Smakade lypsyl...
Uppe med den berömda jobbtuppen och det är svinkallt ute.
Ovädret hänger i luften och jag kommer ta på mig vinterjackan idag, den jag för ANDRA gången hängt in i garderoben till nästa vintersäsong.
Bara att plocka fram igen, annars kommer jag frysa ihjäl.
Igår blev jag sugen på popcorn!
Ja, det är inte ofta det händer, för jag brukar ju hellre vilja godis som alla vet, men igår...
Ville jag alltså ha popcorn.
Visste att vi hade micropop uppe i skåpet ovanför kylen, hittade en påse och gick ner och micrade den vid mamma för vi har ju fortfarande ingen micro.
Tyckte nog att det luktade lite mysko när den blev varm, men SUGEN som jag var, så sket jag i det.
Lyckades dessutom bränna halva påsen.
Och medans popcornen fortfarande var varma, åt jag.
När jag kommit till 1/3 del av påsen tyckte jag det smakade "lite mindre gott".
När jag sen kommit till halva påsen och popcornen var kalla, smakade det LYPSYL, fettet luktade härsket och det klibbade fast om läppar och händer på ett oroväckande läbbigt sätt!
Det var som klister.
Fan i helvete, hur länge har den där påsen legat där egentligen?
När jag sen försökte tvätta av mig fettet, var det nästintill omöjligt, det satt fast.
I munnen växte det, och ni som någongång fått i er lypsyl, alltså slickat på era läppar när ni har det på er...
Vet att det är vidrigt.
Hela min gom och ner i halsen kändes belagd med en fet, obehaglig lypsyl-hinna.
När jag dessutom försökte dricka och få bort den äckliga hinnan, blev det ännu värre.
Kall dryck och fet hinna = en omöjlig kombo.
Jag började må illa nästan direkt, sa till sambon "Måste spy", och ut kom den där vidriga sörjan av popcorn och härsket fett!
Fy fan.
Och sen satt lukten av härskna popcorn kvar i både hem och näsa, jepp, så det var MIN härligt mysiga lördagskväll.
Ovädret hänger i luften och jag kommer ta på mig vinterjackan idag, den jag för ANDRA gången hängt in i garderoben till nästa vintersäsong.
Bara att plocka fram igen, annars kommer jag frysa ihjäl.
Igår blev jag sugen på popcorn!
Ja, det är inte ofta det händer, för jag brukar ju hellre vilja godis som alla vet, men igår...
Ville jag alltså ha popcorn.
Visste att vi hade micropop uppe i skåpet ovanför kylen, hittade en påse och gick ner och micrade den vid mamma för vi har ju fortfarande ingen micro.
Tyckte nog att det luktade lite mysko när den blev varm, men SUGEN som jag var, så sket jag i det.
Lyckades dessutom bränna halva påsen.
Och medans popcornen fortfarande var varma, åt jag.
När jag kommit till 1/3 del av påsen tyckte jag det smakade "lite mindre gott".
När jag sen kommit till halva påsen och popcornen var kalla, smakade det LYPSYL, fettet luktade härsket och det klibbade fast om läppar och händer på ett oroväckande läbbigt sätt!
Det var som klister.
Fan i helvete, hur länge har den där påsen legat där egentligen?
När jag sen försökte tvätta av mig fettet, var det nästintill omöjligt, det satt fast.
I munnen växte det, och ni som någongång fått i er lypsyl, alltså slickat på era läppar när ni har det på er...
Vet att det är vidrigt.
Hela min gom och ner i halsen kändes belagd med en fet, obehaglig lypsyl-hinna.
När jag dessutom försökte dricka och få bort den äckliga hinnan, blev det ännu värre.
Kall dryck och fet hinna = en omöjlig kombo.
Jag började må illa nästan direkt, sa till sambon "Måste spy", och ut kom den där vidriga sörjan av popcorn och härsket fett!
Fy fan.
Och sen satt lukten av härskna popcorn kvar i både hem och näsa, jepp, så det var MIN härligt mysiga lördagskväll.
Och min stilla undran blir:
Vad är det egentligen i dom där micropoppen, vilken typ av fett?
Ister, konstgjort fett...?
Oavsett om det var härsket eller inte, i fortsättningen, OM jag poppar popcorn blir det på helt vanliga majscorn och olja.
Inte micropop, det känns inte som om det är hälsosamt fett i dom där påsarna.
Eller om nu fett skulle vara hälsosamt överhuvudtaget, men ni fattar säkert vad jag menar.
Fast...
Det känns inte som om jag blir sugen på popcorn någongång det här århundradet igen, jag kan fortfarande känna den där ÄCKLIGA, lypsyl-fett-smaken i munnen.
RYYYYYYS och blä!
Nu ska jag hoppa i duschen och vidare till jobbet, utanför vräker nu snön ner.
Vår eller vinter...?
Idag är det VINTER iallafall, vi ses imorgon!
Vad är det egentligen i dom där micropoppen, vilken typ av fett?
Ister, konstgjort fett...?
Oavsett om det var härsket eller inte, i fortsättningen, OM jag poppar popcorn blir det på helt vanliga majscorn och olja.
Inte micropop, det känns inte som om det är hälsosamt fett i dom där påsarna.
Eller om nu fett skulle vara hälsosamt överhuvudtaget, men ni fattar säkert vad jag menar.
Fast...
Det känns inte som om jag blir sugen på popcorn någongång det här århundradet igen, jag kan fortfarande känna den där ÄCKLIGA, lypsyl-fett-smaken i munnen.
RYYYYYYS och blä!
Nu ska jag hoppa i duschen och vidare till jobbet, utanför vräker nu snön ner.
Vår eller vinter...?
Idag är det VINTER iallafall, vi ses imorgon!
Här går det ju skitbra Frk Österholm, NOT...
Jaha...
..och hur blev den här eftermiddagen undrar ni säkert...?
Jo, jag började med att skära ut den sneda klänningen i det omöjliga svarta tyget.
Det gick inge bra, det omöjliga tyget var TOTALT omöjligt!
Det bara drog sig hela tiden trots att jag nålat fast mönster och allt ordentligt.
Jag blev förbannad och knögglade ihop tyget och slängde in det i arbetsrummet igen.
Tänkte:
Fine, då blir det barnklänningen istället!
Och så ritade jag upp mönstret och skar ut det, fram med det lila seesucker tyget och...
... då var det för lite tyg kvar.
Jihaaaaa, här går det ju skitbra Frk Österholm, NOT!
Då drog jag fram ett batiktyg istället...
Nu djäklar ska jag väl få ut NÅGOT av denna dagen iallafall...?
Tillslut fick jag ut två perfekta delar till ytterligare en batikklänning...
Ja, detta lilla äventyr tog mig två och en halv timme och en massa krälande på golvet!
Inget som gör underverk för nacken eller knäna.
Jag behöver ett arbetsrum med ett jättebord, jag får fan offra hallen snart, annars blir jag handikappad på kuppen.
Men nu har jag barnmönster utskuret och tygdelar som bara är att köra på och sy i.
Gissar att det blir på söndag.
Jag kommer bli värsta "komo-tanten" (kommunist-tant, till och med Gudrun Sjödén har gått vidare :S ) med all den här batiken.
Fast jag kan inte hjälpa att jag älskar det!
Nu är jag trött och irriterad, allt bara för att jag inte fått ut något konkret av dagen.
Jag har inte fått sy med andra ord.
Men jag ska virka till tv´n lite senare, nu ska jag äta.
Förresten har mamma nu bokat in släkten på Bageriet till påskafton!
Vi kommer äta grekisk/svenskt påskbord och vi får väl försöka att INTE äta ihjäl oss.
Kan bli svårt, för dom har faktiskt det godaste buffébordet ever.
Nu ska jag äta, det blir vanlig TRÅKMAT!
..och hur blev den här eftermiddagen undrar ni säkert...?
Jo, jag började med att skära ut den sneda klänningen i det omöjliga svarta tyget.
Det gick inge bra, det omöjliga tyget var TOTALT omöjligt!
Det bara drog sig hela tiden trots att jag nålat fast mönster och allt ordentligt.
Jag blev förbannad och knögglade ihop tyget och slängde in det i arbetsrummet igen.
Tänkte:
Fine, då blir det barnklänningen istället!
Och så ritade jag upp mönstret och skar ut det, fram med det lila seesucker tyget och...
... då var det för lite tyg kvar.
Jihaaaaa, här går det ju skitbra Frk Österholm, NOT!
Då drog jag fram ett batiktyg istället...
Nu djäklar ska jag väl få ut NÅGOT av denna dagen iallafall...?
Tillslut fick jag ut två perfekta delar till ytterligare en batikklänning...
Ja, detta lilla äventyr tog mig två och en halv timme och en massa krälande på golvet!
Inget som gör underverk för nacken eller knäna.
Jag behöver ett arbetsrum med ett jättebord, jag får fan offra hallen snart, annars blir jag handikappad på kuppen.
Men nu har jag barnmönster utskuret och tygdelar som bara är att köra på och sy i.
Gissar att det blir på söndag.
Jag kommer bli värsta "komo-tanten" (kommunist-tant, till och med Gudrun Sjödén har gått vidare :S ) med all den här batiken.
Fast jag kan inte hjälpa att jag älskar det!
Nu är jag trött och irriterad, allt bara för att jag inte fått ut något konkret av dagen.
Jag har inte fått sy med andra ord.
Men jag ska virka till tv´n lite senare, nu ska jag äta.
Förresten har mamma nu bokat in släkten på Bageriet till påskafton!
Vi kommer äta grekisk/svenskt påskbord och vi får väl försöka att INTE äta ihjäl oss.
Kan bli svårt, för dom har faktiskt det godaste buffébordet ever.
Nu ska jag äta, det blir vanlig TRÅKMAT!
Bättre sent....
Jag och Milou gick längre än vad jag tänkt.
Men det var så längesedan vi var ute på långpromenad nu, så både hon och jag behövde rastas ordentligt och gå och gå och gå och gå.
Nu vid 15 var vi dessutom färdigduschade, eller jag var, och så hade jag bestämt mig för vad jag skulle sy...
En barnklänning!
Bara det att jag kom på att då måste jag rita av mönstret först, och skära ut, och det hade jag då rakt inte lust med.
Raskt, nu, bestämde jag att det blir den sneda klänningen igen, för jag har mönstret redan utskuret och jag vill sy den i ett svart, "omöjligt", viscosetyg.
Fint, då var det bestämt!
Nu ska jag dricka upp mitt kaffi och köra igång, det blev lite sent idag men som man brukar säga:
Bättre sent än aldrig!
Men det var så längesedan vi var ute på långpromenad nu, så både hon och jag behövde rastas ordentligt och gå och gå och gå och gå.
Nu vid 15 var vi dessutom färdigduschade, eller jag var, och så hade jag bestämt mig för vad jag skulle sy...
En barnklänning!
Bara det att jag kom på att då måste jag rita av mönstret först, och skära ut, och det hade jag då rakt inte lust med.
Raskt, nu, bestämde jag att det blir den sneda klänningen igen, för jag har mönstret redan utskuret och jag vill sy den i ett svart, "omöjligt", viscosetyg.
Fint, då var det bestämt!
Nu ska jag dricka upp mitt kaffi och köra igång, det blev lite sent idag men som man brukar säga:
Bättre sent än aldrig!
Beslutsångest...
Uppe, väckt av sambon som ringde och väckte mig.
Fast först väckte hans alarm mig och sen kom Milou hoppandes rakt på mig och upp i ansiktet.
Men jag somnade om.
Fast så blev jag ju väckt igen.
Mycket väckning blir det!
När jag och Milou skulle gå ut och gå förut...
Då började det regna.
Jag har då spenderat tiden framför Malou, fixat en tavla, bäddat rent i sängen, tvättar, haft datatid, till och med hunnit med lite lunch och står nu som en åsna mellan hötapparna i arbetsrummet!
För jag vet inte vilket syprojekt jag ska sätta tänderna i.
Jag vet inte heller vilket tyg jag ska använda.
Jag har BESLUTSÅNGEST!
Allt är förberett, skärmattor ligger framme, skärkniv...
Ja, det är bara ett beslut som fattas.
Jag känner mig som "Ööööh...".
Det är blå himmel på väg ute ser jag mot havet, jag tror jag tar en promenad med Milou först, så kanske det klarnar i skallen OCKSÅ.
Vi ses sen.
Fast först väckte hans alarm mig och sen kom Milou hoppandes rakt på mig och upp i ansiktet.
Men jag somnade om.
Fast så blev jag ju väckt igen.
Mycket väckning blir det!
När jag och Milou skulle gå ut och gå förut...
Då började det regna.
Jag har då spenderat tiden framför Malou, fixat en tavla, bäddat rent i sängen, tvättar, haft datatid, till och med hunnit med lite lunch och står nu som en åsna mellan hötapparna i arbetsrummet!
För jag vet inte vilket syprojekt jag ska sätta tänderna i.
Jag vet inte heller vilket tyg jag ska använda.
Jag har BESLUTSÅNGEST!
Allt är förberett, skärmattor ligger framme, skärkniv...
Ja, det är bara ett beslut som fattas.
Jag känner mig som "Ööööh...".
Det är blå himmel på väg ute ser jag mot havet, jag tror jag tar en promenad med Milou först, så kanske det klarnar i skallen OCKSÅ.
Vi ses sen.
Alla tre på en gång...?
Jag är dödstrött.
Idag har jag bara gjort ärenden och sträckt mig i nacken som grädden på moset.
Men nu är alla nödvändiga saker inhandlade, till djur och hem.
Blev på dåligt humör, och eftersom jag köpte nya gardiner som jag strök och hängde upp (ännu mera ansträngning för nacken) på våran bajsdåliga strykbräda...
Sjönk humöret ännu mer.
Dessutom var två av dom fyra gardinerna jag köpte trasiga, pappskivan i förpackningen hade gjort små hål i gardinerna.
Jag hängde upp dom ändå, dom får hänga uppe tills jag kan byta dom.
Suck.
Men det blev fint i köket åtminstone.
Det blev alltså inget syande av idag, jag var klar med allt vid 17-tiden och då var både nacke och ork totalt bortblåst.
Så kollade jag min egen dator förut, det var endast sambons dator som har det här "annons-problemet".
Det blev inte så på min dator, alltså är det väl inte så hos er heller, ni som läser bloggen.
Om ni inte har samma system som sambon har förstås.
Jag blev för övrigt VÄLDIGT ambivalent här idag.
Jag kollade upp "en hemlig grej" som har med utbildning att göra.
Jag har ju bestämt mig för att plugga engelska till hösten, sen hade jag bestämt mig för ett hemligt ämne till, att läsa på distans.
Det var bara det att jag hittade då ETT ANNAT ämne att läsa på distans...
Som har med kläder att göra.
Jag blev som sagt väldigt ambivalent!
Väldigt.
Det här hemliga ämnet är något jag kan läsa närsomhelst iofs.
Jag kan ju ta klädämnet först och året därpå ta det hemliga ämnet...?
Eller kanske ta alla TRE på en och samma gång...?
Det blir faktiskt ingen större skillnad på hur vardagen kommer se ut ändå om jag väljer båda två ämnena, det enda nya i vardagen kommer bli engelskan.
Hm...
Jag får allt ta att fundera på det här fram tills anmälningsdagen.
Men som min magkänsla säger mig nu, om jag känner att jag måste välja ett av dom två extra ämnena...
Och då lär det bli klädämnet!
Jag är så sugen på det, oj, SÅ sugen.
Det är dagar som dessa som jag faktiskt är glad att jag har ett barn som är stort och självgående.
Det är dagar som dessa jag INTE vill att han ska vara en bebis.
Men endast då
Jag har lov att vara egoistisk och satsa på mig själv i denna tiden i livet.
Det känns så...
LYXIGT!
Och imorgon ska det bli regn, då ska jag sy.
Nu ska jag köpa godis och pigga upp mig själv för att jag har en värkande nacke.
Hm...
Alltid måste man motivera sitt godisintag med NÅGOT.
Värk i nacken = måste köpa godis bara för att man har värk.
Så bra att jag gick ner några kilon som jag gått upp bara för att kunna trycka i mig godis och gå upp några kilon igen.
F-N-I-S-S, je suis helt hopplös.
Idag har jag bara gjort ärenden och sträckt mig i nacken som grädden på moset.
Men nu är alla nödvändiga saker inhandlade, till djur och hem.
Blev på dåligt humör, och eftersom jag köpte nya gardiner som jag strök och hängde upp (ännu mera ansträngning för nacken) på våran bajsdåliga strykbräda...
Sjönk humöret ännu mer.
Dessutom var två av dom fyra gardinerna jag köpte trasiga, pappskivan i förpackningen hade gjort små hål i gardinerna.
Jag hängde upp dom ändå, dom får hänga uppe tills jag kan byta dom.
Suck.
Men det blev fint i köket åtminstone.
Det blev alltså inget syande av idag, jag var klar med allt vid 17-tiden och då var både nacke och ork totalt bortblåst.
Så kollade jag min egen dator förut, det var endast sambons dator som har det här "annons-problemet".
Det blev inte så på min dator, alltså är det väl inte så hos er heller, ni som läser bloggen.
Om ni inte har samma system som sambon har förstås.
Jag blev för övrigt VÄLDIGT ambivalent här idag.
Jag kollade upp "en hemlig grej" som har med utbildning att göra.
Jag har ju bestämt mig för att plugga engelska till hösten, sen hade jag bestämt mig för ett hemligt ämne till, att läsa på distans.
Det var bara det att jag hittade då ETT ANNAT ämne att läsa på distans...
Som har med kläder att göra.
Jag blev som sagt väldigt ambivalent!
Väldigt.
Det här hemliga ämnet är något jag kan läsa närsomhelst iofs.
Jag kan ju ta klädämnet först och året därpå ta det hemliga ämnet...?
Eller kanske ta alla TRE på en och samma gång...?
Det blir faktiskt ingen större skillnad på hur vardagen kommer se ut ändå om jag väljer båda två ämnena, det enda nya i vardagen kommer bli engelskan.
Hm...
Jag får allt ta att fundera på det här fram tills anmälningsdagen.
Men som min magkänsla säger mig nu, om jag känner att jag måste välja ett av dom två extra ämnena...
Och då lär det bli klädämnet!
Jag är så sugen på det, oj, SÅ sugen.
Det är dagar som dessa som jag faktiskt är glad att jag har ett barn som är stort och självgående.
Det är dagar som dessa jag INTE vill att han ska vara en bebis.
Men endast då
Jag har lov att vara egoistisk och satsa på mig själv i denna tiden i livet.
Det känns så...
LYXIGT!
Och imorgon ska det bli regn, då ska jag sy.
Nu ska jag köpa godis och pigga upp mig själv för att jag har en värkande nacke.
Hm...
Alltid måste man motivera sitt godisintag med NÅGOT.
Värk i nacken = måste köpa godis bara för att man har värk.
Så bra att jag gick ner några kilon som jag gått upp bara för att kunna trycka i mig godis och gå upp några kilon igen.
F-N-I-S-S, je suis helt hopplös.
Måste väck...
Hej, tillbaka och irriterad!
Vill bara börja med och skriva att något har hänt med bloggen, eller med datorn i övrigt.
Sambon har gjort NÅGOT/gjort om något med sin dator, som gör att VISSA ORD blir understrukna.
Just dom orden blir sen annonser som poppar upp, från bla dejtingsajter och gud vet vad...?
Jag har startat upp min egen dator, vilket tar evigheter, för att kolla om det blir samma på min dator.
Men OM ni får understrukna ord, fösök att bara läs, gå inte inte in eller klicka på något sådant, jag ska försöka bli av med det, det är ytterst irriterande.
Det är inget jag står för...
Inget JAG lagt in.
Dessutom är det djävligt irriterande eftersom jag själv gillar att förstärka ord, och här blir det helt fel när annonser dyker upp på ord som jag inte vill förstärka.
Jag har även skrivit till "blogg-kontoret" här, det måste bort omedelbart!
Har nu pratat med sambon, för jag såg när jag skulle gå in på en linje på en skola och läsa lite om den...
Så var vissa ord understrukna där också.
Jag gissar att det bara är den här datorn då, jag hoppas det, för jag blir galen på dom här annonserna.
Dom måste väck på datorn!
Igår var jag ju och jobbade men på kvällen tog jag en paus och gick på kalas hos sonens pappa och firade sonen på hans 12-årsdag!
Jag och sambon gick, och det var supertrevligt.
Vi blev bjudna på fika, hallonpaj och kärleksmums.
Sonen fick en massa presenter och av oss fick han en kamera!
Jag fick min första kamera när jag var 12, en "Konica Pop" en toppenkamera som hängde med mig i 12 år.
Jag dokumenterade allt med den där kameran och mina fotoalbum dignar av bilder med Konica Poppen.
Den slutade sina dagar som partykamera och fick hänga med i väskan ut på fester, middagar, disco
Den dokumenterade det mesta och dom flesta i min närhet.
Numera finns det ju kameror i mobilen...
Men sonens mobil har inte en speciellt bra kamera, dessutom är jag av åsikten:
En kamera är alltid en kamera, så är det bara, dessutom fick han en som var bra bildkvalitet i/på.
Och först var faktiskt sonen lite tveksam om han verkligen skulle ha någon användning för en kamera.
Men när väl kameran kommit fram, kollats, då knäppte sonen iväg bilder som värsta fotografen.
Jag vet med mig själv att när jag fick min första kamera så var jag väl "sådär" intresserad av foto.
Efter jag fått den...
Så har jag aldrig slutat älska fotografera.
Jag kanske inte har tillgång till det bästa inom foto, men jag gör vad jag kan med det jag HAR.
Idag åker sonen till Schweiz med sin pappa, kameran ska med, gissar att det blir lite bilder
Idag trodde jag att jag skulle sy, jag trodde jag hade massor med tid över för det.
Det kommer jag nog inte hinna, eller kanske senare isåfall.
Här måste det inhandlas djurföda till båda djuren, hö/halm, sen iväg och hämta mobilen på jobbet, så ska vi vaccinera hunden och sen måste jag till banken innan 15.
Jag får se vad jag hinner helt enkelt.
Jag hoppas jag hinner skära ut lite tyg iallafall, så kan jag sy direkt imorgon.
Min dator vill inte vakna...
Jag blir LÄTT orolig.
Nu måste jag sätta fart, vi ses senare.
Vill bara börja med och skriva att något har hänt med bloggen, eller med datorn i övrigt.
Sambon har gjort NÅGOT/gjort om något med sin dator, som gör att VISSA ORD blir understrukna.
Just dom orden blir sen annonser som poppar upp, från bla dejtingsajter och gud vet vad...?
Jag har startat upp min egen dator, vilket tar evigheter, för att kolla om det blir samma på min dator.
Men OM ni får understrukna ord, fösök att bara läs, gå inte inte in eller klicka på något sådant, jag ska försöka bli av med det, det är ytterst irriterande.
Det är inget jag står för...
Inget JAG lagt in.
Dessutom är det djävligt irriterande eftersom jag själv gillar att förstärka ord, och här blir det helt fel när annonser dyker upp på ord som jag inte vill förstärka.
Jag har även skrivit till "blogg-kontoret" här, det måste bort omedelbart!
Har nu pratat med sambon, för jag såg när jag skulle gå in på en linje på en skola och läsa lite om den...
Så var vissa ord understrukna där också.
Jag gissar att det bara är den här datorn då, jag hoppas det, för jag blir galen på dom här annonserna.
Dom måste väck på datorn!
Igår var jag ju och jobbade men på kvällen tog jag en paus och gick på kalas hos sonens pappa och firade sonen på hans 12-årsdag!
Jag och sambon gick, och det var supertrevligt.
Vi blev bjudna på fika, hallonpaj och kärleksmums.
Sonen fick en massa presenter och av oss fick han en kamera!
Jag fick min första kamera när jag var 12, en "Konica Pop" en toppenkamera som hängde med mig i 12 år.
Jag dokumenterade allt med den där kameran och mina fotoalbum dignar av bilder med Konica Poppen.
Den slutade sina dagar som partykamera och fick hänga med i väskan ut på fester, middagar, disco
Den dokumenterade det mesta och dom flesta i min närhet.
Numera finns det ju kameror i mobilen...
Men sonens mobil har inte en speciellt bra kamera, dessutom är jag av åsikten:
En kamera är alltid en kamera, så är det bara, dessutom fick han en som var bra bildkvalitet i/på.
Och först var faktiskt sonen lite tveksam om han verkligen skulle ha någon användning för en kamera.
Men när väl kameran kommit fram, kollats, då knäppte sonen iväg bilder som värsta fotografen.
Jag vet med mig själv att när jag fick min första kamera så var jag väl "sådär" intresserad av foto.
Efter jag fått den...
Så har jag aldrig slutat älska fotografera.
Jag kanske inte har tillgång till det bästa inom foto, men jag gör vad jag kan med det jag HAR.
Idag åker sonen till Schweiz med sin pappa, kameran ska med, gissar att det blir lite bilder
Idag trodde jag att jag skulle sy, jag trodde jag hade massor med tid över för det.
Det kommer jag nog inte hinna, eller kanske senare isåfall.
Här måste det inhandlas djurföda till båda djuren, hö/halm, sen iväg och hämta mobilen på jobbet, så ska vi vaccinera hunden och sen måste jag till banken innan 15.
Jag får se vad jag hinner helt enkelt.
Jag hoppas jag hinner skära ut lite tyg iallafall, så kan jag sy direkt imorgon.
Min dator vill inte vakna...
Jag blir LÄTT orolig.
Nu måste jag sätta fart, vi ses senare.
Utställning...
Kolla in www.lisaart.blogg.se/ , hon har utställning på Hedbergs Bok & Musikkafé.
Gå dit och KÖP en sjyst tavla "vettja"!
Gå dit och KÖP en sjyst tavla "vettja"!
Slipper gnälla...
Idag för 12 år sedan föddes en liten kille klockan 21.46, han vägde 3525 och var 52 cm lång...
Min lille SON!
(eller min OCH X-krokens son kanske jag borde skriva, för det var ju ingen jungfrufödsel direkt ;)
Och han var så FIN och PERFEKT, vilket han fortfarande är, bättre son kan man bara inte ha önskat sig.
Hurra, hurra, hurra för sonen på hans 12-årsdagen idag!
Nu är han ingen bebis längre, trots att jag försöker BEHANDLA honom som en
Han är lika lång som sin mor nästan, och har inte lika mycket tid till övers för henne heller.
Det är väl så det ska vara, men...
Ganska trist faktiskt.
Idag ska jag jobba, men jag och sambon har blivit bjudna på kaffe till X-kroken ikväll.
Så det har jag fixat så jag kan kvista över en stund.
Ja, och sovit dåligt har jag också gjort, jag tänkte för mycket på att jag ville vara kvar uppe och sy.
Tänkte på alla roliga besked under dagen, och inte blev det bättre av att jag satt uppe och glodde på "Project Runway" heller.
Då ville jag ÄNNU MER sy.
Men, men, det är ju en dag imorgon också, då kan jag ju sy.
Och gå långpromenad med Milou, för...
Jag har inte ont i halsen eller kroppen längre, tack gode gud för det!!!
Snorig ja, men det är ju verkligen inget att gnälla över, jag är bara så glad att det värsta av skitförkylningen äntligen är över.
Det har känts som en evighet, men det har väl "bara" varit lite över en vecka.
Har känts alldeles för länge för min del.
Men nu slipper jag gnälla över det iallafall, och NI slipper framförallt läsa om det.
Nu kan jag göra vad jag vill, när jag vill, behöver inte vila och "tycka synd" om mig själv och inte orka.
Nu orkar jag.
Och nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
Min lille SON!
(eller min OCH X-krokens son kanske jag borde skriva, för det var ju ingen jungfrufödsel direkt ;)
Och han var så FIN och PERFEKT, vilket han fortfarande är, bättre son kan man bara inte ha önskat sig.
Hurra, hurra, hurra för sonen på hans 12-årsdagen idag!
Nu är han ingen bebis längre, trots att jag försöker BEHANDLA honom som en
Han är lika lång som sin mor nästan, och har inte lika mycket tid till övers för henne heller.
Det är väl så det ska vara, men...
Ganska trist faktiskt.
Idag ska jag jobba, men jag och sambon har blivit bjudna på kaffe till X-kroken ikväll.
Så det har jag fixat så jag kan kvista över en stund.
Ja, och sovit dåligt har jag också gjort, jag tänkte för mycket på att jag ville vara kvar uppe och sy.
Tänkte på alla roliga besked under dagen, och inte blev det bättre av att jag satt uppe och glodde på "Project Runway" heller.
Då ville jag ÄNNU MER sy.
Men, men, det är ju en dag imorgon också, då kan jag ju sy.
Och gå långpromenad med Milou, för...
Jag har inte ont i halsen eller kroppen längre, tack gode gud för det!!!
Snorig ja, men det är ju verkligen inget att gnälla över, jag är bara så glad att det värsta av skitförkylningen äntligen är över.
Det har känts som en evighet, men det har väl "bara" varit lite över en vecka.
Har känts alldeles för länge för min del.
Men nu slipper jag gnälla över det iallafall, och NI slipper framförallt läsa om det.
Nu kan jag göra vad jag vill, när jag vill, behöver inte vila och "tycka synd" om mig själv och inte orka.
Nu orkar jag.
Och nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
Jippie, jippie, hurra, tralalaaaaa...
Vilken dag!
Vilken underbar dag, och det är inte bara vädret jag menar då.
Jag hann sy fast dragkedjan och sy ihop klänningen innan jag var tvungen att hoppa i duschen.
Sen cyklade jag iväg mot Komvux, jepp, jag hade ett möte där...
När jag var vid busstationen hörde jag någon ropa på mig bakifrån, det var bästisen.
Vi slog följe, för vi skulle åt samma håll nämligen.
Komvux tänker kanske ni, vad ska hon göra där?
Jo, jag skulle till en studievägledare, för jag har en plan.
Precis som Sickan typ.
Ja, jag har ett jobb, och jag är INTE på väg därifrån för jag älskar mitt jobb, men jag har också mer saker som jag älskar...
Och som jag är bra på...
Som jag vill göra...
Och som går att göra när jag är ledig!
Och...
När jag var hos studievägledaren fick jag GRYMT positiva besked, jag trodde detta skulle bli en lång och überkrånglig väg, men detta blev enklare än jag förväntat mig.
Lite FÖR enkelt.
Så jag blev så himla glad så det var inte klokt.
Detta är nu inget jag kommer skriva om ännu, detta är något jag ska göra om ca 1½ år och DÅ kommer jag dela med mig om vad jag ska göra.
Så ni får väl följa mig blogg ända tills dess, om ni är nyfikna
Men klart är att jag bestämt mig för att till hösten kommer jag börja läsa engelska!
Inte för att jag faktiskt BEHÖVER, som jag TRODDE, utan för att jag VILL.
Så himla kul.
Sen fick jag en broschyr om andra kurser som jag vill förverkliga, där jag ska välja en och göra på distans.
Det kommer jag skriva om till hösten, men även det får vara lite hemligt tills dess.
Men det kommer bli SKITKUL.
Ja, jag har så mycket kul på gång nu!
Bara hoppas att jag inte tar mig vatten över huvudet, fast det tror jag inte.
Så länge det är lustfyllt kan det aldrig vara fel.
När jag var klar på Komvux och kommer ut på vägen, vem kommer inte då om inte bästisen igen.
Hon var klar, jag var klar, vi slog följe mot Öster, jag skulle ju köpa present till sonen.
Men när vi kom till Öster sa jag:
Ska vi inte gå till "Märta´s" och ta en fika...?
Jo, bästisen var PÅ, så vi satte oss ute i solen, solade och åt mackor och drack kaffe, och snackade ÄNNU mer.
Sen cyklade hon hem, jag köpte present (mer info om det lilla inköpet imorgon, för det kan jag inte skriva om idag, ifall sonen läser detta.
Då vet han ju vad han får... ;) och hämtade lite mediciner på apoteket, sen åkte jag också hem.
Kommer hem och ser att skatteåterbäringen hade anlänt.
"Vad får jag, vad får jag?", tänkte jag medans jag slet upp platskuveret.
Och vad fick jag:
Tillräckligt!
Min första tanke var:
Nu djävlar ska jag shoppa loss på en DJÄVLA massa tyg på "Stoff & Stil", hurra, men så kom jag på:
Jag behöver nya glasögon!
Jag behöver en synundersökning eftersom jag inte gjort det på 5 år, och det är lika längesedan jag köpte nya brillor!
Alltså, jag kommer göra en synundersökning OCH köpa nya glasögon!
Bra där Frk Österholm, du är ordentlig och lägger pengarna på något du faktiskt behöver!
Duktig flicka.
Så tänkte jag:
Borde jag inte köpa en lott idag kanske?
Men så orkade jag inte dra mig över till macken och vinna den där åtråvärda storvinsten.
Ville ge någon annan chansen nu när jag ändå haft så himla mycket TUR idag!
Ja, det var min fantastiska dag, jippie, jippie, hurra och tralalaaaaa.
Jag är mer än nöjd, allt känns toppen och imorgon...
Då är jag väl "dålli" igen säkert fniss.
Vi ses sen.
Vilken underbar dag, och det är inte bara vädret jag menar då.
Jag hann sy fast dragkedjan och sy ihop klänningen innan jag var tvungen att hoppa i duschen.
Sen cyklade jag iväg mot Komvux, jepp, jag hade ett möte där...
När jag var vid busstationen hörde jag någon ropa på mig bakifrån, det var bästisen.
Vi slog följe, för vi skulle åt samma håll nämligen.
Komvux tänker kanske ni, vad ska hon göra där?
Jo, jag skulle till en studievägledare, för jag har en plan.
Precis som Sickan typ.
Ja, jag har ett jobb, och jag är INTE på väg därifrån för jag älskar mitt jobb, men jag har också mer saker som jag älskar...
Och som jag är bra på...
Som jag vill göra...
Och som går att göra när jag är ledig!
Och...
När jag var hos studievägledaren fick jag GRYMT positiva besked, jag trodde detta skulle bli en lång och überkrånglig väg, men detta blev enklare än jag förväntat mig.
Lite FÖR enkelt.
Så jag blev så himla glad så det var inte klokt.
Detta är nu inget jag kommer skriva om ännu, detta är något jag ska göra om ca 1½ år och DÅ kommer jag dela med mig om vad jag ska göra.
Så ni får väl följa mig blogg ända tills dess, om ni är nyfikna
Men klart är att jag bestämt mig för att till hösten kommer jag börja läsa engelska!
Inte för att jag faktiskt BEHÖVER, som jag TRODDE, utan för att jag VILL.
Så himla kul.
Sen fick jag en broschyr om andra kurser som jag vill förverkliga, där jag ska välja en och göra på distans.
Det kommer jag skriva om till hösten, men även det får vara lite hemligt tills dess.
Men det kommer bli SKITKUL.
Ja, jag har så mycket kul på gång nu!
Bara hoppas att jag inte tar mig vatten över huvudet, fast det tror jag inte.
Så länge det är lustfyllt kan det aldrig vara fel.
När jag var klar på Komvux och kommer ut på vägen, vem kommer inte då om inte bästisen igen.
Hon var klar, jag var klar, vi slog följe mot Öster, jag skulle ju köpa present till sonen.
Men när vi kom till Öster sa jag:
Ska vi inte gå till "Märta´s" och ta en fika...?
Jo, bästisen var PÅ, så vi satte oss ute i solen, solade och åt mackor och drack kaffe, och snackade ÄNNU mer.
Sen cyklade hon hem, jag köpte present (mer info om det lilla inköpet imorgon, för det kan jag inte skriva om idag, ifall sonen läser detta.
Då vet han ju vad han får... ;) och hämtade lite mediciner på apoteket, sen åkte jag också hem.
Kommer hem och ser att skatteåterbäringen hade anlänt.
"Vad får jag, vad får jag?", tänkte jag medans jag slet upp platskuveret.
Och vad fick jag:
Tillräckligt!
Min första tanke var:
Nu djävlar ska jag shoppa loss på en DJÄVLA massa tyg på "Stoff & Stil", hurra, men så kom jag på:
Jag behöver nya glasögon!
Jag behöver en synundersökning eftersom jag inte gjort det på 5 år, och det är lika längesedan jag köpte nya brillor!
Alltså, jag kommer göra en synundersökning OCH köpa nya glasögon!
Bra där Frk Österholm, du är ordentlig och lägger pengarna på något du faktiskt behöver!
Duktig flicka.
Så tänkte jag:
Borde jag inte köpa en lott idag kanske?
Men så orkade jag inte dra mig över till macken och vinna den där åtråvärda storvinsten.
Ville ge någon annan chansen nu när jag ändå haft så himla mycket TUR idag!
Ja, det var min fantastiska dag, jippie, jippie, hurra och tralalaaaaa.
Jag är mer än nöjd, allt känns toppen och imorgon...
Då är jag väl "dålli" igen säkert
fniss.Vi ses sen.
Afrikaklänningen klar...
Nu är den helt klar, min Afrikaklänning...
(Lät nästan som Mitt Afrika ;)
Baksidan är min favorit, jag tycker mönstret i klänningen är vackrast där faktiskt.
Det ser nästan ut som det "faller" som små ränder över ryggen.
Nu blev den ju då lite stor, eller lite luftig kanske jag skulle säga istället.
Jag gjorde ju klänningen i storlek 36, MEN det gör inget.
Stör jag mig på att den är för stor, kan jag bara sy in den i sidan som det inte sitter någon dragkedja.
Men jag tror att detta kommer bli en mycket skön strandklänning JUST för att den är lite luftig.
Nu ska jag sy en likadan igen till mig själv, fast i det hallonröda batiktyget, i storlek 34.
Österholms lilla fabrik producerar
Det har varit en MYCKET bra dag, mycket roligt osm har hänt, jag återkommer om en stund och berättar om det senare.
Nu måste jag äta först.
(Lät nästan som Mitt Afrika ;)
Baksidan är min favorit, jag tycker mönstret i klänningen är vackrast där faktiskt.
Det ser nästan ut som det "faller" som små ränder över ryggen.
Nu blev den ju då lite stor, eller lite luftig kanske jag skulle säga istället.
Jag gjorde ju klänningen i storlek 36, MEN det gör inget.
Stör jag mig på att den är för stor, kan jag bara sy in den i sidan som det inte sitter någon dragkedja.
Men jag tror att detta kommer bli en mycket skön strandklänning JUST för att den är lite luftig.
Nu ska jag sy en likadan igen till mig själv, fast i det hallonröda batiktyget, i storlek 34.
Österholms lilla fabrik producerar
Det har varit en MYCKET bra dag, mycket roligt osm har hänt, jag återkommer om en stund och berättar om det senare.
Nu måste jag äta först.
Röt som ett lejon...
Vaken och fairly pigg idag faktiskt, KORS I TAKET!
Ja, inte helt 100 men inte lika saggig som förut, NU vänder det väl...?
En liten gullig historia från bästisen fick jag förresten höra igår.
Jag har ju inte hunnit träffa Lilla Sunshine på evigheter.
Först hade hon kräksjukan, sen reste jag bort, sen hade jag häcken full och sen...
Har ju jag blivit risig.
Evigheter!
Så häromdagen så undrade jag om hon ville prata med mig, efter jag pratat klart med hennes mamma.
När hennes mamma frågade henne fick hon ett "MORRANDE" tillbaka = "NEJ".
(Oj då, där hamnade man i Sibirien direkt, not poppis ;)
"Se där, det är ju det jag säger, det är ingen skillnad på barn och hundar", sa jag, "till och med barnen morrar ju".
Och fick medhåll av bästisen, och morrandet var Lilla Sunshines "nya grej" typ.
Mhm, jag kände igen det där, jag hade en son som vid ungefär samma ålder RÖT som ett lejon.
Åt allt och alla, "raoooouw, raaaaaow", när han var glad, sur, förbannad eller lagom.
Det var helt okontrollerat, ena stunden kunde man föra ett litet samtal, och sen helt plötsligt svarade han bara med rytanden.
Frågande man honom:
Vad vill du ha till mellis?
"Raaoooouw!"
Men hallå, skärpning, vad vill du ha gubben?
"Raaaaaooooow!"
Okej, då blir det inget om du inte kan svara ordentligt!
"Raaaaooooooooooouw", röt han vidare, mycket nöjd med att irritera mig.
Ibland, om man var "bland folk" och ville att han skulle uppföra sig, då kunde han mitt i något samtal börja ryt-svara personen som pratade honom.
För att sen börja springa runt i en ring och fortsätta ryta.
Folk log snett och jag tänkte:
Ja, han är min son, även om man inte kan tro det, ehe...
Han brås nog mest på sin far, vissel, vissel...
Det var lite...
Enerverande liksom
Så gick det en dag, telefonen ringde och det var:
Lilla Sunshine!
Yeiiij, wow, då var man poppis igen då, och så språkade vi på.
Bland det första hon klargjorde var:
"Ja kjäks inte niu!"
Nähe, vad bra då, sa jag.
Hon ville veta när vi skulle ses och frågande efter Milou.
Då fick jag i min tur säga att jag var "sjuk" och att vi skulle ses så fort jag var piggare, och så pratade vi vidare, tills hon bara sa "Hej" och slängde över luren till sin mor.
Igår berättade bästisen att Lilla Sunshine dagen efter samtalet undrat när hon skulle träffa mig.
Bästisen påminde henne om att jag ju var "sjuk".
Det gick en stund, så undrade hon när hon kunde träffa Milou då...?
Jamen Madde är ju sjuk ju, sa bästisen, vi får träffa Milou så fort Madde är frisk.
Det gick ytterligare en stund, och så sa Lilla Sunshine:
Men Milou kan vi väl träffa, hon är väl inte sjuk iallafall?????
Se där, den lilla sötnosen har nu blivit så stor att hon faktiskt kan tänka lite vuxet!
Snart fyller väl hon också 18, och man fattar ÄNNU mindre vart tiden tog vägen.
Jag har ju en son som fyller 12 imorgon...
Sex år kvar till 18.
Bingo, bingo, bingo, bingo, bingo.
Gatan sopas för andra gången denna våren, hurra, snart är dammlunga ett minne blott när man ska ut och gå och snart...
Kan sambon sommarputsa ALLA fönster i hela lägenheten!!!
(alla 4 sidorna älskling, glöm inte det, ALLA fyra sidorna... ;)
Det bästa jag vet, nyputsade fönster och så slipper det se så smutsigt ut inne, fastän det är rent.
Snart, fönsterputsning nära oss.
Eller jag får härda ut till maj, för dom brukar sopa en gång till, det är ingen idé att vara FÖR tidigt ute.
Men en månad till kan jag väl bita ihop
Nu ska jag sy.
Ja, inte helt 100 men inte lika saggig som förut, NU vänder det väl...?
En liten gullig historia från bästisen fick jag förresten höra igår.
Jag har ju inte hunnit träffa Lilla Sunshine på evigheter.
Först hade hon kräksjukan, sen reste jag bort, sen hade jag häcken full och sen...
Har ju jag blivit risig.
Evigheter!
Så häromdagen så undrade jag om hon ville prata med mig, efter jag pratat klart med hennes mamma.
När hennes mamma frågade henne fick hon ett "MORRANDE" tillbaka = "NEJ".
(Oj då, där hamnade man i Sibirien direkt, not poppis ;)
"Se där, det är ju det jag säger, det är ingen skillnad på barn och hundar", sa jag, "till och med barnen morrar ju".
Och fick medhåll av bästisen, och morrandet var Lilla Sunshines "nya grej" typ.
Mhm, jag kände igen det där, jag hade en son som vid ungefär samma ålder RÖT som ett lejon.
Åt allt och alla, "raoooouw, raaaaaow", när han var glad, sur, förbannad eller lagom.
Det var helt okontrollerat, ena stunden kunde man föra ett litet samtal, och sen helt plötsligt svarade han bara med rytanden.
Frågande man honom:
Vad vill du ha till mellis?
"Raaoooouw!"
Men hallå, skärpning, vad vill du ha gubben?
"Raaaaaooooow!"
Okej, då blir det inget om du inte kan svara ordentligt!
"Raaaaooooooooooouw", röt han vidare, mycket nöjd med att irritera mig.
Ibland, om man var "bland folk" och ville att han skulle uppföra sig, då kunde han mitt i något samtal börja ryt-svara personen som pratade honom.
För att sen börja springa runt i en ring och fortsätta ryta.
Folk log snett och jag tänkte:
Ja, han är min son, även om man inte kan tro det, ehe...
Han brås nog mest på sin far, vissel, vissel...
Det var lite...
Enerverande liksom
Så gick det en dag, telefonen ringde och det var:
Lilla Sunshine!
Yeiiij, wow, då var man poppis igen då, och så språkade vi på.
Bland det första hon klargjorde var:
"Ja kjäks inte niu!"
Nähe, vad bra då, sa jag.
Hon ville veta när vi skulle ses och frågande efter Milou.
Då fick jag i min tur säga att jag var "sjuk" och att vi skulle ses så fort jag var piggare, och så pratade vi vidare, tills hon bara sa "Hej" och slängde över luren till sin mor.
Igår berättade bästisen att Lilla Sunshine dagen efter samtalet undrat när hon skulle träffa mig.
Bästisen påminde henne om att jag ju var "sjuk".
Det gick en stund, så undrade hon när hon kunde träffa Milou då...?
Jamen Madde är ju sjuk ju, sa bästisen, vi får träffa Milou så fort Madde är frisk.
Det gick ytterligare en stund, och så sa Lilla Sunshine:
Men Milou kan vi väl träffa, hon är väl inte sjuk iallafall?????
Se där, den lilla sötnosen har nu blivit så stor att hon faktiskt kan tänka lite vuxet!
Snart fyller väl hon också 18, och man fattar ÄNNU mindre vart tiden tog vägen.
Jag har ju en son som fyller 12 imorgon...
Sex år kvar till 18.
Bingo, bingo, bingo, bingo, bingo.
Gatan sopas för andra gången denna våren, hurra, snart är dammlunga ett minne blott när man ska ut och gå och snart...
Kan sambon sommarputsa ALLA fönster i hela lägenheten!!!
(alla 4 sidorna älskling, glöm inte det, ALLA fyra sidorna... ;)
Det bästa jag vet, nyputsade fönster och så slipper det se så smutsigt ut inne, fastän det är rent.
Snart, fönsterputsning nära oss.
Eller jag får härda ut till maj, för dom brukar sopa en gång till, det är ingen idé att vara FÖR tidigt ute.
Men en månad till kan jag väl bita ihop
Nu ska jag sy.
Frisk som en fisk...
Såg på nyheterna att det ska bli värmebölja imorgon och på onsdag.
Vår-värmebölja.
Då har jag bara en ska att säga:
Vik hädan djävla förkylning!
Imorgon är jag frisk som en fisk...
Eller pigg som en mört, menar jag!
Dock känner jag mig PIGG ikväll igen, ingen alvedon, ingenting.
Men jag lovar att imorgon, då är jag "så dålli, så dålli" (för att citera sambon ;) igen, så det är inte klokt.
Fast det skiter jag i, imorgon ska jag sy klart klänningen, köpa present till sonen som fyller 12 på onsdag och gå på ett möte för att planera min framtid.
Jojo, det låter det.
Nu till min författarfavorit Knausgård och sängen.
Vi ses imorgon!
Vår-värmebölja.
Då har jag bara en ska att säga:
Vik hädan djävla förkylning!
Imorgon är jag frisk som en fisk...
Eller pigg som en mört, menar jag!
Dock känner jag mig PIGG ikväll igen, ingen alvedon, ingenting.
Men jag lovar att imorgon, då är jag "så dålli, så dålli" (för att citera sambon ;) igen, så det är inte klokt.
Fast det skiter jag i, imorgon ska jag sy klart klänningen, köpa present till sonen som fyller 12 på onsdag och gå på ett möte för att planera min framtid.
Jojo, det låter det.
Nu till min författarfavorit Knausgård och sängen.
Vi ses imorgon!
Klänningen so far...
Ja, då var jag tillbaka och jag har kommit så här långt...
Jag ska bara sy ihop vänster sida och sy i en dragkedja, men det får bli imorgon, nu är jag helt slut.
Klänningen är bara ihopnålad på den vänstra sidan här.
Så klänningen bakifrån, och tyget är ju bara SÅ himla underbart!!!
Jag tror jag måste åka till Afrika själv och köpa hem såna här tyger, för jag bara älskar afrikansk batik.
There is nothing like it, så är det bara.
Kommer inte ens ihåg när mamma och pappa var i Gambia, men det var nog bra många år sedan, 8-9-10 år kanske...?
Och så har detta tyget, och ett rött i samma batikfärgning, legat och bara väntat på en ny symaskin och det rätta mönstret.
Så blev det äntligen av, äntligen, och så är jag iallafall nöjd so far.
Jag hoppas jag är lika nöjd när den är helt klar.
Håll tummarna
Kvällsmat blev fil, flingor och prickig korvmacka.
Vem sjutton orkar laga mat när man jobbat hårt, ja inte jag iallafall.
Dessutom är jag ju barnfri denna veckan och sambon är på poker ikväll...
Då behöver det inte vara så himla noga.
Mamma har för övrigt redan försökt boka påskbuffén på Bageriet till påskafton, eller det var vi båda två som tänkte:
Iår har vi redan spikat med alla att vi ska äta påskmiddagen där, precis som dom senaste två åren.
Allt för att slippa att städa, fixa mat, umgås och sen städa igen!
Nu har vi ju skapat en ny tradition:
Utflykt på dagen med släkten, umgås allihopen, äta lunch, fika, åka hem, vila, piffa, åka till Bageriet, komma till DUKAT BORD, sitta, äta och umgås igen!
Det är ju bättre än bäst!
Mamma pratade med sin polare, chefen själv, men han tyckte hon var lite VÄL tidigt ute.
Det räckte om hon/vi hörde av oss som i slutet på denna veckan.
Jaha, och vi som tyckte att vi skulle bestämma det redan nu, men, men, vi var väl lite väl heta på påskgröten.
Nu ska jag se på "30 grader i februari", vi ses senare.
Galen (som vanligt...)...
Det gick inte att sova, telefonen ringde...
Flera gånger och tillslut ringde jag upp bästisen, för hon var en av dom som ringt.
Vi pratade, sen steg jag upp och tog en knäckemacka.
Ingen idé att sova, trött javisst, men sova på dagen funkar inte.
Så tänkte jag:
Ska jag sitta här i soffan och glo en hel djävla dag...?
Nä, det går fan-i-mig-inte!
Jag blir galen på det också, jag drog fram tyg och mönster...
(jag är livsfarlig för mig själv)
Dags och göra något vettigt!
Jag valde mitt fina afrikatyg som pappa köpte i afrika till mig för några år sedan när dom var där.
När jag nålat fast tyget och ritat ut sömnsmånen kom Milou och klampade in på tyget...
"Hej, vad gör du, kan jag hjälpa till?"
NEJ, akta tyget, kom här, gå bort från tyget så det inte flyttar sig från markeringarna!!!
"Men herregud, du kan väl be snällt, du behöver väl inte gapa jämt.
Jag ville bara vara snäll och se om du behövde någon hjälp, men FINE...
Skit i det då!"
Tänkte säkert den lilla vovven, och lomade iväg med svansen mellan benen.
Framstycket utskuret...
Och båda...
Och hallen i kaos.
Nu ska jag röja det, koka mer kaffe, äta mer frukt och ta alvedon, för nu lägger kroppen snart av.
Jag skiter i det, jag orkar inte sitta och känna efter heller.
Fortsättning följer...
Flera gånger och tillslut ringde jag upp bästisen, för hon var en av dom som ringt.
Vi pratade, sen steg jag upp och tog en knäckemacka.
Ingen idé att sova, trött javisst, men sova på dagen funkar inte.
Så tänkte jag:
Ska jag sitta här i soffan och glo en hel djävla dag...?
Nä, det går fan-i-mig-inte!
Jag blir galen på det också, jag drog fram tyg och mönster...
(jag är livsfarlig för mig själv)
Dags och göra något vettigt!
Jag valde mitt fina afrikatyg som pappa köpte i afrika till mig för några år sedan när dom var där.
När jag nålat fast tyget och ritat ut sömnsmånen kom Milou och klampade in på tyget...
"Hej, vad gör du, kan jag hjälpa till?"
NEJ, akta tyget, kom här, gå bort från tyget så det inte flyttar sig från markeringarna!!!
"Men herregud, du kan väl be snällt, du behöver väl inte gapa jämt.
Jag ville bara vara snäll och se om du behövde någon hjälp, men FINE...
Skit i det då!"
Tänkte säkert den lilla vovven, och lomade iväg med svansen mellan benen.
Framstycket utskuret...
Och båda...
Och hallen i kaos.
Nu ska jag röja det, koka mer kaffe, äta mer frukt och ta alvedon, för nu lägger kroppen snart av.
Jag skiter i det, jag orkar inte sitta och känna efter heller.
Fortsättning följer...
Sova igen...
Jag kan inte få nog av den där hundfotografen...
Så, nu ska jag sluta peppra er med dessa fantastiska bilder!
Vaknade och nu ska jag gå och lägga mig igen, ja faktiskt.
Solen skiner, klockan är 09.07, jag har sovit som en stock hela natten men jag...
Brinner igen och känner mig sjuk.
Nu börjar jag fan undra om jag har cancer som tjirrar runt i kroppen eller nåt...?
Jag bara slänger ut frågan rakt i luften, men det måste vara något annat som ständigt blommar upp i kroppen på mig.
Detta är fan inte normalt, jag blir GALEN!
Halsen är som en ihopsnörd säck igen och jag kan knappt svälja.
Jag HAR ju vilat och tagit det lugnt, jag mådde ju BRA igårkvälls, hela dagen kändes bra och så vaknar jag idag och orkar knappt hålla mig vaken och känner mig skithängig!
Idag var dagen som jag skulle vara pigg och ännu bättre, jag var redo att ut och gå en liten promenad med Milou och se sy lite.
Nu...
Sängen.
Vi ses sen!
Så, nu ska jag sluta peppra er med dessa fantastiska bilder!
Vaknade och nu ska jag gå och lägga mig igen, ja faktiskt.
Solen skiner, klockan är 09.07, jag har sovit som en stock hela natten men jag...
Brinner igen och känner mig sjuk.
Nu börjar jag fan undra om jag har cancer som tjirrar runt i kroppen eller nåt...?
Jag bara slänger ut frågan rakt i luften, men det måste vara något annat som ständigt blommar upp i kroppen på mig.
Detta är fan inte normalt, jag blir GALEN!
Halsen är som en ihopsnörd säck igen och jag kan knappt svälja.
Jag HAR ju vilat och tagit det lugnt, jag mådde ju BRA igårkvälls, hela dagen kändes bra och så vaknar jag idag och orkar knappt hålla mig vaken och känner mig skithängig!
Idag var dagen som jag skulle vara pigg och ännu bättre, jag var redo att ut och gå en liten promenad med Milou och se sy lite.
Nu...
Sängen.
Vi ses sen!
Hundar...
Har hittat en ny favoritsida på Facebook, "LittleFriendsPhoto".
En fotograf som fotar hundar, skithäftiga bilder, finns även en hemsida.
Men som hundägare så gick jag såklart med på sidan på FB också...
Dom ballaste bilderna är dom som är tagna under vatten på hundar som jagar leksaker, men det finns MASSOR med andra, urläckra bilder.
Ett tips är att gå med i sidan OM ni har facebook!
Själv har jag NATURLIGTVIS lagt upp Milousan, nu ska jag sova, vi ses imorgon.
Köpa mig datatid...
Så har den här dagen ÄNTLIGEN gått också!
Gud så trist den har varit, men halsen känns bättre, bara stickig och jag har ingen feber längre, bara lite ont i kroppen.
Det går åt rätt håll iallafall.
Jag har vilat, ja faktiskt nästan hela dagen.
Men så här under sista timmen ritade jag, och skar ut en ny storlek i klänningen som jag sydde som sen blev för liten.
Jag tyckte att något litet kunde jag väl åtminstone få göra...?
Så nu har jag rätt storlek i mönstret hoppas jag, när jag sen väl ska sy.
Eller jag HOPPAS att jag har rätt storlek, för jag tog faktiskt inte storlek 34, jag tog storlek 36.
Jag gör nästa klänning i ikattyget och blir den perfekt, så säljer jag den.
Sen så syr jag en till i det batik-hallonröda till mig själv!
Annars får jag skära ut storlek 36 också.
Se där, jag har en plan
Snart ska jag ta min kopp med hemgjort ingefärsté, och jag börjar faktiskt se fram emot denna nya lilla kvällsrutin.
Kanelen piffade till häxbrygden och det är riktigt GOTT.
Jag höll ju på att kräkas första kvällen, nu, tre dagar senare, ser jag framemot ingefärskoppen.
Däremot har jag skippat vitlöken idag, jag ska ta det lugnt hemma imorgon, men på tisdag ska jag ju ut bland folk igen...
Och då vill man ju vara "rumsren" igen liksom.
Ja, och så ska jag snart se "Partaj", mitt nya favoritprogram.
Iallafall var FÖRSTA avsnittet det, jag skrattade från början till slut förra söndagen.
Nu hoppas jag att det inte blir en massa upprepningar i program två, utan att det är nya och fräscha inslag.
Så, sambon ska ha sin dator, jag måste sluta.
Jag lät honom se "Sportspegeln" bara för att köpa mig lite datatid, nu har Rapport börjat...
Min tid här är över!
Vi kanske ses sen.
Gud så trist den har varit, men halsen känns bättre, bara stickig och jag har ingen feber längre, bara lite ont i kroppen.
Det går åt rätt håll iallafall.
Jag har vilat, ja faktiskt nästan hela dagen.
Men så här under sista timmen ritade jag, och skar ut en ny storlek i klänningen som jag sydde som sen blev för liten.
Jag tyckte att något litet kunde jag väl åtminstone få göra...?
Så nu har jag rätt storlek i mönstret hoppas jag, när jag sen väl ska sy.
Eller jag HOPPAS att jag har rätt storlek, för jag tog faktiskt inte storlek 34, jag tog storlek 36.
Jag gör nästa klänning i ikattyget och blir den perfekt, så säljer jag den.
Sen så syr jag en till i det batik-hallonröda till mig själv!
Annars får jag skära ut storlek 36 också.
Se där, jag har en plan
Snart ska jag ta min kopp med hemgjort ingefärsté, och jag börjar faktiskt se fram emot denna nya lilla kvällsrutin.
Kanelen piffade till häxbrygden och det är riktigt GOTT.
Jag höll ju på att kräkas första kvällen, nu, tre dagar senare, ser jag framemot ingefärskoppen.
Däremot har jag skippat vitlöken idag, jag ska ta det lugnt hemma imorgon, men på tisdag ska jag ju ut bland folk igen...
Och då vill man ju vara "rumsren" igen liksom.
Ja, och så ska jag snart se "Partaj", mitt nya favoritprogram.
Iallafall var FÖRSTA avsnittet det, jag skrattade från början till slut förra söndagen.
Nu hoppas jag att det inte blir en massa upprepningar i program två, utan att det är nya och fräscha inslag.
Så, sambon ska ha sin dator, jag måste sluta.
Jag lät honom se "Sportspegeln" bara för att köpa mig lite datatid, nu har Rapport börjat...
Min tid här är över!
Vi kanske ses sen.
Vår i rabatten...
Vår i rabatten...
Jag bara ÄLSKAR vår i rabatten.
Jag bara ÄLSKAR vår i rabatten.
Pensionärs-vovven...
Okej, går du upp nu...?
ZzzZZZZzzzZzZzZzzZ, jaja, det gör inte jag, jag ligger kvar och sover ett tag till...
Jag är liksom inte så morgonpigg som du.
Nej, det har vi/jag märkt redan från dag ett typ!
Detta är hunden som ALDRIG har bråttom ut på morgonkvisten minsann.
Har aldrig varit med om maken faktiskt, alla andra hundar vi haft har stått i givakt så fort någon vaknat och gått upp på morgonen.
Men den här...
Hon ligger verkligen och trynar så länge det går, inte ens när man tar jackan och prasslar och tycker att "NU går vi ut och morgonkissar", far hon upp ur sängen.
Dagtid ja, då går det i ett flygande fläng bara man närmar sig trappen, men på morgonen...
Nej, hon gillar att ligga länge, länge.
Jag får nästan alltid bära henne ned för trappen och få på henne kopplet och sen stapplar hon nästan ut i trädgården.
Lite sömndrucken.
Det är när JAG då tycker att HON ska gå ut, så vi blir av med morgonkissen så fort som möjligt liksom.
Hon är så...
Lustig!
Dessutom blev jag så full-i-fniss igår.
Milou, hon är inte bara en sportig långpromenads-vovve, nej, hon är en PENSIONÄRS-vovve också.
Hon har ju hängt med mamma en del nu när jag inte orkat gå med henne.
Och igår så gick mamma och Milou först en liten stadspromenad, och sen kom hon upp och FRÅGADE Milou om hon skulle gå med till "GRAVEN" (ja, hon frågade faktiskt hunden).
Och Milou hon var ju PÅ såklart, hon satt som en lite undulat och vickade på huvudet, lyssnade när mamma frågade.
Så gick dom, och jag stod i köksfönstret och tittade.
Mamma med sina raska och bestämda steg och fötterna lätt utåtställda (ja, mamma går lite som en pingvin, en mycket rask pingvin... ;) och Milou brevid i samma raska takt, med vickande rumpa och även hon tassarna lätt utåtställda!
Jag började fnissa, vilket par, den raska pingvin-pensionären och den lika raska pingvin-vovven med blommor på väg till GRAVEN.
Så lika och gulliga dom såg ut
Idag känner jag mig som igår, bättre än i fredags men verkligen inte bra.
Detta verkar inte gå över, men jag vilar väl vidare och idag ska jag inte sitta i solen.
Bara vitlök och ingefära och rolig vila.
No more bitching about this, jag lämnar det för idag.
Vidare rapport imorgon.
Jag ska duscha hunden iallafall, sen är det inte så mycket mer planerat.
Jag har ryddat undan åt sambon som ska städa.
Återkommer om en stund, nu ska vovven fräschas upp, hon är så dammig.
ZzzZZZZzzzZzZzZzzZ, jaja, det gör inte jag, jag ligger kvar och sover ett tag till...
Jag är liksom inte så morgonpigg som du.
Nej, det har vi/jag märkt redan från dag ett typ!
Detta är hunden som ALDRIG har bråttom ut på morgonkvisten minsann.
Har aldrig varit med om maken faktiskt, alla andra hundar vi haft har stått i givakt så fort någon vaknat och gått upp på morgonen.
Men den här...
Hon ligger verkligen och trynar så länge det går, inte ens när man tar jackan och prasslar och tycker att "NU går vi ut och morgonkissar", far hon upp ur sängen.
Dagtid ja, då går det i ett flygande fläng bara man närmar sig trappen, men på morgonen...
Nej, hon gillar att ligga länge, länge.
Jag får nästan alltid bära henne ned för trappen och få på henne kopplet och sen stapplar hon nästan ut i trädgården.
Lite sömndrucken.
Det är när JAG då tycker att HON ska gå ut, så vi blir av med morgonkissen så fort som möjligt liksom.
Hon är så...
Lustig!
Dessutom blev jag så full-i-fniss igår.
Milou, hon är inte bara en sportig långpromenads-vovve, nej, hon är en PENSIONÄRS-vovve också.
Hon har ju hängt med mamma en del nu när jag inte orkat gå med henne.
Och igår så gick mamma och Milou först en liten stadspromenad, och sen kom hon upp och FRÅGADE Milou om hon skulle gå med till "GRAVEN" (ja, hon frågade faktiskt hunden).
Och Milou hon var ju PÅ såklart, hon satt som en lite undulat och vickade på huvudet, lyssnade när mamma frågade.
Så gick dom, och jag stod i köksfönstret och tittade.
Mamma med sina raska och bestämda steg och fötterna lätt utåtställda (ja, mamma går lite som en pingvin, en mycket rask pingvin... ;) och Milou brevid i samma raska takt, med vickande rumpa och även hon tassarna lätt utåtställda!
Jag började fnissa, vilket par, den raska pingvin-pensionären och den lika raska pingvin-vovven med blommor på väg till GRAVEN.
Så lika och gulliga dom såg ut
Idag känner jag mig som igår, bättre än i fredags men verkligen inte bra.
Detta verkar inte gå över, men jag vilar väl vidare och idag ska jag inte sitta i solen.
Bara vitlök och ingefära och rolig vila.
No more bitching about this, jag lämnar det för idag.
Vidare rapport imorgon.
Jag ska duscha hunden iallafall, sen är det inte så mycket mer planerat.
Jag har ryddat undan åt sambon som ska städa.
Återkommer om en stund, nu ska vovven fräschas upp, hon är så dammig.
Mumma för Mamma...
Jag har investerat i mitt lilla "företag" igen.
Kände att i och med att jag la ut mitt första klädesplagg till försäljning, då behövde jag en komplettering till kläderna.
För MER ska ju trollas fram är det tänkt.
Jag har nämligen beställt mina första namnband!!!!
Oj, det kändes seriöst som fan minsann, och kul inte minst.
Nu är det INTE den här texttypen, för denna har jag bara slängt ihop lite snabbt i "Paint".
Jag kunde nämligen inte spara en bild på det jag beställt, men jag har grå bakgrund och svart text iallafall, och lite mer "seriös" och snygg text.
Jag får visa sen när det kommit.
Det ser väldigt proffsigt ut om jag får säga själv och för 100 st fick jag betala, med frakt och allt, 338 kr!
Inte dyrt alls tycker jag, jag trodde det skulle vara mycket dyrare.
Kanske jag till och med "taggar" mina sjalar också framöver då till och med.
Det har Klokboken varit på mig i evigheter om, och jag har inte liksom kommit mig för att få tummen ur.
Men nu, idag, fick jag det och det känns så vuxet på något sätt.
Ja, första steget till VAD som komma skall, jag smider planer, oj vad jag smider.
Nu ska vi se film, en som jag och sonen redan sett, men som jag väldigt GÄRNA kan se igen...
Jepp, nu blir det "Mumma för Mamma" och sambon får ta fram haklapp för nu kommer jag väl dräggla mer än jag borde.
Med tanke på att jag har sambon då
Men jag är ju inte ensam, bevisligen är det ju många tanter i min ålder som drägglar över vampyren Edward.
Nu har jag inte tid mer, jag ska ju dräggla...
Kände att i och med att jag la ut mitt första klädesplagg till försäljning, då behövde jag en komplettering till kläderna.
För MER ska ju trollas fram är det tänkt.
Jag har nämligen beställt mina första namnband!!!!
Oj, det kändes seriöst som fan minsann, och kul inte minst.
Nu är det INTE den här texttypen, för denna har jag bara slängt ihop lite snabbt i "Paint".
Jag kunde nämligen inte spara en bild på det jag beställt, men jag har grå bakgrund och svart text iallafall, och lite mer "seriös" och snygg text.
Jag får visa sen när det kommit.
Det ser väldigt proffsigt ut om jag får säga själv och för 100 st fick jag betala, med frakt och allt, 338 kr!
Inte dyrt alls tycker jag, jag trodde det skulle vara mycket dyrare.
Kanske jag till och med "taggar" mina sjalar också framöver då till och med.
Det har Klokboken varit på mig i evigheter om, och jag har inte liksom kommit mig för att få tummen ur.
Men nu, idag, fick jag det och det känns så vuxet på något sätt.
Ja, första steget till VAD som komma skall, jag smider planer, oj vad jag smider.
Nu ska vi se film, en som jag och sonen redan sett, men som jag väldigt GÄRNA kan se igen...
Jepp, nu blir det "Mumma för Mamma" och sambon får ta fram haklapp för nu kommer jag väl dräggla mer än jag borde.
Med tanke på att jag har sambon då
Men jag är ju inte ensam, bevisligen är det ju många tanter i min ålder som drägglar över vampyren Edward.
Nu har jag inte tid mer, jag ska ju dräggla...
Skitsvårt med priset...
Klänningen ligger nu ute på min hemsida...
www.stickqvick.blogg.se/butik/
Ja, det fick bli så här så länge, jag har ju bilder så detta fick duga for now.
Bara ett problem som jag ständigt brottas med:
Det är skitsvårt att sätta pris!
Jag har bollat med dom här hemma, dom tyckte LÄGRE än vad jag tyckte.
Hm...
Dom sa "350 kr", jag sa "395 kr" och ändå tyckte JAG att det var lågt.
Men jag blev såklart osäker när dom tyckte lägre än vad jag tyckte.
Ja, men klänningen är ju å andra sidan inte sydd på ackord i nån fabrik i Thailand, den är unik, välsydd, och...
SNYGG.(..?)
Så lite vinst måste man ju ha, med betoningen på LITEN VINST i detta fallet då.
Hjälp, lika svårt varenda gång, jag tar detta priset nu, så får jag se senare vad jag tycker, ELLER om någon har något förslag får ni gärna vara oblyga och komma med det.
Ska nog också ringa Klokboken och kolla med henne också, hon är skitbra på "Pris-coaching"!
Tycker ni jag ligger hårt på bloggen idag?
Ja, jag förstår det, men jag har ju för fan inget annat att göra...
FÖR JAG VILAR JU...!!!!
Vi ses säkert SNART igen
www.stickqvick.blogg.se/butik/
Ja, det fick bli så här så länge, jag har ju bilder så detta fick duga for now.
Bara ett problem som jag ständigt brottas med:
Det är skitsvårt att sätta pris!
Jag har bollat med dom här hemma, dom tyckte LÄGRE än vad jag tyckte.
Hm...
Dom sa "350 kr", jag sa "395 kr" och ändå tyckte JAG att det var lågt.
Men jag blev såklart osäker när dom tyckte lägre än vad jag tyckte.
Ja, men klänningen är ju å andra sidan inte sydd på ackord i nån fabrik i Thailand, den är unik, välsydd, och...
SNYGG.(..?)
Så lite vinst måste man ju ha, med betoningen på LITEN VINST i detta fallet då.
Hjälp, lika svårt varenda gång, jag tar detta priset nu, så får jag se senare vad jag tycker, ELLER om någon har något förslag får ni gärna vara oblyga och komma med det.
Ska nog också ringa Klokboken och kolla med henne också, hon är skitbra på "Pris-coaching"!
Tycker ni jag ligger hårt på bloggen idag?
Ja, jag förstår det, men jag har ju för fan inget annat att göra...
FÖR JAG VILAR JU...!!!!
Vi ses säkert SNART igen
Vad gör Madde...?
Vad gör Madde...?
Jo, Madde kan inte slappna av, Madde är orolig i kroppen och tycker att baciller suger.
Madde sätter sig i en solstol på balkongen och försöker läsa sin älskade bok.
Madde läser om samma mening flera gånger, Madde känner att det inte funkar att slappna av med läsning.
Madde hämtar telefonen, går ut i solen igen och ringer Klokboken.
Madde och Klokboken babblar på i vanlig ordning, och Madde kan äntligen slappna av.
Dom babblar och babblar, dom har så mycket att säga varandra jämt, Madde HELT glömmer bort tiden.
Madde kommer in efter 1 timme i vårsolen, forfarande babblandes med Klokboken...
Madde ser ut som en skär gris!
Fint.
Och dessuton har små rosaceautslag bubblat upp.
Fint, fint.
Så...
Nödvändigt!
Nu har jag inte bara bacillusker, nu är jag skär med utslag också.
Hipp hipp hurra för Madde idag!
Är inte Madde smart, så säg...?
Madde ger upp och gräver en grop där hon lägger sig och dör.
Nu ser Madde på en film, men varför skriver Madde om sig själv i tredje person?
För att Madde kan och för att hon är uttråkad.
Men Madde VILAR iallafall.
Punkt.
Jo, Madde kan inte slappna av, Madde är orolig i kroppen och tycker att baciller suger.
Madde sätter sig i en solstol på balkongen och försöker läsa sin älskade bok.
Madde läser om samma mening flera gånger, Madde känner att det inte funkar att slappna av med läsning.
Madde hämtar telefonen, går ut i solen igen och ringer Klokboken.
Madde och Klokboken babblar på i vanlig ordning, och Madde kan äntligen slappna av.
Dom babblar och babblar, dom har så mycket att säga varandra jämt, Madde HELT glömmer bort tiden.
Madde kommer in efter 1 timme i vårsolen, forfarande babblandes med Klokboken...
Madde ser ut som en skär gris!
Fint.
Och dessuton har små rosaceautslag bubblat upp.
Fint, fint.
Så...
Nödvändigt!
Nu har jag inte bara bacillusker, nu är jag skär med utslag också.
Hipp hipp hurra för Madde idag!
Är inte Madde smart, så säg...?
Madde ger upp och gräver en grop där hon lägger sig och dör.
Nu ser Madde på en film, men varför skriver Madde om sig själv i tredje person?
För att Madde kan och för att hon är uttråkad.
Men Madde VILAR iallafall.
Punkt.
Professor Madde ska forska...
Lite röster på nätet när jag googlade om ingefära...
"Hör och häpna en man som har mycket värk i kroppen fick rådet att äta ingefära och strör ut den över filen och flingorna -värken försvann- mannen är 75-80 år?????"
"Ingefära fungerar utmärkt som bot mot bil- och sjösjuka. Tugga på en bit innan och/eller under resan."
"Ingefära räddade våra liv."
"Jag använder själv ingefäran mot värken i mina höfter."
"Min fru är från Indonesien och vi änvänder färsk ingefära dagligen. Antingen större skivor som man kan plocka ur sedan eller finfördelad.
Bra mot hosta också i kraftigare avkok."
"Ingefära är perfekt när man har ont i halsen. Riv ganska mycket (några centimeter) färsk ingefära, slå över hett vatten och låt dra en liten srund. Lägg i en sked honung (eller efter smak) och drick så varmt som möjligt. Det lenar och lindrar!"
"Varje gång jag börjar få ont i halsen äter jag ca en centimeter färsk ingefära. Jag har inte varit förkyld sedan jag började med det för ett halvår sedan, och jag brukar bli sjuk rätt ofta i vanliga fall. Värt ett försök."
"Har precis köpt ingefära...läste idag att det hjälper mot viknedgång."
"Har provat ingefära i förkylningstider. Jag kokar upp vatten med en matsked riven ingefära och tillsätter en eller två skedar socker. Det blir starkt men det hjälper mot halsont. Man kan också koka vanligt te med riven ingefära plus en bit kanel.
Med en sked socker blir det jättegott och nyttigt."
"Ingefära sägs öka ämnesomsättningen, därför är det troligt att den kan påverka viktnedgången. Att ta en lite bit syltad ingefära eller att dricka varmt ingefärste (utan socker) mellan måltiderna gör att suget efter andra sötsaker och mat minskar."
Oj...
Ser ut som om ingefära är universalmedel mot det mesta!?
Ja, tror man så funkar det som jag skrev förut, och just nu TROR jag så in i helskotta.
Jag SUPERDUPER-TROR.
Det som fångar mitt öga, är faktiskt det där med VÄRK i kroppen.
Det stod massor om det ute i "cyberspace", och ärligt talat, nu lär ingefärsté med honung och en skvätt kanel bli min ordinarie kvällsdryck för evigt!
Värt att testa, tänk om det hjäper lite mot min nackvärk också...?
Det må vara halvgott, men nu har jag haft kanel i vattnet också och då är det helt okej.
Nu ska här testas naturligt läkemedel.
Intressant, hm, jag återkommer med ingefärsstudien lite längre fram i tiden.
Kram-och-hej från Professor Madde!
"Hör och häpna en man som har mycket värk i kroppen fick rådet att äta ingefära och strör ut den över filen och flingorna -värken försvann- mannen är 75-80 år?????"
"Ingefära fungerar utmärkt som bot mot bil- och sjösjuka. Tugga på en bit innan och/eller under resan."
"Ingefära räddade våra liv."
"Jag använder själv ingefäran mot värken i mina höfter."
"Min fru är från Indonesien och vi änvänder färsk ingefära dagligen. Antingen större skivor som man kan plocka ur sedan eller finfördelad.
Bra mot hosta också i kraftigare avkok."
"Ingefära är perfekt när man har ont i halsen. Riv ganska mycket (några centimeter) färsk ingefära, slå över hett vatten och låt dra en liten srund. Lägg i en sked honung (eller efter smak) och drick så varmt som möjligt. Det lenar och lindrar!"
"Varje gång jag börjar få ont i halsen äter jag ca en centimeter färsk ingefära. Jag har inte varit förkyld sedan jag började med det för ett halvår sedan, och jag brukar bli sjuk rätt ofta i vanliga fall. Värt ett försök."
"Har precis köpt ingefära...läste idag att det hjälper mot viknedgång."
"Har provat ingefära i förkylningstider. Jag kokar upp vatten med en matsked riven ingefära och tillsätter en eller två skedar socker. Det blir starkt men det hjälper mot halsont. Man kan också koka vanligt te med riven ingefära plus en bit kanel.
Med en sked socker blir det jättegott och nyttigt."
"Ingefära sägs öka ämnesomsättningen, därför är det troligt att den kan påverka viktnedgången. Att ta en lite bit syltad ingefära eller att dricka varmt ingefärste (utan socker) mellan måltiderna gör att suget efter andra sötsaker och mat minskar."
Oj...
Ser ut som om ingefära är universalmedel mot det mesta!?
Ja, tror man så funkar det som jag skrev förut, och just nu TROR jag så in i helskotta.
Jag SUPERDUPER-TROR.
Det som fångar mitt öga, är faktiskt det där med VÄRK i kroppen.
Det stod massor om det ute i "cyberspace", och ärligt talat, nu lär ingefärsté med honung och en skvätt kanel bli min ordinarie kvällsdryck för evigt!
Värt att testa, tänk om det hjäper lite mot min nackvärk också...?
Det må vara halvgott, men nu har jag haft kanel i vattnet också och då är det helt okej.
Nu ska här testas naturligt läkemedel.
Intressant, hm, jag återkommer med ingefärsstudien lite längre fram i tiden.
Kram-och-hej från Professor Madde!
Familjen får vara glad åt det lilla...
Jag kunde inte hålla mig...
Jag hade ju bara läst några sidor av "Samlade svenska kulter" och hade varit inne på bokhandeln på Adelsgatan igår.
Jag köpte Knausgårds bok och när jag la mig så tänkte jag att jag ska bara BÖRJA läsa lite i början...
Och sen var jag fast!
Jag började slukläsa för precis som i förra boken, är man fast direkt.
Bara det att när jag trodde att det skulle fortsätta vid hans pappas begravning, då hade jag fel.
Det var ju där det slutade i förra boken, dom röjde huset hos hans dementa farmor och döde alkoliserade pappa, och så skulle det bli begravning...
Men i denna boken började det rätt i en förhållandekris med sambon och jobbiga småbarn.
NÅGOT störd blev jag över att inte få följa fortsättningen på misären hos farmodern, skulle hon komma in på hem, var hon också alkis, vad hände med huset och HUR gick begravningen...?
Men efter två sidor hade jag redan glömt mina frågor, det jag undrat över ända sen jag läste ut förra boken och var fast i Knausgårds kaos.
Jag är helt okej att frossa i förhållandekrisen som nu råder!
Idag lär jag inte ha några problem med att sitta still och bara slappa, jag ska förlora mig i KarlOve Kanusgårds liv!
Han skriver så djäkla bra så det är inte klokt, jag önskar jag var lika bra på det som han och Lionel Shriver.
Grymt avis.
Idag vaknade jag med insikten:
HERREGUD vad jag luktar gammal vitlök, herregud, herregud och usch!
Det är väl bara tur att jag inte dricker alkohol också, då hade jag luktat gammalt surt rödvin OCH vitlök-the-day-after.
Familjen får vara glada åt det lilla
Men jag kommer safta på med rostbröd med färskpressad vitlök till lunch igen, och även vitlök till kvällsmat.
Jag kör helt enkelt vidare med kuren, och strax väntar ingefärsté med honung.
Jag har mindre feber idag iallafall (37.8) och då har jag inte tagit någon alvedon, 37.8 känns det ändå "helt okej".
Även om min normala temperatur ligger på 36.5 ca, men 37.8 är bättre än 38.8, så det är framsteg!
Min utdrivningskur gör förmodligen verkan, iallafall om man TROR att den gör verkan...
Då hjälper den garanterat.
Ja, så min dag blir lugn idag, Knausgård, vitlök och ingefära...
Vi ses senare!
Jag hade ju bara läst några sidor av "Samlade svenska kulter" och hade varit inne på bokhandeln på Adelsgatan igår.
Jag köpte Knausgårds bok och när jag la mig så tänkte jag att jag ska bara BÖRJA läsa lite i början...
Och sen var jag fast!
Jag började slukläsa för precis som i förra boken, är man fast direkt.
Bara det att när jag trodde att det skulle fortsätta vid hans pappas begravning, då hade jag fel.
Det var ju där det slutade i förra boken, dom röjde huset hos hans dementa farmor och döde alkoliserade pappa, och så skulle det bli begravning...
Men i denna boken började det rätt i en förhållandekris med sambon och jobbiga småbarn.
NÅGOT störd blev jag över att inte få följa fortsättningen på misären hos farmodern, skulle hon komma in på hem, var hon också alkis, vad hände med huset och HUR gick begravningen...?
Men efter två sidor hade jag redan glömt mina frågor, det jag undrat över ända sen jag läste ut förra boken och var fast i Knausgårds kaos.
Jag är helt okej att frossa i förhållandekrisen som nu råder!
Idag lär jag inte ha några problem med att sitta still och bara slappa, jag ska förlora mig i KarlOve Kanusgårds liv!
Han skriver så djäkla bra så det är inte klokt, jag önskar jag var lika bra på det som han och Lionel Shriver.
Grymt avis.
Idag vaknade jag med insikten:
HERREGUD vad jag luktar gammal vitlök, herregud, herregud och usch!
Det är väl bara tur att jag inte dricker alkohol också, då hade jag luktat gammalt surt rödvin OCH vitlök-the-day-after.
Familjen får vara glada åt det lilla
Men jag kommer safta på med rostbröd med färskpressad vitlök till lunch igen, och även vitlök till kvällsmat.
Jag kör helt enkelt vidare med kuren, och strax väntar ingefärsté med honung.
Jag har mindre feber idag iallafall (37.8) och då har jag inte tagit någon alvedon, 37.8 känns det ändå "helt okej".
Även om min normala temperatur ligger på 36.5 ca, men 37.8 är bättre än 38.8, så det är framsteg!
Min utdrivningskur gör förmodligen verkan, iallafall om man TROR att den gör verkan...
Då hjälper den garanterat.
Ja, så min dag blir lugn idag, Knausgård, vitlök och ingefära...
Vi ses senare!
Vem sitter på köksbordet...?
Nu svettas jag.
Ja, jag vet inte om det är febern eller den VÄLDIGT starka ingefäran jag rev och har druckit med hett vatten och honung...?
Eller om det är febern KOMBINERAT med ingefäran.
Men djäklar vad starkt ingefärskoket var/blev alltså, bauta-starkt!
Jag sa till sambon och sonen som satt brevid mig i soffan:
"Jag är nog botad nu, för jag känner inte ens värken i halsen längre, det har helt försvunnit."
När min vän sa:
Det kommer riva rätt rejält när du dricker det, då överdrev hon inte.
Det rev-brann liksom.
Eller så hade jag överdrivit mängden ingefära kanske...?
Fast det är väl lika bra att gå ut hårt med både vitlök och ingefära på en gång.
Men det var rätt tillfälligt, för nu är värken faktiskt tillbaka.
Och appropå vitlöken som jag bara tryckt i mig idag, så är magen som en ballong.
Jag är redo för "lift of" any second nu faktiskt.
Jepp, så mycket gas som min mage innehåller för tillfället, så räcker det nog förmodligen till en hel armé av luftballonger.
Bara sätta brännaren under min rumpa så FLYGER VI.
(i luften ;)
Annars så kom ju mamma med en liten delikat historia från idag.
Jag försökte kissa hunden innan jag skulle på mitt lilla jobbuppdrag idag.
Och trots att hon inte kissat sen klockan 07 på morgonen, vägrade Milou kissa.
Hon var mer intresserad av att försöka dra sig in till grannen som hon såg satt och solade vid sin garagedörr.
Jag gav upp efter 20 minuter och slängde in Milou i mammas kök, dels för att det är det enda rummet i hela huset som har PLASTMATTA, ifall olyckan skulle vara framme...
För då hade hon ju liksom inte kissat på 6 timmar.
Och dels så skulle mamma komma hem inom en ½ timme, och kunde testa kissa henne igen.
Själv ville jag ju bara komma iväg, och snabbt komma hem så jag skulle kunna vila.
Sagt och gjort, in med hunden i hennes kök, in med hundbädden, så stängde jag till köksdörren och så stack jag!
Så kommer mamma hem.
Öppnar sin ytterdörr, innerdörren och VEM...
Tror ni sitter på HENNES KÖKSBORD?????
Jo, Milou.
Jepp, där sitter vår lilla husvovve, med sina glashala hårtassar på morsans hala, lackade furuköksbord!
Eh...
Mamma röt:
VAD GÖR DU????
Och den lilla katten, nej jag menar hunden, tog ett skutt från det höga, hala, köksbordet rätt ner på golvet.
Och var glad att mamma ÄNTLIGEN kom hem.
Mamma fick nästintill en hjärtattack när katt... hunden hoppade ner, och bad till gud att hon inte brutit något.
Milou...
Hon bröt ingenting.
Vad i...?
Ja, men nu är det väl förmodligen så här då, att Milou har en liten hobby när hon är hos mamma.
Hon brukar sitta i pappas gamla säng, som står precis i höjd med ett fönster ut mot gården, där man ÄVEN kan se lite ut på gatan.
Och det tycker Milou är jättekul, för man ser ju FOLK som passerar då liksom.
Och här blev nu hunden instängd i köket, ingen säng att sitta och spana på men...
Klättra upp på köksbordet via en köksstol går väl bra det också, tänkte den nyfikna hundkatten.
Och det gjorde hon minsann.
Herregud!!!
Har hon nu en gång börjat, och säkert insett att detta var ännu bättre än sängen, då har hon skaffat sig en ny, LIVSFARLIG vana.
Som hon själv förmodligen tycker är toppen, för man ser ju sååååå mycket bättre från köksbordet.
Nästa gång hon är vid mamma, då får morsan allt se till att dra ut stolarna lååååångt ifrån bordet.
Så vi inte kommer hem en vacker dag och våran lilla hund ligger på golvet med både brutna ben och nacken av.
HUGALIGEN.
Det är nästan inte ens så jag blir ARG på tilltaget, bara livrädd att hon ska skada sig.
Vilken djävla galning!
Nu ska jag sova, vi ses imorgon.
Ja, jag vet inte om det är febern eller den VÄLDIGT starka ingefäran jag rev och har druckit med hett vatten och honung...?
Eller om det är febern KOMBINERAT med ingefäran.
Men djäklar vad starkt ingefärskoket var/blev alltså, bauta-starkt!
Jag sa till sambon och sonen som satt brevid mig i soffan:
"Jag är nog botad nu, för jag känner inte ens värken i halsen längre, det har helt försvunnit."
När min vän sa:
Det kommer riva rätt rejält när du dricker det, då överdrev hon inte.
Det rev-brann liksom.
Eller så hade jag överdrivit mängden ingefära kanske...?
Fast det är väl lika bra att gå ut hårt med både vitlök och ingefära på en gång.
Men det var rätt tillfälligt, för nu är värken faktiskt tillbaka.
Och appropå vitlöken som jag bara tryckt i mig idag, så är magen som en ballong.
Jag är redo för "lift of" any second nu faktiskt.
Jepp, så mycket gas som min mage innehåller för tillfället, så räcker det nog förmodligen till en hel armé av luftballonger.
Bara sätta brännaren under min rumpa så FLYGER VI.
(i luften ;)
Annars så kom ju mamma med en liten delikat historia från idag.
Jag försökte kissa hunden innan jag skulle på mitt lilla jobbuppdrag idag.
Och trots att hon inte kissat sen klockan 07 på morgonen, vägrade Milou kissa.
Hon var mer intresserad av att försöka dra sig in till grannen som hon såg satt och solade vid sin garagedörr.
Jag gav upp efter 20 minuter och slängde in Milou i mammas kök, dels för att det är det enda rummet i hela huset som har PLASTMATTA, ifall olyckan skulle vara framme...
För då hade hon ju liksom inte kissat på 6 timmar.
Och dels så skulle mamma komma hem inom en ½ timme, och kunde testa kissa henne igen.
Själv ville jag ju bara komma iväg, och snabbt komma hem så jag skulle kunna vila.
Sagt och gjort, in med hunden i hennes kök, in med hundbädden, så stängde jag till köksdörren och så stack jag!
Så kommer mamma hem.
Öppnar sin ytterdörr, innerdörren och VEM...
Tror ni sitter på HENNES KÖKSBORD?????
Jo, Milou.
Jepp, där sitter vår lilla husvovve, med sina glashala hårtassar på morsans hala, lackade furuköksbord!
Eh...
Mamma röt:
VAD GÖR DU????
Och den lilla katten, nej jag menar hunden, tog ett skutt från det höga, hala, köksbordet rätt ner på golvet.
Och var glad att mamma ÄNTLIGEN kom hem.
Mamma fick nästintill en hjärtattack när katt... hunden hoppade ner, och bad till gud att hon inte brutit något.
Milou...
Hon bröt ingenting.
Vad i...?
Ja, men nu är det väl förmodligen så här då, att Milou har en liten hobby när hon är hos mamma.
Hon brukar sitta i pappas gamla säng, som står precis i höjd med ett fönster ut mot gården, där man ÄVEN kan se lite ut på gatan.
Och det tycker Milou är jättekul, för man ser ju FOLK som passerar då liksom.
Och här blev nu hunden instängd i köket, ingen säng att sitta och spana på men...
Klättra upp på köksbordet via en köksstol går väl bra det också, tänkte den nyfikna hundkatten.
Och det gjorde hon minsann.
Herregud!!!
Har hon nu en gång börjat, och säkert insett att detta var ännu bättre än sängen, då har hon skaffat sig en ny, LIVSFARLIG vana.
Som hon själv förmodligen tycker är toppen, för man ser ju sååååå mycket bättre från köksbordet.
Nästa gång hon är vid mamma, då får morsan allt se till att dra ut stolarna lååååångt ifrån bordet.
Så vi inte kommer hem en vacker dag och våran lilla hund ligger på golvet med både brutna ben och nacken av.
HUGALIGEN.
Det är nästan inte ens så jag blir ARG på tilltaget, bara livrädd att hon ska skada sig.
Vilken djävla galning!
Nu ska jag sova, vi ses imorgon.
Bästisen tipsar...
Pratade med bästisen förut, hon tipsade, när jag beklagade mig hur dålig jag känner mig:
Färsk ingefära!
Jaha, färsk ingefära, riven i vatten och honung, tar bort alla basillusker påstod hon.
Jag sms:ade raskt till sambon som var i affären:
Köp ingefära.
Här ska ONT fördrivas.
Sen pratade vi kläder, min "kollektion" och hon tipsade igen, när jag beklagade mig över att jag sytt en skitsnygg klänning i alldeles för liten storlek.
(Ja, jag gör inget annat än gnäller ;)
Kanske hennes systerdotter skulle kunna klämma in sig i min petite-batikklänning...?
JA, kanske det ja, hon är ju smal som en sticka och då kan jag kanske ha henne som modell och få klänningen såld.
BRA IDÈ där bästisen.
Perfekt, ja, det får vi allt försöka fixa till.
Och KUSINEN ska fixa en liten klädställning till mig från Ikea, som jag ska ha i lilla boden!
Ja, jag har letat här, förut fanns det såna jag vill ha på Rusta, det finns inte kvar.
Inte på ÖB eller Jysk heller, fast på Jysk hemsida skulle det finnas, men i "realiteten" finns det inte.
Vad göra?
Jo, jag kollade Ikea, och där fanns det, och min fina kusin fixar!
Väldigt bra.
Den här gången slapp hon springa på Stoff & Stil, för nu har jag ju tyg så det räcker.
Men stackarn, hon slipper aldrig ifrån att behöva shoppa när hon ska hit.
Nu har vi ätit middag med mamma, och vi bjöd på ordinary FREDAGS-taco.
Hon fick sin present och vart NÖJD med den.
Först tulpaner imorse och sen presentkort på Linds, nu kan hon frossa i växter!
Och jag...
Åt ännu mera vitlök.
Hela jag osar vitlök jag känner det själv, och vitlöken riktigt bränner i mage och gom.
Jag gjorde tzatsiki, och öste över maten, familjen lider förmodligen!
Men jag ska ju bli frisk.
So I don´t care.
Nu ska vi se "The Voice".
Färsk ingefära!
Jaha, färsk ingefära, riven i vatten och honung, tar bort alla basillusker påstod hon.
Jag sms:ade raskt till sambon som var i affären:
Köp ingefära.
Här ska ONT fördrivas.
Sen pratade vi kläder, min "kollektion"
och hon tipsade igen, när jag beklagade mig över att jag sytt en skitsnygg klänning i alldeles för liten storlek.(Ja, jag gör inget annat än gnäller ;)
Kanske hennes systerdotter skulle kunna klämma in sig i min petite-batikklänning...?
JA, kanske det ja, hon är ju smal som en sticka och då kan jag kanske ha henne som modell och få klänningen såld.
BRA IDÈ där bästisen.
Perfekt, ja, det får vi allt försöka fixa till.
Och KUSINEN ska fixa en liten klädställning till mig från Ikea, som jag ska ha i lilla boden!
Ja, jag har letat här, förut fanns det såna jag vill ha på Rusta, det finns inte kvar.
Inte på ÖB eller Jysk heller, fast på Jysk hemsida skulle det finnas, men i "realiteten" finns det inte.
Vad göra?
Jo, jag kollade Ikea, och där fanns det, och min fina kusin fixar!
Väldigt bra.
Den här gången slapp hon springa på Stoff & Stil, för nu har jag ju tyg så det räcker.
Men stackarn, hon slipper aldrig ifrån att behöva shoppa när hon ska hit.
Nu har vi ätit middag med mamma, och vi bjöd på ordinary FREDAGS-taco.
Hon fick sin present och vart NÖJD med den.
Först tulpaner imorse och sen presentkort på Linds, nu kan hon frossa i växter!
Och jag...
Åt ännu mera vitlök.
Hela jag osar vitlök jag känner det själv, och vitlöken riktigt bränner i mage och gom.
Jag gjorde tzatsiki, och öste över maten, familjen lider förmodligen!
Men jag ska ju bli frisk.
So I don´t care.
Nu ska vi se "The Voice".
Djäkligt sur...
Hej och hallå igen!
Nu kör jag varenda kur i lagboken, allt för att bli frisk.
Rostad macka med vitlökssmör, tog en hel vitlöksklyfta för säkerhetsskull.
Jag har tappat all smak och känner bara...
Vitlökssmak.
Nu kör jag citronté med honung i, och då har jag pressat lite äkta citron i téet också.
Vitlök CHECK, c-vitamin/citron CHECK, och honung CHECK.
Ja, jag ska döda varenda bacill som snurrar runt i min kropp, och har ni fler huskurer att bli kvitt detta snabbt, så säg till.
Febern har stigit trots alvedon, men antagligen för att jag cyklade iväg och ansträngde kroppen ännu mer.
Jag har tokvärk i halsen.
Sambon kom med lösningen till present, det slapp jag iallafall springa runt och fixa med.
Han undrade om vi skulle köpa en syrénbuske, som vi brukar göra till morsdag...?
Hm, nja, det är ju liksom "Morsdags grejen", så då tyckte jag att vi köper ett PRESENTKORT på Linds istället, så kan hon välja vad hon vill till trädgården eller inomhus.
Bra idé tyckte han, så SÅ får det bli, han fixar det.
Jag har suttit i soffan och idag orkar jag inte göra så mycket mer, samtidigt sitter jag och vill bara sy.
Ja, jag gör faktiskt det, trots att jag brinner upp så är jag nästan grinfärdig för jag vill inte sitta här och vara kass när solen skiner och jag har massor att göra!
Jag blir så sur!!!!
Djäkligt sur.
Djäkligt sur och vitlöksmarinerad och konstant rapar.
Jag tycker helt enkelt synd om mig själv!
Men hellre NU än i påsk när släkten kommer hem och hellre nu än i april när jag ska resa bort, hellre nu...
Jag får tänka positivt.
Och positivt är att jag vunnit ett mönster som jag verkligen, verkligen ville ha...
Eller jag vann egentligen tre, men det var detta (ovan) jag var intresserad av...
Det längst till vänster var iofs inte så pjåkigt heller, men jag har fastnat för det där med "bar axel-grejen".
Ska man börja sy festklänningar så måste man ju ha lite balla mönster att fresta sina kunder med...
Nu ska jag se "Grand design" och sen läsa lite.
Vi ses senare.
Nu kör jag varenda kur i lagboken, allt för att bli frisk.
Rostad macka med vitlökssmör, tog en hel vitlöksklyfta för säkerhetsskull.
Jag har tappat all smak och känner bara...
Vitlökssmak.
Nu kör jag citronté med honung i, och då har jag pressat lite äkta citron i téet också.
Vitlök CHECK, c-vitamin/citron CHECK, och honung CHECK.
Ja, jag ska döda varenda bacill som snurrar runt i min kropp, och har ni fler huskurer att bli kvitt detta snabbt, så säg till.
Febern har stigit trots alvedon, men antagligen för att jag cyklade iväg och ansträngde kroppen ännu mer.
Jag har tokvärk i halsen.
Sambon kom med lösningen till present, det slapp jag iallafall springa runt och fixa med.
Han undrade om vi skulle köpa en syrénbuske, som vi brukar göra till morsdag...?
Hm, nja, det är ju liksom "Morsdags grejen", så då tyckte jag att vi köper ett PRESENTKORT på Linds istället, så kan hon välja vad hon vill till trädgården eller inomhus.
Bra idé tyckte han, så SÅ får det bli, han fixar det.
Jag har suttit i soffan och idag orkar jag inte göra så mycket mer, samtidigt sitter jag och vill bara sy.
Ja, jag gör faktiskt det, trots att jag brinner upp så är jag nästan grinfärdig för jag vill inte sitta här och vara kass när solen skiner och jag har massor att göra!
Jag blir så sur!!!!
Djäkligt sur.
Djäkligt sur och vitlöksmarinerad och konstant rapar.
Jag tycker helt enkelt synd om mig själv!
Men hellre NU än i påsk när släkten kommer hem och hellre nu än i april när jag ska resa bort, hellre nu...
Jag får tänka positivt.
Och positivt är att jag vunnit ett mönster som jag verkligen, verkligen ville ha...
Eller jag vann egentligen tre, men det var detta (ovan) jag var intresserad av...
Det längst till vänster var iofs inte så pjåkigt heller, men jag har fastnat för det där med "bar axel-grejen".
Ska man börja sy festklänningar så måste man ju ha lite balla mönster att fresta sina kunder med...
Nu ska jag se "Grand design" och sen läsa lite.
Vi ses senare.
Dålig tajming...
Det bästa jag någonsin läst...?
Snudd på!
Nu har jag läst klart...
Och detta är verkligen snudd på det bästa jag läst!
Den hamnar lugnt bland 10-i-topp.
Ja, denna boken tog tid att läsa ut, men det var så mycket text, i den bemärkelsen att författaren skriver boken i ett sånt rasande tempo, att man MÅSTE läsa sakta för att hinna med all information, dessutom är det liten text i boken.
Men denna boken är en sådan bok man vill få i sin ägo, för från första sidan till sista sidan är den SKITBRA skriven, fantastiskt fänglslande språk, den DÖR inte på någon punkt eller på någon sida.
Den var drabbande.
Jag blev dessutom så förvånad över känslorna/känslan som bara kom över mig när jag läste sista kapitlet.
Jag började faktiskt gråta, känslorna bara kom, bubblande upp, och jag tänkte:
"Men såklart, såååååklart!!!!"
Jag kan inte skriva mer än så för att förstöra för den som vill läsa boken, bara att som MOR och mamma blev jag väldigt drabbad.
Jag vart så totalt överraskad av vändningen i boken och av att jag kände som jag gjorde.
För jag hade mina och huvudkaraktärens känslor helt klart för mig.
Själva boken handlar om en mor som skriver om sitt liv i brevform, hon skriver om sin man, till sin man (senare fd man), deras liv, familjelivet, och framförallt om sin son, som i slutändan blir en massmördare.
Hon är mor till en massmördare och det får man veta från allra första raden i boken.
Detta är en roman, det kan man knappt tro, för mig var detta som självupplevt, för så här bra kan man bara nästan inte skriva om man inte upplevt det själv.
Denna boken är dessutom skriven av en kvinna som INTE har barn, fullständigt otänkbart.
För man kan väl inte skriva så här bra om känslor för ett barn om man inte har barn själv...?
Fast jo, tydligen KAN man det.
Om man är en djävligt bra författare kan man tydligen det.
Ja, detta är verkligen en bok jag rekommenderar, det är INTE för folk som gillar "lätt läsning" och "skummande" författare, detta är heavy.
Känslo-heavy.
Jag blev inte besviken på en boken som jag bara "högg" i farten på Ica Maxi, bara för att ha något att läsa.
När jag var inne och kollade vad hon mer skrivit, så har jag nu bestämt mig för att läsa "Priset man betalar" när jag läst den jag börjat på nu...
Och sen MÅSTE jag läsa...
... för den har jag längtat SÅ länge efter att den skulle komma i pocket, och det har den gjort nu.
Den första delen av denna självutlämnande "dagbok" hamnar faktiskt också bland 10-i-topp av böcker som jag läst.
Den sträckläste jag och var helt uppslukad i KarlOves barndom.
I tvåan börjar det väl med pappans begravning, och jag kan knappt bärga mig.
Men efter dessa två tegelstenar ska jag då alltså läsa...
Detta är vad bara två resencenter skrev om boken:
"Shriver har en av den litterära scenens mest intressanta röster, och när så många samtidsromaner går vilse i sin egen navelludd, skriver hon en berättelse som bultar mitt i livet såsom det levs nu i västvärlden."
"Priset man betalar är samhällskritik och djupdykning i människans psyke när det är som allra bäst. Ingen mejslar fram karaktärer som Lionel Shriver, ingen skruvar upp en redan vibrerande intrig som hon, ytterst få tar tempen på nuet med samma exakthet. Hon är en av samtidens absolut bästa. Jag är djupt avundsjuk på alla och envar som ännu inte läst en roman ur hennes hand.
Detta är en stor berättelse av en mycket skicklig prosaist".
Jag kan bara hålla med, och då har jag bara läst hennes debutroman.
Jag lär läsa alla.
Idag mår jag skit, idag är jag sjuk "på riktigt"!
Feber på 38.8 och halsen är helt igensvullen.
För att vara lustig och citera boktitlen ovan:
Priset man får betala för att man är en idiot och gör en massa saker istället för att vila.
Jag får skylla mig själv.
Och idag MÅSTE jag ut en snabb sväng och köpa en present till mamma, för lilla mamsen fyller faktiskt år idag!
72 år år fyller mamma, och piggare är hon än vad jag någonsin varit i hela mitt liv.
Och eftersom jag varit risig hela veckan, har jag inte varit ute och köpt någon present.
Synd, för då var jag ju bara risig och saggig, nu är jag sjuk.
Men jag måste köpa något och så har jag en snabb jobbgrej jag måste göra.
Fint...
Jag borde verkligen ligga och ta det lugnt idag, men två saker MÅSTE jag göra.
Jag tar alvedon, biter ihop och vilar så fort jag är klar.
Känner mig lite som Alfons Åberg detta läget:
"Jag ska bara..."
Och mitt i alltihop SKINER SOLEN och det är supervarmt.
Våren är här, och jag är dålig.
Vilken djävla DÅLIG TAJMING!
Snudd på!
Nu har jag läst klart...
Och detta är verkligen snudd på det bästa jag läst!
Den hamnar lugnt bland 10-i-topp.
Ja, denna boken tog tid att läsa ut, men det var så mycket text, i den bemärkelsen att författaren skriver boken i ett sånt rasande tempo, att man MÅSTE läsa sakta för att hinna med all information, dessutom är det liten text i boken.
Men denna boken är en sådan bok man vill få i sin ägo, för från första sidan till sista sidan är den SKITBRA skriven, fantastiskt fänglslande språk, den DÖR inte på någon punkt eller på någon sida.
Den var drabbande.
Jag blev dessutom så förvånad över känslorna/känslan som bara kom över mig när jag läste sista kapitlet.
Jag började faktiskt gråta, känslorna bara kom, bubblande upp, och jag tänkte:
"Men såklart, såååååklart!!!!"
Jag kan inte skriva mer än så för att förstöra för den som vill läsa boken, bara att som MOR och mamma blev jag väldigt drabbad.
Jag vart så totalt överraskad av vändningen i boken och av att jag kände som jag gjorde.
För jag hade mina och huvudkaraktärens känslor helt klart för mig.
Själva boken handlar om en mor som skriver om sitt liv i brevform, hon skriver om sin man, till sin man (senare fd man), deras liv, familjelivet, och framförallt om sin son, som i slutändan blir en massmördare.
Hon är mor till en massmördare och det får man veta från allra första raden i boken.
Detta är en roman, det kan man knappt tro, för mig var detta som självupplevt, för så här bra kan man bara nästan inte skriva om man inte upplevt det själv.
Denna boken är dessutom skriven av en kvinna som INTE har barn, fullständigt otänkbart.
För man kan väl inte skriva så här bra om känslor för ett barn om man inte har barn själv...?
Fast jo, tydligen KAN man det.
Om man är en djävligt bra författare kan man tydligen det.
Ja, detta är verkligen en bok jag rekommenderar, det är INTE för folk som gillar "lätt läsning" och "skummande" författare, detta är heavy.
Känslo-heavy.
Jag blev inte besviken på en boken som jag bara "högg" i farten på Ica Maxi, bara för att ha något att läsa.
När jag var inne och kollade vad hon mer skrivit, så har jag nu bestämt mig för att läsa "Priset man betalar" när jag läst den jag börjat på nu...
Och sen MÅSTE jag läsa...
... för den har jag längtat SÅ länge efter att den skulle komma i pocket, och det har den gjort nu.
Den första delen av denna självutlämnande "dagbok" hamnar faktiskt också bland 10-i-topp av böcker som jag läst.
Den sträckläste jag och var helt uppslukad i KarlOves barndom.
I tvåan börjar det väl med pappans begravning, och jag kan knappt bärga mig.
Men efter dessa två tegelstenar ska jag då alltså läsa...
Detta är vad bara två resencenter skrev om boken:
"Shriver har en av den litterära scenens mest intressanta röster, och när så många samtidsromaner går vilse i sin egen navelludd, skriver hon en berättelse som bultar mitt i livet såsom det levs nu i västvärlden."
"Priset man betalar är samhällskritik och djupdykning i människans psyke när det är som allra bäst. Ingen mejslar fram karaktärer som Lionel Shriver, ingen skruvar upp en redan vibrerande intrig som hon, ytterst få tar tempen på nuet med samma exakthet. Hon är en av samtidens absolut bästa. Jag är djupt avundsjuk på alla och envar som ännu inte läst en roman ur hennes hand.
Detta är en stor berättelse av en mycket skicklig prosaist".
Jag kan bara hålla med, och då har jag bara läst hennes debutroman.
Jag lär läsa alla.
Idag mår jag skit, idag är jag sjuk "på riktigt"!
Feber på 38.8 och halsen är helt igensvullen.
För att vara lustig och citera boktitlen ovan:
Priset man får betala för att man är en idiot och gör en massa saker istället för att vila.
Jag får skylla mig själv.
Och idag MÅSTE jag ut en snabb sväng och köpa en present till mamma, för lilla mamsen fyller faktiskt år idag!
72 år år fyller mamma, och piggare är hon än vad jag någonsin varit i hela mitt liv.
Och eftersom jag varit risig hela veckan, har jag inte varit ute och köpt någon present.
Synd, för då var jag ju bara risig och saggig, nu är jag sjuk.
Men jag måste köpa något och så har jag en snabb jobbgrej jag måste göra.
Fint...
Jag borde verkligen ligga och ta det lugnt idag, men två saker MÅSTE jag göra.
Jag tar alvedon, biter ihop och vilar så fort jag är klar.
Känner mig lite som Alfons Åberg detta läget:
"Jag ska bara..."
Och mitt i alltihop SKINER SOLEN och det är supervarmt.
Våren är här, och jag är dålig.
Vilken djävla DÅLIG TAJMING!
En hysterisk morsa...
Och hur känns det idag då Frk Österholm?
Fortfarande inge vidare, snoren har dykt upp som på beställning och idag strålar värken från halsen upp mot öronen.
Men det är bara att pinna iväg till jobbet, så fort jag kommit igång så brukar det ju gå av sig själv!
Iallafall om jag ska hantverka
Annars är det ju tveksamt.
Ja, ja, det finns ju alvedon och "bita ihop", en himla bra kombo.
Inatt vaknade jag dessutom av att det hade börjat mola i nacken, spelade inte någon roll hur jag än låg, så gjorde det ont.
Jaha, jag hade glömt att ta medicinen för nacken, fint.
Jag knatade upp, pillade i mig den och somnade om.
Bara det att jag började drömma en mardröm.
Jag drömde att jag varit ute, kommer hem på natten och går ner i källaren för att jag hör en katt jama...
Kommer i källartrappen och då har ett rör brustit någonstans i väggen och det bara forsar ner vatten längs väggen, trappen och hela källaren.
Det var som en vårflod.
Dessutom hittar jag en kattunge som sitter uppflugen i en fåtölj och just jamar i högan sky.
Tumult, vattenskada, hantverkare, torkfläkt och en hysterisk morsan!
Undrar OM det är ett varsel eller bara mardröm...?
Usch.
Men kattungen behöll vi, hon fick heta Cream för hon var beige med små bruna strimmor på huvudet och hade blåa ögon.
När jag vaknade undrade jag var katten var, och var nästan på väg ner i källaren för att kolla vattenskadan...
Innan jag kom på att det var en dröm.
Tänk så verkligt det kan bli ibland.
Sitter och ser en ekonomireporter på morgon-tv som skrivit en bok om våra pensioner, känns som jag borde LÄSA den boken.
Verkar som vi blir BLÅSTA på våra pensionspengar.
Verkar som jag kommer bli ÄNNU fattigare än vad som står i mitt oranga kuvert...?
Här gnäller jag om att behöva jobba tills jag blir 68 år och en månad, när kontentatan kanske blir att jag faktiskt måste jobba tills jag lägger näsan i vädret!
Reportern till den personliga assistenten (P-A) Madde 97 år och en månad:
Är det du som tar hand om brukaren eller är det brukaren som får ta hand om dig?
P-A Madde, 97 år och en månad:
Tja, vi försöker turas om, men det är nog mest brukaren som tar hand om mig numera om jag ska vara ärlig.
(och det ska man ju...)
Ja, SNART en framtid nära mig.
Detta är något jag bara måste ta tag i, min pension, för jag lever allt för mycket i mottot:
"Det ordnar sig alltid!"
Det tror jag nog inte det gör.
Här sägs det nu att dom från 1955 och framåt -> dvs en annan då, kommer få det riktigt uselt.
Våra nya pensionsvillkor är...
Åt helvete!
Kul.
Jag måste skärpa mig och lära mig och dessutom spara mer!
Nu ska jag i duschen, vi ses imorgon.
Då är jag superfrisk, ska fira mamma på hennes födelsedag OCH SY.
Och sola.
Tjaba.
Fortfarande inge vidare, snoren har dykt upp som på beställning och idag strålar värken från halsen upp mot öronen.
Men det är bara att pinna iväg till jobbet, så fort jag kommit igång så brukar det ju gå av sig själv!
Iallafall om jag ska hantverka
Annars är det ju tveksamt.
Ja, ja, det finns ju alvedon och "bita ihop", en himla bra kombo.
Inatt vaknade jag dessutom av att det hade börjat mola i nacken, spelade inte någon roll hur jag än låg, så gjorde det ont.
Jaha, jag hade glömt att ta medicinen för nacken, fint.
Jag knatade upp, pillade i mig den och somnade om.
Bara det att jag började drömma en mardröm.
Jag drömde att jag varit ute, kommer hem på natten och går ner i källaren för att jag hör en katt jama...
Kommer i källartrappen och då har ett rör brustit någonstans i väggen och det bara forsar ner vatten längs väggen, trappen och hela källaren.
Det var som en vårflod.
Dessutom hittar jag en kattunge som sitter uppflugen i en fåtölj och just jamar i högan sky.
Tumult, vattenskada, hantverkare, torkfläkt och en hysterisk morsan!
Undrar OM det är ett varsel eller bara mardröm...?
Usch.
Men kattungen behöll vi, hon fick heta Cream för hon var beige med små bruna strimmor på huvudet och hade blåa ögon.
När jag vaknade undrade jag var katten var, och var nästan på väg ner i källaren för att kolla vattenskadan...
Innan jag kom på att det var en dröm.
Tänk så verkligt det kan bli ibland.
Sitter och ser en ekonomireporter på morgon-tv som skrivit en bok om våra pensioner, känns som jag borde LÄSA den boken.
Verkar som vi blir BLÅSTA på våra pensionspengar.
Verkar som jag kommer bli ÄNNU fattigare än vad som står i mitt oranga kuvert...?
Här gnäller jag om att behöva jobba tills jag blir 68 år och en månad, när kontentatan kanske blir att jag faktiskt måste jobba tills jag lägger näsan i vädret!
Reportern till den personliga assistenten (P-A) Madde 97 år och en månad:
Är det du som tar hand om brukaren eller är det brukaren som får ta hand om dig?
P-A Madde, 97 år och en månad:
Tja, vi försöker turas om, men det är nog mest brukaren som tar hand om mig numera om jag ska vara ärlig.
(och det ska man ju...)
Ja, SNART en framtid nära mig.
Detta är något jag bara måste ta tag i, min pension, för jag lever allt för mycket i mottot:
"Det ordnar sig alltid!"
Det tror jag nog inte det gör.
Här sägs det nu att dom från 1955 och framåt -> dvs en annan då, kommer få det riktigt uselt.
Våra nya pensionsvillkor är...
Åt helvete!
Kul.
Jag måste skärpa mig och lära mig och dessutom spara mer!
Nu ska jag i duschen, vi ses imorgon.
Då är jag superfrisk, ska fira mamma på hennes födelsedag OCH SY.
Och sola.
Tjaba.
Vad hände sen...?
Så vad hände sen...?
Efter jag odlat bacillerna i solen...?
Jo, jag dammsög.
Såklart, ja, jag kunde inte sitta still längre, jag hade degat hela förmiddagen och lite in på eftermiddagen, och jag stod inte ut med att se hundhår och damm på golven.
Efter det...
Sydde jag SÅKLART klart klänningen.
Och hur gärna jag än ville, så fick jag inte igen den där FINA, snygga, klänningen jag gjort...
Helvetes-djävla-skit, rent ut sagt!
Ja, jag kom på att Cher någongång på 90-talet hade sågat bort några revben för att bli smalare, jag funderade på att kontakta samma kirurg och göra detsamma.
Alternativt operera bort dom bröst jag inte ens har, för att få igen klänningen.
Eller...
Bara acceptera att jag inte KAN ha storlek 32!
Fast det sistnämda lockar inte.
Jag får väl banta då´ra...?
Nä, jag får sälja den!
Och sälja den kan jag göra med gott samvete, för denna klänning är faktiskt väldigt välsydd.
Åh, och så älskar jag TYGET så himla mycket också, jag måste verkligen sy en ny till mig själv.
Jag ska inte skryta nu va, men får varje klädesplagg jag lyckats knåpa ihop, desto bättre syr jag.
Denna blev som sagt grymt välsydd, jag har inte svajat på en enda söm, varenda millimeter stämmer och dragkedjan...
Ja, detta är ju endast andra gången (på 15 år) jag syr i en dragkedja, och denna gång läste jag instruktionsboken till symaskinen och hittade en dragkedjefot.
Hm, det var ju djäkla synd att jag INTE gjorde det innan jag sydde i dragkedjan på jeansklänningen, för ja...
Den blev väl bra, bra för att vara första gången på så många år.
Men när jag sydde i denna dragkedjan, den blev helt perfekt och sömmarna skitsnygga!
Det är nästan så jag överväger att sprätta upp den på jeansklänningen och göra om.
Den jag gjorde idag, ser nästan, eller inte nästan, den ser konfektionsydd ut.
Men sen är det väl så också, att jag har lärt mig att ha tålamod när jag syr, det har jag aldrig haft förr.
Snabbt ska det gå, och då slarvar man.
Men ska man sälja, då kan man inte slarva.
Plus att denna maskin ju har inställbar hastighet, det hade inte den gamla, DET gör jättestor skillnad.
Då kan man sy sakta och hinna med och se HUR man syr, mycket bra!
Och så tog jag fram ett tyg jag beställt från Stoff & Stil, bara för att fundera på vad jag månde skulle kunna göra av det.
Bara det att jag upptäckte att mitt på tyget så såg det ut som om någon drägglat tandkräm över ca 1 - 1.5 meter.
NEJ, nej, nej!
Jag slängde mig direkt på telefonen och pratade med kundtjänst.
Och snacka om service, jag kommer få 2 nya meter tyg skickade till mig, jag behöver inte skicka tillbaka det skadade tyget (det är ju bara att klippa bort den skadade delen) och så enkelt var det.
På fredag måste jag kolla dom andra tygerna också, för det har jag faktiskt inte gjort, inte ens tänkt på, så att inget av dom är förstörda också.
I love Stoff & Stil, dom har inte bara bra och prisvärda tyger, dom har bra service också!
Efter det...
Var det bara att kasta sig i duschen och så cyklade jag och sonen iväg på föräldrarmöte.
Kom hem sent, och jag...
Är som en urvriden disktrasa, jätte-jätte-jättebra att hålla på så här när kroppen egentligen inte orkar.
Men jag är inte så dålig så jag kan sitta still en hel dag, inte heller så bra så jag orkar hålla på som jag gör.
Moment 22.
Nu ska jag iallafall gå och lägga mig, vi ses imorgom innan jobb.
Efter jag odlat bacillerna i solen...?
Jo, jag dammsög.
Såklart, ja, jag kunde inte sitta still längre, jag hade degat hela förmiddagen och lite in på eftermiddagen, och jag stod inte ut med att se hundhår och damm på golven.
Efter det...
Sydde jag SÅKLART klart klänningen.
Och hur gärna jag än ville, så fick jag inte igen den där FINA, snygga, klänningen jag gjort...
Helvetes-djävla-skit, rent ut sagt!
Ja, jag kom på att Cher någongång på 90-talet hade sågat bort några revben för att bli smalare, jag funderade på att kontakta samma kirurg och göra detsamma.
Alternativt operera bort dom bröst jag inte ens har, för att få igen klänningen.
Eller...
Bara acceptera att jag inte KAN ha storlek 32!
Fast det sistnämda lockar inte.
Jag får väl banta då´ra...?
Nä, jag får sälja den!
Och sälja den kan jag göra med gott samvete, för denna klänning är faktiskt väldigt välsydd.
Åh, och så älskar jag TYGET så himla mycket också, jag måste verkligen sy en ny till mig själv.
Jag ska inte skryta nu va, men får varje klädesplagg jag lyckats knåpa ihop, desto bättre syr jag.
Denna blev som sagt grymt välsydd, jag har inte svajat på en enda söm, varenda millimeter stämmer och dragkedjan...
Ja, detta är ju endast andra gången (på 15 år) jag syr i en dragkedja, och denna gång läste jag instruktionsboken till symaskinen och hittade en dragkedjefot.
Hm, det var ju djäkla synd att jag INTE gjorde det innan jag sydde i dragkedjan på jeansklänningen, för ja...
Den blev väl bra, bra för att vara första gången på så många år.
Men när jag sydde i denna dragkedjan, den blev helt perfekt och sömmarna skitsnygga!
Det är nästan så jag överväger att sprätta upp den på jeansklänningen och göra om.
Den jag gjorde idag, ser nästan, eller inte nästan, den ser konfektionsydd ut.
Men sen är det väl så också, att jag har lärt mig att ha tålamod när jag syr, det har jag aldrig haft förr.
Snabbt ska det gå, och då slarvar man.
Men ska man sälja, då kan man inte slarva.
Plus att denna maskin ju har inställbar hastighet, det hade inte den gamla, DET gör jättestor skillnad.
Då kan man sy sakta och hinna med och se HUR man syr, mycket bra!
Och så tog jag fram ett tyg jag beställt från Stoff & Stil, bara för att fundera på vad jag månde skulle kunna göra av det.
Bara det att jag upptäckte att mitt på tyget så såg det ut som om någon drägglat tandkräm över ca 1 - 1.5 meter.
NEJ, nej, nej!
Jag slängde mig direkt på telefonen och pratade med kundtjänst.
Och snacka om service, jag kommer få 2 nya meter tyg skickade till mig, jag behöver inte skicka tillbaka det skadade tyget (det är ju bara att klippa bort den skadade delen) och så enkelt var det.
På fredag måste jag kolla dom andra tygerna också, för det har jag faktiskt inte gjort, inte ens tänkt på, så att inget av dom är förstörda också.
I love Stoff & Stil, dom har inte bara bra och prisvärda tyger, dom har bra service också!
Efter det...
Var det bara att kasta sig i duschen och så cyklade jag och sonen iväg på föräldrarmöte.
Kom hem sent, och jag...
Är som en urvriden disktrasa, jätte-jätte-jättebra att hålla på så här när kroppen egentligen inte orkar.
Men jag är inte så dålig så jag kan sitta still en hel dag, inte heller så bra så jag orkar hålla på som jag gör.
Moment 22.
Nu ska jag iallafall gå och lägga mig, vi ses imorgom innan jobb.
Odlat baciller i solen...
Sötare än så här...
... det går nog KNAPPAST att bli!
Ingen är så söt som min Milou, verkligen ingen.
Jag vill bara pussa hennes lilla truliga fejs hela tiden!
Jag och Milou har suttit i värmen på balkongen och solat...
Druckit kaffe, ätit macka, borstat pälsen på Milou och ODLAT mina förkylnings baciller i solen, har vi också hunnit med!
Min fiiiiiiiiiiina vovve...
Ja, passa på nu Österholmskan Likblek, imorgon kanske det regnar.
Det svider i skinnet, jag satt ute i 30 minuter, men på min hy som inte sett solen sen i höstas så gör det GOTT ändå.
Måste bara passa mig så inte rosacean får en kick av vårsolen och blommar upp.
Gärna blommor i rabatten, men inte blommande finnar i mitt fejs.
Men GUD så GOTT det är med värme och vårsol, jag blir rent grinfärdig.
Annars så har jag hållt mig på mattan, ingen städning, bara vilat, ont i kroppen, men jag vilar ju för "en god sak", ett tillfrisknande.
Vi ses sen.
... det går nog KNAPPAST att bli!
Ingen är så söt som min Milou, verkligen ingen.
Jag vill bara pussa hennes lilla truliga fejs hela tiden!
Jag och Milou har suttit i värmen på balkongen och solat...
Druckit kaffe, ätit macka, borstat pälsen på Milou och ODLAT mina förkylnings baciller i solen, har vi också hunnit med!
Min fiiiiiiiiiiina vovve...
Ja, passa på nu Österholmskan Likblek, imorgon kanske det regnar.
Det svider i skinnet, jag satt ute i 30 minuter, men på min hy som inte sett solen sen i höstas så gör det GOTT ändå.
Måste bara passa mig så inte rosacean får en kick av vårsolen och blommar upp.
Gärna blommor i rabatten, men inte blommande finnar i mitt fejs.
Men GUD så GOTT det är med värme och vårsol, jag blir rent grinfärdig.
Annars så har jag hållt mig på mattan, ingen städning, bara vilat, ont i kroppen, men jag vilar ju för "en god sak", ett tillfrisknande.
Vi ses sen.
Rätt kläder...
Blev väldigt förvånad här på morgonkvisten, jag har inte fått EN ENDA liten ny kompis på Facebook under natten.
Kanske dom läst min blogg igår och bestämt sig för bojkott, quelle otur
Annars, dagens status är:
Varför tog jag det inte lugnt i förrgår och igår?
Ja, det kan man verkligen fråga sig, för idag är jag dåligare än dom andra dagarna och jag har fått FEBER på kuppen.
Varför lär man sig aldrig...?
Men så blir det ju det där när man planerat in sina dagar och VILL göra det man tänkt sig.
Idag lovar jag mig själv och tar det lugnt.
Måste bara baka lite till kvällens föräldrarmöte, SAMT gå på det.
Men just nu...
Brinner jag på riktigt.
Djävla skit, samtidigt blir jag rätt stressad när jag ser att solen skiner, tempraturen stiger ute, jag vill ut och gå med hunden, klänningen jag vill färdigställa hänger på dockan, MER TYG ligger och väntar i arbetsrummet och...
Behöver jag inte dammsuga också?
Jo, det behöver jag.
Ja, ni märker ju själva, men jag måste orka med jobbet imorgon så jag måste sitta på händerna och VILA idag.
Måste.
Positivt är att det inte blev någon "klädfajt" mellan mig och sonen idag.
RÄTT KLÄDER var tvättade, och han knatade lugn-o-fin iväg till skolan med gott humör.
Alltid något.
Nu ska jag proppa i mig medikamenter, plocka ihop tvätt och bädda sängar, vi ses snart igen.
Kanske dom läst min blogg igår och bestämt sig för bojkott, quelle otur
Annars, dagens status är:
Varför tog jag det inte lugnt i förrgår och igår?
Ja, det kan man verkligen fråga sig, för idag är jag dåligare än dom andra dagarna och jag har fått FEBER på kuppen.
Varför lär man sig aldrig...?
Men så blir det ju det där när man planerat in sina dagar och VILL göra det man tänkt sig.
Idag lovar jag mig själv och tar det lugnt.
Måste bara baka lite till kvällens föräldrarmöte, SAMT gå på det.
Men just nu...
Brinner jag på riktigt.
Djävla skit, samtidigt blir jag rätt stressad när jag ser att solen skiner, tempraturen stiger ute, jag vill ut och gå med hunden, klänningen jag vill färdigställa hänger på dockan, MER TYG ligger och väntar i arbetsrummet och...
Behöver jag inte dammsuga också?
Jo, det behöver jag.
Ja, ni märker ju själva, men jag måste orka med jobbet imorgon så jag måste sitta på händerna och VILA idag.
Måste.
Positivt är att det inte blev någon "klädfajt" mellan mig och sonen idag.
RÄTT KLÄDER var tvättade, och han knatade lugn-o-fin iväg till skolan med gott humör.
Alltid något.
Nu ska jag proppa i mig medikamenter, plocka ihop tvätt och bädda sängar, vi ses snart igen.
Nya små vänner...
Kan inte annat än fnissa lite här ikväll...
Sonen gick med i Facebook och helt plötsligt har MIN VÄNLISTA fått ett litet uppsving.
För OJ vad det kommer vänförfrågningar från "Små vänner" i ålderskategorin:
TOLV år!
Killar, i åldern 12 år!
Både jag och sambon har fått nya "Små vänner" som vill vara våra vänner.
Om det beror på att vi är fantastiskt poppiga föräldrar som man VILL vara vän med...
Eller om det beror på att "Dom små vännerna" bara maniskt måste samla på sig så många vänner som möjligt, för att det ska se mycket ut på deras vänlista...
Vill jag verkligen inte spekulera i!
Men jag gissar ändå på det sistnämnda.
Dom vill bara fylla ut vänlistan så dom kan spräcka "1000:e-väns-gränsen" så fort som möjligt.
Ja, inte gör det mig något, jag skriver ju aldrig något utlämnade på Fejan (endast här jö ;), och vill dom titta på mina hundbilder och klädskapande, så VARSÅGODA nya "Små vänner"!
Dom tröttnar nog snart, så det är förmodligen lugna puckar.
Jag gissar att JAG...
Spränger 250-väns-gränsen redan imorgon
Sonen får dock dåndimpen och har krävt att jag ska försvinna från Facebook, för att hans vänner addar mig.
Jag sa:
I was here first, you go!
Herregud, säg då till DINA vänner att inte adda mig.
"Men adda inte dom tillbaka" då´ra, säger han.
Dom vill bara var kompis med dig så dom kan gå in och se den där "Torsten Flink"-tolkningen jag gjorde, som ligger på din sida."
Ja, ja, säger jag, men LÅT dom då´ra.
Facebook, a place you bara inte kan...
Vara utan.
Nu väntar höjdpunkten på veckan, "Project Runway".
Vi ses imorgon!
Size 0...
Så var jag nästan klar med klänningen...
Jag ska bara sy i en dragkedja och sy ihop klänningen på vänster sida.
Och jag blev faktiskt NÖJD ändå (som vanligt ;)
Bara ett litet problem:
Den blir för liten!
Det fattas 2 cm typ för att den inte ska spricka när/om jag tar på mig den!
Surt, sa Madde om sin supermiss.
Det är typ jag och Karl Lagerfelt...
Vi gör inga kläder för "tjockisar" med storlek 34, nope, apselut inte!
Nej, vi gör kläder för folk (helt vanligt folk, host, host...) med storlek SIZE 0.
Jepp, tjockisar i storlek 34/36 göre sig ICKE besvär.
Suck, pust och stön!
Men okej...
Det är bara att ta nya tag och gör en ny!
Jag har liksom inte så mycket val, men...
Det gör nog att jag kommer SÄLJA den här klänningen faktiskt, mitt första "Till Salu"-objekt.
Undrar bara VEM som ska köpa den...?
Kanske den kan passera som storlek 168 eller 170, till en långa, smal ungdom...?
Hm, ja, jag får väl se, men surt, surt, surt.
Annars så måste jag gnälla igen:
Jag har värk i hela kroppen av förkylningen, fint att ha gjort ett dagsverke och så får jag ont.
Ont av förkylningen, ont i nacken av att ha krälat runt på golvet och skurit mönster och tyg, ont i knäna av samma orsak.
Gamla kärringar som jag har inget på hårda golv att göra, kan jag krasst konstatera.
Ja, så jag HAR haft kul, men fått ont och gjort fel.
Hur tröstar man sig då?
Jo, med en godispåse från Statoil.
Ja, det låter som en "SMASHING GOOD idea", då blir jag säkert på gott humör igen, inte värkfri, men GLAD.
Vi ses senare.
Jag ska bara sy i en dragkedja och sy ihop klänningen på vänster sida.
Och jag blev faktiskt NÖJD ändå (som vanligt ;)
Bara ett litet problem:
Den blir för liten!
Det fattas 2 cm typ för att den inte ska spricka när/om jag tar på mig den!
Surt, sa Madde om sin supermiss.
Det är typ jag och Karl Lagerfelt...
Vi gör inga kläder för "tjockisar" med storlek 34, nope, apselut inte!
Nej, vi gör kläder för folk (helt vanligt folk, host, host...) med storlek SIZE 0.
Jepp, tjockisar i storlek 34/36 göre sig ICKE besvär.
Suck, pust och stön!
Men okej...
Det är bara att ta nya tag och gör en ny!
Jag har liksom inte så mycket val, men...
Det gör nog att jag kommer SÄLJA den här klänningen faktiskt, mitt första "Till Salu"-objekt.
Undrar bara VEM som ska köpa den...?
Kanske den kan passera som storlek 168 eller 170, till en långa, smal ungdom...?
Hm, ja, jag får väl se, men surt, surt, surt.
Annars så måste jag gnälla igen:
Jag har värk i hela kroppen av förkylningen, fint att ha gjort ett dagsverke och så får jag ont.
Ont av förkylningen, ont i nacken av att ha krälat runt på golvet och skurit mönster och tyg, ont i knäna av samma orsak.
Gamla kärringar som jag har inget på hårda golv att göra, kan jag krasst konstatera.
Ja, så jag HAR haft kul, men fått ont och gjort fel.
Hur tröstar man sig då?
Jo, med en godispåse från Statoil.
Ja, det låter som en "SMASHING GOOD idea", då blir jag säkert på gott humör igen, inte värkfri, men GLAD.
Vi ses senare.
Syr i billigt reatyg...
Vad har jag då gjort idag då...?
Jo, först såg jag klart "Malou efter 10", sen drog jag fram ett "intressant" mönster.
Det här mönstret jag tjatat om i evigheter...
Ritade och skar ut klänningsmönster i storlek 34, bara det att EFTER, när jag var klar...
Då insåg jag att jag skurit ut mönsterpappret i storlek 32!
Mäh...
Fast å andra sidan verkade klänningen ganska luftig, så jag tänkte:
Det gör inget, jag kör på ändå!
Så...
Ska man ju aldrig göra.
För nu när jag skurit ut den...
... ser den väldigt smal ut.
Och inte kommer jag sy i en dragkedja heller, fastän det ska vara en dragkedja i.
Bra eller dåligt beslut...?
Det visar sig.
Men jag kan säkert "tråckla" mig i den när den är färdig, annars får jag väl be om hjälp när jag ska ta på mig den...
Eller sprätta upp och sy i en dragkedja.
Ja, fortsättning följer.
Jag är glad att jag tog ett billigt reatyg för denna lilla testklänning iallafall, då kostar den mig inte "dyr tygkostnad".
Nu ska jag snart fortsätta, koka lite kaffe, tog bara en liten bloggpaus.
Vi ses senare.
Jo, först såg jag klart "Malou efter 10", sen drog jag fram ett "intressant" mönster.
Det här mönstret jag tjatat om i evigheter...
Ritade och skar ut klänningsmönster i storlek 34, bara det att EFTER, när jag var klar...
Då insåg jag att jag skurit ut mönsterpappret i storlek 32!
Mäh...
Fast å andra sidan verkade klänningen ganska luftig, så jag tänkte:
Det gör inget, jag kör på ändå!
Så...
Ska man ju aldrig göra.
För nu när jag skurit ut den...
... ser den väldigt smal ut.
Och inte kommer jag sy i en dragkedja heller, fastän det ska vara en dragkedja i.
Bra eller dåligt beslut...?
Det visar sig.
Men jag kan säkert "tråckla" mig i den när den är färdig, annars får jag väl be om hjälp när jag ska ta på mig den...
Eller sprätta upp och sy i en dragkedja.
Ja, fortsättning följer.
Jag är glad att jag tog ett billigt reatyg för denna lilla testklänning iallafall, då kostar den mig inte "dyr tygkostnad".
Nu ska jag snart fortsätta, koka lite kaffe, tog bara en liten bloggpaus.
Vi ses senare.
Vänta du bara...
Så vart jag vaken, men idag är jag tillbaka på "saggig" igen.
Jag har värk i hela kroppen, har proppat i mig alvedon och ska bara ligga och vila tills jag blir pigg.
Idag blir det så mycket vila som möjligt.
Tills jag får ett ryck, misstänker jag, men just nu är det soffläge iallafall.
Sonen och jag hade "den vanliga" kläddusten innan avfärd till skolan.
Inget duger i garderoben.
Jag sa då att "DÅ får vi gå och handla lite nyare byxor, bla, bla, bla..."
Men inte ens DET duger.
För "JAG vet ju inte vad han vill ha..."
Men DU får följa med och välja själv såklart.
Nä, det duger inte, inte när det är "klädkris" här och nu.
Giv mig styrka, giv mig styrka.
Typ.
Han är nog en bortbyting, tänker jag (för vilken gång i ordningen...?), trollen har bytt bort mitt riktiga barn.
Men hamnar i läget:
"Det är han inte alls", när jag går ner och ska slänga in en tvätt i tvättmaskinen.
Mamma är i källaren samtidigt, undrar:
Vad gapar han om där uppe?
KLÄDER såklart, fräser jag, kläder, kläder, kläder, och ingenting duger!
Och då hamnar mamma och jag naturligtvis i en återkommande diskussion:
"Ja, men han är så lik dig, du var precis likadan!"
(Jag känner ilskan blossa upp igen och vill säga: Håll.... fult ord...typ... snattran...)
Men säger:
NEJ, det är han inte alls.
"Jooo, Madeleine, det ÄR han visst!"
Nej, för fan, nej, nej, nej, nej, säger jag och springer upp för källartrappen, vår trapp, och in till vår lägenhet för att slippa höra hennes ljug.
"Jo, jo, jo, jo, jo, jo, jo", hör jag morsan gapa efter mig.
Giv mig styrka, giv mig styrka.
Det är i dessa lägen man inte vill bo i samma hus som sin mor, det är i dessa sanningslägen man vill bo far, far away.
Hon har fel, jag har rätt.
Igår eftermiddags vart sonen förskräckt...
I och med att han gått med på Facebook så var han både lite kaxig och samtidigt förskräckt.
FÖRSKRÄCKT för att det bara ramlade in förfrågningar om "vänskap", både den ena och den andra som han INTE kände, hade addat honom.
"Välkommen till Fejsbucken", sa mamman då, dvs jag.
Hm, ja, han han visste inte om han skulle "bli kompis" med alla som ville, men det slutade med att han bara "confirmade" på bara för att liksom.
KAXIG för att var han av åsikten att han inte alls skulle hänga på FB mer än nödvändigt, för det var minsann inte kul, bara ett nödvändigt ont...
"Vänta du bara", sa mamman, återigen jag.
Klockan SENT på kvällen, innan läggdags, säger sonen:
OKEJ, jag erkänner, jag är fast!
"Visste jag väl", tänkte den erfarna mamman, dvs jag.
Och kände mig lite som Tjorven i Saltkråkan, snusförnuftig, vis och hade nästan lust och säga:
"Farbror Melker, vet du vad... / Lille sonen, vet du vad..."
Långt ifrån vad jag kände mig imorse, obalanserad och okonsekvent...
Upp som en sol, och ner som en pannkaka, as usual.
Nu ska jag vila.
Vi ses senare.
Jag har värk i hela kroppen, har proppat i mig alvedon och ska bara ligga och vila tills jag blir pigg.
Idag blir det så mycket vila som möjligt.
Tills jag får ett ryck, misstänker jag, men just nu är det soffläge iallafall.
Sonen och jag hade "den vanliga" kläddusten innan avfärd till skolan.
Inget duger i garderoben.
Jag sa då att "DÅ får vi gå och handla lite nyare byxor, bla, bla, bla..."
Men inte ens DET duger.
För "JAG vet ju inte vad han vill ha..."
Men DU får följa med och välja själv såklart.
Nä, det duger inte, inte när det är "klädkris" här och nu.
Giv mig styrka, giv mig styrka.
Typ.
Han är nog en bortbyting, tänker jag (för vilken gång i ordningen...?), trollen har bytt bort mitt riktiga barn.
Men hamnar i läget:
"Det är han inte alls", när jag går ner och ska slänga in en tvätt i tvättmaskinen.
Mamma är i källaren samtidigt, undrar:
Vad gapar han om där uppe?
KLÄDER såklart, fräser jag, kläder, kläder, kläder, och ingenting duger!
Och då hamnar mamma och jag naturligtvis i en återkommande diskussion:
"Ja, men han är så lik dig, du var precis likadan!"
(Jag känner ilskan blossa upp igen och vill säga: Håll.... fult ord...typ... snattran...)
Men säger:
NEJ, det är han inte alls.
"Jooo, Madeleine, det ÄR han visst!"
Nej, för fan, nej, nej, nej, nej, säger jag och springer upp för källartrappen, vår trapp, och in till vår lägenhet för att slippa höra hennes ljug.
"Jo, jo, jo, jo, jo, jo, jo", hör jag morsan gapa efter mig.
Giv mig styrka, giv mig styrka.
Det är i dessa lägen man inte vill bo i samma hus som sin mor, det är i dessa sanningslägen man vill bo far, far away.
Hon har fel, jag har rätt.
Igår eftermiddags vart sonen förskräckt...
I och med att han gått med på Facebook så var han både lite kaxig och samtidigt förskräckt.
FÖRSKRÄCKT för att det bara ramlade in förfrågningar om "vänskap", både den ena och den andra som han INTE kände, hade addat honom.
"Välkommen till Fejsbucken", sa mamman då, dvs jag.
Hm, ja, han han visste inte om han skulle "bli kompis" med alla som ville, men det slutade med att han bara "confirmade" på bara för att liksom.
KAXIG för att var han av åsikten att han inte alls skulle hänga på FB mer än nödvändigt, för det var minsann inte kul, bara ett nödvändigt ont...
"Vänta du bara", sa mamman, återigen jag.
Klockan SENT på kvällen, innan läggdags, säger sonen:
OKEJ, jag erkänner, jag är fast!
"Visste jag väl", tänkte den erfarna mamman, dvs jag.
Och kände mig lite som Tjorven i Saltkråkan, snusförnuftig, vis och hade nästan lust och säga:
"Farbror Melker, vet du vad... / Lille sonen, vet du vad..."
Långt ifrån vad jag kände mig imorse, obalanserad och okonsekvent...
Upp som en sol, och ner som en pannkaka, as usual.
Nu ska jag vila.
Vi ses senare.
Ikatprint klänningen klar!
Så var den klar...
Och den blev faktiskt bättre än jag trodde den skulle bli ju.
Nu när jag väl sytt den färdigt är jag himla nöjd, och fort gick det också.
Jag fått rutin på detta busenkla mönster, denna tog mig lite drygt 2 timmar med utskärning och sömnad.
Tycker den blev BALL och OVANLIG barnklänning, eller mönstret på tyget är ovanligt för att vara barnklänning menar jag.
Nu ska jag gå och lägga mig, halsen värker och imorgon...
Ska jag sy något nytt!
Om jag orkar.
Och den blev faktiskt bättre än jag trodde den skulle bli ju.
Nu när jag väl sytt den färdigt är jag himla nöjd, och fort gick det också.
Jag fått rutin på detta busenkla mönster, denna tog mig lite drygt 2 timmar med utskärning och sömnad.
Tycker den blev BALL och OVANLIG barnklänning, eller mönstret på tyget är ovanligt för att vara barnklänning menar jag.
Nu ska jag gå och lägga mig, halsen värker och imorgon...
Ska jag sy något nytt!
Om jag orkar.
Har sytt..
Så har jag vilat, sytt, lagat mat och sytt igen!
Jepp, ni läste rätt, jag har sytt.
Jag proppade i mig både alvedon och ipren och avvaktade en halvtimme, sen kände jag:
Nu kör jag igång!
Orkade inte sitta här och bara TÄNKA på hur risigt jag mår, och jag mår inte sämre än igår, så det är bara förkylningsvärk har jag bestämt.
Annars hade jag inte orkat med att göra något alls.
Ja, och så länge det inte innebär att gå och anstränga sig, så funkar det ju, jag har ju bara pysslat inne.
Jag håller på och syr den där lilla barnklänningen i ikatprint-tyg, men jag har bara bandet upptill kvar att sy.
Själva klänningen är faktiskt klar
Men jag undrar om inte själva mönstret är lite för stort, dvs för en barnklänning...?
Jag tror att ikatprintet kanske passar bättre till stora barn alternativt vuxna.
Men jag kan inte säga till 100 procent att jag tycker det, inte förrens jag sett slutresultatet.
Nu ska jag se slutet av "Rapport", sen sy klart, SEN visa här!
Vi ses senare.
Jepp, ni läste rätt, jag har sytt.
Jag proppade i mig både alvedon och ipren och avvaktade en halvtimme, sen kände jag:
Nu kör jag igång!
Orkade inte sitta här och bara TÄNKA på hur risigt jag mår, och jag mår inte sämre än igår, så det är bara förkylningsvärk har jag bestämt.
Annars hade jag inte orkat med att göra något alls.
Ja, och så länge det inte innebär att gå och anstränga sig, så funkar det ju, jag har ju bara pysslat inne.
Jag håller på och syr den där lilla barnklänningen i ikatprint-tyg, men jag har bara bandet upptill kvar att sy.
Själva klänningen är faktiskt klar
Men jag undrar om inte själva mönstret är lite för stort, dvs för en barnklänning...?
Jag tror att ikatprintet kanske passar bättre till stora barn alternativt vuxna.
Men jag kan inte säga till 100 procent att jag tycker det, inte förrens jag sett slutresultatet.
Nu ska jag se slutet av "Rapport", sen sy klart, SEN visa här!
Vi ses senare.
Jag körde "Martyrkortet"...
Gnällträsks-kärringen är tillbaka!
Och nu på temat:
Höjs röstvolymen på ens barn ju äldre dom blir?
Jag kan svara på den frågan själv:
Svar: JA.
Eller det finns perioder när GÄLLA småbarskrik skär genom märg och ben, spädbarn med ont i magen och 3-års trotsen tex.
Sen är det rätt lugnt ändå däremellan, men alltså jag har märkt att ljudvolymen är rätt HÖG bara älsklingsprinsen kommer innanför dörren.
Idag var inget undantag, och jämnförelsen med "3-års trotsen" är inte så långt ifrån nu heller, det är ständigt:
NEJ, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej...
Och åter nej.
Jag körde det hårdaste kortet av alla idag, för att driva min vilja igenom:
Martyrkortet!
Jag-har-värk-i-hela-kroppen-feber-förkyld-kortet.
Exempel:
Kan du gå ut med hunden och bara kissa henne i trädgården?
"Nej!"
Jomen snälla, jag var ute förut och hon ville inte göra något, jag är helt sänkt här.
"Nej!"
Men PLIIIIS, jag mår inte bra, jag har feber och värk i kroppen, jag mår inge bra.
"Nej."
Jag är typ sjuk.
"Ååååååh... men JAG har ont efter att ha burit en massa och jag har ont... ont i magen, MEN okej då!" kontrar Friskusen.
(en massa ont där tydligen...)
Ja, men jag är faktiskt SJUK.
"Morr..."
Och hela den här ordväxlingen utväxlades i mycket högt tonläge.
Men inte från min sida faktiskt.
Sonen har för övrigt skaffat Facebook.
Känns vuxet, fast det är HÅRT övervakat av hans mor.
Plus att jag har lösenord och tillgång till kontot.
Nu väntar jag bara på att Nybyggarkussen ska skaffa sig FB också, hon måste ju HÄNGA MED...
Och nu på temat:
Höjs röstvolymen på ens barn ju äldre dom blir?
Jag kan svara på den frågan själv:
Svar: JA.
Eller det finns perioder när GÄLLA småbarskrik skär genom märg och ben, spädbarn med ont i magen och 3-års trotsen tex.
Sen är det rätt lugnt ändå däremellan, men alltså jag har märkt att ljudvolymen är rätt HÖG bara älsklingsprinsen kommer innanför dörren.
Idag var inget undantag, och jämnförelsen med "3-års trotsen" är inte så långt ifrån nu heller, det är ständigt:
NEJ, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej...
Och åter nej.
Jag körde det hårdaste kortet av alla idag, för att driva min vilja igenom:
Martyrkortet!
Jag-har-värk-i-hela-kroppen-feber-förkyld-kortet.
Exempel:
Kan du gå ut med hunden och bara kissa henne i trädgården?
"Nej!"
Jomen snälla, jag var ute förut och hon ville inte göra något, jag är helt sänkt här.
"Nej!"
Men PLIIIIS, jag mår inte bra, jag har feber och värk i kroppen, jag mår inge bra.
"Nej."
Jag är typ sjuk.
"Ååååååh... men JAG har ont efter att ha burit en massa och jag har ont... ont i magen, MEN okej då!" kontrar Friskusen.
(en massa ont där tydligen...)
Ja, men jag är faktiskt SJUK.
"Morr..."
Och hela den här ordväxlingen utväxlades i mycket högt tonläge.
Men inte från min sida faktiskt.
Sonen har för övrigt skaffat Facebook.
Känns vuxet, fast det är HÅRT övervakat av hans mor.
Plus att jag har lösenord och tillgång till kontot.
Nu väntar jag bara på att Nybyggarkussen ska skaffa sig FB också, hon måste ju HÄNGA MED...
Drar ner mig i Gnällträsk!
Hemma och halvdöd!
Halsen är så svullen så jag kan knappt svälja.
Kul.
När klockan var 19.00 på jobbet igår, då LÅG jag på sängen och orkade inte resa mig.
Tur att jag orkade fram tills tv-tid iallafall, men ÄNDÅ!!!!!!!
Går till jobbet frisk som en nötkärna, börjar krokna vid 15-tiden och är helt färdig vid 19.
Inte så kul faktiskt.
Men det är ju bara att bita ihop och jag pimplade té, alvedon och åt halstabletter.
Idag är det saggigt som fan i kroppen, och jag har avbokat ALLT jag skulle göra idag...
Förutom en sak, som jag måste göra, sen måste jag vila.
Men jag orkar egentligen inte ge mig iväg igen, men jag måste.
Så typisk, skojsig förkylning precis när jag har en späckad vecka med både möten, aktiviteter och hantverkande inbokat.
När jag dessutom cyklande hem...
... så var det solsken.
När jag hade hälften kvar kom överraskande en liten starur från ingenstans.
Tjoff, så började det piska snöblandat regn över mig, och då menar jag verkligen piska.
Det var som nålar i ansiktet och ögonen, jag kunde knappt ta mig framåt pga snöpiskandet.
Kul.
Det var ju OCKSÅ precis vad jag behövde med en värkande hals och kropp.
Och precis när jag kom hem...
Då lugnade det ner sig.
Och jag dröp av vatten.
Tjofräs.
Typiskt "My luck"
Nu skiner solen igen, men jag lovar att när jag måste ge mig ut lite senare...
Då kommer väl nästa starur, for sure!
Annars så måste jag bara berömma vårat "kontor" ändå!
Jag MÅ tycka att vi blivit behandlade som boskap av både kommunen/regionen och Omsorgshuset/ledningen där, men vår KUNDANSVARIGA och CHEF...
Är faktiskt mycket bra!
Där sitter inget sitter i kläm, och positiva är dom jämt.
Jag behöver ju vara ledig i april, två dygn, och ingen vikarie eller arbetskompis kunde byta pass eller ta pass...
Vad gör man då, för ÅKA skall jag!
Jag har ju lyckats bli "långtidssjuk" jaa, men aldrig tagit ut semester mer än under sommarsemestrarna.
Men jag ringde "kontoret" redan idag, så jag är ute i god tid och pratade med våran "kundansvariga" och hon lovade att fixa min ledighet på något sätt.
TACK, säger jag då.
Som sagt, är man ute i god tid så hoppas jag att det fixar sig.
Vad gäller hantverket ska jag, när jag orkar, göra om den här klänningen...
Jaha, varför då, undrar nu säkert...?
Jo, jag har stört mig på att spetsen jag virkade är MATT bomullsgarn.
Nu när jag virkat spetsar i glansigt/merciserat bomullsgarn till andra projekt jag ska göra, då tycker jag det matta bomullsgarnet på min fina strandklänning, ser trist ut.
Jag hittade ett perfekt merciserat garn, som jag virkat nya, finare spetsar som jag ska sy på.
Jag sprättar upp det gamla, och syr om...
Såsmåningom.
När jag orkar.
Ja, det får väl räcka med denna lilla morgonrapport, jag återkommer senare med något MER ospännande.
Då kan jag väl gnälla lite mer om hur vårens FÖRSTA förkylning drar ner mig i GNÄLLTRÄSK.
Vi ses sen.
Halsen är så svullen så jag kan knappt svälja.
Kul.
När klockan var 19.00 på jobbet igår, då LÅG jag på sängen och orkade inte resa mig.
Tur att jag orkade fram tills tv-tid iallafall, men ÄNDÅ!!!!!!!
Går till jobbet frisk som en nötkärna, börjar krokna vid 15-tiden och är helt färdig vid 19.
Inte så kul faktiskt.
Men det är ju bara att bita ihop och jag pimplade té, alvedon och åt halstabletter.
Idag är det saggigt som fan i kroppen, och jag har avbokat ALLT jag skulle göra idag...
Förutom en sak, som jag måste göra, sen måste jag vila.
Men jag orkar egentligen inte ge mig iväg igen, men jag måste.
Så typisk, skojsig förkylning precis när jag har en späckad vecka med både möten, aktiviteter och hantverkande inbokat.
När jag dessutom cyklande hem...
... så var det solsken.
När jag hade hälften kvar kom överraskande en liten starur från ingenstans.
Tjoff, så började det piska snöblandat regn över mig, och då menar jag verkligen piska.
Det var som nålar i ansiktet och ögonen, jag kunde knappt ta mig framåt pga snöpiskandet.
Kul.
Det var ju OCKSÅ precis vad jag behövde med en värkande hals och kropp.
Och precis när jag kom hem...
Då lugnade det ner sig.
Och jag dröp av vatten.
Tjofräs.
Typiskt "My luck"
Nu skiner solen igen, men jag lovar att när jag måste ge mig ut lite senare...
Då kommer väl nästa starur, for sure!
Annars så måste jag bara berömma vårat "kontor" ändå!
Jag MÅ tycka att vi blivit behandlade som boskap av både kommunen/regionen och Omsorgshuset/ledningen där, men vår KUNDANSVARIGA och CHEF...
Är faktiskt mycket bra!
Där sitter inget sitter i kläm, och positiva är dom jämt.
Jag behöver ju vara ledig i april, två dygn, och ingen vikarie eller arbetskompis kunde byta pass eller ta pass...
Vad gör man då, för ÅKA skall jag!
Jag har ju lyckats bli "långtidssjuk" jaa, men aldrig tagit ut semester mer än under sommarsemestrarna.
Men jag ringde "kontoret" redan idag, så jag är ute i god tid och pratade med våran "kundansvariga" och hon lovade att fixa min ledighet på något sätt.
TACK, säger jag då.
Som sagt, är man ute i god tid så hoppas jag att det fixar sig.
Vad gäller hantverket ska jag, när jag orkar, göra om den här klänningen...
Jaha, varför då, undrar nu säkert...?
Jo, jag har stört mig på att spetsen jag virkade är MATT bomullsgarn.
Nu när jag virkat spetsar i glansigt/merciserat bomullsgarn till andra projekt jag ska göra, då tycker jag det matta bomullsgarnet på min fina strandklänning, ser trist ut.
Jag hittade ett perfekt merciserat garn, som jag virkat nya, finare spetsar som jag ska sy på.
Jag sprättar upp det gamla, och syr om...
Såsmåningom.
När jag orkar.
Ja, det får väl räcka med denna lilla morgonrapport, jag återkommer senare med något MER ospännande.
Då kan jag väl gnälla lite mer om hur vårens FÖRSTA förkylning drar ner mig i GNÄLLTRÄSK.
Vi ses sen.
Brinner...
Känner att jag sakta, sakta håller på att börja brinna på insidan av kroppen.
Jag har tagit alvedon och det hjälper inte.
Jag brinner ändå.
Jag ska skapa denna veckan som kommer, INTE bli risig.
Jag brinner.
Jag har tagit alvedon och det hjälper inte.
Jag brinner ändå.
Jag ska skapa denna veckan som kommer, INTE bli risig.
Jag brinner.
Kussimurran...
Vaken och regnet strilar ner från himlen, fast det är BRA tycker jag!
Då försvinner vägdammet som ger mig och resten av stans befolkning dammlunga, bort.
Annan KURIOSA från morgonen var 4 ungdomar som kom vid 06.20-tiden när jag gick ut med hunden.
Dom ställde sig att häcka vid Glas&Lås, delade broderligt och systerligt på en VINPAVA...
Klockan-strax-över-sex...
Sen drar den ena lilla tösen ner jeans och trosor och sätter sig och kissar.
Precis under grannens fönster.
Precis brevid sina vänner.
?
Alltså dom är ca 7-8 meter från Statoil, varför går man då inte IN på Statoil och kissar?
Nej, man sätter sig brevid en trapp vid ett företag/under folks lägenhet, och skvalar loss!
Utan att sen kunna torka kissemurran, nä, bara dra upp allt igen och sen...
Luktar det säkert tårtkalas i dom där kläderna.
Not.
Superfräscht, säger tanten med hunden som bevittnade hela förloppet.
Såg klart filmen igår, den var skitdålig!
Ja, bra i början, sen spårade den ut och blev barnslig, alltså sov jag gott inatt och hade inga onda andar som jagade mig i drömmarna
Sonen ringde vid 19.30 och ville komma hit och sova här över natten.
SJÄLVKLART, sa den då överlyckliga mamman, och så fick jag mysa lite extra med sonen.
Annars undrar jag så här på varenda helgmorgon VART har alla reprisavsnitt av "Dr Phil" tagit vägen???
Eftersom man alltid är uppe tidigt när man ska jobba på jobbhelgerna, då har ju inte morgon-tv hunnit dra igång ännu.
Men då har jag alltid brukat se "Dr Phil" som kompensation.
Nu, han är ju bara borta, putsväck liksom.
Jag sitter och ser "American Idol" istället, och en kille som sjunger så falskt så jag nästan kräks upp halva frukosten i ren förskräckelse.
Irk.
Dr. Phil kom tillbaka, du känns mycket mer stabil på en tidig söndagsmorgon innan jobbet.
Nu ska jag i duschen, som sagt, jobbet väntar.
Då försvinner vägdammet som ger mig och resten av stans befolkning dammlunga, bort.
Annan KURIOSA från morgonen var 4 ungdomar som kom vid 06.20-tiden när jag gick ut med hunden.
Dom ställde sig att häcka vid Glas&Lås, delade broderligt och systerligt på en VINPAVA...
Klockan-strax-över-sex...
Sen drar den ena lilla tösen ner jeans och trosor och sätter sig och kissar.
Precis under grannens fönster.
Precis brevid sina vänner.
?
Alltså dom är ca 7-8 meter från Statoil, varför går man då inte IN på Statoil och kissar?
Nej, man sätter sig brevid en trapp vid ett företag/under folks lägenhet, och skvalar loss!
Utan att sen kunna torka kissemurran, nä, bara dra upp allt igen och sen...
Luktar det säkert tårtkalas i dom där kläderna.
Not.
Superfräscht, säger tanten med hunden som bevittnade hela förloppet.
Såg klart filmen igår, den var skitdålig!
Ja, bra i början, sen spårade den ut och blev barnslig, alltså sov jag gott inatt och hade inga onda andar som jagade mig i drömmarna
Sonen ringde vid 19.30 och ville komma hit och sova här över natten.
SJÄLVKLART, sa den då överlyckliga mamman, och så fick jag mysa lite extra med sonen.
Annars undrar jag så här på varenda helgmorgon VART har alla reprisavsnitt av "Dr Phil" tagit vägen???
Eftersom man alltid är uppe tidigt när man ska jobba på jobbhelgerna, då har ju inte morgon-tv hunnit dra igång ännu.
Men då har jag alltid brukat se "Dr Phil" som kompensation.
Nu, han är ju bara borta, putsväck liksom.
Jag sitter och ser "American Idol" istället, och en kille som sjunger så falskt så jag nästan kräks upp halva frukosten i ren förskräckelse.
Irk.
Dr. Phil kom tillbaka, du känns mycket mer stabil på en tidig söndagsmorgon innan jobbet.
Nu ska jag i duschen, som sagt, jobbet väntar.
Ser rysare...
Så var vi hemma efter kalaset.
Tryckte i mig lite för mycket socker tror jag, magen är som en ballong.
Men...
Så blir det ju lätt på kalas när det finns mycket GOTT att välja på.
Vi tryckte i oss och nu skulle jag behöva lite mat på det, för att inte falla ihop i sockerkoma men är för "mätt".
Just nu sitter jag själv i soffan och ser på en rysare...
Väldigt otrevlig film.
Fast BRA.
Gammeldags rysare typ, såna som gjordes när jag var...
Ung.
Gammalt hus, mörka hemligheter, mystiska röster, mycket spindelväv, undangömd och mycket mörk källare och naturligtvis en liten flicka.
Plus en och annan demon som lever rövare såklart.
Jag gillar ju spökrysarfilmer, det gör inte sambon.
Så jag sitter här medans det fortfarande är lite ljust så jag inte skrämmer skiten ur mig själv.
Han ska se någon kärlekskomedi med Tom Hanks och Julia Roberts, det ska ju då inte jag.
Orkar iallafall inte skära ut något tyg idag till en barnklänning, det fick räcka med att jag sydde klart linnet.
Det har liksom gått i ett idag, nu kommer jag nog bara virka axelband och se på tv tills jag går och lägger mig.
Återkommer senare.
Tryckte i mig lite för mycket socker tror jag, magen är som en ballong.
Men...
Så blir det ju lätt på kalas när det finns mycket GOTT att välja på.
Vi tryckte i oss och nu skulle jag behöva lite mat på det, för att inte falla ihop i sockerkoma men är för "mätt".
Just nu sitter jag själv i soffan och ser på en rysare...
Väldigt otrevlig film.
Fast BRA.
Gammeldags rysare typ, såna som gjordes när jag var...
Ung.
Gammalt hus, mörka hemligheter, mystiska röster, mycket spindelväv, undangömd och mycket mörk källare och naturligtvis en liten flicka.
Plus en och annan demon som lever rövare såklart.
Jag gillar ju spökrysarfilmer, det gör inte sambon.
Så jag sitter här medans det fortfarande är lite ljust så jag inte skrämmer skiten ur mig själv.
Han ska se någon kärlekskomedi med Tom Hanks och Julia Roberts, det ska ju då inte jag.
Orkar iallafall inte skära ut något tyg idag till en barnklänning, det fick räcka med att jag sydde klart linnet.
Det har liksom gått i ett idag, nu kommer jag nog bara virka axelband och se på tv tills jag går och lägger mig.
Återkommer senare.
Ceriserosa linnet KLART!
Nu är linnet klart och det ser LITE festligare ut i verkligheten är här på dessa bilder.
Det hade varit häftigare att ha en modell med mina mått att fota själv.
Här är det sambon som fotar mig, men han kan inte regissera ett foto...
Och jag kan inte regissera mig själv.
Jag är mer "fotograf" och vet hur man ska se ut på en bild, men har svårt att göra det själv.
Hm, ja, men KLAR är jag iallafall.
Och så är man likblek i en färg som kräver solbränna!
Nya bilder i sommar, jag lovar, får be någon fota mig på stranden iklädd denna och BRUN FÄRG.
Och så bakifrån.
Och NEJ, lugn alla släktingar, jag har inte två Musse Piggisar på ryggen, jag har bara en.
Jag ville bara skoja till det lite och kopiera Musse och sätta dit en till.
Jättekul.
Så, nu ska jag snart hoppa i duschen, jag har varit ute och gått med Syster och en YSTER Milou.
Vi ses senare.
Det hade varit häftigare att ha en modell med mina mått att fota själv.
Här är det sambon som fotar mig, men han kan inte regissera ett foto...
Och jag kan inte regissera mig själv.
Jag är mer "fotograf" och vet hur man ska se ut på en bild, men har svårt att göra det själv.
Hm, ja, men KLAR är jag iallafall.
Och så är man likblek i en färg som kräver solbränna!
Nya bilder i sommar, jag lovar, får be någon fota mig på stranden iklädd denna och BRUN FÄRG.
Och så bakifrån.
Och NEJ, lugn alla släktingar, jag har inte två Musse Piggisar på ryggen, jag har bara en.
Jag ville bara skoja till det lite och kopiera Musse och sätta dit en till.
Jättekul.
Så, nu ska jag snart hoppa i duschen, jag har varit ute och gått med Syster och en YSTER Milou.
Vi ses senare.
Om båten springer läck...
Idag skulle jag ha sovmorgon, men hade ställt klockan på 08 för att inte sova FÖR länge.
Jag somnade 00.45 och vaknade 06.39.
?
Kom igen, somna om, 6 timmar är alldeles för lite!
Men se det ville inte kroppen, solen sken och fastän jag var trött så kunde jag inte soman om till 8.
Lika bra att gå upp.
Så det gjorde jag och nu ska jag snart ut på hundpromenad med Syster-Yster och Milou.
Sitter och ser nyheterna och även idag pratas det om det norska Herkulesplanet som FORTFARANDE inte hittats.
Jag blir faktiskt lite förvånad, vi bor i en högteknologisk del av världen och ett Herkulesplan går inte att finna i våra fjäll.
Okej, nu har det varit taskigt väder ena dagen, och det verkar ha störtat i ett ganska otillgängligt område...
Men vi snackar HERKULESPLAN, inte ett litet tvåmotorigt flygplan med 4 platser, inte en helikopter och inte heller ett "vanligt" passagerarflygplan.
Nej, vi snackar ett JÄTTSTORT plan!
Jag vet inte hur många av er som sett ett Herkulesplan, men jag har faktiskt gjort det en gång i mitt liv som hade landat på Visby flygplats.
Planet var, "på den tiden", nästan större än hela vår terminal typ.
Det måste väl dessutom finnas någon form av utrustning på planet som sänder ut signaler för VART det är?
Som typ om man hamnar i en lavin i fjällen, då finns det sändare i moderna skidor som sänder ut signaler om vart man ligger "begravd".
Borde väl finnas på plan också, och speciellt ett millitärplan.
Svarta lådan...?
Eller det är kanske den som visar händelseförloppet...?
Ja, inte vet jag, men som sagt NÅGOT måste väl sända ut någon som helst signal kan man tycka.
Och eftersom det är så stort, så måste planet ha gått i 1000 bitar för att försvinna som i ett Las Vegas-trolleritrick av Joe Labero.
Ja, bara att HOPPAS att dom hittar planet snarast ifall det finns någon/några överlevade kvar.
Men så kallt som det är där uppe så är väl chanserna lika med noll att hitta någon överlevade nu.
Usch, om man inte klarar sig i ett Herkulesplan, då ska jag INTE åka våra små skitplan som går härifrån heller.
Tacka vet jag GOTLANDSFÄRJAN i 12 m/s, DET känns TRYGGT det.
Kan inte fatta att jag gnällde i söndags när jag såg skummet yra mot piren nere i hamnen.
Då har man åtminstone en livbåt att hoppa i om den stora båten springer läck.
Nu ska jag hoppa i kläder, vi ses sen.
Fy, jag
Jag somnade 00.45 och vaknade 06.39.
?
Kom igen, somna om, 6 timmar är alldeles för lite!
Men se det ville inte kroppen, solen sken och fastän jag var trött så kunde jag inte soman om till 8.
Lika bra att gå upp.
Så det gjorde jag och nu ska jag snart ut på hundpromenad med Syster-Yster och Milou.
Sitter och ser nyheterna och även idag pratas det om det norska Herkulesplanet som FORTFARANDE inte hittats.
Jag blir faktiskt lite förvånad, vi bor i en högteknologisk del av världen och ett Herkulesplan går inte att finna i våra fjäll.
Okej, nu har det varit taskigt väder ena dagen, och det verkar ha störtat i ett ganska otillgängligt område...
Men vi snackar HERKULESPLAN, inte ett litet tvåmotorigt flygplan med 4 platser, inte en helikopter och inte heller ett "vanligt" passagerarflygplan.
Nej, vi snackar ett JÄTTSTORT plan!
Jag vet inte hur många av er som sett ett Herkulesplan, men jag har faktiskt gjort det en gång i mitt liv som hade landat på Visby flygplats.
Planet var, "på den tiden", nästan större än hela vår terminal typ.
Det måste väl dessutom finnas någon form av utrustning på planet som sänder ut signaler för VART det är?
Som typ om man hamnar i en lavin i fjällen, då finns det sändare i moderna skidor som sänder ut signaler om vart man ligger "begravd".
Borde väl finnas på plan också, och speciellt ett millitärplan.
Svarta lådan...?
Eller det är kanske den som visar händelseförloppet...?
Ja, inte vet jag, men som sagt NÅGOT måste väl sända ut någon som helst signal kan man tycka.
Och eftersom det är så stort, så måste planet ha gått i 1000 bitar för att försvinna som i ett Las Vegas-trolleritrick av Joe Labero.
Ja, bara att HOPPAS att dom hittar planet snarast ifall det finns någon/några överlevade kvar.
Men så kallt som det är där uppe så är väl chanserna lika med noll att hitta någon överlevade nu.
Usch, om man inte klarar sig i ett Herkulesplan, då ska jag INTE åka våra små skitplan som går härifrån heller.
Tacka vet jag GOTLANDSFÄRJAN i 12 m/s, DET känns TRYGGT det.
Kan inte fatta att jag gnällde i söndags när jag såg skummet yra mot piren nere i hamnen.
Då har man åtminstone en livbåt att hoppa i om den stora båten springer läck.
Nu ska jag hoppa i kläder, vi ses sen.
Fy, jag
En läxa jag lärt mig...
Jag virkade klart axelbanden i ett naffs, jag sätter på dom imorgon när jag är pigg och ljuset är bra.
Vis av tidigare misstag, dvs slutföra saker när man är trött och ljuset är dåligt, det låter jag bli.
Annars får jag bara göra om det förmodligen.
Jag sitter och ser "Niceville", filmen följer boken rakt av, jag tycker den är helt okej.
Sambon är "social" och tittar brevid mig här i den andra soffan...
På datorn.
En riktigt favorit för hans del, VART är en hårdkokt actionrulle när han behöver det som bäst
Ja, inte är den i vår dvd iallafall.
Nu gick han på toa så då högg jag datorn snabbare än blixten, och bloggar lite snabbt.
Något som är MYCKET positivt är att jag märkt att värken jag drog på mig för 3 ½ vecka sedan, har släppt.
Hur vet jag att den är borta för denna gången PÅ RIKTIGT nu...?
Jo, för att jag har mens.
Och vid mens har jag ju så låg hormonnivå i kroppen och då får jag värk.
Men om jag inte ens har värk när jag har mens...
Då är den ONDA värken väck och må den aldrig återvända igen.
Fy fan så skönt.
GÄRNA en liten bebis i min famn, bara jag inte behöver på det lilla livet.
En LÄXA jag lärt mig, the painful way.
Har väl inte mer att skriva egentligen, bara att jag LÄNGTAR tills imorgon för då ska jag ut och gå med Syster-Yster på morgonen, skära till IKATTYGET, åka på 18-års kalas och sen...
Sy.
Såklart.
Nattinatti.
Vis av tidigare misstag, dvs slutföra saker när man är trött och ljuset är dåligt, det låter jag bli.
Annars får jag bara göra om det förmodligen.
Jag sitter och ser "Niceville", filmen följer boken rakt av, jag tycker den är helt okej.
Sambon är "social" och tittar brevid mig här i den andra soffan...
På datorn.
En riktigt favorit för hans del, VART är en hårdkokt actionrulle när han behöver det som bäst
Ja, inte är den i vår dvd iallafall.
Nu gick han på toa så då högg jag datorn snabbare än blixten, och bloggar lite snabbt.
Något som är MYCKET positivt är att jag märkt att värken jag drog på mig för 3 ½ vecka sedan, har släppt.
Hur vet jag att den är borta för denna gången PÅ RIKTIGT nu...?
Jo, för att jag har mens.
Och vid mens har jag ju så låg hormonnivå i kroppen och då får jag värk.
Men om jag inte ens har värk när jag har mens...
Då är den ONDA värken väck och må den aldrig återvända igen.
Fy fan så skönt.
GÄRNA en liten bebis i min famn, bara jag inte behöver på det lilla livet.
En LÄXA jag lärt mig, the painful way.
Har väl inte mer att skriva egentligen, bara att jag LÄNGTAR tills imorgon för då ska jag ut och gå med Syster-Yster på morgonen, skära till IKATTYGET, åka på 18-års kalas och sen...
Sy.
Såklart.
Nattinatti.
Flowerpower-beach-stuk...
Inte helt klar, men NÄSTAN.
Och som vanligt, never mind dom dåliga bilderna och färgen gör sig som vanligt inte rättvisa.
Dessa bilder blev alldeles för mörka och skumma...
Det blir säkert bättre imorgon i dagsljus, och så ska jag virka axelbanden nu och sy på tills imorgon.
Spetsen nertill...
Och upptill...
Ja, färgen på batiktyget ser bedrövlig ut på dessa bilder, men jag kan ju som vanligt inte hålla mig att visa lite innan det är klart.
Men för övrigt så är jag väldigt nöjd, det blev ett sött linne i lite flowerpower-beach-stuk.
Precis min smak, efter som jag ÄR en strand-sommartjej.
Det jag KANSKE funderar på är om jag ska göra nästa linne mer a-format istället för rakt.
Men det får jag se imorgon när jag sytt på axelbanden och inte behöver klämma fast linnet i armhålorna, som jag fick göra nu för att hålla linnet uppe.
Jag måste se om det faller snyggt RAKT, eller om a-format kanske är bättre.
Detta är mitt pilotprojekt.
Jag har inte hunnit börja med en barnklänning, det får bli imorgon.
Idag färdigställer jag denna.
Nu måste jag kolla Tradera, jag bevakar ett mönster
Vi ses senare.
Och som vanligt, never mind dom dåliga bilderna och färgen gör sig som vanligt inte rättvisa.
Dessa bilder blev alldeles för mörka och skumma...
Det blir säkert bättre imorgon i dagsljus, och så ska jag virka axelbanden nu och sy på tills imorgon.
Spetsen nertill...
Och upptill...
Ja, färgen på batiktyget ser bedrövlig ut på dessa bilder, men jag kan ju som vanligt inte hålla mig att visa lite innan det är klart.
Men för övrigt så är jag väldigt nöjd, det blev ett sött linne i lite flowerpower-beach-stuk.
Precis min smak, efter som jag ÄR en strand-sommartjej.
Det jag KANSKE funderar på är om jag ska göra nästa linne mer a-format istället för rakt.
Men det får jag se imorgon när jag sytt på axelbanden och inte behöver klämma fast linnet i armhålorna, som jag fick göra nu för att hålla linnet uppe.
Jag måste se om det faller snyggt RAKT, eller om a-format kanske är bättre.
Detta är mitt pilotprojekt.
Jag har inte hunnit börja med en barnklänning, det får bli imorgon.
Idag färdigställer jag denna.
Nu måste jag kolla Tradera, jag bevakar ett mönster
Vi ses senare.
En gång fyndare, alltid fyndare...
Så var begravningen över, och det känns skönt.
Det var en jättefin begravning och faktiskt den finaste kista (ljus ek) och blomsterarrangemang jag sett på en kista.
Gula rosor, gula ranukel och gula gerbera, och längst fram på kistan stod en liten äggkopp med blåsippor.
Det var så vackert.
Och vi grät, och ännu mer grät jag och när mamma sa högt framme vid kistan, när vi la ner blommorna:
"Tack Anna för alla underbara somrar", ja då skvalade det från både näsa och ögon.
Efter kyrkan åkte vi hem till pappas a-kusin "K" och så blev det olika snittar och vin, alkoholfritt och alkohol för dom som ville.
Och som alltid efter en begravning så är det precis som om allt lättar.
När allt det jobbiga är över då kan man minns det roliga och fina och skratta!
Så vi hade en väldigt mysig och trevlig stund efter, PLUS...
Att jag har fått ett nytt litet uppslag till "samlar idé"!
Jajemän, "Kusin K´s" man, samlar nämligen på något kul, FINGERBORGAR!
Inte såna här vanliga varianter då, utan lite finare och vackrare fingerborgar.
Vips så såg "sömmerskan Österholm" en ny samlarhobby segla upp framför sig.
Nu ska jag raskt ta mormors gamla, men VANLIGA fingerborg och ställa som ett litet hobbyobjekt, och köpa mig en ny som jag kan använda.
Mormors fingerborg är ju i mässing, och inte dyr på något sätt, men det är ju mormors och då är det ju en raritet!
Så det får bli mitt första objekt.
Så ballt liksom.
Tycker samlarekorren då
Och något jag verkligen skrattade gott åt, var när vi började prata om auktioner.
Både jag och min pappas a-kusin är ju gamla auktionsrävar, men BÅDA satt vi nu och sa att vi dom senaste åren inte varit på auktioner.
Kanske en gång om året typ, och förr var det ju ett söndagsnöje för oss båda, satt vi där och tyckte.
För så var det ju.
Nä, vi var minsann inga supersamlare av rang på auktioner längre.
Då säger "Kusin K´s" man:
"Nähe, så du har inte bytt ett BEROENDE mot något annat då...?"
Eh, nej, vad menar du då, undrade jag.
"Jo, K har ju bytt från att springa på auktioner till att springa på LOPPISAR!"
Herregud, vad jag började skratta, jomenvisst, han kände nog igen en gammal auktions-knarkares byte av DROG där minsann.
Från auktioner till loppisar.
Skåpen är lika fulla som vanligt och hemmet är lika överpyntat med tingeltangel som alltid här.
Men då kunde kunde jag och "K" enas om att loppisar var minsann bättre än auktioner, för då behöver man inte vänta så djävla länge på DET man vill ha.
Loppis:
Man fyndar, kanske prutar ibland, betalar och GÅR.
Nöjd och belåten.
Jojo, DÄR slog han allt huvudet på spiken, en gång FYNDARE, alltid fyndare, bara det att det har ändrat form på HUR man fyndar.
Fniss.
Ja, nej det blev som sagt en fin, rolig och trevlig avslutning på något sorgligt.
OCH...
Jag hade tydligen lite FEL i släkt-faktat:
Tant Anna var min FARFARS kusin, inte min farmors.
Ja, det benades ut innan maten när alla försökte sätta varandra "på kartan" i sällskapet.
Då hörde jag hur "Kusin K" förklarade för dom andra att farfar och Anna var kusiner.
Så, då var DET tillrättalagt, släkt var/är vi allafall.
Nu ska jag sy, vi ses senare.
Det var en jättefin begravning och faktiskt den finaste kista (ljus ek) och blomsterarrangemang jag sett på en kista.
Gula rosor, gula ranukel och gula gerbera, och längst fram på kistan stod en liten äggkopp med blåsippor.
Det var så vackert.
Och vi grät, och ännu mer grät jag och när mamma sa högt framme vid kistan, när vi la ner blommorna:
"Tack Anna för alla underbara somrar", ja då skvalade det från både näsa och ögon.
Efter kyrkan åkte vi hem till pappas a-kusin "K" och så blev det olika snittar och vin, alkoholfritt och alkohol för dom som ville.
Och som alltid efter en begravning så är det precis som om allt lättar.
När allt det jobbiga är över då kan man minns det roliga och fina och skratta!
Så vi hade en väldigt mysig och trevlig stund efter, PLUS...
Att jag har fått ett nytt litet uppslag till "samlar idé"!
Jajemän, "Kusin K´s" man, samlar nämligen på något kul, FINGERBORGAR!
Inte såna här vanliga varianter då, utan lite finare och vackrare fingerborgar.
Vips så såg "sömmerskan Österholm" en ny samlarhobby segla upp framför sig.
Nu ska jag raskt ta mormors gamla, men VANLIGA fingerborg och ställa som ett litet hobbyobjekt, och köpa mig en ny som jag kan använda.
Mormors fingerborg är ju i mässing, och inte dyr på något sätt, men det är ju mormors och då är det ju en raritet!
Så det får bli mitt första objekt.
Så ballt liksom.
Tycker samlarekorren då
Och något jag verkligen skrattade gott åt, var när vi började prata om auktioner.
Både jag och min pappas a-kusin är ju gamla auktionsrävar, men BÅDA satt vi nu och sa att vi dom senaste åren inte varit på auktioner.
Kanske en gång om året typ, och förr var det ju ett söndagsnöje för oss båda, satt vi där och tyckte.
För så var det ju.
Nä, vi var minsann inga supersamlare av rang på auktioner längre.
Då säger "Kusin K´s" man:
"Nähe, så du har inte bytt ett BEROENDE mot något annat då...?"
Eh, nej, vad menar du då, undrade jag.
"Jo, K har ju bytt från att springa på auktioner till att springa på LOPPISAR!"
Herregud, vad jag började skratta, jomenvisst, han kände nog igen en gammal auktions-knarkares byte av DROG där minsann.
Från auktioner till loppisar.
Skåpen är lika fulla som vanligt och hemmet är lika överpyntat med tingeltangel som alltid här.
Men då kunde kunde jag och "K" enas om att loppisar var minsann bättre än auktioner, för då behöver man inte vänta så djävla länge på DET man vill ha.
Loppis:
Man fyndar, kanske prutar ibland, betalar och GÅR.
Nöjd och belåten.
Jojo, DÄR slog han allt huvudet på spiken, en gång FYNDARE, alltid fyndare, bara det att det har ändrat form på HUR man fyndar.
Fniss.
Ja, nej det blev som sagt en fin, rolig och trevlig avslutning på något sorgligt.
OCH...
Jag hade tydligen lite FEL i släkt-faktat:
Tant Anna var min FARFARS kusin, inte min farmors.
Ja, det benades ut innan maten när alla försökte sätta varandra "på kartan" i sällskapet.
Då hörde jag hur "Kusin K" förklarade för dom andra att farfar och Anna var kusiner.
Så, då var DET tillrättalagt, släkt var/är vi allafall.
Nu ska jag sy, vi ses senare.
Lära mig tidningen utantill...
Så var syndaren tillbaka igen!
Och spetsfabriken har varit flitig...
Eftersom jag lyckades med längden på första underspetsen på en gång, så tänkte jag att det är lika bra att göra några till så HAR jag på lager.
Jag ska ju göra fler linnen i samma storlek, så då har jag spetsar sen så är det bara att plocka fram och sy på
Och hinner jag idag, så kommer jag sy klart det cerisrosa linnet senare.
När jag kom hem idag så hade mina två "sista" barnmönster kommit!!!
Hurra.
Ja, alltså det är förmodligen inte dom sista jag köper, men dom jag har väntat på.
Nu har jag 3 finfina och "Blir aldrig omoderna" barnmönster.
Jag har så mycket att hinna med, fniss.
Kanske att jag börjar på en ny barnklänning i...
... detta bomullstyg med ikatmönster.
Ja...
Jag köpte det när jag beställde mina snedslåveckare från Stoff & Stil.
Jag hade inte fått ro i själen annars om jag inte hade köpt det här tyget, jag har ju DRÖMT dag och natt om det, typ.
Så...
Jag var tvungen.
Faktiskt.
Så som sagt, när det cerisa linnet är klart, då MÅSTE jag sätta saxen i detta tyg.
Köpte även nya Burda igår...
Mycket söta och enkla små bröllopsidéer och annat smått och gott.
Jag har lusläst den i flera timmar igårkvälls, bläddrat, läst, bläddrat och åter läst.
Det är precis som om jag försöker lära mig hela tidningen utantill varje gång jag köper en Burda.
Ja, som sagt, HUR ska jag hinna med allt jag vill sy?
Samtidigt som jag sitter och skriver färgar jag ögonfransarna, eller jag har "kladdat på dom färg-gegget" och så sköter dom sig självt.
Om ca 1½ timme ska vi åka iväg på begravningen.
Det är ju ingen idé att måla ögonfransarna för jag kommer böla, men färga går ju bra, då sitter det ju kvar.
Ja, ja, fåfäng ända in i sakristian.
Men jag sitter ändå med en lätt bävan inför denna begravning, jag försöker att tänka GLADA och VARMA tankar och undantränga det ledsamma.
Nu ska jag hoppa i duschen, återkommer senare.
Och spetsfabriken har varit flitig...
Eftersom jag lyckades med längden på första underspetsen på en gång, så tänkte jag att det är lika bra att göra några till så HAR jag på lager.
Jag ska ju göra fler linnen i samma storlek, så då har jag spetsar sen så är det bara att plocka fram och sy på
Och hinner jag idag, så kommer jag sy klart det cerisrosa linnet senare.
När jag kom hem idag så hade mina två "sista" barnmönster kommit!!!
Hurra.
Ja, alltså det är förmodligen inte dom sista jag köper, men dom jag har väntat på.
Nu har jag 3 finfina och "Blir aldrig omoderna" barnmönster.
Jag har så mycket att hinna med, fniss.
Kanske att jag börjar på en ny barnklänning i...
... detta bomullstyg med ikatmönster.
Ja...
Jag köpte det när jag beställde mina snedslåveckare från Stoff & Stil.
Jag hade inte fått ro i själen
annars om jag inte hade köpt det här tyget, jag har ju DRÖMT dag och natt om det, typ.Så...
Jag var tvungen.
Faktiskt.
Så som sagt, när det cerisa linnet är klart, då MÅSTE jag sätta saxen i detta tyg.
Köpte även nya Burda igår...
Mycket söta och enkla små bröllopsidéer och annat smått och gott.
Jag har lusläst den i flera timmar igårkvälls, bläddrat, läst, bläddrat och åter läst.
Det är precis som om jag försöker lära mig hela tidningen utantill varje gång jag köper en Burda.
Ja, som sagt, HUR ska jag hinna med allt jag vill sy?
Samtidigt som jag sitter och skriver färgar jag ögonfransarna, eller jag har "kladdat på dom färg-gegget" och så sköter dom sig självt.
Om ca 1½ timme ska vi åka iväg på begravningen.
Det är ju ingen idé att måla ögonfransarna för jag kommer böla, men färga går ju bra, då sitter det ju kvar.
Ja, ja, fåfäng ända in i sakristian.
Men jag sitter ändå med en lätt bävan inför denna begravning, jag försöker att tänka GLADA och VARMA tankar och undantränga det ledsamma.
Nu ska jag hoppa i duschen, återkommer senare.
Kan ha missuppfattat det...?
Hör på morgonnyheterna att Spanien och Portugal hade 30 grader varmt igår, och idag skulle det bli ungefär samma temperatur.
Jag är inte ett dugg avundsjuk!
Inte ett dugg.
Vaken, och nu märks det...
Vårljuset är här.
Idag när jag gick ut med hunden för morgonkissen så var det ljust.
Inte mörkt, inte skumt, nej ljust!
Ja, ja, Spanien och Portugal må ha varmt, men vi har ljust.
Alltid något, man måste vara glad för det lilla.
Så blev jag så glad igår, jag ska ju på begravning imorgon och jag hade tänkt att använda min svarta jul-o-nyårsklänning för det är den enda svarta klänning jag har.
Eller jag har ju en jag sytt själv, men den har ju snedsydd axel och är väl lite mer "party" än begravning.
Men...
Den svarta, som också är lite ljusare svart, klänningen känns "sisådär", den har för kort ärm och är lite glansig.
Fast så kom jag på att hade jag inte en mörkt svart omlottklänning i garderoben...?
Jo minsann, den som letar finner, från tiden (för några år sedan) när omlottklänningar vart populära, kanske 6 år sedan, hängde en FINFIN svart, omlottklänning med lång ärm.
Det kändes mer helgjutet än den glansiga.
Jag har slängt den i tvättmaskinen och så är den klar och ren till på fredag.
Tänk om jag hade kommit på det i höstas när jag var på den förra begravningen, när jag sprang på stan i TIMMAR efter lämplig begravningskläder.
Den nyblivna 1-åringen och jag myser i soffan innan jag skall till jobbet.
Jag har pussat på henne konstant för hon är ju så SÖT.
Eller SÖIT, som sonen säger.
Hon är måttligt road nu, och som den morgontrötta lilla gosegris hon är...
Längtar hon förmodligen till morsans säng som hon SNART får krypa ner i
På Tv4 Nyheter rapporteras det idag också att "Personlig assistans", alltså personer som behöver personlig assistans, har ökat sedan kommunerna har lämnat över assistansen till privata företag.
Ja, tror jag det, det ÄR ju en MYCKET lukrativ BIZNIZ för företag.
Finns mycket pengar att tjäna inom den sektorn jag jobbar.
Se bara var vårat företag/arbetsgivare vill göra nu...
Få oss att skriva under "rosenskimrande" avtal som innebär att om vi blir uppsagda så har vi endast 2 veckors uppsägningstid och inte 6 månader.
Men det ska gagna oss och våran Chif med mer lön, och mer "annat av alla det slag" men jag...
Har kollat runt på nätet, bedrivit min EGEN Uppdrag Granskning och det känns allt mindre lockande.
Det har det för min del iofs gjort redan från början.
Jag behöver väl inte nämna att om inte pengarna, alla dom pengarna som ska komma oss till nytta INTE utnyttjas under året...
Då går det OAVKORTAT till FÖRETAGET!
Mötte för övrigt han killen som var nere och pratade med oss om detta förra personalmötet utanför Åhlens när jag var i Stockholm.
Ja, av alla ställen sprang jag på honom där.
Vi sa "Hej", och jag frågade "hur det var"...
Han frågade om VI i personalgruppen bestämt oss ännu, för dealen företaget då erbjudit oss.
Nej, sa jag, vi har inte varit samlade sen förra mötet så det har vi inte.
Nähe, kanske ni ska prata om då, förstod jag UNDERFÖRSTÅTT.
Okej...
Jag som var under uppfattningen att det där beslutet...
Behövde vi INTE stressa fram!
Men jag kan ju ha missuppfattat det...?
Not.
Nu ska jag i duschen och sen till jobbet, vi ses imorgon.
Jag är inte ett dugg avundsjuk!
Inte ett dugg.
Vaken, och nu märks det...
Vårljuset är här.
Idag när jag gick ut med hunden för morgonkissen så var det ljust.
Inte mörkt, inte skumt, nej ljust!
Ja, ja, Spanien och Portugal må ha varmt, men vi har ljust.
Alltid något, man måste vara glad för det lilla.
Så blev jag så glad igår, jag ska ju på begravning imorgon och jag hade tänkt att använda min svarta jul-o-nyårsklänning för det är den enda svarta klänning jag har.
Eller jag har ju en jag sytt själv, men den har ju snedsydd axel och är väl lite mer "party" än begravning.
Men...
Den svarta, som också är lite ljusare svart, klänningen känns "sisådär", den har för kort ärm och är lite glansig.
Fast så kom jag på att hade jag inte en mörkt svart omlottklänning i garderoben...?
Jo minsann, den som letar finner, från tiden (för några år sedan) när omlottklänningar vart populära, kanske 6 år sedan, hängde en FINFIN svart, omlottklänning med lång ärm.
Det kändes mer helgjutet än den glansiga.
Jag har slängt den i tvättmaskinen och så är den klar och ren till på fredag.
Tänk om jag hade kommit på det i höstas när jag var på den förra begravningen, när jag sprang på stan i TIMMAR efter lämplig begravningskläder.
Den nyblivna 1-åringen och jag myser i soffan innan jag skall till jobbet.
Jag har pussat på henne konstant för hon är ju så SÖT.
Eller SÖIT, som sonen säger.
Hon är måttligt road nu, och som den morgontrötta lilla gosegris hon är...
Längtar hon förmodligen till morsans säng som hon SNART får krypa ner i
På Tv4 Nyheter rapporteras det idag också att "Personlig assistans", alltså personer som behöver personlig assistans, har ökat sedan kommunerna har lämnat över assistansen till privata företag.
Ja, tror jag det, det ÄR ju en MYCKET lukrativ BIZNIZ för företag.
Finns mycket pengar att tjäna inom den sektorn jag jobbar.
Se bara var vårat företag/arbetsgivare vill göra nu...
Få oss att skriva under "rosenskimrande" avtal som innebär att om vi blir uppsagda så har vi endast 2 veckors uppsägningstid och inte 6 månader.
Men det ska gagna oss och våran Chif med mer lön, och mer "annat av alla det slag" men jag...
Har kollat runt på nätet, bedrivit min EGEN Uppdrag Granskning och det känns allt mindre lockande.
Det har det för min del iofs gjort redan från början.
Jag behöver väl inte nämna att om inte pengarna, alla dom pengarna som ska komma oss till nytta INTE utnyttjas under året...
Då går det OAVKORTAT till FÖRETAGET!
Mötte för övrigt han killen som var nere och pratade med oss om detta förra personalmötet utanför Åhlens när jag var i Stockholm.
Ja, av alla ställen sprang jag på honom där.
Vi sa "Hej", och jag frågade "hur det var"...
Han frågade om VI i personalgruppen bestämt oss ännu, för dealen företaget då erbjudit oss.
Nej, sa jag, vi har inte varit samlade sen förra mötet så det har vi inte.
Nähe, kanske ni ska prata om då, förstod jag UNDERFÖRSTÅTT.
Okej...
Jag som var under uppfattningen att det där beslutet...
Behövde vi INTE stressa fram!
Men jag kan ju ha missuppfattat det...?
Not.
Nu ska jag i duschen och sen till jobbet, vi ses imorgon.
Så duktig jag är...
Oj, så duktig jag ÄR!
Ja, nu får jag allt klappa mig själv på axeln, jag lyckades få till luftmaskantalet på första spetsförsöket.
Längden på spetsen blev perfekt, skräddarsydd.
Det blev en homerum direkt, inte ofta det går så smidigt.
Nu har jag gjort två spetsar nertill, det innebär att jag kan sy ihop linnet nästa gång jag syr.
Skall nu sätta igång med axelbanden, samma procedur igen, bara hoppas jag lyckas med denna spetsens längd på första försöket också.
Wish me luck!
Ja, nu får jag allt klappa mig själv på axeln, jag lyckades få till luftmaskantalet på första spetsförsöket.
Längden på spetsen blev perfekt, skräddarsydd.
Det blev en homerum direkt, inte ofta det går så smidigt.
Nu har jag gjort två spetsar nertill, det innebär att jag kan sy ihop linnet nästa gång jag syr.
Skall nu sätta igång med axelbanden, samma procedur igen, bara hoppas jag lyckas med denna spetsens längd på första försöket också.
Wish me luck!
Kärringligan...
Har börjat virka spetsar till till nederdelen av mitt ceriseprickiga linne och sörplar kokkaffi som extra krydda till det!
Tycker det är lite jobbigt varje gång jag ska virka en spets till något tyg, för jag vill ha rätt längd direkt så jag slipper långa stycken spets som INTE passar sen.
Nu får vi hoppas att jag fick rätt antal maskor till detta, och så är jag noga med att skriva upp maskantalet, garntjocklek och virknålsstorlek till NÄSTA linne
Duktiga, ordentliga jag!
Så fick jag årets pensionsbesked från Pensionsmyndigheten.
Vilken FEST, vilken överraskning, vilket UNDERBART besked, hör mina hurrarop skalla ut över ön!
Or NOT!!!!
Ja, som förväntat rekommenderar "Pensionsmyndig-fucking-heten", att jag bör gå i pension vid 68 år och 1 månads ålder!
Tjofräs.
Jepp, jag får alltså inte ens gå vid 68 för att få ut någelunda pension, nej, jag ska jobba ytterligare EN månad.
Jag jublar inte, visst kan jag gå vid 65 prick, men då får jag 3700 kr mindre.
Jag slängde ut en förfrågan på Facebook och undrade om någon av alla dom jag känner där hade lust att starta ett alternativ till den sk "Gubbligan"...
... och så skulle vi kanske i samma anda kunna kalla oss "Kärringligan"?
Dessutom undrade jag om någon då kanske hade ett avsågat hagelgevär som låg och skräpade i något hörn hemma, för det kunde ju vara bra att ha liksom.
Själv kan jag då bidra med ett gammalt obrukbart luftgevär som ligger i garaget, och som jag skrev på Fejan:
"Alltid skrämmer det NÅGON!"
Ja, jag hade fått EN person som svarade på mitt upprop, jag får väl se senare om fler har nappat.
Från en toppenstart på dagen till en toppendålig.
Upp som en sol och ner som en pannakaka!
Men jag har en plan, snart har jag förmodligen MER inkomst.
Så det så, sug på DEN DU Pensionsmyndigheten!!!!
Så nu har jag inte tid och sitta här och sura längre, nu ska jag virka.
Vi ses senare.
Hm...
Vad konstigt...
Hela huset är omringat av människor i svarta, tjocka overaller/dräkter och hjälmar med skyddsglasögon på och gevär har dom visst också.
Ser ut som det står poliser på andra sidan gatan också...?
Shit, nu brakade det visst till rejält nere i trappuppgången!
Djävla Facebook, måste folk ta ALLT på så stort allvar!?
Jag måste dra.
Tycker det är lite jobbigt varje gång jag ska virka en spets till något tyg, för jag vill ha rätt längd direkt så jag slipper långa stycken spets som INTE passar sen.
Nu får vi hoppas att jag fick rätt antal maskor till detta, och så är jag noga med att skriva upp maskantalet, garntjocklek och virknålsstorlek till NÄSTA linne
Duktiga, ordentliga jag!
Så fick jag årets pensionsbesked från Pensionsmyndigheten.
Vilken FEST, vilken överraskning, vilket UNDERBART besked, hör mina hurrarop skalla ut över ön!
Or NOT!!!!
Ja, som förväntat rekommenderar "Pensionsmyndig-fucking-heten", att jag bör gå i pension vid 68 år och 1 månads ålder!
Tjofräs.
Jepp, jag får alltså inte ens gå vid 68 för att få ut någelunda pension, nej, jag ska jobba ytterligare EN månad.
Jag jublar inte, visst kan jag gå vid 65 prick, men då får jag 3700 kr mindre.
Jag slängde ut en förfrågan på Facebook och undrade om någon av alla dom jag känner där hade lust att starta ett alternativ till den sk "Gubbligan"...
... och så skulle vi kanske i samma anda kunna kalla oss "Kärringligan"?
Dessutom undrade jag om någon då kanske hade ett avsågat hagelgevär som låg och skräpade i något hörn hemma, för det kunde ju vara bra att ha liksom.
Själv kan jag då bidra med ett gammalt obrukbart luftgevär som ligger i garaget, och som jag skrev på Fejan:
"Alltid skrämmer det NÅGON!"
Ja, jag hade fått EN person som svarade på mitt upprop, jag får väl se senare om fler har nappat.
Från en toppenstart på dagen till en toppendålig.
Upp som en sol och ner som en pannakaka!
Men jag har en plan, snart har jag förmodligen MER inkomst.
Så det så, sug på DEN DU Pensionsmyndigheten!!!!
Så nu har jag inte tid och sitta här och sura längre, nu ska jag virka.
Vi ses senare.
Hm...
Vad konstigt...
Hela huset är omringat av människor i svarta, tjocka overaller/dräkter och hjälmar med skyddsglasögon på och gevär har dom visst också.
Ser ut som det står poliser på andra sidan gatan också...?
Shit, nu brakade det visst till rejält nere i trappuppgången!
Djävla Facebook, måste folk ta ALLT på så stort allvar!?
Jag måste dra.
Vilken förmiddag...
Vilken förmiddag vi fick...
Vi startade med en liten promenad på Hällarna, sen gick vi till "Leva" när Lilla B vaknade.
Det blev lunchbuffé och PREMIÄR för UTELUNCH i solen...
Milou och Lilla B.
Ordning i klassen, nu ska här fotas, sitt ordentligt Milou...
Sådärja, så sträcker vi på oss lite extra och ser glada ut...
Fast Milou var nog mest intresserad av Lilla B´s macka.
Och så jag som gav Lilla B instruktioner att titta på mamsen...
Ja, det här var inte dumt kära läsare, det var så varmt och gott där i solen så jag ville nästan inte gå därifrån.
Men tillslut gick vi och jag höll på och frysa ihjäl när jag kom ner på Hällarna igen!
Efter att ha suttit i varm sol på varm plats, var det freeeeezing nere vid havet.
Men vi gick i supertempo så vi kom hem snabbt.
Underbart, nu vet man att det är på gång, SNART varmare för vår...
Det ÄR det ju redan!
Så hade Milou´s uppfödare Lisa lagt upp en bild och ett "Grattis" på Facebook till våra små vovvar idag.
H-kullen...
Jeppe, Allie, VÅR Milou och Milou 2
Ja, hon heter inte "Milou 2", men var väl döpt efter vår Milou så då får hon bli Milou 2.
Alltså hon är döpt Milou i TID efter vår Milou, inte EFTER Milou.
Om ni nu fattar vad jag menar med den där trassliga förklaringen.
Nåväl, där är dom, hela syskonskaran, SÖTNOSAR och sötast...
Det är ju självklart Milou.
(tycker hennes matte såklart ;)
Nu ska jag iväg och fixa lite små inköp inför fredag och på banken.
Vi ses senare.
Vi startade med en liten promenad på Hällarna, sen gick vi till "Leva" när Lilla B vaknade.
Det blev lunchbuffé och PREMIÄR för UTELUNCH i solen...
Milou och Lilla B.
Ordning i klassen, nu ska här fotas, sitt ordentligt Milou...
Sådärja, så sträcker vi på oss lite extra och ser glada ut...
Fast Milou var nog mest intresserad av Lilla B´s macka.
Och så jag som gav Lilla B instruktioner att titta på mamsen...
Ja, det här var inte dumt kära läsare, det var så varmt och gott där i solen så jag ville nästan inte gå därifrån.
Men tillslut gick vi och jag höll på och frysa ihjäl när jag kom ner på Hällarna igen!
Efter att ha suttit i varm sol på varm plats, var det freeeeezing nere vid havet.
Men vi gick i supertempo så vi kom hem snabbt.
Underbart, nu vet man att det är på gång, SNART varmare för vår...
Det ÄR det ju redan!
Så hade Milou´s uppfödare Lisa lagt upp en bild och ett "Grattis" på Facebook till våra små vovvar idag.
H-kullen...
Jeppe, Allie, VÅR Milou och Milou 2
Ja, hon heter inte "Milou 2", men var väl döpt efter vår Milou så då får hon bli Milou 2.
Alltså hon är döpt Milou i TID efter vår Milou, inte EFTER Milou.
Om ni nu fattar vad jag menar med den där trassliga förklaringen.
Nåväl, där är dom, hela syskonskaran, SÖTNOSAR och sötast...
Det är ju självklart Milou.
(tycker hennes matte såklart ;)
Nu ska jag iväg och fixa lite små inköp inför fredag och på banken.
Vi ses senare.
1 år idag!!!!!
Idag är det inte vilken dag som helst...
Nej, det är MILOUS födelsedag!
Min (eller okej VÅR) lilla älskling 1 år!
Herregud va tiden går, det är inte bara så att man har en 12-åring som drar iväg i både ålder och längd, nej, man har en HUND också.
Och idag är hon redan ett år och precis så UNDERBAR som man kan önska sig!
Vi ska fira detta med att gå ut och gå med Syster J och Lilla B.
Den sötaste vovven i hela universum!
Så sydde jag min första, egengjorda snedslå igårkvälls, SENT efter "Project Runway".
Lilla Sunshines sommarklänning blev mer enhetlig...
... och jag blev mer nöjd med slutprodukten!
Nu kan jag ge bort den och så får vi se hur bra den är ur "slitsynpunkt"!
Dags att bege sig ut, vi ses sen.
Nej, det är MILOUS födelsedag!
Min (eller okej VÅR) lilla älskling 1 år!
Herregud va tiden går, det är inte bara så att man har en 12-åring som drar iväg i både ålder och längd, nej, man har en HUND också.
Och idag är hon redan ett år och precis så UNDERBAR som man kan önska sig!
Vi ska fira detta med att gå ut och gå med Syster J och Lilla B.
Den sötaste vovven i hela universum!
Så sydde jag min första, egengjorda snedslå igårkvälls, SENT efter "Project Runway".
Lilla Sunshines sommarklänning blev mer enhetlig...
... och jag blev mer nöjd med slutprodukten!
Nu kan jag ge bort den och så får vi se hur bra den är ur "slitsynpunkt"!
Dags att bege sig ut, vi ses sen.
Kaffepanna...
Så försvann den här dagen i ett naffs.
Jag ock Milou gick i solen och DAMMET...
Ja, idag längtade jag faktiskt tillbaka till Stockholm, för fy fan vad det dammar på vägarna här.
Det gjorde det INTE i Stockholm faktiskt.
Gatorna är lite sopade här okej, men när bilarna kör, och framförallt kör FORToch framförallt när lastbilar kör fort...
Då är risken för DAMMLUNGA överhängande.
Det ligger ju ett konstant dammoln över Visby för tusan.
Jag försökte ta Söderväg bort mot Hällarna i ett djäkla tempo för att inte bli inlagd på akuten med dammpudrat fejs och just den där svårartade dammlungan också.
Host, fy och blä.
Men Hällarna var FRÄSCHT, dammfritt och bara frisk luft och vi stannade för solgäddor lite här och där.
Väl hemma duschade jag av mig det där äckliga dammet och fick även putsa dammet bort från solbrillorna.
Och så gick jag ner i morsans källare, på jakt efter...
... en kaffepanna!
Jo minsann, för här har jag fått och även kokat kaffe själv i dagarna två och ALDRIG vill jag gå tillbaka till bryggkaffe.
Eller jo, detta blir "självlyx" för denna är ganska liten och rymmer bara 5 små kaffekoppar och har man gäster får det bli bryggkaffe.
Men SÅ GOTT det är!!!
Jag gick upp och kokade mig och mamma varsin kopp kaffi...
Och gissa vem som gick ner och började leta efter sin gamla "Nils Johan"-kaffepanna?
Jo, mamma.
Så nu har Klokboken inspirerat TVÅ inbitna kaffedrickare till lite mer gammeldags kaffevanor.
Mamma sa:
"Ja, nu var ju detta bryggkaffe som du använde, men det var gott ändå, jag har glömt bort hur gott kokat kaffe kan vara."
Mmm, gott var ordet.
Sen drog jag iväg och köpte en 18-års present till mitt första lilla "lånebarn".
Jepp, hon fyller hela 18 och jag fattar inte att det är HON som fyller 18, fyllde inte hennes MAMMA och JAG det nyss...?
Jo, det vill jag nog bestämt påstå.
Jag är väl inte en dag över 18, inte i mina klädval heller tydligen
Fast tydligen har tiden dragit iväg så snabbt så vi gamlingar inte riktigt hunnit med.
Nu fyller bebisen 18.
Helt otroligt.
Jag köpte...
Något som jag inte skriver eller lägger upp bild på här, ifall att, men jag vart nöjd med mitt val iallafall.
Hoppas bara att hon också blir nöjd!
Hämtade mina snedslåveckare som kommit, så nu ska jag ändra från rosa band på barnklänningen jag sydde, till band i samma som tyget.
Förmodligen får det bli imorgon för nu är jag för trött och har ont i nacken.
Ja, så det var typ denna dagen, jag återkommer senare!
Jag ock Milou gick i solen och DAMMET...
Ja, idag längtade jag faktiskt tillbaka till Stockholm, för fy fan vad det dammar på vägarna här.
Det gjorde det INTE i Stockholm faktiskt.
Gatorna är lite sopade här okej, men när bilarna kör, och framförallt kör FORToch framförallt när lastbilar kör fort...
Då är risken för DAMMLUNGA överhängande.
Det ligger ju ett konstant dammoln över Visby för tusan.
Jag försökte ta Söderväg bort mot Hällarna i ett djäkla tempo för att inte bli inlagd på akuten med dammpudrat fejs och just den där svårartade dammlungan också.
Host, fy och blä.
Men Hällarna var FRÄSCHT, dammfritt och bara frisk luft och vi stannade för solgäddor lite här och där.
Väl hemma duschade jag av mig det där äckliga dammet och fick även putsa dammet bort från solbrillorna.
Och så gick jag ner i morsans källare, på jakt efter...
... en kaffepanna!
Jo minsann, för här har jag fått och även kokat kaffe själv i dagarna två och ALDRIG vill jag gå tillbaka till bryggkaffe.
Eller jo, detta blir "självlyx" för denna är ganska liten och rymmer bara 5 små kaffekoppar och har man gäster får det bli bryggkaffe.
Men SÅ GOTT det är!!!
Jag gick upp och kokade mig och mamma varsin kopp kaffi...
Och gissa vem som gick ner och började leta efter sin gamla "Nils Johan"-kaffepanna?
Jo, mamma.
Så nu har Klokboken inspirerat TVÅ inbitna kaffedrickare till lite mer gammeldags kaffevanor.
Mamma sa:
"Ja, nu var ju detta bryggkaffe som du använde, men det var gott ändå, jag har glömt bort hur gott kokat kaffe kan vara."
Mmm, gott var ordet.
Sen drog jag iväg och köpte en 18-års present till mitt första lilla "lånebarn".
Jepp, hon fyller hela 18 och jag fattar inte att det är HON som fyller 18, fyllde inte hennes MAMMA och JAG det nyss...?
Jo, det vill jag nog bestämt påstå.
Jag är väl inte en dag över 18, inte i mina klädval heller tydligen
Fast tydligen har tiden dragit iväg så snabbt så vi gamlingar inte riktigt hunnit med.
Nu fyller bebisen 18.
Helt otroligt.
Jag köpte...
Något som jag inte skriver eller lägger upp bild på här, ifall att, men jag vart nöjd med mitt val iallafall.
Hoppas bara att hon också blir nöjd!
Hämtade mina snedslåveckare som kommit, så nu ska jag ändra från rosa band på barnklänningen jag sydde, till band i samma som tyget.
Förmodligen får det bli imorgon för nu är jag för trött och har ont i nacken.
Ja, så det var typ denna dagen, jag återkommer senare!
Hemma igen!
Så var Frk Goes To Fastlandet hemma igen!
Swisch, sa det, det var väl knappt så ni hann sakna mig.
Och nu följer min mycket spännande berättelse
När jag lämnade er i söndagsmorse hade jag ju gruvlig ångest pga av blåsten.
När sambon skjutsade mig till hamnen och båten...
Fick jag dödsångest.
På riktigt.
Hu, sa han, titta på vågbrytaren.
Jag hade redan sett vågbrytaren ute mot piren, vågorna slog över och skummet yrde.
Jihaaa.
Så ska man då tydligen dö, och tydligen ska jag vara ENSAM då också, tänkte jag.
Frk Goes To Fastlandet blev...
Frk It´s time to Lämna detta livet!
Att TA eller då inte ta åksjuketablett, tänkte jag när jag checkat in...?
Jag tog inte.
Jag blir ju så groggy och trött, om jag måste spy, so be it.
Jag satt på min plats, båten styrde ut, gungeligung, och vad kommer då min stolsgranne framför mig med?
Jo, BÅTFRUKOSTBRICKAN, med ägg-&-allt på.
Jag tänkte:
Jaha, nu mår jag ännu mer illa av äggdoften, thanks, och spyr jag...
Då kommer min granne få en härlig spydoft som piff till sin frulle!
So be it.
Här sitter jag (i en mycket käck vinkel) och tänker:
Jag mår inte illa, jag mår inte illa.
Men hör och häpna, JAG SOMNADE!
Jag hade tydligen sovit så dåligt under natten så jag stenslockande och vaknade när det var 1 tim och 10 minuter kvar, vi hade hamnat i skärgården och jag kände inte ett gupp från havsytan ens!
Jag var inte död med andra ord, jag var bara skithungrig.
Ut i restaurangen och köpte kaffe och macka, och där mötte jag några kompisar.
Vi stod och snackade sen gick vi på varsitt håll och fikade, sen satt vi sista tiden och pratade.
Jag fick även erbjudande om att få skjuts till Klokboken, men jag avböjde för jag hade redan köpt bussbiljett och hade inte riktigt lagt upp dagen för mig.
Så 1:
Jag överlevde.
2. Jag spydde inte för jag somnade under den värsta sjögången.
3. Jag kom fram till Stockholm i ett enda stycke!
Till ett mycket mildare klimat än här, det var VARMT i city.
När jag landat på Centralen tänkte jag:
Alvik eller City...?
Ja, jag hade ju suttit i så många timmar så jag behövde röra på mig, jag lämnade in väskan på Åhlens väskinlämning (mkt billigare än Centralen där det kostar 70 kr och på Åhlens kostar det bara 20 kr...) och drog ut på STAN!
Drottningatan i all sin prakt...
Jag gick runt och tittade i affärerna, köpte en rundsjal på Indiska i batiktyg och en billig handväska på Åhlens.
Min gamla passade INTE i en chick stad som Stockholm
Plattan...
Ja, och VARMT var det som sagt.
Jag var ytterst tacksam att jag inte tagit min tjocka vinterjacka och jag hade långärmad bomullströja och sticketröja...
Jag höll på att smälla av.
Jag gick med jackan öppen, hjälpte inte, av med sticketröjan och hade jackan öppen = uthärdligt.
Efter några timmar och lite mat fick jag nog, då hämtade jag ut väskan och drog till Klokboken.
Kom dit, Klokboken var på födelsedagskalas, hon kom hem och så drog vi och handlade och sen...
Tog jag en dusch och fick kaffe med mjölk som en STOR belöning på det.
Jag var HELT SLUT!
Inte lätt att vara på resande fot och sen gå runt i "Storstan" på det, man blir så matt i pälsen.
Vi ägnade kvällen åt att kolla färdplan för mig till mötet jag skulle på måndagen, prata och äta, sen när vi la oss han jag typ läsa tre rader i min bok så...
Somnade jag.
Vaknade, hann träffa Klokboken innan hon drog till jobbet och jag förberedde mig för mitt möte som jag skulle på klockan 11.30.
Bara det att klockan 09.00 får jag ett sms om att "Hej-&-vi-ses-den-14-mars"!!!
Va????
14 mars...?
No way José, NU har nog någon blandat ihop mig med någon annan, för JAG hade snyggt och prydligt skrivit in den 12 mars 11.30 och sedan bokat båtbiljett!
Det finns "nakenchocker" och alla möjliga typer av "chocker" enligt kvälltidningarna och jag fick typ en SVETTCHOCK (tur att jag inte hade hunnit duscha ännu ;) och slängde mig på telefonen.
"Hej-o-nu-har-det-nog-blivit-något-fel-här-samt-jag-har-faktiskt-åkt-båten-upp..."
Slutet gott, allting gott (nästan skulle det visa sig) vi skulle ses 11.30 den TOLFTE mars.
Min tanke var då att börja med mötet, sen city, Gamla stan och Söder.
Möjligtvis skulle jag skita i den planen och ta gratisbussen till Ikea och sen springa över till Stoff & Stil.
Men tog tunnelbanan in till stan, i god tid ska tilläggas, hade skrivit upp min färdplan till mötet som jag och Klokboken kollat på nätet med KARTA och allt...
Och hittar inte.
In på ett apotek och frågar efter gatan...
Ingen vet.
Jag snurrade runt och frågade "Folk i farten", ingen visste eller så hade dom för bråtton att ORKA svara kanske...?
Vi var ju i Stockholm icke att förglömma.
(jaha, någon slår sitt barn mitt på öppen gata, ja, det rör inte mig, jag går vidare...)
Förlåt alla Stockholmare, men LITE så är det ju.
Jag började närma mig stressnivå "HERREGUD, HERREGUD, vart ÄR jag, vart SKA jag????"
Tiden:
"Tick, tack, tick, tack, tick, tack..."
Tillslut sprang jag jag in på någon bank eller om det var Länsförsäkringar, jag var då så stressad så jag vet faktiskt inte vart jag sprang in.
Något bankaktigt var det iallafall.
Förklarade vart jag skulle, vilken gata och vilket företag (som ändå är stort) och det kände killen inte till, men han såg och hörde nog min desperation och tog in mig på ett rum, in på datorn och kollade en karta, visade vart jag skulle gå...
Och sa:
Det ligger nog ca en kvart härifrån!
Jag tittade på klockan:
Not will hinna.
Herregud.
Tackade så himla mycket för hans vänlighet och sprang ut vidare mot min destination.
Kom fram efter 5 minuter.
Hans uppskattning av tid hade nog inte inbegripigt en sportig böna från landet.
Och som Klokboken sa när jag berättade det hela:
"Han åker säkert BIL till jobbet, det gör ju alla här!"
Med andra ord:
Det är omöjligt för en stockholmare att uppskatta tid man ska gå, för dom åker så mycket bil.
Ja, jag hann alltså fram i tid, vi hade vårat möte som var mycket tillfredställande och sen...
Dog jag nästan.
Av en "Av-stressningschock"!
Mycket chocker denna morgon.
Sen tog jag mig till Wasagatan och såg kön till Ikeabussen, full med ungar och lattemorsor...
Tack men nej tack, tänkte Frk Av-stressningschock och gick mot City igen.
Kollade runt på andra ställen i stan istället och hittade en affär som hette Monkey, Monki, eller nåt MONK iallafall.
Och GUD vad mycket snygga kläder dom hade!
Ganska ungdomligt, men i HÄFTIGARE tyger och tryck än i vanliga affärer och prisvärt.
Jag hittade massor, men köpte inget för jag hade faktiskt inte råd, och ville spara mig till en tygaffär.
Men nästa gång jag åker upp, då ska jag allt köpa ett eller två plagg där.
Klokboken visste precis vilken affär jag menade när jag beskrev den, och sa:
"Ja, det är där min systerdotter handlat"!
Jaha, och hon är ju 17 replikerade jag, men jag gillar OCKSÅ samma kläder som 17-åringar.
Typ
Vidare snurrade jag runt efter en tygaffär jag visste skulle finnas i faggorna och hittade den tillslut...
Jag tillbringade minst en timme där inne, men köpte inget tyg utan bara lite band och små Iron-on-blommor.
Spar mig till S&S.
Sen blev det Mc Donalds i solen och vidare till Gamla Stan.
Dels för att varva ner lite från City och dels för att att bara strosa runt och minnas gamla tider.
Jag var på väg mot Söder, men så tog orken slut.
Jag kände mig rätt färdig med Stockholm, promenerade tillbaka till Hötorget och köpte blommor till Kloboken, kaffe och sen tog jag tunnelbanan hem till henne...
... och för övrigt hatar jag att åka tunnelbana.
Det jag inte gillar är trängseln, likgiltligheten mot andra männinskor, ja det är inte kul att åka tunnelbana helt enkelt.
Men Klokboken bodde ju i Stockholm BÄSTA avkrok!!!
Jisses, under dom två dagarna var det knappt en kotte på tunnelbanan, och man kände sig inte så inträngd som man gör på många andra linjer.
Ta Farsta-linjen, där jag har en moster och där jag även bott själv, den är ju ALLTID full med folk.
Jämt.
Oavsett tid man åker.
Ja, här var det knappt en människa och jag kände mig inte...
Olustig.
Förutom vid ett tillfälle, redan på söndagen.
Jag satt på tunnelbanan och en pappa och hans dotter kommer in i samma vagn och sätter sig brevid.
Jag tittar då på dem eftersom dom för en livlig diskussion om något, dom är glada, jag LER mot dom...
Och deras ansikten förvandlas till "STONEFACES"!
All den trevliga atmosfären som fanns försvann i ett naffs och dom tittade MISSTÄNKSAMT på mig.
Jag sa senare till Klokboken att just i det ögonblicket kände jag mig som en PSYKOPAT.
Typ att dom tänkte, båda två:
"Va fan LER hon mot oss för, vad vill hon?"
Ensam kvinna ler mot far och dotter på 5 år...
LIVSFARLIGT!
Jo minsann.
För att jämföra några timmar innan när jag suttit på bussen från båten och hade en annan liten tjej brevid mig och hennes pappa på den andra sätet.
Vi pratade om Milou och melodifestivalen, fastän VI ALDRIG setts förut.
Jag kidnappade inte hans dotter och jag var inte farlig.
Vi gotlänningar...
Vi är inte så farliga som vi ser ut, när vi LER mot en Stockholmare...
Bara så ni vet liksom.
Men efter den incidenten intog jag genast "Stockholms-moode".
Dvs jag pluggade in musik i öronen, strirrade oseende mot ingenting ut genom tunnelbanefönstret och låtsades vara i min egen värld.
HELT enligt Stockholms-kodex.
Och varenda kotte satt ju med sin Iphone, förr var det tidningar och böcker, nu IPhone.
Glöm någon som helst kontakt med nån, stockholmare i tunelbanevärlden vill bara var i sin egen värld!
Väl hemma hos Klokboken så vilade jag bara upp mig, drack kaffe och så kom hon hem och vi hade en liten stund innan jag skulle åka iväg till båten.
Men jag kände faktiskt att jag hade kunnat stanna kvar ett par dagar till, jag var inte riktigt färdig med stockholm ännu.
För faktum är...
Jag har inte varit själv i stockholm sen jag blev ihop med sonens pappa för 14 år sedan fram till sambon på FJORTON ÅR!
EN gång själv på 14 år har jag varit iväg, annars har det varit ihop med sambos eller barn, men aldrig själv på så lång tid.
Så detta var väldigt nyttigt för mig också, för jag tenderar att låta andra ha koll på vart vi ska, slipper "färdansvar" vilket jag alltid hade INNAN dessa 14 år.
Men jag fick mersmak, så jag åker till Stockholm redan om en månad och firar Klokboken på hennes födelsedag, och lite mer STOCKHOLM ska det bli då.
Jag behöver orientera mig lite på nytt i min "Fd-har-bott-själv-och haft-pojkvän-här-i-två-år-stad"!
Så...
Det var mina två dagar i Stockholm, stan där inget egentligen förändras, inte folket som bor där heller...
Men som tedde sig lockande ÄNDÅ i värmen och vårsolen.
Att besöka.
Båtfärden hem var superlugn, det var 12 grader och varmt när vi åkte klockan 21.00 på kvällen, jag åt en supersalt pytt-i-panna, läste min bok och somnade sen.
Blev hämtad av sambon och sen isäng.
Vaknade till en solig hemstad, skönt att vara hemma ändå, det var allt rätt intensivt.
Nu ska jag och Milou (som jag saknat MEST när jag varit borta ;) ut i friska luften.
Vi ses senare.
Swisch, sa det, det var väl knappt så ni hann sakna mig.
Och nu följer min mycket spännande berättelse
När jag lämnade er i söndagsmorse hade jag ju gruvlig ångest pga av blåsten.
När sambon skjutsade mig till hamnen och båten...
Fick jag dödsångest.
På riktigt.
Hu, sa han, titta på vågbrytaren.
Jag hade redan sett vågbrytaren ute mot piren, vågorna slog över och skummet yrde.
Jihaaa.
Så ska man då tydligen dö, och tydligen ska jag vara ENSAM då också, tänkte jag.
Frk Goes To Fastlandet blev...
Frk It´s time to Lämna detta livet!
Att TA eller då inte ta åksjuketablett, tänkte jag när jag checkat in...?
Jag tog inte.
Jag blir ju så groggy och trött, om jag måste spy, so be it.
Jag satt på min plats, båten styrde ut, gungeligung, och vad kommer då min stolsgranne framför mig med?
Jo, BÅTFRUKOSTBRICKAN, med ägg-&-allt på.
Jag tänkte:
Jaha, nu mår jag ännu mer illa av äggdoften, thanks, och spyr jag...
Då kommer min granne få en härlig spydoft som piff till sin frulle!
So be it.
Här sitter jag (i en mycket käck vinkel) och tänker:
Jag mår inte illa, jag mår inte illa.
Men hör och häpna, JAG SOMNADE!
Jag hade tydligen sovit så dåligt under natten så jag stenslockande och vaknade när det var 1 tim och 10 minuter kvar, vi hade hamnat i skärgården och jag kände inte ett gupp från havsytan ens!
Jag var inte död med andra ord, jag var bara skithungrig.
Ut i restaurangen och köpte kaffe och macka, och där mötte jag några kompisar.
Vi stod och snackade sen gick vi på varsitt håll och fikade, sen satt vi sista tiden och pratade.
Jag fick även erbjudande om att få skjuts till Klokboken, men jag avböjde för jag hade redan köpt bussbiljett och hade inte riktigt lagt upp dagen för mig.
Så 1:
Jag överlevde.
2. Jag spydde inte för jag somnade under den värsta sjögången.
3. Jag kom fram till Stockholm i ett enda stycke!
Till ett mycket mildare klimat än här, det var VARMT i city.
När jag landat på Centralen tänkte jag:
Alvik eller City...?
Ja, jag hade ju suttit i så många timmar så jag behövde röra på mig, jag lämnade in väskan på Åhlens väskinlämning (mkt billigare än Centralen där det kostar 70 kr och på Åhlens kostar det bara 20 kr...) och drog ut på STAN!
Drottningatan i all sin prakt...
Jag gick runt och tittade i affärerna, köpte en rundsjal på Indiska i batiktyg och en billig handväska på Åhlens.
Min gamla passade INTE i en chick stad som Stockholm
Plattan...
Ja, och VARMT var det som sagt.
Jag var ytterst tacksam att jag inte tagit min tjocka vinterjacka och jag hade långärmad bomullströja och sticketröja...
Jag höll på att smälla av.
Jag gick med jackan öppen, hjälpte inte, av med sticketröjan och hade jackan öppen = uthärdligt.
Efter några timmar och lite mat fick jag nog, då hämtade jag ut väskan och drog till Klokboken.
Kom dit, Klokboken var på födelsedagskalas, hon kom hem och så drog vi och handlade och sen...
Tog jag en dusch och fick kaffe med mjölk som en STOR belöning på det.
Jag var HELT SLUT!
Inte lätt att vara på resande fot och sen gå runt i "Storstan" på det, man blir så matt i pälsen.
Vi ägnade kvällen åt att kolla färdplan för mig till mötet jag skulle på måndagen, prata och äta, sen när vi la oss han jag typ läsa tre rader i min bok så...
Somnade jag.
Vaknade, hann träffa Klokboken innan hon drog till jobbet och jag förberedde mig för mitt möte som jag skulle på klockan 11.30.
Bara det att klockan 09.00 får jag ett sms om att "Hej-&-vi-ses-den-14-mars"!!!
Va????
14 mars...?
No way José, NU har nog någon blandat ihop mig med någon annan, för JAG hade snyggt och prydligt skrivit in den 12 mars 11.30 och sedan bokat båtbiljett!
Det finns "nakenchocker" och alla möjliga typer av "chocker" enligt kvälltidningarna och jag fick typ en SVETTCHOCK (tur att jag inte hade hunnit duscha ännu ;) och slängde mig på telefonen.
"Hej-o-nu-har-det-nog-blivit-något-fel-här-samt-jag-har-faktiskt-åkt-båten-upp..."
Slutet gott, allting gott (nästan skulle det visa sig) vi skulle ses 11.30 den TOLFTE mars.
Min tanke var då att börja med mötet, sen city, Gamla stan och Söder.
Möjligtvis skulle jag skita i den planen och ta gratisbussen till Ikea och sen springa över till Stoff & Stil.
Men tog tunnelbanan in till stan, i god tid ska tilläggas, hade skrivit upp min färdplan till mötet som jag och Klokboken kollat på nätet med KARTA och allt...
Och hittar inte.
In på ett apotek och frågar efter gatan...
Ingen vet.
Jag snurrade runt och frågade "Folk i farten", ingen visste eller så hade dom för bråtton att ORKA svara kanske...?
Vi var ju i Stockholm icke att förglömma.
(jaha, någon slår sitt barn mitt på öppen gata, ja, det rör inte mig, jag går vidare...)
Förlåt alla Stockholmare, men LITE så är det ju.
Jag började närma mig stressnivå "HERREGUD, HERREGUD, vart ÄR jag, vart SKA jag????"
Tiden:
"Tick, tack, tick, tack, tick, tack..."
Tillslut sprang jag jag in på någon bank eller om det var Länsförsäkringar, jag var då så stressad så jag vet faktiskt inte vart jag sprang in.
Något bankaktigt var det iallafall.
Förklarade vart jag skulle, vilken gata och vilket företag (som ändå är stort) och det kände killen inte till, men han såg och hörde nog min desperation och tog in mig på ett rum, in på datorn och kollade en karta, visade vart jag skulle gå...
Och sa:
Det ligger nog ca en kvart härifrån!
Jag tittade på klockan:
Not will hinna.
Herregud.
Tackade så himla mycket för hans vänlighet och sprang ut vidare mot min destination.
Kom fram efter 5 minuter.
Hans uppskattning av tid hade nog inte inbegripigt en sportig böna från landet.
Och som Klokboken sa när jag berättade det hela:
"Han åker säkert BIL till jobbet, det gör ju alla här!"
Med andra ord:
Det är omöjligt för en stockholmare att uppskatta tid man ska gå, för dom åker så mycket bil.
Ja, jag hann alltså fram i tid, vi hade vårat möte som var mycket tillfredställande och sen...
Dog jag nästan.
Av en "Av-stressningschock"!
Mycket chocker denna morgon.
Sen tog jag mig till Wasagatan och såg kön till Ikeabussen, full med ungar och lattemorsor...
Tack men nej tack, tänkte Frk Av-stressningschock och gick mot City igen.
Kollade runt på andra ställen i stan istället och hittade en affär som hette Monkey, Monki, eller nåt MONK iallafall.
Och GUD vad mycket snygga kläder dom hade!
Ganska ungdomligt, men i HÄFTIGARE tyger och tryck än i vanliga affärer och prisvärt.
Jag hittade massor, men köpte inget för jag hade faktiskt inte råd, och ville spara mig till en tygaffär.
Men nästa gång jag åker upp, då ska jag allt köpa ett eller två plagg där.
Klokboken visste precis vilken affär jag menade när jag beskrev den, och sa:
"Ja, det är där min systerdotter handlat"!
Jaha, och hon är ju 17 replikerade jag, men jag gillar OCKSÅ samma kläder som 17-åringar.
Typ
Vidare snurrade jag runt efter en tygaffär jag visste skulle finnas i faggorna och hittade den tillslut...
Jag tillbringade minst en timme där inne, men köpte inget tyg utan bara lite band och små Iron-on-blommor.
Spar mig till S&S.
Sen blev det Mc Donalds i solen och vidare till Gamla Stan.
Dels för att varva ner lite från City och dels för att att bara strosa runt och minnas gamla tider.
Jag var på väg mot Söder, men så tog orken slut.
Jag kände mig rätt färdig med Stockholm, promenerade tillbaka till Hötorget och köpte blommor till Kloboken, kaffe och sen tog jag tunnelbanan hem till henne...
... och för övrigt hatar jag att åka tunnelbana.
Det jag inte gillar är trängseln, likgiltligheten mot andra männinskor, ja det är inte kul att åka tunnelbana helt enkelt.
Men Klokboken bodde ju i Stockholm BÄSTA avkrok!!!
Jisses, under dom två dagarna var det knappt en kotte på tunnelbanan, och man kände sig inte så inträngd som man gör på många andra linjer.
Ta Farsta-linjen, där jag har en moster och där jag även bott själv, den är ju ALLTID full med folk.
Jämt.
Oavsett tid man åker.
Ja, här var det knappt en människa och jag kände mig inte...
Olustig.
Förutom vid ett tillfälle, redan på söndagen.
Jag satt på tunnelbanan och en pappa och hans dotter kommer in i samma vagn och sätter sig brevid.
Jag tittar då på dem eftersom dom för en livlig diskussion om något, dom är glada, jag LER mot dom...
Och deras ansikten förvandlas till "STONEFACES"!
All den trevliga atmosfären som fanns försvann i ett naffs och dom tittade MISSTÄNKSAMT på mig.
Jag sa senare till Klokboken att just i det ögonblicket kände jag mig som en PSYKOPAT.
Typ att dom tänkte, båda två:
"Va fan LER hon mot oss för, vad vill hon?"
Ensam kvinna ler mot far och dotter på 5 år...
LIVSFARLIGT!
Jo minsann.
För att jämföra några timmar innan när jag suttit på bussen från båten och hade en annan liten tjej brevid mig och hennes pappa på den andra sätet.
Vi pratade om Milou och melodifestivalen, fastän VI ALDRIG setts förut.
Jag kidnappade inte hans dotter och jag var inte farlig.
Vi gotlänningar...
Vi är inte så farliga som vi ser ut, när vi LER mot en Stockholmare...
Bara så ni vet liksom.
Men efter den incidenten intog jag genast "Stockholms-moode".
Dvs jag pluggade in musik i öronen, strirrade oseende mot ingenting ut genom tunnelbanefönstret och låtsades vara i min egen värld.
HELT enligt Stockholms-kodex.
Och varenda kotte satt ju med sin Iphone, förr var det tidningar och böcker, nu IPhone.
Glöm någon som helst kontakt med nån, stockholmare i tunelbanevärlden vill bara var i sin egen värld!
Väl hemma hos Klokboken så vilade jag bara upp mig, drack kaffe och så kom hon hem och vi hade en liten stund innan jag skulle åka iväg till båten.
Men jag kände faktiskt att jag hade kunnat stanna kvar ett par dagar till, jag var inte riktigt färdig med stockholm ännu.
För faktum är...
Jag har inte varit själv i stockholm sen jag blev ihop med sonens pappa för 14 år sedan fram till sambon på FJORTON ÅR!
EN gång själv på 14 år har jag varit iväg, annars har det varit ihop med sambos eller barn, men aldrig själv på så lång tid.
Så detta var väldigt nyttigt för mig också, för jag tenderar att låta andra ha koll på vart vi ska, slipper "färdansvar" vilket jag alltid hade INNAN dessa 14 år.
Men jag fick mersmak, så jag åker till Stockholm redan om en månad och firar Klokboken på hennes födelsedag, och lite mer STOCKHOLM ska det bli då.
Jag behöver orientera mig lite på nytt i min "Fd-har-bott-själv-och haft-pojkvän-här-i-två-år-stad"!
Så...
Det var mina två dagar i Stockholm, stan där inget egentligen förändras, inte folket som bor där heller...
Men som tedde sig lockande ÄNDÅ i värmen och vårsolen.
Att besöka.
Båtfärden hem var superlugn, det var 12 grader och varmt när vi åkte klockan 21.00 på kvällen, jag åt en supersalt pytt-i-panna, läste min bok och somnade sen.
Blev hämtad av sambon och sen isäng.
Vaknade till en solig hemstad, skönt att vara hemma ändå, det var allt rätt intensivt.
Nu ska jag och Milou (som jag saknat MEST när jag varit borta ;) ut i friska luften.
Vi ses senare.
12 m/s.
Har jag sovit som en kratta?
Jo tack, det har jag!
Beror det på att jag är nervös för att jag ska resa?
Inte ett dugg, igår var jag så överlycklig att få åka iväg så det var inte klokt.
Så märkte jag under kvällen igår att vinden tilltog...
Rejält.
Och när jag la mig STOD flaggorna åt öster och vinden piskade.
Har legat och lyssnat från och till på "stormen"/vindbyarna och vaknar idag...
Och flaggorna STÅR mot öster och vinden piskar HÅRT!
Det stormar.
Nice, precis idag när sjösjuka JAG ska åka.
Okej, jag går in och kollar på YR.no och kollar, där stod det "Liten kuling, 12 m/s, från nordväst".
Liten kuling...?
Jo, jag tackar ja!
Och på eftermiddagen är det SÅKLART 4 m/s.
Omboka...?
Ja, jag sitter i detta nu med bokningsfönstret öppet, men då får jag ju mindre tid i stockholm.
Å ANDRA SIDAN måste jag ta åksjuketablett och bli helt trött...
Eller låta bli och spy.
Ska tilläggas att jag är rädd att åka båt när det "guppar" på sjön också.
Varför kunde det inte blåsa på KVÄLLEN istället?
Jag tycker faktiskt inte att detta är rättvist.
Men okej, jag biter ihop, jag åker ändå för att inte missa så mycket tid med Klokboken också för vi ses ju inte dagligdags precis!
Håll tummarna att jag överlever.
Vi ses...
Kanske imorgon.
Jo tack, det har jag!
Beror det på att jag är nervös för att jag ska resa?
Inte ett dugg, igår var jag så överlycklig att få åka iväg så det var inte klokt.
Så märkte jag under kvällen igår att vinden tilltog...
Rejält.
Och när jag la mig STOD flaggorna åt öster och vinden piskade.
Har legat och lyssnat från och till på "stormen"/vindbyarna och vaknar idag...
Och flaggorna STÅR mot öster och vinden piskar HÅRT!
Det stormar.
Nice, precis idag när sjösjuka JAG ska åka.
Okej, jag går in och kollar på YR.no och kollar, där stod det "Liten kuling, 12 m/s, från nordväst".
Liten kuling...?
Jo, jag tackar ja!
Och på eftermiddagen är det SÅKLART 4 m/s.
Omboka...?
Ja, jag sitter i detta nu med bokningsfönstret öppet, men då får jag ju mindre tid i stockholm.
Å ANDRA SIDAN måste jag ta åksjuketablett och bli helt trött...
Eller låta bli och spy.
Ska tilläggas att jag är rädd att åka båt när det "guppar" på sjön också.
Varför kunde det inte blåsa på KVÄLLEN istället?
Jag tycker faktiskt inte att detta är rättvist.
Men okej, jag biter ihop, jag åker ändå för att inte missa så mycket tid med Klokboken också för vi ses ju inte dagligdags precis!
Håll tummarna att jag överlever.
Vi ses...
Kanske imorgon.
Sneakpeak på rosa linnet...
Jag är inte klar, jag har bara sytt på spetsen upptill, och sen bara nålat det i sidorna för att visa mitt linne på ett "ungefär"...
Urdåliga bilder, för som vanligt får jag fota mig själv...
Ett litet "rynkbälte" i mitten av linnet, och sen lite rynk över hela baksidan, men det får jag visa när det blir klar...
Men HERREGUD vad jag är nöjd med prick-batiktyget, linnet blir så coolt.
Tycker jag då, här ser det ju inte så festligt ut, men nu ska jag virka spets nertill och sy på, sen sy ihop den i sidorna och sen virka axelband och sy på.
Kommer bli ett riktigt snyggt linne i snygg färg när man...
Blivit brun!
Nu ska vi få gäster och äta.
Vi ses imorgonbitti innan jag åker med båten!
Urdåliga bilder, för som vanligt får jag fota mig själv...
Ett litet "rynkbälte" i mitten av linnet, och sen lite rynk över hela baksidan, men det får jag visa när det blir klar...
Men HERREGUD vad jag är nöjd med prick-batiktyget, linnet blir så coolt.
Tycker jag då, här ser det ju inte så festligt ut, men nu ska jag virka spets nertill och sy på, sen sy ihop den i sidorna och sen virka axelband och sy på.
Kommer bli ett riktigt snyggt linne i snygg färg när man...
Blivit brun!
Nu ska vi få gäster och äta.
Vi ses imorgonbitti innan jag åker med båten!
Röd jacka...
Så har vi varit ute på promenad...
Vi gick övre och undre Hällarna...
Jo´rå, mattes lilla gullegris blev ju såklart fotad också.
Jag tror minsann hon är fotogenique, hon blir ju inte ful på en enda bild!
Tycker MATTE iallafall
Och HUR lustigt kan det ibland då inte bli...?
När jag och Milou trippar på den stigen som jag kallar "mellanstigen" ovanpå berget, då ser jag på håll, på grusvägen att det kommer en person på cykel med en stor hund lös efter sig.
Jag stannar Milou, och väntar ut honom och hunden så inte Milou ska bli frestad att kuta dit.
Så ser jag en annan person i röd jacka komma, också på grusvägen, med två hundar, vi står kvar och väntar ut både personen på cykeln och personen med röda jackan.
Jag...
Hade då inga glasögon utan mina solbrillor, och som jag skrev förut...
Då är jag ju nästintill blind.
Jag ser "Folk och rörelse" men jag ser inte VEM det är med mina närsynta små ögon.
Så vandrar vi vidare, tar oss precis ned för berget och så ringer min bästis Syster J.
I ett upprört tillstång undrar hon vad det är för djälva hundägare som håller till på Hällarna!?
Hm, va, är du på Hällarna, säger jag.
"Ja, men jag lämnar det precis", svarar hon, och börjar sedan berätta om en hopplös man på cykel med en stor svart hund som var lös, och han bara cyklade på utan att ha koll på sin hund!
Och jag frågar:
Vänta här nu, har du en RÖD JACKA på dig idag, och två hundar?
Jo minsann, det hade hon!
Men herregud, då hade jag stått och SETT henne bara, kanske 20-30-40 meter åt sidan, avvaktat att dom alla skulle passera...
Och så var det hon!
Eh, ja, och för att faktiskt göra det ÄNNU lustigare så hade jag gått och TÄNKT på henne, och att jag skulle ringa och kolla om hon ville gå hundpromenad och gå och fika på Leva på tisdag...
Och sitta i solen och götta sig.
Så ringer hon, dessutom bara stått några meter ifrån mig bara 5 minuter tidigare.
Hm, ibland blir det allt lite lustigt som sagt.
När jag kom hem "gjorde jag skönhetsalong" på hunden, duschade själv, plockat en massa här hemma, nu har jag vilat ett tag, och ska nu sätta igång och sy lite.
Vi ses senare!
Vi gick övre och undre Hällarna...
Jo´rå, mattes lilla gullegris blev ju såklart fotad också.
Jag tror minsann hon är fotogenique, hon blir ju inte ful på en enda bild!
Tycker MATTE iallafall
Och HUR lustigt kan det ibland då inte bli...?
När jag och Milou trippar på den stigen som jag kallar "mellanstigen" ovanpå berget, då ser jag på håll, på grusvägen att det kommer en person på cykel med en stor hund lös efter sig.
Jag stannar Milou, och väntar ut honom och hunden så inte Milou ska bli frestad att kuta dit.
Så ser jag en annan person i röd jacka komma, också på grusvägen, med två hundar, vi står kvar och väntar ut både personen på cykeln och personen med röda jackan.
Jag...
Hade då inga glasögon utan mina solbrillor, och som jag skrev förut...
Då är jag ju nästintill blind.
Jag ser "Folk och rörelse" men jag ser inte VEM det är med mina närsynta små ögon.
Så vandrar vi vidare, tar oss precis ned för berget och så ringer min bästis Syster J.
I ett upprört tillstång undrar hon vad det är för djälva hundägare som håller till på Hällarna!?
Hm, va, är du på Hällarna, säger jag.
"Ja, men jag lämnar det precis", svarar hon, och börjar sedan berätta om en hopplös man på cykel med en stor svart hund som var lös, och han bara cyklade på utan att ha koll på sin hund!
Och jag frågar:
Vänta här nu, har du en RÖD JACKA på dig idag, och två hundar?
Jo minsann, det hade hon!
Men herregud, då hade jag stått och SETT henne bara, kanske 20-30-40 meter åt sidan, avvaktat att dom alla skulle passera...
Och så var det hon!
Eh, ja, och för att faktiskt göra det ÄNNU lustigare så hade jag gått och TÄNKT på henne, och att jag skulle ringa och kolla om hon ville gå hundpromenad och gå och fika på Leva på tisdag...
Och sitta i solen och götta sig.
Så ringer hon, dessutom bara stått några meter ifrån mig bara 5 minuter tidigare.
Hm, ibland blir det allt lite lustigt som sagt.
När jag kom hem "gjorde jag skönhetsalong" på hunden, duschade själv, plockat en massa här hemma, nu har jag vilat ett tag, och ska nu sätta igång och sy lite.
Vi ses senare!
Jag ser inte ett skvatt...
Vaknade supertidigt och var pigg, trots att jag la mig supersent och det första jag tänkte på var:
Jag måste ju fixa ledigt till begravningen.
Har ringt till en arbetskompis redan nu, för hon ska ändå jobba, och ska se om vi kan byta ett halvt pass.
Idag stod det i GT att det där GUBB-SLEMMET som hängt utanför skolor och dagis tydligen FÖLJT EFTER ett barn hem också!
Tydligen ska polisvolontärer patrullera runt skolor och dagis nu, bra initiativ av polisen för en gångsskull.
Om det blir mycket stavfel i detta inlägget så får ni stå ut med det.
Jag ser nämligen inte ett skvatt på skärmen!
Jag skriver med blicken riktád på bokstäverna för jag har precis lagt i en toning i håret.
Eller i benan som växt ut rättare sagt.
Detta otyg som jag tvingat på mig själv att tona håret är...
SKITJOBBIGT!
Nu har jag gjort det "stadigt" i ett år och det är så bassligt så jag får tokdåra.
Fattar inte hur jag tänkte när jag väl började, inte var det åldersnoja, inte var det gråa hår, det var "bara" ett uppljusande av mitt fd blonda hår.
Nu är det ju ett helvete med det där fixandet av den mörkare benan som växer ut.
Alltså sitter jag STENBLIND, utan brillor för att inte förstöra dom, och skriver.
Det blir text, DET ser jag iallafall, sen om texten stämmer med det jag TROR att jag skriver...
Det vet i fan!
Lagom tills jag är färdig med detta, om ca 10-15 minuter, då drar jag och Milou ut.
Solen har precis kommit fram ur molnen som var, och nu är himlen klarblå.
Det blir promenad och sen ska vovven få duscha.
Kände nämligen igår att pälsen hade sån där "Otvättad-hund-känsla", det gillar inte jag.
När pälsen känns fet och inte glatt.
Nu ringde klockan, måste skölja ur gegget, sen blir jag en blonare version av...
Mig själv!
Vi ses senare.
Jag måste ju fixa ledigt till begravningen.
Har ringt till en arbetskompis redan nu, för hon ska ändå jobba, och ska se om vi kan byta ett halvt pass.
Idag stod det i GT att det där GUBB-SLEMMET som hängt utanför skolor och dagis tydligen FÖLJT EFTER ett barn hem också!
Tydligen ska polisvolontärer patrullera runt skolor och dagis nu, bra initiativ av polisen för en gångsskull.
Om det blir mycket stavfel i detta inlägget så får ni stå ut med det.
Jag ser nämligen inte ett skvatt på skärmen!
Jag skriver med blicken riktád på bokstäverna för jag har precis lagt i en toning i håret.
Eller i benan som växt ut rättare sagt.
Detta otyg som jag tvingat på mig själv att tona håret är...
SKITJOBBIGT!
Nu har jag gjort det "stadigt" i ett år och det är så bassligt så jag får tokdåra.
Fattar inte hur jag tänkte när jag väl började, inte var det åldersnoja, inte var det gråa hår, det var "bara" ett uppljusande av mitt fd blonda hår.
Nu är det ju ett helvete med det där fixandet av den mörkare benan som växer ut.
Alltså sitter jag STENBLIND, utan brillor för att inte förstöra dom, och skriver.
Det blir text, DET ser jag iallafall, sen om texten stämmer med det jag TROR att jag skriver...
Det vet i fan!
Lagom tills jag är färdig med detta, om ca 10-15 minuter, då drar jag och Milou ut.
Solen har precis kommit fram ur molnen som var, och nu är himlen klarblå.
Det blir promenad och sen ska vovven få duscha.
Kände nämligen igår att pälsen hade sån där "Otvättad-hund-känsla", det gillar inte jag.
När pälsen känns fet och inte glatt.
Nu ringde klockan, måste skölja ur gegget, sen blir jag en blonare version av...
Mig själv!
Vi ses senare.
Vi har Torsten Flink på besök här ikväll...
Tillbaka igen, jag är dödstrött men ändå pigg.
Fast jag ska snart krypa isäng, imorgon blir det långpromenad med vovven och kanske sy om jag orkar.
Såg på Rapport förut och det verkar som om det ska bli 15 grader varmt på tisdag...?
Vafalls???????
Det är nästan lika chockerande som sonens längd.
Femton-fucking-grader.
Om det är så varmt eller till och med 10-11-12-13-14 grader, då ska jag ta en promenad med Milou och gå och fika på Leva IGEN.
Sitta ute mot deras soliga växthusvägg och njuta.
Håll tummarna, för jag vill verkligen VÅR-njuta.
Sen har jag skrattat här som FAN ikväll.
Sonen har kört en "Torsten Flink"-imitation hela kvällen, "Jag reser mig igen å jag reser mig igen"...
Och med sin...
Typ nya och, eh, lite djupare röst, så är det så kul och likt Torsten så det är inte klokt.
När han sen dragit den här femhundratrettio gånger, då har han dessutom blivit hes på kuppen, då har det blivit ännu roligare.
Ja, jag filmade (utan att visa ansikte) och skickade den till sambon och han la upp den på sin Facebook, försökte kopiera den och lägga upp den här.
Men det går inte.
Hade den varit upplagd på Youtube så hade det kunnat gå att länka, men nu gick det inte.
Attans!
Jag ska filma honom igen, han får plugga in en lite längre version, så får sambon lägga upp den på YT, sen ska jag länka här.
Sonen är så...
Spexig
Oj, jisses.
Nu ska jag hoppa i bingen, vi ses imorgon!
En bild till på mig och den lilla "Bebin", där ser jag mindre galen ut
Fast jag ska snart krypa isäng, imorgon blir det långpromenad med vovven och kanske sy om jag orkar.
Såg på Rapport förut och det verkar som om det ska bli 15 grader varmt på tisdag...?
Vafalls???????
Det är nästan lika chockerande som sonens längd.
Femton-fucking-grader.
Om det är så varmt eller till och med 10-11-12-13-14 grader, då ska jag ta en promenad med Milou och gå och fika på Leva IGEN.
Sitta ute mot deras soliga växthusvägg och njuta.
Håll tummarna, för jag vill verkligen VÅR-njuta.
Sen har jag skrattat här som FAN ikväll.
Sonen har kört en "Torsten Flink"-imitation hela kvällen, "Jag reser mig igen å jag reser mig igen"...
Och med sin...
Typ nya och, eh, lite djupare röst, så är det så kul och likt Torsten så det är inte klokt.
När han sen dragit den här femhundratrettio gånger, då har han dessutom blivit hes på kuppen, då har det blivit ännu roligare.
Ja, jag filmade (utan att visa ansikte) och skickade den till sambon och han la upp den på sin Facebook, försökte kopiera den och lägga upp den här.
Men det går inte.
Hade den varit upplagd på Youtube så hade det kunnat gå att länka, men nu gick det inte.
Attans!
Jag ska filma honom igen, han får plugga in en lite längre version, så får sambon lägga upp den på YT, sen ska jag länka här.
Sonen är så...
Spexig
Oj, jisses.
Nu ska jag hoppa i bingen, vi ses imorgon!
En bild till på mig och den lilla "Bebin", där ser jag mindre galen ut
"Fd" långa mamman...
Vilken dag det varit!
Kom hem från jobbet med JORDENS värk, och går på fikadate en hel eftermiddag och känner inte av nacken ETT SKIT!
Andra värkfria dagen på 18 dagar.
Precis vad jag behövde, gott sällskap och en värkfri dag!
Jag och den glada "bebin"...
Ja, jag ser nog mest galen ut, "bebin" ser glad ut på riktigt.
Men jag gillar bilden som fan, den ger mig Gladvibbar.
Och håll i hatten...
Jag har den senaste veckan känt att sonen verkar nästan vara lika lång som mig.
Våra ögon liksom möts på samma våglängd när vi står mittemot varandra och pratar.
Jag mätte ju honom för bara för ca 1 ½ -2 månader sedan, och var han ju 167 cm.
Idag mätte jag honom igen och idag mätte han ETTHUNDRA SJUTTIO CM över landytan!
170 cm.
Inte undra på att det känns som vi är jämnlånga, nu har han bara 5 cm kvar så har han växt om mig.
Jag får ÅNGEST som vanligt och fattar inte hur min lilla knatte har kunnat bli så stor och låter som en hel karl.
Jag gissar att efter sommaren så har han dragit om sin "fd" långa mamma.
Jag kommer snart vara "Lilla Mamman".
Jag drar täcket över huvudet och tänker:
Bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo.
Han är bara 4 år, han är bara 4 år.
Jag går in i förnekelsestadiet och stannar nog kvar där!
Så har mamma pratat med Tant Annas dotter idag.
Det blir begravning nästa fredag och vi ska såklart gå, och jag...
Bävar.
Jag tokbävar inför detta.
Om jag tyckte det var jobbigt på min pappas och mammas bästa väns begravning i höstas...
Då vill jag inte ens tänka på denna begravning.
Detta är ytterligare en bit av ens barndom som bara försvinner, en pusselbit som var viktig.
Det känns tungt som fan!
Nu ska jag umgås med familjen, vi ses kanske sen, annars imorgon.
Kom hem från jobbet med JORDENS värk, och går på fikadate en hel eftermiddag och känner inte av nacken ETT SKIT!
Andra värkfria dagen på 18 dagar.
Precis vad jag behövde, gott sällskap och en värkfri dag!
Jag och den glada "bebin"...
Ja, jag ser nog mest galen ut, "bebin" ser glad ut på riktigt.
Men jag gillar bilden som fan, den ger mig Gladvibbar.
Och håll i hatten...
Jag har den senaste veckan känt att sonen verkar nästan vara lika lång som mig.
Våra ögon liksom möts på samma våglängd när vi står mittemot varandra och pratar.
Jag mätte ju honom för bara för ca 1 ½ -2 månader sedan, och var han ju 167 cm.
Idag mätte jag honom igen och idag mätte han ETTHUNDRA SJUTTIO CM över landytan!
170 cm.
Inte undra på att det känns som vi är jämnlånga, nu har han bara 5 cm kvar så har han växt om mig.
Jag får ÅNGEST som vanligt och fattar inte hur min lilla knatte har kunnat bli så stor och låter som en hel karl.
Jag gissar att efter sommaren så har han dragit om sin "fd" långa mamma.
Jag kommer snart vara "Lilla Mamman".
Jag drar täcket över huvudet och tänker:
Bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo.
Han är bara 4 år, han är bara 4 år.
Jag går in i förnekelsestadiet och stannar nog kvar där!
Så har mamma pratat med Tant Annas dotter idag.
Det blir begravning nästa fredag och vi ska såklart gå, och jag...
Bävar.
Jag tokbävar inför detta.
Om jag tyckte det var jobbigt på min pappas och mammas bästa väns begravning i höstas...
Då vill jag inte ens tänka på denna begravning.
Detta är ytterligare en bit av ens barndom som bara försvinner, en pusselbit som var viktig.
Det känns tungt som fan!
Nu ska jag umgås med familjen, vi ses kanske sen, annars imorgon.
GUBB-SLEM...
God morgon!
Så var det ÄNTLIGEN långledigt, 7 hela dagar.
Jag ska bara ta det lugnt, förutom mitt stockholmsrace på söndag och måndag.
Men i övrigt...
Slappna av.
Så gott det går.
För jag är ju så bra på det.
(host och harkel ;)
Försöka iallafall.
Läste denna artikeln i GA idag...
Citat:
Så var det ÄNTLIGEN långledigt, 7 hela dagar.
Jag ska bara ta det lugnt, förutom mitt stockholmsrace på söndag och måndag.
Men i övrigt...
Slappna av.
Så gott det går.
För jag är ju så bra på det.
(host och harkel ;)
Försöka iallafall.
Läste denna artikeln i GA idag...
Citat:
Misstänkt pedofil i Visby
Av Gotlands Allehanda Ingrid Norrby. Publicerad 2012-03-09
Visby. En man i 40-årsåldern har uppehållit sig i närheten av skolor och dagis och betett sig underligt. Polisen uppmanar skol- och dagispersonal att vara extra vaksamma när barnen är ute.
På vilket sätt har mannen betett sig konstigt?
- Han har stått och tittat in på dagis och lekplatser. Glott in på ett inte helt normalt sätt. Personalen har reagerat på att han stirrat in, säger vakthavande polisbefäl Björn Tannfeldt.
Vid ett par tillfällen har polisen avvisat honom från olika platser, bland annat från Almedalen på onsdagen och biblioteket på Gråbo i går torsdag.
På vilket sätt har mannen betett sig konstigt?
- Han har stått och tittat in på dagis och lekplatser. Glott in på ett inte helt normalt sätt. Personalen har reagerat på att han stirrat in, säger vakthavande polisbefäl Björn Tannfeldt.
Vid ett par tillfällen har polisen avvisat honom från olika platser, bland annat från Almedalen på onsdagen och biblioteket på Gråbo i går torsdag.
Vad sa han när ni frågade vad han gjorde där?
- Han hade inga konstiga svar, menade att det inte var något konstigt med att han var där.
- Man får bete sig hur man vill, det är lagen som sätter gränser för vad som är tillåtet. Mannen har inte begått något brott och i Sverige måste man begå brott innan polisen kan agera, men vi vet vem han är, fortsätter Björn Tannfeldt.
- Han hade inga konstiga svar, menade att det inte var något konstigt med att han var där.
- Man får bete sig hur man vill, det är lagen som sätter gränser för vad som är tillåtet. Mannen har inte begått något brott och i Sverige måste man begå brott innan polisen kan agera, men vi vet vem han är, fortsätter Björn Tannfeldt.
Är han dömd för brott sen tidigare?
- Nej.
Ser en risk...
- Eftersom han uppehåller sig utanför skolor och daghem har vi farhågor att han intresserar sig för barn. Risken är att det intresset är syftet med att han uppehåller sig vid dagis, säger Björn Tannfeldt.
Polisen har nu skickat meddelande till skolor och daghem om mannen som beter sig märkligt där barn finns, och också uppmanat personalen att vara extra uppmärksam när barnen är ute.
Vad är det för djävla GUBB-SLEM!?
Ja, nu kommer jag iallafall uppmana min son att ta cykeln om han ska röra sig runt på olika platser i stan.
Annars får han stanna hemma!
Visserligen är min son lika stor i storlek som JAG numera, men man vet ju aldrig...?
Även om Gubb-Slemmet verkar uppehålla sig runt mindre barn (dagis) så VET man ju aldrig.
The Predator kanske bara tar vad han kan få tag i tillslut...?
Jag tycker det är äckligt och läskigt och jag hoppas verkligen att INGET litet oskyldigt barn råkar illa ut.
Man blir ju rent mörkrädd när man inser att det finns GUBB-SLEM på våran lilla ö också...
Fast å andra sidan, varför skulle det vara annorlunda här mot fastlandet...?
Planen för dagen ser ut som följer:
Jag ska träffa en vän och hennes lilla bebis som jag ännu inte träffat.
TROR att det blir att vi tar en promenad till LEVA och kanske fikar.
Jag har köpt...
... denna lilla body.
Ja, det fanns mycket att välja på inne på Lindex, och hittade först en liten body med små färgglada hundtassar på, en klargul med ett lejon på...
Men jag kände faktiskt att NÅN måtta får det väl vara med det här hunderiet iallafall.
Jag kan inte välja allt som är hundrelaterat
Så kollade jag vidare och hittade då Kiss-bodyn och som det gamla KISS-fan som jag är...
Gick jag på ROCKTEMAT ( och min egen smak ;) och gillar nu inte hans mamma denna så får hon byta.
Blir lite avundsjuk för när min son var liten hade inte unisexmodet slagit igenom ännu, inte dom härliga, färgglada killkläderna heller, det var BARA randigt, randigt och åter randigt...
I mörka, tråkiga killfärger.
Alternativt enfärgat!
Hade man tur var det någon liten nalle inblandat i tyget också.
Jag var avis på dom som hade små tjejer som hade hur mycket fina barnkläder som helst att välja på.
När sonen lagom växt upp och blivit typ 5 år, då exploderade killmodet för små barn.
Då var det försent.
Men då får man pracka på dom man känner som får barn nu...
Lite ballare barnkläder.
Nu var ju denna bodyn iofs OCKSÅ mörk, men jag föll för det balla trycket på!
Ja, och nu ska jag läsa GT klart, hara bara hunnit till hälften innan jag satte mig att blogga.
Vi ses lite senare.
Jag har snöat in...
God morgon!
Såg inte nyheterna igår så jag vet inte om det var en stor nyhet då, men idag kom ett kort meddelande att statsministern ska separera från sin fru.
Hm...
Ett väldigt kort meddelande.
Hade det varit kungen och drottningen, då hade det debatterats MINST hela nyhetsändningen.
Bara att hoppas att Fredrik och Filippa kan hitta tillbaka till varandra.
Och SKÖNT för dom att inte "drevet" verkar gå.
Eller så har det gjort det, och jag har missat det.
Hm igen...
Jag tar tillbaka det där, nu har jag sett nyheterna på både 1:an och 4:an.
På kanal 1 verkar inte drevet ha gått lika hårt som på 4:an, på 4:an var det MER information.
Såklart.
4:an är ju reklaminriktad och således alltid mer snaskig än 1:an allt som oftast.
Annars så är jag uppe, men det är knappt.
Nu har det varit en intensiv jobbperiod, och då blir jag lätt matt i pälsen.
Speciellt när man jobbar typ varannan dag.
För jobbar man dygn blir det ju mer tröttsamt för kroppen.
Däremot så var det sista jag tänkte på igår:
Klänningen!
Ja, jag har snöat in fullständigt på mitt nya mönster 7225:an, helt besatt nästintill
Och igår satt jag och läste igenom syinstruktionerna, busenkla, vecklade ut mönstret, busenkelt att rita av.
Bara ett problen egentligen:
Inget lockande tyg hemma att sy klänningen i!
Kanske kan jag tänka mig...
... det mörblå-prickiga batiktyget som ligger i arbetsrummet.
Kanske, om jag blir desperat.
Eller så syr jag mina linnen, ritar av och skär ut mönstret och väntar tills jag HAR ett tyg som jag vill sy klänningen i.
Vem vet vad jag kanske hittar i stockholm...?
Om jag nu inte hinner ta mig till Stoff & Stil hittar jag kanske något i stan på måndagen.
Nu ska jag hoppa i duschen, promenera med cykeln till jobbet i den soliga morgonen.
NÄSTA vecka verkar det bli toppenväder och varmt här i söder.
I Oslo har dom fått snö igen sa kussen igår.
Usch och burr, och MER verkar dom få idag.
Nu, duschen, vi ses imorgon!
Såg inte nyheterna igår så jag vet inte om det var en stor nyhet då, men idag kom ett kort meddelande att statsministern ska separera från sin fru.
Hm...
Ett väldigt kort meddelande.
Hade det varit kungen och drottningen, då hade det debatterats MINST hela nyhetsändningen.
Bara att hoppas att Fredrik och Filippa kan hitta tillbaka till varandra.
Och SKÖNT för dom att inte "drevet" verkar gå.
Eller så har det gjort det, och jag har missat det.
Hm igen...
Jag tar tillbaka det där, nu har jag sett nyheterna på både 1:an och 4:an.
På kanal 1 verkar inte drevet ha gått lika hårt som på 4:an, på 4:an var det MER information.
Såklart.
4:an är ju reklaminriktad och således alltid mer snaskig än 1:an allt som oftast.
Annars så är jag uppe, men det är knappt.
Nu har det varit en intensiv jobbperiod, och då blir jag lätt matt i pälsen.
Speciellt när man jobbar typ varannan dag.
För jobbar man dygn blir det ju mer tröttsamt för kroppen.
Däremot så var det sista jag tänkte på igår:
Klänningen!
Ja, jag har snöat in fullständigt på mitt nya mönster 7225:an, helt besatt nästintill
Och igår satt jag och läste igenom syinstruktionerna, busenkla, vecklade ut mönstret, busenkelt att rita av.
Bara ett problen egentligen:
Inget lockande tyg hemma att sy klänningen i!
Kanske kan jag tänka mig...
... det mörblå-prickiga batiktyget som ligger i arbetsrummet.
Kanske, om jag blir desperat.
Eller så syr jag mina linnen, ritar av och skär ut mönstret och väntar tills jag HAR ett tyg som jag vill sy klänningen i.
Vem vet vad jag kanske hittar i stockholm...?
Om jag nu inte hinner ta mig till Stoff & Stil hittar jag kanske något i stan på måndagen.
Nu ska jag hoppa i duschen, promenera med cykeln till jobbet i den soliga morgonen.
NÄSTA vecka verkar det bli toppenväder och varmt här i söder.
I Oslo har dom fått snö igen sa kussen igår.
Usch och burr, och MER verkar dom få idag.
Nu, duschen, vi ses imorgon!
Håller på sporten som gör honom rikast...
Min karriär som basketmorsa vart väldigt kort, 15 minuter.
Sen var det helt okej att avvika, sonen gillade väl inte direkt att jag var den enda föräldern där.
(piiiiiiiiiiinsamt ;)
Så kom han hem och tyckte att det hade varit kul.
Ja, då får vi se om han blir fotbollsproffs, basketproffs (fast det är ju INTE så bra betalt ;) eller golfproffs.
Jag håller på den sporten som gör honom rikast!
Annars så sitter jag mest och hoppar i soffan.
Sitter och tummar på det nya mönstret med "snedklänningen" så jag håller på att bli tokig.
Jag vill...
Sy.
Jag är så sugen så jag dör.
Men så sitter jag och sonen och ser "Låt den rätte komma in", fast den amerikanska versionen.
Den svenska var ju SKITBRA, nu återstår att se om den amerikanska är lika bra.
Tror inte sonen ska se mer nu...
Faktiskt.
Jaha, det får bli virkning, jag ska se detta och sen på huvudet isäng!
Vi ses imorgon.
Sen var det helt okej att avvika, sonen gillade väl inte direkt att jag var den enda föräldern där.
(piiiiiiiiiiinsamt ;)
Så kom han hem och tyckte att det hade varit kul.
Ja, då får vi se om han blir fotbollsproffs, basketproffs (fast det är ju INTE så bra betalt ;) eller golfproffs.
Jag håller på den sporten som gör honom rikast!
Annars så sitter jag mest och hoppar i soffan.
Sitter och tummar på det nya mönstret med "snedklänningen" så jag håller på att bli tokig.
Jag vill...
Sy.
Jag är så sugen så jag dör.
Men så sitter jag och sonen och ser "Låt den rätte komma in", fast den amerikanska versionen.
Den svenska var ju SKITBRA, nu återstår att se om den amerikanska är lika bra.
Tror inte sonen ska se mer nu...
Faktiskt.
Jaha, det får bli virkning, jag ska se detta och sen på huvudet isäng!
Vi ses imorgon.
Måste man känna tränaren...?
Öh...
Aj.
Nacken är av, det blir inget "sy" av idag.
Jag har flängt runt på stan som en tossing och gjort ärenden, och nu...
"Aj", som sagt.
Snart ska jag med sonen på hans första basketträning, pappa ringde nyss och visst glömt att han skulle iväg på fastlandet idag.
Så den VÄLDIGT (host, host) sportintresserade mamma får föja med istället.
Förra veckan erbjöd jag mig till och med, men då ville inte sonen gå för "han skulle gå med pappa som kände tränaren".
Jaha, men MÅSTE man känna tränaren för att få gå med då, undrade undertecknad...?
"Ja, det måste man serrö", klargjorde sonen bestämt.
Idag är nacken av, men jag...
Får snällt gå ändå!
Annars så har jag varit och hämtat mina två mönster och...
Jag tänker mig denna...
... i ...
... detta ikatprints-tyg som jag tokförälskat mig i!
Och jag kan även se...
... denna klänningen ( som jag nu äntligen fick mönstret till ) i det tyget!
För jag såg när jag såg denna klänningen på denna lilla tjej...
... då känns det rätt klockrent!
Ja, och nu ska vi på basket, sen matlagning, återkommer senare.
Aj.
Nacken är av, det blir inget "sy" av idag.
Jag har flängt runt på stan som en tossing och gjort ärenden, och nu...
"Aj", som sagt.
Snart ska jag med sonen på hans första basketträning, pappa ringde nyss och visst glömt att han skulle iväg på fastlandet idag.
Så den VÄLDIGT (host, host) sportintresserade mamma får föja med istället.
Förra veckan erbjöd jag mig till och med, men då ville inte sonen gå för "han skulle gå med pappa som kände tränaren".
Jaha, men MÅSTE man känna tränaren för att få gå med då, undrade undertecknad...?
"Ja, det måste man serrö", klargjorde sonen bestämt.
Idag är nacken av, men jag...
Får snällt gå ändå!
Annars så har jag varit och hämtat mina två mönster och...
Jag tänker mig denna...
... i ...
... detta ikatprints-tyg som jag tokförälskat mig i!
Och jag kan även se...
... denna klänningen ( som jag nu äntligen fick mönstret till ) i det tyget!
För jag såg när jag såg denna klänningen på denna lilla tjej...
... då känns det rätt klockrent!
Ja, och nu ska vi på basket, sen matlagning, återkommer senare.
Förmodligen skyller jag bara på hunden...
Hemma och det första jag gjorde INNAN jag satte mig att frukosta var:
Dammsuga och halvdamma lite.
Kom nämligen in på toa och såg TÅNAGLAR på golvet.
Mhm...
Fräscht, eller kanske inte.
Jag packade upp min jobbväska, satte på kaffet och fram med dammsugaren.
Men när jag tagit badrummet ramlade den gamla vanliga känslan över mig:
Jag kan lika bra ta hela lägenheten när jag ändå är i farten!
Så det gjorde jag, och har fått ont i nacken IGEN.
Det var då fan vad den är känslig nu alltså, hushållsarbete är verkligen inte att tänka på egentligen, men jag känner att jag har inget val.
Det går inte att vara lat när man har blivit med hund igen, det hade säkert gått annars, men jag är ju lätt allergisk mot hundhår (bra att man har blivit hundägare då... ;) så jag måste hålla efter.
Så är det bara.
Förmodligen SKYLLER jag bara på hunden nu, och hade skyllt på något annat om jag INTE haft hunden
Så det blev städ på en gång, så är jag av med det sen.
Alldeles strax ska jag hoppa i ducshen och gå och hämta mitt beställda mönster, köpa en present och sen hem och orkar jag då...
Då ska jag sy!
Vi får väl se vad nacken tycker!
Annars så låg det en HÖG med väntade mönster som jag ÄNTLIGEN fått från Traderafyndande.
Jag fick till och med, eftersom jag fått vänta lite på ett mönster, en liten kompensation...
... ett trikåtyg med små ugglor på!
Ett Madde-tyg dessutom, wow, det var inte dåligt minsann.
PERFEKT nu till min spretande kollektion av barnkläder!
Ja, det hamnade på den växande tyghögen och så får jag säkert användning för det framöver!
Så stod det en annan present ( tror jag åtminstone ) på matbordet...
... en bricka som sonen gjort i träslöjden!
Nu ska jag kanske ta ut presenten i förskott, för den kan ju vara till hans far också, eller så ska han ha den själv.
Men mycket fin är den, och jag blir så stolt över min son!
Bara EN ska jag funderade på när det gällde själva brickan...
För när jag var lika gammal som sonen, gick på S:T Hansskolan och hade träslöjd då 1982-83 typ, ca....
Då gjorde jag en nästintill IDENTISK bricka!
Ingår det i "Träslöjdsläroplanen" att alla barn i grunskolan ska göra en bricka?
Hm, ja det är något jag måste fråga min träslöjdande son om.
Gud så MOSSIGT isåfall att dom inte ändrat ett skvatt på träslöjdsläroplanen sen "anno 1900-kallt" typ.
Nåväl, huvudsaken eleverna tycker det är kul isåfall.
Själv var jag ju av naturliga skäl en SYSLÖJDARE, träslöjd såg jag mest som ett elevstraff.
Liksom matten
Nu har jag inte tid med er mer, måste hoppa i los duschos!
Ses senare.
Dammsuga och halvdamma lite.
Kom nämligen in på toa och såg TÅNAGLAR på golvet.
Mhm...
Fräscht, eller kanske inte.
Jag packade upp min jobbväska, satte på kaffet och fram med dammsugaren.
Men när jag tagit badrummet ramlade den gamla vanliga känslan över mig:
Jag kan lika bra ta hela lägenheten när jag ändå är i farten!
Så det gjorde jag, och har fått ont i nacken IGEN.
Det var då fan vad den är känslig nu alltså, hushållsarbete är verkligen inte att tänka på egentligen, men jag känner att jag har inget val.
Det går inte att vara lat när man har blivit med hund igen, det hade säkert gått annars, men jag är ju lätt allergisk mot hundhår (bra att man har blivit hundägare då... ;) så jag måste hålla efter.
Så är det bara.
Förmodligen SKYLLER jag bara på hunden nu, och hade skyllt på något annat om jag INTE haft hunden
Så det blev städ på en gång, så är jag av med det sen.
Alldeles strax ska jag hoppa i ducshen och gå och hämta mitt beställda mönster, köpa en present och sen hem och orkar jag då...
Då ska jag sy!
Vi får väl se vad nacken tycker!
Annars så låg det en HÖG med väntade mönster som jag ÄNTLIGEN fått från Traderafyndande.
Jag fick till och med, eftersom jag fått vänta lite på ett mönster, en liten kompensation...
... ett trikåtyg med små ugglor på!
Ett Madde-tyg dessutom, wow, det var inte dåligt minsann.
PERFEKT nu till min spretande kollektion av barnkläder!
Ja, det hamnade på den växande tyghögen och så får jag säkert användning för det framöver!
Så stod det en annan present ( tror jag åtminstone ) på matbordet...
... en bricka som sonen gjort i träslöjden!
Nu ska jag kanske ta ut presenten i förskott, för den kan ju vara till hans far också, eller så ska han ha den själv.
Men mycket fin är den, och jag blir så stolt över min son!
Bara EN ska jag funderade på när det gällde själva brickan...
För när jag var lika gammal som sonen, gick på S:T Hansskolan och hade träslöjd då 1982-83 typ, ca....
Då gjorde jag en nästintill IDENTISK bricka!
Ingår det i "Träslöjdsläroplanen" att alla barn i grunskolan ska göra en bricka?
Hm, ja det är något jag måste fråga min träslöjdande son om.
Gud så MOSSIGT isåfall att dom inte ändrat ett skvatt på träslöjdsläroplanen sen "anno 1900-kallt" typ.
Nåväl, huvudsaken eleverna tycker det är kul isåfall.
Själv var jag ju av naturliga skäl en SYSLÖJDARE, träslöjd såg jag mest som ett elevstraff.
Liksom matten
Nu har jag inte tid med er mer, måste hoppa i los duschos!
Ses senare.
Hope...
Hope...
www.lisaart.blogg.se/
Och så har mitt MÖNSTER äntligen kommit...
Jihaa...
Imorgon blir det promenad igen till tygaffären vid kolonilotterna!
Såååååååååååååå kul!
www.lisaart.blogg.se/
Och så har mitt MÖNSTER äntligen kommit...
Jihaa...
Imorgon blir det promenad igen till tygaffären vid kolonilotterna!
Såååååååååååååå kul!
Guppade under sambons täcke...
Uppe med tuppen, har frukostat i lugn och ensamhet med hunden, dom andra sover ännu.
När jag vaknade och skulle gå ut med hunden var hon putsväck.
Inte en hund i sikte.
Eller...
Vad var det som guppade under sambons täcke?
Jo, men där var hon visst!
Hon låg som en liten boll mot hans mage.
Eh...
Hörde jag ordet GOTTGRIS eller...?
Sol idag igen ser det ut som, fast kallt, +1 bara.
Har 10 minuter på mig att plita ner något här, och det ENDA jag tänker på är att jag vill sy.
Igår var första dagen jag var HELT värkfri på 14 långa dagar.
När man då är värkfri igen, då vill man pyssla.
Jag vill sy mitt cerise-neonrosa linne och se om jag räknat ut måtten rätt.
Men jag får se det som en morot som ligger framför mig tills imorgon.
Igår såg jag den där svenska serien "30 grader i februari" och sitter i soffan och blir lite ledsen faktiskt.
Den är så sorglig och jag får lov att säga att Maria Lundqvist spelar fruktansvärt bra som "tillfrisknad" strokepatient.
Hennes beteende är som om hon faktiskt haft en stroke.
Även han som jagar thailändskor att gifta sig med, vet inte vad han heter.
Manus och skådespeleri är trovärdigt när det känns i magen, och det GÖR denna serie tycker jag.
Mötte mamma i tvättstugan när jag var nere och hämtade tvätt efter att avsnittet var slut.
Hon tycker också den är jättebra, "och rolig".
Rolig...?
Jag tycker inte den är ett dugg rolig, jag tycker den är tragisk, sa jag.
"Ja, tragisk OCH rolig", sa hon.
Vi delar inte samma åsikt där, sa jag.
Jag tror hon tycker den är rolig bara för att det är två komiker med, men dom spelar ju inga komiska roller i denna serien direkt.
Kollade Hemnet en sväng igårkvälls också, inte en "Sockerlåda" i sikte som matchar min ekonomi ännu.
Nåväl, jag tittar lite då och då och hoppas på fortsatt nedgång på huspriserna.
Fall lilla sommarstugepriser, fall...
Nu måste jag i duschen, vi ses imorgon.
När jag vaknade och skulle gå ut med hunden var hon putsväck.
Inte en hund i sikte.
Eller...
Vad var det som guppade under sambons täcke?
Jo, men där var hon visst!
Hon låg som en liten boll mot hans mage.
Eh...
Hörde jag ordet GOTTGRIS eller...?
Sol idag igen ser det ut som, fast kallt, +1 bara.
Har 10 minuter på mig att plita ner något här, och det ENDA jag tänker på är att jag vill sy.
Igår var första dagen jag var HELT värkfri på 14 långa dagar.
När man då är värkfri igen, då vill man pyssla.
Jag vill sy mitt cerise-neonrosa linne och se om jag räknat ut måtten rätt.
Men jag får se det som en morot som ligger framför mig tills imorgon.
Igår såg jag den där svenska serien "30 grader i februari" och sitter i soffan och blir lite ledsen faktiskt.
Den är så sorglig och jag får lov att säga att Maria Lundqvist spelar fruktansvärt bra som "tillfrisknad" strokepatient.
Hennes beteende är som om hon faktiskt haft en stroke.
Även han som jagar thailändskor att gifta sig med, vet inte vad han heter.
Manus och skådespeleri är trovärdigt när det känns i magen, och det GÖR denna serie tycker jag.
Mötte mamma i tvättstugan när jag var nere och hämtade tvätt efter att avsnittet var slut.
Hon tycker också den är jättebra, "och rolig".
Rolig...?
Jag tycker inte den är ett dugg rolig, jag tycker den är tragisk, sa jag.
"Ja, tragisk OCH rolig", sa hon.
Vi delar inte samma åsikt där, sa jag.
Jag tror hon tycker den är rolig bara för att det är två komiker med, men dom spelar ju inga komiska roller i denna serien direkt.
Kollade Hemnet en sväng igårkvälls också, inte en "Sockerlåda" i sikte som matchar min ekonomi ännu.
Nåväl, jag tittar lite då och då och hoppas på fortsatt nedgång på huspriserna.
Fall lilla sommarstugepriser, fall...
Nu måste jag i duschen, vi ses imorgon.
Syverkstan fortsatte...
Och syverkstan fortsatte...
Jag har mätt ut, skrivit ner måtten och skurit ut nya projektet:
Linnet till moi self!
Naturligtvis ville Leo kolla in vad jag höll på med också...
Lite senare skuttade han över och började bita i det cerisa tyget, men då djäklar blev det bannor.
Han får hålla sig att bita i sitt eget lakan, inte i mina FINA tyger som skall bli kläder!
Ja, sen har jag lagt ner syverkstan för idag, det blir lite virkning och tv istället.
Sen ska jag hoppa i säng tidigt för imorgon är det ju jobbdags igen.
Jag hade velat sy...
Såklart
Men, men, man måste ju ha mat på bordet också OCH ha råd att köpa nya tyger!
Jag har dessutom beställt...
... snedslåveckare!
Jepp, jag måste ha så jag kan göra egna snedslåar i samma tyg som jag kanske syr ett plagg i.
Det kan göra ett klädesplagg mycket mera enhetligt om man ska kanta det, eller kanske göra ett band, PLUS att det blir billigare än att gå och köpa diverse snedslåband i butik.
Så det fick det fan i mig vara värt, dessutom blev det mycket billigare att skicka efter en snedslåveckare, än att butiker HÄR skulle skicka efter och sen sälja till mig.
Jag kände även när jag hade gjort den lilla klänningen klart idag, att jag kanske istället vill ha ett band upptill som är samma tyg som klänningen.
Då behöver jag en snedslåveckare.
Jag köpte alla tre storlekarna dom hade, det blev endast 160 kr för tre stycken snedslåveckare.
Jämnfört med att köpa EN HÄR, för 179 kr.
Det är inte klokt att det ska vara så dyrt på den här ön
Nåväl, nu får jag tre, plus frakt, till priset av en!
Nu ska vi äta här, jag kanske återkommer...
Jag har mätt ut, skrivit ner måtten och skurit ut nya projektet:
Linnet till moi self!
Naturligtvis ville Leo kolla in vad jag höll på med också...
Lite senare skuttade han över och började bita i det cerisa tyget, men då djäklar blev det bannor.
Han får hålla sig att bita i sitt eget lakan, inte i mina FINA tyger som skall bli kläder!
Ja, sen har jag lagt ner syverkstan för idag, det blir lite virkning och tv istället.
Sen ska jag hoppa i säng tidigt för imorgon är det ju jobbdags igen.
Jag hade velat sy...
Såklart
Men, men, man måste ju ha mat på bordet också OCH ha råd att köpa nya tyger!
Jag har dessutom beställt...
... snedslåveckare!
Jepp, jag måste ha så jag kan göra egna snedslåar i samma tyg som jag kanske syr ett plagg i.
Det kan göra ett klädesplagg mycket mera enhetligt om man ska kanta det, eller kanske göra ett band, PLUS att det blir billigare än att gå och köpa diverse snedslåband i butik.
Så det fick det fan i mig vara värt, dessutom blev det mycket billigare att skicka efter en snedslåveckare, än att butiker HÄR skulle skicka efter och sen sälja till mig.
Jag kände även när jag hade gjort den lilla klänningen klart idag, att jag kanske istället vill ha ett band upptill som är samma tyg som klänningen.
Då behöver jag en snedslåveckare.
Jag köpte alla tre storlekarna dom hade, det blev endast 160 kr för tre stycken snedslåveckare.
Jämnfört med att köpa EN HÄR, för 179 kr.
Det är inte klokt att det ska vara så dyrt på den här ön
Nåväl, nu får jag tre, plus frakt, till priset av en!
Nu ska vi äta här, jag kanske återkommer...
Klänning klar!
Jag funderade och funderade och funderade och så sydde jag bara ihop klänningen till Lilla Sunshine.
Och blev nöjd!
Faktiskt.
Himla nöjd till och med, den blev sötare än vad jag trodde den skulle bli med bara en bård och den där korsstygns rosen.
Men jag ska ha ett annat band upptill, det ska vara rosa men inte ett glansigt band, det ska vara matt.
Fast idag fick det bli detta, jag måste sy ihop det andra först.
Sen får Lilla Sunshine slita den med hälsan, och hennes mamma tvätta och tvätta och tvätta och så får vi se hur min kreation håller för små barn.
Ska göra något liknande till Lilla Betty, fast först ett linne till mig själv.
Vi ses senare!
Ett ämne i taget...
Jag kan bara säga som jag säger VARJE måndag:
Lugnet lägrade sig, "alla" åkte på jobb och skola, det var bara jag och hunden kvar i tystnaden.
När vi gottat oss i morgon-tv och tidningar var det dags att ringa ett samtal.
Jag ringde ARBETSFÖRMEDLINGEN.
Ett ställe jag inte haft kontakt med sen...
Jag typ var 20...?
Jag ville få kontakt med en studievägledare (som det hette på den tiden) för att ta redan på...
Lite saker.
Jag hamnade i telefonkö, jag fick plats 172.
Okidoki, jag satte på högtalarfunktionen och hann både "blaska" av mig och bädda rent i sängen innan det var min tur.
Kom fram och numera finns det tydligen inget "gotlandsanknytning" när man ringer, utan man hamnar på fastlandet!
Ja, jag framförde mitt ärende, och ville då få kontakt med en studievägledare.
Hon i luren upplyste mig då sådana personer FINNS det INTE längre på arbetsförmedlingen.
Va, sa jag, finns det inte...?
Okej, eh, VART ska jag vända mig då?
"Ja, sa hon, jag TROR att du ska kontakta din kommun då, och fråga efter en YREKSVÄGLEDARE.
Okej...
... sa jag igen, jaha, då får jag testa det.
Så ringde jag kommunväxeln, fick sitta i telefonkö igen, kom tillslut fram och förklarade mitt ärende igen.
"Mhm, jag växeltelefonisten, då ska du nog kontakta gymnasiet eller komvux...
... tror jag."
Då blir det nog komvux för min del då, sa jag och så blev jag kopplad dit.
Fick tala med en jättetrevlig tjej som inte hade riktig koll på just "det" jag fått för mig...
Men det hon trodde jag skulle behöva skulle innebära både komvux och högskola.
Jaha ja...
Vi bestämde tid i nästa vecka iallafall, så skulle hon kolla upp mera.
Jag blev först URTRÖTT och tänkte:
Nä, fy tusan, det där orkar jag aldrig!
Senare tänkte jag:
Äh va fan, jag kan ta ett ämne i taget, jag har ju jobb och tid, det fixar jag säkert!
Så...
I dom stövlarna står jag i precis just nu, första steget är taget.
Vi får se vart det landar, jag måste dessutom ta reda på OM behovet finns för min idé.
Sen hoppade jag i ytterkläder och Milou i kopplet, vi drog till syaffären för att kolla vad sortimentet erbjöd.
Inte mycket.
Och mina mönster hade inte heller kommit.
Då gick vi tillbaka hem och via syaffären på Södertorg, där hittade jag...
... typ bara en liten korsstygnsros som man kan pressa på!
Inga gulliga band och inget annat heller.
Det finns INGENTING i den här djävla stan!!!
Mutter å det grövsta säger jag bara, jag funderar på detta någon timme och under tiden börjar jag på ett linne till mig själv.
Jag har gjort spetsar till alla tygerna jag har köpt.
Ja, ingen tid att spilla, jag ska sätta igång pronto, vi ses senare.
Lugnet lägrade sig, "alla" åkte på jobb och skola, det var bara jag och hunden kvar i tystnaden.
När vi gottat oss i morgon-tv och tidningar var det dags att ringa ett samtal.
Jag ringde ARBETSFÖRMEDLINGEN.
Ett ställe jag inte haft kontakt med sen...
Jag typ var 20...?
Jag ville få kontakt med en studievägledare (som det hette på den tiden) för att ta redan på...
Lite saker.
Jag hamnade i telefonkö, jag fick plats 172.
Okidoki, jag satte på högtalarfunktionen och hann både "blaska" av mig och bädda rent i sängen innan det var min tur.
Kom fram och numera finns det tydligen inget "gotlandsanknytning" när man ringer, utan man hamnar på fastlandet!
Ja, jag framförde mitt ärende, och ville då få kontakt med en studievägledare.
Hon i luren upplyste mig då sådana personer FINNS det INTE längre på arbetsförmedlingen.
Va, sa jag, finns det inte...?
Okej, eh, VART ska jag vända mig då?
"Ja, sa hon, jag TROR att du ska kontakta din kommun då, och fråga efter en YREKSVÄGLEDARE.
Okej...
... sa jag igen, jaha, då får jag testa det.
Så ringde jag kommunväxeln, fick sitta i telefonkö igen, kom tillslut fram och förklarade mitt ärende igen.
"Mhm, jag växeltelefonisten, då ska du nog kontakta gymnasiet eller komvux...
... tror jag."
Då blir det nog komvux för min del då, sa jag och så blev jag kopplad dit.
Fick tala med en jättetrevlig tjej som inte hade riktig koll på just "det" jag fått för mig...
Men det hon trodde jag skulle behöva skulle innebära både komvux och högskola.
Jaha ja...
Vi bestämde tid i nästa vecka iallafall, så skulle hon kolla upp mera.
Jag blev först URTRÖTT och tänkte:
Nä, fy tusan, det där orkar jag aldrig!
Senare tänkte jag:
Äh va fan, jag kan ta ett ämne i taget, jag har ju jobb och tid, det fixar jag säkert!
Så...
I dom stövlarna står jag i precis just nu, första steget är taget.
Vi får se vart det landar, jag måste dessutom ta reda på OM behovet finns för min idé.
Sen hoppade jag i ytterkläder och Milou i kopplet, vi drog till syaffären för att kolla vad sortimentet erbjöd.
Inte mycket.
Och mina mönster hade inte heller kommit.
Då gick vi tillbaka hem och via syaffären på Södertorg, där hittade jag...
... typ bara en liten korsstygnsros som man kan pressa på!
Inga gulliga band och inget annat heller.
Det finns INGENTING i den här djävla stan!!!
Mutter å det grövsta säger jag bara, jag funderar på detta någon timme och under tiden börjar jag på ett linne till mig själv.
Jag har gjort spetsar till alla tygerna jag har köpt.
Ja, ingen tid att spilla, jag ska sätta igång pronto, vi ses senare.
Morgonsol...
Morgonkiss i morgonsol, tur jag hade mobilen med ut...
Krispigt vitt men ändå värmande gult sken.
Solen hade ett vitt dis omkring sig, men ändå fick den fram sitt ljus.
Coolt.
Återkommer strax, ska läsa GT nu.
Krispigt vitt men ändå värmande gult sken.
Solen hade ett vitt dis omkring sig, men ändå fick den fram sitt ljus.
Coolt.
Återkommer strax, ska läsa GT nu.
Brissundspromenad...
Det blev Brissundspromenad längs havet idag.
Först blev det strul med sonen som skulle till fotbollen och sambon som inte var klar på golfen.
Mamma ville ju också ut och gå, så då fick vi först hämta sonen, sen hem till sonens pappa så han fick byta om till fotbollskläder och sen till fotbollen.
Sen...
Kunde vi dra till Brissund.
Vi parkerade vid Själsö och sen gick vi längs hela kusten till Krusmyntagården i det härliga vädret.
Tur hade vi också, vi mötte bra tre personer under hela promenaden...
Ser ju nästan badbart ut...
Mamma och Milou...
Ja, det var nog inte en slump att vi åkte till Brissund idag heller, vi gick förbi Tant Annas och Farbror Nils hus.
Och tittade och mindes.
Antar att dom går och skrotar i sin himmelska strand och njuter dom också idag.
Mamma och jag var härligt rosiga i hyn efter promenaden och hade INTE haft något emot att ha haft med oss kaffe i termos och sen sätta sig i lä och njuta av solen.
Nu hade vi ju då ingen kaffetermos med oss, det får man ju då komma ihåg nästa gång.
Nu ska vi diskutera kvällsmat, återkommer.
Först blev det strul med sonen som skulle till fotbollen och sambon som inte var klar på golfen.
Mamma ville ju också ut och gå, så då fick vi först hämta sonen, sen hem till sonens pappa så han fick byta om till fotbollskläder och sen till fotbollen.
Sen...
Kunde vi dra till Brissund.
Vi parkerade vid Själsö och sen gick vi längs hela kusten till Krusmyntagården i det härliga vädret.
Tur hade vi också, vi mötte bra tre personer under hela promenaden...
Ser ju nästan badbart ut...
Mamma och Milou...
Ja, det var nog inte en slump att vi åkte till Brissund idag heller, vi gick förbi Tant Annas och Farbror Nils hus.
Och tittade och mindes.
Antar att dom går och skrotar i sin himmelska strand och njuter dom också idag.
Mamma och jag var härligt rosiga i hyn efter promenaden och hade INTE haft något emot att ha haft med oss kaffe i termos och sen sätta sig i lä och njuta av solen.
Nu hade vi ju då ingen kaffetermos med oss, det får man ju då komma ihåg nästa gång.
Nu ska vi diskutera kvällsmat, återkommer.
Om jag var tvungen att välja...
Hemma från jobbet igen, men det blir inte länge för VÄDRET är ju så underbart så det är inte klokt.
Strålande vårsol och helt vindstilla.
Vi ska ut på långpromenad idag jag och Milousan, förmodligen blir det med morsan, ut på landet och längs havet.
Sambon och sonen är och...
Spelar GOLF.
Vi såg "Mello" igår och jag röstade på hårdrockarna, igen...
Dom gick inte vidare.
Jag och Chifen gissade sen från soffan i dom URTRÅKIGA delfinalerna, och gissade rätt hela tiden.
Dock INTE på slutet, vi trodde Sean Kingen Banan skulle gå vidare för att alla kids förmodligen röstar på honom...
Så gick Torsten Flink vidare.
?
Okidoki.
Det hade man ju inte väntat sig.
Hm.
Nåväl, jag får väl hoppas att varken han eller TOKSTOLLEN Ranelid vinner hela rasket, men skulle jag vara tvungen att välja mellan Torsten och Aplesinmannen...
Då väljer jag naturligtvis Torsten han kan ju åtminstone sjunga, han kan BETE sig normalt i tv-rutan numera jämnfört med Apelsinmannen och han har inte HYBRIS.
Han är lite mera ödmjuk liksom.
Men i min önskevinnarlista till nästa helg så har jag valt:
1. Lisa M.
2. Loreen.
3. Danny.
Precis innan jag gick till jobbet igår blev jag illamående, det blev som en lavin som bara kom över mig.
Fick ont i magen, det började bubbla, och jag tänkte:
Näe, det är väl inte kräksjukan...?
Precis så började det sist jag fick den, och då gick det i raketfart när jag blev dålig.
Hade inga symtom när jag gick till jobbet, tre timmar senare låg jag över toastolen på jobbet.
Jag bad om en magtablett av sambon, skulle jag sjukskriva mig ifall att?
När jag torkade håret med fönen och stod upp-och-ner kom spya smak upp i munnnen.
Men jag tänkte pliktroget:
Nej, jag går.
Och det gjorde jag.
Under promenaden till jobbet blev det bättre, lyssnade på musik, tänkte på Tant Anna och barndomen.
Filosoferade.
Och fick samma känsla som när pappas och mammas bästa vän dog i höstas...
Man tänker på sin egen ålder, andras dödlighet och vad fort tiden har gått.
Men solen sken, och det var rätt musik i öronen, och magen lugnade ner sig.
Dagen gick fort på jobbet och så glömde jag bort att jag mått kass.
Ingen kräksjuka alltså, bara...
Någon form av stress och sorg kanske...?
Kroppen är lite underlig ibland.
Dessutom jag har nog förmodligen utvecklat en FOBI för kräksjukan, jag är livrädd att åka på den.
Nacken har lagt sig ännu lite värkmässigt.
Den känns av, men inte mycket, det tog verkligen sin lilla tid.
Tittade på min lilla solklänning som jag sydde på häromdagen, i dagsljus ser den inte helt dum ut ändå!
Jag måste bara hitta RÄTT band att sy på!
Det blir morgondagens uppdrag, och hittar jag inte det här kanske jag låter den ligga och tar en tur till "STOFF & STIL" nästa måndag när jag är i Stockholm.
Kanske, kanske, vet bara inte om jag har råd att ens åka till "S&S", för det där jag skrev om att min ekonomi var på "grön kvist"...
Var ju helt fel.
Jag hade helt glömt bort att jag har djur att föda, en son och en mor som fyller år och att båtbiljett och transport kostar FLIS!
Jag får vara glad att jag har råd att åka till Stockholm iallafall.
Men man kan ju ta bussen ut och TITTA åtminstone, och kanske handla när jag åker upp i april...?
Lite band har jag ju råd med.
Suck, jag vill vara miljonär!
Nu har jag inte tid att sitta här och mögla bort, jag och lilla sockersmulan måste ut.
Återkommer.
Strålande vårsol och helt vindstilla.
Vi ska ut på långpromenad idag jag och Milousan, förmodligen blir det med morsan, ut på landet och längs havet.
Sambon och sonen är och...
Spelar GOLF.
Vi såg "Mello" igår och jag röstade på hårdrockarna, igen...
Dom gick inte vidare.
Jag och Chifen gissade sen från soffan i dom URTRÅKIGA delfinalerna, och gissade rätt hela tiden.
Dock INTE på slutet, vi trodde Sean Kingen Banan skulle gå vidare för att alla kids förmodligen röstar på honom...
Så gick Torsten Flink vidare.
?
Okidoki.
Det hade man ju inte väntat sig.
Hm.
Nåväl, jag får väl hoppas att varken han eller TOKSTOLLEN Ranelid vinner hela rasket, men skulle jag vara tvungen att välja mellan Torsten och Aplesinmannen...
Då väljer jag naturligtvis Torsten han kan ju åtminstone sjunga, han kan BETE sig normalt i tv-rutan numera jämnfört med Apelsinmannen och han har inte HYBRIS.
Han är lite mera ödmjuk liksom.
Men i min önskevinnarlista till nästa helg så har jag valt:
1. Lisa M.
2. Loreen.
3. Danny.
Precis innan jag gick till jobbet igår blev jag illamående, det blev som en lavin som bara kom över mig.
Fick ont i magen, det började bubbla, och jag tänkte:
Näe, det är väl inte kräksjukan...?
Precis så började det sist jag fick den, och då gick det i raketfart när jag blev dålig.
Hade inga symtom när jag gick till jobbet, tre timmar senare låg jag över toastolen på jobbet.
Jag bad om en magtablett av sambon, skulle jag sjukskriva mig ifall att?
När jag torkade håret med fönen och stod upp-och-ner kom spya smak upp i munnnen.
Men jag tänkte pliktroget:
Nej, jag går.
Och det gjorde jag.
Under promenaden till jobbet blev det bättre, lyssnade på musik, tänkte på Tant Anna och barndomen.
Filosoferade.
Och fick samma känsla som när pappas och mammas bästa vän dog i höstas...
Man tänker på sin egen ålder, andras dödlighet och vad fort tiden har gått.
Men solen sken, och det var rätt musik i öronen, och magen lugnade ner sig.
Dagen gick fort på jobbet och så glömde jag bort att jag mått kass.
Ingen kräksjuka alltså, bara...
Någon form av stress och sorg kanske...?
Kroppen är lite underlig ibland.
Dessutom jag har nog förmodligen utvecklat en FOBI för kräksjukan, jag är livrädd att åka på den.
Nacken har lagt sig ännu lite värkmässigt.
Den känns av, men inte mycket, det tog verkligen sin lilla tid.
Tittade på min lilla solklänning som jag sydde på häromdagen, i dagsljus ser den inte helt dum ut ändå!
Jag måste bara hitta RÄTT band att sy på!
Det blir morgondagens uppdrag, och hittar jag inte det här kanske jag låter den ligga och tar en tur till "STOFF & STIL" nästa måndag när jag är i Stockholm.
Kanske, kanske, vet bara inte om jag har råd att ens åka till "S&S", för det där jag skrev om att min ekonomi var på "grön kvist"...
Var ju helt fel.
Jag hade helt glömt bort att jag har djur att föda, en son och en mor som fyller år och att båtbiljett och transport kostar FLIS!
Jag får vara glad att jag har råd att åka till Stockholm iallafall.
Men man kan ju ta bussen ut och TITTA åtminstone, och kanske handla när jag åker upp i april...?
Lite band har jag ju råd med.
Suck, jag vill vara miljonär!
Nu har jag inte tid att sitta här och mögla bort, jag och lilla sockersmulan måste ut.
Återkommer.
Mystisk farao...
Tant Anna...
Vaknade upp här och gladdes åt ljuset på morgonkvisten.
Frukost, kaffe, tidningen och så kom jag till dödsannonserna...
Fick en chock och har precis storbölat!
Min sommarmamma/sommarmormor har avlidit.
Min farmors kusin, den fina "Tant Anna".
Tant Anna är faktiskt den ENDA från min pappas släkt, som dock ändå är den gotländska delen av mig, som jag faktiskt någonsin haft kontakt med under min uppväxt.
Det var dom ända dessutom som min pappa verkade VILJA ha kontakt med.
Annars var det ju alltid mammas släkt som gällde, han blev väl liksom "inadopterad" där istället.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om denna fina, lugna, solälskande Anna som tog hand om mig när jag var liten och vi bodde på Brissund.
Hon var min sommarmamma/sommarmormor när mamma jobbade under somrarna mina första år och tydligen var jag i hennes omsorg redan innan jag fyllt ett.
Jag har fått många minnen återberättade genom åren från henne, för även när jag blev större och växte upp...
Då var man alltid snabbt att kasta sig på cykeln och cykla iväg till Tant Anna och Farbror Nils så FORT man såg att dom dalablå luckorna var borta från det tjärade huset precis vid havet.
När dom kom från Stockholm då var det ÄNTLIGEN sommar på riktigt, och då visste man:
Nu kommer snart sommarbästisen också!
Tant Anna var den som introducerade mig och sommarbästisen för varandra, två små tjejer som satt i varsin ende av Brissund som var ensamma.
Vips var "Friend-matchmakern" Anna där och förde oss samman.
Tant Anna var personifierad med glasspinnar med choklad på, Farbror Nils med Club Soda.
Tant Anna var den som alltid höll koll på mig och sommarbästisen på stranden, för hon älskade solen.
Tant Anna var den som drog oss, en i var hand genom blåstången (som var bland det äckligaste vi visste) ut till dom blåstångsfria "golven" (kalkstensplattån).
Hon var båten, vi var jollarna.
Tant Anna visade oss "poolerna" på "golven", Tant Anna varnade oss för pallkanten precis brevid.
Tant Anna sa när vi hade blivit större, att NU lägger vi bort titlarna, ni behöver faktiskt inte kalla mig "Tant" längre.
För bästisen gick det i en handvändning, hon sa "Anna och Nils" på stubinen.
Jag...
Kunde aldrig lägga bort titlarna.
Det gick bara inte, jag sa alltid Tant Anna och Farbror Nils.
Nästan som i Saltkråkan:
"Tant Anna, vet du vad..."
Ja, det handlade om att ordet TANT var så invant att det bara inte gick.
Och det har jag fortsatt med, gammal som jag är.
Tant Anna var så mycket SOMMAR, så ordet sommar innehåller Tant Anna.
Och nu är hon död.
Tant Anna är den marinblå-gröna baddräkten med plaisleymönster och den vita solhatten.
Helt ofattbart, och helt djälva otroligt att mamma och jag inte hann ut och besöka henne en sista gång.
Ja, vi skulle åka innan jul ut till Hemse för att hälsa på henne där, dit hon flyttat, men så blev ju mamma sjuk och vrålförkyld och var det i 6-8 veckor.
Då gick det ju inte och åka för det var ju inte läge att smitta ner en gammal person med en så kraftig förkylning som mamma fick.
Så fick ju jag den precis efter julafton och var dålig i en månad.
Så vi skulle faktiskt ta oss samman att åka nu.
Men NU blev...
Detta idag.
Jag finner inte ord.
Jag måste i duschen och sticka till jobbet, GUD så ledsen jag är!
Den här soliga dagen blev INTE vad jag förväntat mig.
Vi ses imorgon.
Frukost, kaffe, tidningen och så kom jag till dödsannonserna...
Fick en chock och har precis storbölat!
Min sommarmamma/sommarmormor har avlidit.
Min farmors kusin, den fina "Tant Anna".
Tant Anna är faktiskt den ENDA från min pappas släkt, som dock ändå är den gotländska delen av mig, som jag faktiskt någonsin haft kontakt med under min uppväxt.
Det var dom ända dessutom som min pappa verkade VILJA ha kontakt med.
Annars var det ju alltid mammas släkt som gällde, han blev väl liksom "inadopterad" där istället.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om denna fina, lugna, solälskande Anna som tog hand om mig när jag var liten och vi bodde på Brissund.
Hon var min sommarmamma/sommarmormor när mamma jobbade under somrarna mina första år och tydligen var jag i hennes omsorg redan innan jag fyllt ett.
Jag har fått många minnen återberättade genom åren från henne, för även när jag blev större och växte upp...
Då var man alltid snabbt att kasta sig på cykeln och cykla iväg till Tant Anna och Farbror Nils så FORT man såg att dom dalablå luckorna var borta från det tjärade huset precis vid havet.
När dom kom från Stockholm då var det ÄNTLIGEN sommar på riktigt, och då visste man:
Nu kommer snart sommarbästisen också!
Tant Anna var den som introducerade mig och sommarbästisen för varandra, två små tjejer som satt i varsin ende av Brissund som var ensamma.
Vips var "Friend-matchmakern" Anna där och förde oss samman.
Tant Anna var personifierad med glasspinnar med choklad på, Farbror Nils med Club Soda.
Tant Anna var den som alltid höll koll på mig och sommarbästisen på stranden, för hon älskade solen.
Tant Anna var den som drog oss, en i var hand genom blåstången (som var bland det äckligaste vi visste) ut till dom blåstångsfria "golven" (kalkstensplattån).
Hon var båten, vi var jollarna.
Tant Anna visade oss "poolerna" på "golven", Tant Anna varnade oss för pallkanten precis brevid.
Tant Anna sa när vi hade blivit större, att NU lägger vi bort titlarna, ni behöver faktiskt inte kalla mig "Tant" längre.
För bästisen gick det i en handvändning, hon sa "Anna och Nils" på stubinen.
Jag...
Kunde aldrig lägga bort titlarna.
Det gick bara inte, jag sa alltid Tant Anna och Farbror Nils.
Nästan som i Saltkråkan:
"Tant Anna, vet du vad..."
Ja, det handlade om att ordet TANT var så invant att det bara inte gick.
Och det har jag fortsatt med, gammal som jag är.
Tant Anna var så mycket SOMMAR, så ordet sommar innehåller Tant Anna.
Och nu är hon död.
Tant Anna är den marinblå-gröna baddräkten med plaisleymönster och den vita solhatten.
Helt ofattbart, och helt djälva otroligt att mamma och jag inte hann ut och besöka henne en sista gång.
Ja, vi skulle åka innan jul ut till Hemse för att hälsa på henne där, dit hon flyttat, men så blev ju mamma sjuk och vrålförkyld och var det i 6-8 veckor.
Då gick det ju inte och åka för det var ju inte läge att smitta ner en gammal person med en så kraftig förkylning som mamma fick.
Så fick ju jag den precis efter julafton och var dålig i en månad.
Så vi skulle faktiskt ta oss samman att åka nu.
Men NU blev...
Detta idag.
Jag finner inte ord.
Jag måste i duschen och sticka till jobbet, GUD så ledsen jag är!
Den här soliga dagen blev INTE vad jag förväntat mig.
Vi ses imorgon.
Jag har sytt...
Sypaus...
Jag har sytt och lagat mat sen vi sågs sist!
Det har gått skitbra, ingen nackvärk, jag är nästan klar, men...
... jag har bara fått på EN rand på klänningen nertill, för det blev inte bra med dom andra banden.
Nu blir det nog så att jag får kolla dom andra två tygaffärerna och se om dom har något gulligt band att sätta istället.
Alltså kommer jag ha kvar att sy på två band nertill och sen sy ihop, hade gått i en handvändning att bli klar...
Om jag bara haft band hemma nu, fast det får bli på måndag.
Men, men, det går iallafall fort att sy en sådan här enkel liten klänning.
När jag är klar med den här till Lilla Sunshine så gör jag en likadan till Lilla Betty, fast i mindre modell, så har dom varsin solklänning.
Sen blir det...
... något av ovanstående, när MÖNSTREN väl dykt upp.
Det är dom jag väntar på nu nämligen.
Nu ska jag sy det sista, vi ses lite senare.
Jag har sytt och lagat mat sen vi sågs sist!
Det har gått skitbra, ingen nackvärk, jag är nästan klar, men...
... jag har bara fått på EN rand på klänningen nertill, för det blev inte bra med dom andra banden.
Nu blir det nog så att jag får kolla dom andra två tygaffärerna och se om dom har något gulligt band att sätta istället.
Alltså kommer jag ha kvar att sy på två band nertill och sen sy ihop, hade gått i en handvändning att bli klar...
Om jag bara haft band hemma nu, fast det får bli på måndag.
Men, men, det går iallafall fort att sy en sådan här enkel liten klänning.
När jag är klar med den här till Lilla Sunshine så gör jag en likadan till Lilla Betty, fast i mindre modell, så har dom varsin solklänning.
Sen blir det...
... något av ovanstående, när MÖNSTREN väl dykt upp.
Det är dom jag väntar på nu nämligen.
Nu ska jag sy det sista, vi ses lite senare.
Vårspaning...
Vi har varit på vårspaning och vårpromenad idag...
Underbart väder idag igen, något blåsigt dock.
Och vi fick sällskap av en tant och farbror som Milou INTE kunde låta bli att älska, speciellt älskade hon tanten som dessutom var HUNDRÄDD.
Och det är ju precis som om hundar känner på sig vem som är hundrädd, förmodligen är det väl på lukten.
Fast idag var det ju så stark vind så jag vet i fan...?
Men efter att ha slagit följe hela Hällarna så var även den hundrädda tanten charmad, NATURLIGTVIS.
Och hon tyckte att fler hundar kunde vara så FINA och snälla som Milou.
Precis, det tycker matte också
Sen letade vi (eller jag, för Milou fattade inte varför jag höll på att gräva runt i marken för... ) efter blåsippor...
... men jag hittade inte mer än bladen, inga knoppar ännu.
Duschat och lunchat efter promenaden, varvat ner, så jag har inte kommit igång med att sy ännu för jag ser en urcharmig fransk film, "Potiche" (Troféfru).
En riktig liten fransk pärla, je t´amie!
Efter det blir det lite kaffe och sen ska jag sy och ja...
Jag återkommer.
Underbart väder idag igen, något blåsigt dock.
Och vi fick sällskap av en tant och farbror som Milou INTE kunde låta bli att älska, speciellt älskade hon tanten som dessutom var HUNDRÄDD.
Och det är ju precis som om hundar känner på sig vem som är hundrädd, förmodligen är det väl på lukten.
Fast idag var det ju så stark vind så jag vet i fan...?
Men efter att ha slagit följe hela Hällarna så var även den hundrädda tanten charmad, NATURLIGTVIS.
Och hon tyckte att fler hundar kunde vara så FINA och snälla som Milou.
Precis, det tycker matte också
Sen letade vi (eller jag, för Milou fattade inte varför jag höll på att gräva runt i marken för... ) efter blåsippor...
... men jag hittade inte mer än bladen, inga knoppar ännu.
Duschat och lunchat efter promenaden, varvat ner, så jag har inte kommit igång med att sy ännu för jag ser en urcharmig fransk film, "Potiche" (Troféfru).
En riktig liten fransk pärla, je t´amie!
Efter det blir det lite kaffe och sen ska jag sy och ja...
Jag återkommer.
Helt unik...
Så var jag tillbaka hemma och är på strålande humör!
Ja, för först hade jag en djävla värk (argvärk) i nacken hela dagen på jobbet, men det var en urbra dag på jobbet så det uppvägde ändå värken.
Men så såg vi på tv på kvällen och helt plötsligt vände det!
Jag fick en sådan snilleblixt så det var inte klokt, och många snilleblixtar har jag haft i mitt liv...
Men denna var utöver det vanliga!
Jag var tvungen att låna datorn på jobbet och snabbt skriva ett litet mail till "en vän".
Om inte den vännen hänger med på tåget...
Då kommer jag förverkliga idén själv!
I liten skala.
För det var nog den roligaste och mest inspirerande idén ever.
Och helt unik.
När jag nu kom hem och kollade om jag fått något svar på mitt meddelande, så hade jag inte det...
Men herregud, då får jag väl tanka upp mobilen och skicka iväg ett sms så hon tar och KOLLAR sin mail!
Suck
Jag vill ju bolla denna idén pronto.
Nåväl, detta kan verkligen bli mycket intressant.
Värk har jag fortfarande, ja, den vill inte ge med sig helt, men dels är det ju för att jag är förbannad på en person, som alltid är en energitjuv av guds nåde.
Jag försöker dock sätta mig över det idag, tänka "Fuck it" och fokusera på enbart roliga saker.
Nu ska jag och Milou ut i friska luften och solen, sen ska jag SY om nacken tillåter och gör den inte det så syr jag ändå.
Jag vill som sagt fokusera på positiva och KUL saker och jag kan inte sitta rakt upp och ner och bara glo idag.
Vi ses lite senare, då kanske jag har fått svar på mitt VIKTIGA MAIL!!!!!
P.s. Idéen jag skrev om idag, är inte samma som jag skrev om igår.
Jag ska nämligen göra BÅDA, förhoppningsvis... D.s.
Ja, för först hade jag en djävla värk (argvärk) i nacken hela dagen på jobbet, men det var en urbra dag på jobbet så det uppvägde ändå värken.
Men så såg vi på tv på kvällen och helt plötsligt vände det!
Jag fick en sådan snilleblixt så det var inte klokt, och många snilleblixtar har jag haft i mitt liv...
Men denna var utöver det vanliga!
Jag var tvungen att låna datorn på jobbet och snabbt skriva ett litet mail till "en vän".
Om inte den vännen hänger med på tåget...
Då kommer jag förverkliga idén själv!
I liten skala.
För det var nog den roligaste och mest inspirerande idén ever.
Och helt unik.
När jag nu kom hem och kollade om jag fått något svar på mitt meddelande, så hade jag inte det...
Men herregud, då får jag väl tanka upp mobilen och skicka iväg ett sms så hon tar och KOLLAR sin mail!
Suck
Jag vill ju bolla denna idén pronto.
Nåväl, detta kan verkligen bli mycket intressant.
Värk har jag fortfarande, ja, den vill inte ge med sig helt, men dels är det ju för att jag är förbannad på en person, som alltid är en energitjuv av guds nåde.
Jag försöker dock sätta mig över det idag, tänka "Fuck it" och fokusera på enbart roliga saker.
Nu ska jag och Milou ut i friska luften och solen, sen ska jag SY om nacken tillåter och gör den inte det så syr jag ändå.
Jag vill som sagt fokusera på positiva och KUL saker och jag kan inte sitta rakt upp och ner och bara glo idag.
Vi ses lite senare, då kanske jag har fått svar på mitt VIKTIGA MAIL!!!!!
P.s. Idéen jag skrev om idag, är inte samma som jag skrev om igår.
Jag ska nämligen göra BÅDA, förhoppningsvis... D.s.
Konstnären har varit i farten igen...
Konstnären har varit i farten igen...
www.lisaart.blogg.se/
För övrigt så vägde jag mig vid morsan idag, jag hade gått ner ½ kg till!
Där ser man, alltid något 
Jag fortsätter hålla mig borta så gott det går från mackor, godis, kakor, bullar och annat otyg.
Men ibland så måste man ju unna sig, fast ett ½ kg ner utan att banta nu är ju TOPPEN!
Vi ses imorgon.
Kryptiskt värre...
Vaknade imorse och det första jag tänkte på var:
Jag har ingen VÄRK, men två sekunder senare ramlade verkligheten ner i skallen på mig och jag kom på:
"Ja just det ja...
Det "där ja".
Och BOM, varde värk i takt med att ilskan steg upp igenom kroppen.
Det är då fan att någon annans IDIOTI skall styra mitt humör, men ibland är det svårt och speciellt i detta fallet.
Så for jag upp ur sängen med tanken:
Jag måste radera "valda delar" av ett inlägg igårkvälls, det blir nog lugnast så för folk som läser bloggen och känner mig kan nog lista ut vad det rör sig om, och det är onödigt i situationen som "uppstått".
På med datorn och DELETE.
Så jag har värk.
Fast det är ju "arg-värk" och bara jag kommer till jobbet och får tänka på annat så blir det nog bra!
I hope.
Kom ut i köket och insåg när jag såg på min kalender:
Shit, snart ÅKER jag till stockholm!
Hjälp, kanske ingen stor grej om det bara varit "STOCKHOLM", men jag är SÅ NERVÖS för det jag ska göra där.
Och så var det så snart, det var jag liksom inte beredd på för när det blev bokat så kändes det långt borta fastän det nyss bestämts.
Men det var för att jag inte vänt bladet på almanackan ännu.
Fast bara jag tänker på det så knyter det sig i magen och jag tänker:
Varför utsätter jag mig för detta?
"För att du vill", svarar den oroliga magen.
För att jag vill ja.
Det blir nog bra i slutändan får jag trösta mig med!
I hope!
2011 var året jag började satsa på mig själv, 2012 lär bli detsamma och då på många punkter.
Jag har nämligen kommit på en utmärkt idé, som jag skrev lite kryptiskt om för några dagar sedan som jag inte kan skriva om innan jag har alla fakta klara.
Och det jag tänker satsa på.
Insåg jag att jag faktiskt kan göra i kombination med att jag har "mitt vanliga" jobb.
Detta är då inte hantverksrelaterat, utan något helt annat.
Men jag jobbar ju dygn på mitt vanliga jobb, och har gott om tid för annat.
Mhm, men undersökas ska det göras först, och sen får jag väl se om det är något jag ska kasta mig över or not!
Kryptiskt VÄRRE här på bloggen i dagarna två
Nu måste jag prata med Klokboken om min båtavfärd, sen jobbet!
Vi ses imorgon!
Jag har ingen VÄRK, men två sekunder senare ramlade verkligheten ner i skallen på mig och jag kom på:
"Ja just det ja...
Det "där ja".
Och BOM, varde värk i takt med att ilskan steg upp igenom kroppen.
Det är då fan att någon annans IDIOTI skall styra mitt humör, men ibland är det svårt och speciellt i detta fallet.
Så for jag upp ur sängen med tanken:
Jag måste radera "valda delar" av ett inlägg igårkvälls, det blir nog lugnast så för folk som läser bloggen och känner mig kan nog lista ut vad det rör sig om, och det är onödigt i situationen som "uppstått".
På med datorn och DELETE.
Så jag har värk.
Fast det är ju "arg-värk" och bara jag kommer till jobbet och får tänka på annat så blir det nog bra!
I hope.
Kom ut i köket och insåg när jag såg på min kalender:
Shit, snart ÅKER jag till stockholm!
Hjälp, kanske ingen stor grej om det bara varit "STOCKHOLM", men jag är SÅ NERVÖS för det jag ska göra där.
Och så var det så snart, det var jag liksom inte beredd på för när det blev bokat så kändes det långt borta fastän det nyss bestämts.
Men det var för att jag inte vänt bladet på almanackan ännu.
Fast bara jag tänker på det så knyter det sig i magen och jag tänker:
Varför utsätter jag mig för detta?
"För att du vill", svarar den oroliga magen.
För att jag vill ja.
Det blir nog bra i slutändan får jag trösta mig med!
I hope!
2011 var året jag började satsa på mig själv, 2012 lär bli detsamma och då på många punkter.
Jag har nämligen kommit på en utmärkt idé, som jag skrev lite kryptiskt om för några dagar sedan som jag inte kan skriva om innan jag har alla fakta klara.
Och det jag tänker satsa på.
Insåg jag att jag faktiskt kan göra i kombination med att jag har "mitt vanliga" jobb.
Detta är då inte hantverksrelaterat, utan något helt annat.
Men jag jobbar ju dygn på mitt vanliga jobb, och har gott om tid för annat.
Mhm, men undersökas ska det göras först, och sen får jag väl se om det är något jag ska kasta mig över or not!
Kryptiskt VÄRRE här på bloggen i dagarna två
Nu måste jag prata med Klokboken om min båtavfärd, sen jobbet!
Vi ses imorgon!
