jag har inte vetat vad jag skulle säga, men jag vet att han går på någon sorts möten. Så till slut tar jag mod till mig och frågar honom rakt ut om jag får följa med någon gång.
-
– Det är aldrig någon av mina vänner som har frågat, säger han, uppriktigt rörd.
-
Jag sitter bredvid honom på ett möte för ”Anonyma Kokainister” kvällen efter. Han säger sitt namn och presenterar sig som alkoholist och kokainist. Det är en av de brutalaste upplevelserna i hela mitt liv. Han berättar om ett mörker jag inte kunde ha föreställt mig. Jag har känt killen i fem år och varenda en av historierna träffar mig som om jag blev misshandlad i en gränd.
-
– Jag… visste inte, mumlar jag i bilen.
-
– Det är få som gör, säger han.
-
– Hur ofta går du på möten? frågar jag.
-
– Inte så ofta numera, kanske tre-fyra gånger i veckan bara, säger han.
-
– Vad tror du händer om du slutar?
-
Han säger namnet på sin son.
-
Sen säger han namnet på min son.
-
– Om du hade varit där jag har varit, hade du tagit risken att få reda på det då?
-
Jag skakar på huvudet. Han klappar mig på axeln. Efter att jag släppt av honom kör jag in på en parallellgata, stänger av bilen och sitter där och gråter.
-
Nästa dag letar jag upp Patriks telefonnummer...
Den beskyddande spökvaktarhunden...
Jag tycker det känns smått deprimerande och man har svårt att bli pigg när det är så här mörkt.
Eller var jag uppe lite försent igår, och skyller på mörkret idag?
Mjo...
Så kan det nog vara också kanske.
Hm...
Och hela den serien bygger på att NÄSTAN alla spöken bor nere i källaren.
Dessutom var jag själv, ingen sambo hemma att be att gå ner istället.
Så jag tände lampor, sprang ner som om jag hade djävulen själv efter mig, in i pannrummet höjde pannan, sprang upp och släckte alla lampor i farten.
Vågade inte titta bakom mig IFALL jag nu hade en ande bakom mig redo att dra mig tillbaka i mörkret.
( man kan ju faktiskt aldrig så noga veta!!! )
Madde 41 eller Madde 8 år?
Ja, i detta fallet var det nog Madde 8 år inombords, och ÄNDÅ...
Älskar jag att sitta och se på sånt som skrämmer mig.
Jag har sett den en gång förut, men har glömt bort den så jag ville se den igen.
Jag låg vaken till sambon kom hem.
( blink, blink, blink, blink, eyes wide open... )
Det var liksom ingen idé att somna innan, för jag var så uppvarvad inombords liksom
Då kunde jag somna direkt.
En skalle som Akhenaton...
Speciellt inte när man har ett mönster att följa, utan att man måste laborera.
Nu har jag suttit och pulat med att få till en sjysst form på den nya, större oranga babymössan.
Och tillslut fått "ganska bra" till det, men den känns as-stor trots att det bara är två centimeters storlek.
Om man ökar i omkrets då måste man nästan öka i längd också.
Men det går ju inte när det är en babymössa, man har bara ett visst spelrum mellan huvudsvål och slutet på pannan.
För såvida inte bebisen har en skalle som Akhenaton...
Men...
Nu har jag två versioner, och sätter fast öronen på söndag när jag kommer hem från jobbet, för det måste göras i dagsljus.
Så skickar jag en bild, och så får hon som ska ha den bestämma själv.
För mig är det omöjligt.
Sambon har gått på nya Bondfilmen med en kompis, hunden har gått och lagt sig i sängen själv...
Och jag ska gå in dit jag också nu.
Ser klart detta och sen knäpper jag över till Tv 11 och "American Horror Story" och ser vad som händer i det SPÖKANDE, galna mordhuset ikväll.
Vi hade besök förra veckan när det gick, och ingen ville såklart se det för ingen följer det.
Det är väl för läskigt gissar jag...?
Djupt nedgrävd i sängen med spökvakthunden Milou
Vi ses imorgon innan jobb.
Rys-som-fan.
Blå, blå himmel och en rutten flundra...
Nice.
Not.
Vi mötte även en ny bekantskap idag, labben Sixten!
Han var chokladbrun med gröngula ögon och stor som ett berg.
Har nog aldrig sett en så stor labrador innan, såg nästan ut som en maffig rottweiler i kroppen och då var han ändå inte tjock, utan bara maffig som sagt.
Han var inte FÖR på, vilket passade henne utmärkt.
Men stinker man gammal rutten flundra, då är det inte så mycket att be för.
Hon ser ju ut som jag pryglat henne med en piska, men jag lovar...
Det var bara schampo och vatten på den lilla spättan
Grodmössa...
Så, nu ska kaffehurran på, är snart klar med den oranga mössan, sen väntar...
Jag gissar...
Isbjörn av något slag
Missing people hittar folk, det gör inte polisen...
Ja, inte var det polisen i alla fall.
Detta stod att läsa på Missing Peoples facebooksida idag...
Missing People Sweden
Vi tackar alla som har ställt upp och hjälpt oss under kvällen och natten.
MPS avslutar 2012-11-09, kl 03.00
Tja, i det närmaste fallet som var INNAN detta försvinnande för bara någon vecka sedan eller två...
Och polisen lade ner förtillfället.
Några dagar senare tar Missing People tag i försvinnandet, börjar letandet vid mannens bil, SER MISSTÄNKTA FLÄCKAR i bilen som dom misstänker är blod, ser till att få bilen öppnad med tillstånd av mannens sambo och VÓILA...
Mannen hittas död i bagageluckan i sin bil!
Och där skulle jag vilja smyga in ordet:
Inkompetens.
Den som fattades...
Ja, det var Marina eller ett lik.
Har dom ens letat?
Man kan ju undra.
Och detta är inte dom enda fallen Missing People lyckas fixa, när polisen gör annat(?).
Det verkar gå bättre för dom och deras uppklarningsstatistik vad gäller försvunna personer än för polisen.
Man kan ju alltid hoppas.
Vilket gör att dom dagar, enstaka gånger ibland veckor, då jag har VÄRK...
Då är jag beroende av att kunna ta mig till ett ställe snabbt där jag kan släppa hunden så fort som möjligt så jag slipper påverkan på nacken och hunden får springa av sig.
Annars finns risken att hunden blir lidande för att jag får ont av att gå med henne i koppel.
Men det är ändå till för joggare och jag gillar inte skogen!
Jag gillar INTE att inte ha överblick på långt håll, jag gillar inte att inte se vem eller vad som står bakom nästa krök.
Jag gillade inte P18 när jag var en vältränad joggare sedemera löpare, jag gillade inte att springa där själv när jag ändå var snabb i benen liksom.
Och jag gillar det definitivit inte att gå där med en PLUTTEHUND som bara älskar ihjäl alla som kommer i hennes väg.
Gå i skogen själv med en plutthund, utan att vara vältränad och snabb, nej tack, säger den handikappade fegisen.
Och det står jag för!
Nu har jag tjatat nog om detta.
Matte är arg och folkskygg...
Gotland får ett nytt reservat
"Södra hällarna har det hetat i debatten. Men så heter det inte längre.
Det blir ett naturreservat på Södra Hällarna.
Det beslöt Byggnadsnämnden idag.
Men namnet blir inte som det hetat i debatten.
Smaka istället på Kungsladugårdshällarna.
Där har du namnet på det kommunala naturreservat som löper från en kilometer söder om Visby ner längs kusten mot Vibble.
Området är 130 ha stort och ska fungera som natur- och rekreationsområde.
Meningen är att området ska bevaras som det är till kommande generationer och att arter i området ska skyddas.
Reservatet kostar 3 miljoner kronor i investeringskostnad och därefter ca 300 tkr i löpande driftkostand varje år.
Beslutet i Byggnadsnämnden ska följas av beslut i Regionfullmäktige innan det är klartecken för reservatet."
So far so good, skulle man ju då kunna tro.
Jag är ju en av dom som verkligen "hejat på" bilförbudet i området tex.
Naturreservat lät ju toppen, men...
När jag då läste på löpet i GA att Hällarna ska införa KOPPELTVÅNG på hundar som rör sig i området, då gick jag nästan i taket.
Jag må vara en ilsken jäkel från och till, men när jag läste detta sa jag mycket högt i köket på jobbet:
"MEN VAD I HELVETE!!!!!!"
Det enda, ganska stora stället i stan där vi hundägare, för det är mest hundägare som rör sig området, kan släppa hunden och låta den kan springa vind för våg.
Där har jag lekt olovandes som barn när det var millitärområde och förbjudet att vara där, där har jag fostrat och gått med min första egna hund Flisan, där har jag travat med min lånepromenadhund Nelly och där har jag nu fostrat Milou.
Där går vi och skrotar.
Njuter.
Där träffar vi våra hundpolare ibland och leker UTAN KOPPEL.
Och gud vet vad.
Och hunden får springa som hon vill.
Då tror dom fel!
Det kan jag säga redan nu.
Och jag kan tänka mig att fler med mig som rör sig i området med sina hundar, kommer skita fullständigt i koppeltvång.
Och med hund i 21.
Utan koppel.
Och jag kommer sannerligen inte börja med koppel nu heller!
Så må jag bli olaglig på kuppen, men det...
Iår röstar jag på nummer "6" av Lucia kandidaterna...
6. Linnéa Widing...
Ålder: 18.
Bor: Hablingbo.
Familj: Gotland: Mamma och pojkvännen. Stockholm; Pappa, Anna, Joy och Lace.
Gör just nu: Pluggar på naturvetenskapliga-musikprofil.
Drömresemål: Australien.
Bästa julsång: När det lider mot jul.
Smultronställe på Gotland: Stora Havor i Hablingbo.
Söt som socker och en KLAR vinnare!
Nu ska jag fortsätta med den oranga lilla babymössan, ja, jag gör om igen, jag tror den måste göras lite större.
Och jag bestämt att öronen kommer bli helt oranga denna gången.
Inget grönt i alls.
Nu jobbar jag vidare, vi ses senare eller imorgon.
Grodögon...
Hemma hos oss är det jättesvårt att...
Toapappret hänger för övrigt på väggen.
Hur är det möjligt att BÅDA herrarna i lägenheten alltid bara lämnar den tomma rullen så där, hur svårt kan det vara att bara sträcka ut armen och slänga den tomma rullen i papperskorgen?
Jo, det är tydligen J-Ä-T-T-E-S-V-Å-R-T!
Sambon skulle säkert komma dragandes med att jag är en slarver med att sätta in nytt toapapper när toarullen är slut.
Ja, men det är inte så ofta som jag glömmer det, jämnfört med när jag kommer in och ser en tom toarulle på golvet.
Sten, sax, påse:
Jag gör sten och vinner över saxen!
Och hoppas att det orkas sträckas ut armar vid nästa toabesök till papperskorgen, för att slänga nästa tomma rulle.
Tack för ordningsordet, nu väntar dom där grodögonen.
Vackert tyg...
Jo, det blev jag.
Jag ska sy något riktigt fint av det tyget, och lägger det till min tygsamling så länge...
Och plockar fram det när jag har både tid att sy (vilket jag inte verkar ha nu...) och ett mönster som passar.
Jag gissar att det kommer bli något till sommaren
Nu...
Så det ska jag göra nu, sen blir det nog fluffigt, vitt kanske...?
Och även oranget, repa upp den oranga mössan, och göra den något större, jag tror bebisen kommer behöva det.
Babybear mössa del. 2....
Den är verkligen SUPERCUTE.
Ser lite ut som en gammal stoppad nalle från typ 40-talet som har älskats MYCKET av flera barn.
Då vet inte jag.
Att jag behöver en bebis att fota nu!
Och så har jag fått ett JÄTTEFINT tyg, men det får jag visa lite senare för nu måste jag hoppa i duschen.
Dagen väntar, och jag har suttit i telefonen med bästisen sen jag kom hem från jobbet.
Har lite att fixa med, vi ses senare!
God morgon medlevare...
Inte för att jag är så insatt i amerikansk politik, men ren magkänsla och det lilla jag vet...
Obama känns mer medmänsklig än Mitt Romney.
Jag har sovit som en stock, somnade i bra tid, och ÄNDÅ...
Är jag så trött så jag smäller av.
Jag har blivit smått förkyld, inte någe våldsamt, men jag gissar att det är därför jag är extra seg.
... detta OÖPPNADE mönster från 70-talet på Tradera!
För noll och ingenting dessutom.
Passade även på att lägga bud på...
Bara en sak som vanligt...
Jag måste hinna med allt
Hittade Nemo...
Hem, duscha och så kom bästisen och "hämtade upp" mig och så gick vi ner på stan.
Gjorde några ärenden, sen gick vi på "Fiket"och fikade.
Ja, det fick bli första bästa fik för mig faktiskt, för jag hade inte hunnit äta lunch och jag var hungrig som en varg när klockan pushade mot 14.30...
Som klockan faktiskt hann bli när vi kom ner på stan och var klara med våra små ärenden.
Fanns bra färger...
Men jag köpte inget, jag väntar ju på garner till mina beställningar, och då får jag lägga ner babymöss-experimeneten ett tag, PLUS...
Jag ska kolla lite garnaffärer där uppe denna resan.
Så jag köper inte på mig något ännu, jag vill se utbudet först, och jag TROR...
Att det kan vara större än här förmodligen.
Så har jag funderat vidare på babymössa temat, och tänker mig även lite isbjörns-tema, varför inte säl-tema...?
Ja, jag tänker mig mycket i baby-barn-mössa-väg.
Det har varit en bra dag
Det kan väl inte bli så illa att dom ska få/rösta fram en ta-från-dom-fattiga-ge-åt-dom-rika-president tillika abortmotståndare vid makten?
Det hoppas jag verkligen inte, för deras egen skull.
Somnade som en stock...
Nej, det har jag inte varit, jag somnade nästan direkt vid 21-tiden, vaknade PRECIS innan "Homeland" och gick ner och hämtade en tvätt.
Kröp ner i sängen igen och skulle se mitt favoritprogram...
Och somnade som en STOCK!
Jag har med andra ord sovit 12 timmar, sjukt länge.
Ut i friska höstluften, spelar ingen roll om det börjar regna, ut ska jag och senare ikväll...
Då MÅSTE jag se "Homeland"!
Jag är nöjd.
Och det är så lite fluffigt så det blir lagom på något sätt.
Det ÄR lite babybear på riktigt, det kommer bli en liten björnmössa.
Jag kan knappt bärga mig att få sätta mig ner och köra igång, men det får bli efter frisk luft och lite "kompishäng".
Hoppas jag
Vi ses senare.
Gett upp...
Jag ser ut som en gammal fyllekärring helt enkelt, så fort jag pysslat kvällstid.
Kan knappt vänta tills imorgon, här ska det testas, improviseras och lekas
En ljusknarkare...
Men lite lat i vissa ämnen.
Då får man vara mycket nöjd, han kanske inte älskar skolan över allt annat, men han gör bra ifrån sig och det är ändå det viktigaste.
Herregud, november har inträtt och man har blivit en ljusknarkare igen.
Jag bränner av så mycket ljus den här årstiden så jag står förmodligen för driften av en hel ljusfabrik i Polen eller nåt.
OCH färgen är finare än på bilden, mer mörkbrun och uppblandat med lite vitt i botten.
Garnet är supermjukt, jag ska sätta igång så fort jag gjort en liten annons på den förra mössan jag gjorde.
Är trött så in i helskotta...
Tyvärr har jag tv-kväll med "Project Runway" och "HOMELAND", jag bara hoppas jag kan hålla mig vaken...
För nu är det så spännade så det är inte klokt, så det måste jag bara se!
Babybear mössa...
Frågorna är många...
Idag kom regnet.
Men inte gör det mig något, det kan ösa ner bäst det vill.
Den är i mullvadsfärgat akrylgarn, och nu undrar jag om jag ska göra en exakt likadan mössa i färgerna som den bruna lilla "nallemössan" som jag visat förut...?
Dom gör sig ju liksom lite bättre på en bebis än ståendes på ett bord.
Jag kanske kan få "uttnyttja" den lilla bebisen för ett kort eller två...?
Jag får fråga
Jepp, igår blev det Flygande Jacob igen, och sist jag åt det blev jag uppblåst som en ballong och fick ont i magen efter.
Men...
Då hade jag ätit godis efter/på maten också, och kopplade ihop min uppbåsta och gasiga (förlåt;) med godiset.
Åt jag helt normal matportion under middagen, med en liten påfyllning.
Då hade jag så ont i magen så jag kunde knappt sitta still i soffan.
Ja, fisa.
Jo, grädden.
Sambon hade köpt vanlig matlagningsgrädde, och det var rikligt med sås som jag ändå åt mycket av...
Men sen jag gick över till laktosfritt själv, fixar jag INTE vanliga mjölkprodukter speciellt bra längre.
Liten mängd funkar oftast...
Men jag märker att till och med en liten glass kan "ställa till det".
Ja, det slutade inte bra.
Idag är det som sagt lite bättre, men jag känner mig liksom lite öm i magen.
Som jag haft någon som masserat den väldigt hårt på insidan typ.
"Snälla LAKTOSFRITT tack!"
Hur kunde han glömma det?
Vi ses!
Den beställda mössan...
Ska jag börja på "något jordfärgat" i babymössa väg.
Testbabymössan...
Något att tänka på till nästa gång:
Gå in på nätet INNAN du sätter igång Frk Österholm, så du får RÄTT inspiration!
Annars blev jag nöjd med designen, enkel, men bättre än orginalet i alla fall.
Detta kommer bli min nya grej att pula med, vid sidan av allt annat då förstås.
Tv.kväll....
Och då var ändå det JÄTTEBRA.
Idag var det bra för alla höll sig relativt nyktra, man slapp sitta och vara orolig.
Uggla!
Vilken fin version han gjorde av Olles låt, jag fick tårar i ögonen och gåshud.
Gåshud nr. 2 på delad plats:
Det var Darin och Miss Li som var jättejättejättejättejättejättebra.
Superbra.
Jag gillade till och med Sylvia idag, men...
Fortfarande ingen gåshud från Maja.
Jag tycker hon är platt som en pannakaka.
Vi har samma kroppstyp, det blir smashing...
Vi har tända ljus, myser, diggar och skrattar åt engelsk humor, och nu ska vi se en gammal fin klassiker:
The Shining!
Så får vi se hur länge sonen vågar hänga med
Han har redan sagt till mig att skruva ner ljudet på tv´n och förstår inte varför det alltid måste vara så läskig musik i skräckfilmer...?
Jag har gjort en grön babymössa med rosa i öronen typ som denna...
Så har jag förbättrat mössan ytterligare.
Jag repade upp den oranga IGEN, och gjorde om den IGEN, för jag har ju gjort en mix av mönstret och min egen version...
Eftersom mönstret var kass.
Men även övergångarna var kassa och mössan blev inte fin i avsluten på varven.
Alltså har jag gjort ytterligare en förbättring på orginalmönstret, och införlivat mitt eget mönster som jag gör vuxenmössorna i.
En luftmaska kan göra så mycket
Jag tror jag ska börja konstruera mina egna mönster och faktiskt sälja!
Och nu ska jag hänga med i filmen, som jag iofs sett en miljon gånger...
Vi ses imorgon.
Får du inte ligga...
Då kom hundfolket dit.
Men då gick ju vi hem som sagt
Verkar som merparten av stan dragit till Tofta och GGN, eller åtminstone ut på landet.
Som sagt, det är ju GGN och fullt med festfolk i stan.
Det är alla singeltjejers ELDORADO-KVÄLL!
Och alla upptagna tjejer som vill vara otrogna för den delen också.
Alla som inte vill vara otrogna kan ju gå ut och kanske bara flirta istället...?
Eller bara titta på allt manfolk.
Finns många alternativ en natt som denna.
Dom upptagna männen från fastlandet, och dom upptagna kvinnorna på ön.
Bäst är det ju om man är singel-singel kan jag kanske tycka
Och får du inte ligga en kväll som denna...
Då är det bra jäkla synd om dig!
För ALLA får ligga som VILL ligga när det är Gotland Grand National!
Så på med det sexigaste ni har i er garderob, lite makeup och kanske ett glas vin för att toppa formen också.
Så...
Nu ska jag faktiskt ta och hoppa i duschen, och ta på mig något...
Sexi... snyggt!
Jag ska nämligen passa på att GÅ UT ikväll nu när sambon ändå jobbar!
Men bara för att TITTA då såklart!!!!
Ja, för ikväll är det Olle Ljungströms kväll i "Så mycket bättre" och det vill jag för allt smör i småland inte missa.
Och minnas en svajig tonårstid och en vacker Olle.
Lussebullesäsongen...
OM det nu kommer regna...?
Hoppas inte!
Kaffe och lussebulle med smör på!
(Världens nyttigaste frulle... )
Nu är lussebullesäsongen här!
Är det säsong!
Jag kommer äta så mycket saffran så jag blir gul
Det gick snabbt den här omgången, oftast har det tagit ett halvår med mediciner för att se "normal" ut igen.
Men den här gången gick det fort, och det är såååååååååå himla skönt.
Förmodligen blir jag väl förkyld konstant så fort jag slutar helt, det brukar ju bli så när immunförsvaret blivit nedsatt av medicinerna...
Men det får jag väl ta!
Jag är tydligen i balans igen
Gå bankrutt...
Jag är nöjd, och jag hoppas att det INTE kommer regna imorgon ändå.
Det blev städ också, så nu kan vi bara softa hela helgen, känns skitskönt.
Det var evigheter sedan, och vi vet ju varför...
Jag vill inte ha in Stalker-Tanten.
Asch, det är GGN, massor med folk i farten, jag är hemma, jag har öppet.
Hon kommer nog inte.
Men VEM kommer in här, om inte Stalker-Tanten minsann och en annan granntant!
Jag tror jag blir knäpp!
Jag måste börja sälja någon annanstans, för jag kan ju bevisligen inte ha öppet utan att hon kommer inknatandes och ska...
PRATA.
MYCKET.
OCH LÄNGE.
Men det är synd om henne.
Och jag får vara evigt tacksam att jag har en hemsida som ger mig beställningar ÄNDÅ, men jag vill ju kunna ha öppet i min lilla bod utan att ha henne in här konstant.
Jag hade tänkt att jag skulle laga mat, men jag har sådan brännande värk så det hade inte gått.
Det kan ju vara skönt efter en sådan här dag.
Babymössan, ett helt kapitel...
Den blev helt enkelt skitful.
Då repade jag upp allt och gjorde som jag skulle ha gjort mina virkade mössor, fast till en bebis.
Då blev det för smalt, bara att repa upp hela mössan igen.
Och gjorde då en blandning av mönstermössan och min mössa och fick till en sjysst och gullig form.
Själv gillar jag det gröna och oranga ihop...
Men ska skicka en bild på dom restgarner jag har, som JAG tycker passar med det rödoranga garnet, så får vi se vad hon väljer.
Max 30 minuter.
Nu måste jag ringa ett samtal, vi ses senare.
80 kg...
80 kg... hm...
Är stort.
Och tänk om man går där i godan ro i skogen med sin lilla, lilla, lilla, lilla hund.
Som faktiskt ändå har jakt i sig och som springer och nosar och fösöker jaga en hel del, så får hon korn på en sådan där 80 kg´s bjässe.
Kanske det är en sugga med kultingar som VAKTAR sina små telingar såklart, kanske råkar hon väcka en stor galt ur sin skönhetssömn.
Vad händer då tror ni?
Ja, då gäller det att både hon och jag är väldigt snabba i benen gissar jag.
Bro ligger inåt land, så är det väl lite Väskinde och så Brucebo vid havet.
Det skulle vara ett himla härligt område för ett litet vildsvin att böka och bo där kan jag säga.
Lätt och perfekt område att gömma sig i.
Visst, det är ett naturreservat...
Men jag tror inte vildsvin bryr sig speciellt mycket om förbud faktiskt.
Bro är INTE långt ifrån där jag var igår.
Det är väl bara en tidsfråga innan det rusar ut en hund med ett vildsvin i hälarna som hon retat upp, från skogen.
Och TACK OCH LOV gick länsstyrelsen ut igår och sa att det är nolltolerans som gäller vad gäller vildsvinen, dom ska puts väck.
Det kommer gå rätt snabbt, men jag tar det lite lugnt pga av nacken.
Så om det egentligen skulle ta någon timme eller två, drar jag ut det på en dag eller två när jag är ledig igen.